En effekt av den nya miljöbalken har blivit att kommunerna får föreskrifter och allmänna råd från minst åtta olika myndigheter som i sin tur sorterar under fyra olika departement. Varje myndighet har sitt sätt att hålla kontakt med regionala och lokala tillsynsorgan genom information, allmänna råd, föreskrifter och krav på inrapportering.
Tillsammans med målsättningen att inom respektive sektor höja ambitionen på miljöområdet leder detta till en allt svårare arbetssituation för kommunernas miljökontor. Redan innan miljöbalken trädde i kraft ägnades 60 procent av tiden åt tillsynsfrågor. Uppgifter som är detaljreglerade av staten. Uppgifter som det i praktiken inte går att få full kostnadstäckning för trots att systemet medger det.
Kommunerna tvingas nu antingen prioritera ned det långsiktiga och förebyggande miljöarbetet ytterligare eller skjuta till ytterligare kommunala skattemedel för att klara tillsynsuppgifterna. Detta för att tillfredsställa raden av sektorsmyndigheters olika önskemål om tillsyn, inrapportering, miljö- sanktioner etc.
Staten måste ta ett mera heltäckande ansvar för de enskilda kommunernas arbetssituation. Den samrådsfunktion som det nyinrättade Tillsyns- och föreskriftsrådet har leder inte till den långtgående samordning som fordras för att motverka ökad sektorisering och detaljstyrning inom miljöområdet.
En statlig styrning som i praktiken leder till att kommunerna ägnar allt mindre tid och resurser åt de långsiktiga frågorna om hållbar utveckling och Agenda 21 måste omprövas.
Det är orimligt med överväganden från myndigheterna som kan leda till att kommunerna t ex ska kontrollera 225.000 oljecisterner ovan mark och 270.000 vedeldade pannor med krav på ackumulatortankar. I ett slag skulle detta fördubbla antalet lokala tillsynsobjekt till mycket ringa miljönytta.
Ett mycket långtgående krav på samordning av föreskrifter och allmänna råd bör införas och en utredning göras av möjligheterna att låta ackrediterade fristående organ sköta kontrollen av t.ex. oljecisterner m.m.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av myndighetskulturer.
Stockholm den 23 september 1999
Elizabeth Nyström (m)
Björn Leivik (m)