Allemansrätten - den enskildes rätt att vistas i naturen - är ett värdefullt
inslag i vår svenska kultur och har stor betydelse för människors rätt att
vistas i skog och mark. Denna rättighet bör bestå i sin nuvarande form.
Samtidigt är det av stor betydelse att inte fastighetsägare eller andra med
särskild rätt till en fastighet tillfogas skada på grund av allemansrätten.
Det är av stor betydelse för denna unika sedvänjas fortlevnad att den
accepteras och respekteras såväl av markägare som av den som nyttjar
allemansrätten.
De problem och konflikter som uppstått till följd av allemansrätten är
mycket olyckliga. Ofta är dessa förknippade med organiserad verksamhet,
men även annat missbruk av allemansrätten förekommer. Ofta orsakas
missbruket av oaktsamhet som kan åtgärdas till exempel genom en ökad
kunskap om vad allemansrätten egentligen innebär.
När det gäller kommersiell verksamhet i naturen med åberopande av
allemansrätten är förhållandena annorlunda. Sådan verksamhet kan medföra
en sådan skada och ett så stort intrång att det inte ryms inom allemansrätten.
Det kan dessutom inte vara acceptabelt att företag i förvärvssyfte skall kunna
utnyttja mark mot markägarens vilja. Eftersom det kommersiella utnyttjandet
av allemansrätten på många håll i Sverige, bland annat i Dalarna, är ett
problem bör en översyn göras för att utreda hur det i lagstiftningen kan
tydliggöras så att allemansrätten tillkommer den enskilde och att
kommersiellt utnyttjande av mark i viss omfattning måste föregås av
överenskommelser med berörda markägare. En utredning bör följaktligen
tillsättas i syfte att klargöra gränsdragningen mellan vad som kan betraktas
som normalt nyttjande av allemansrätten och vad som bör betraktas som ett
kommersiellt nyttjande som bör medföra krav på tillstånd från berörd
markägare. Vad som ovan anförts om utredning om kommersiellt utnyttjande
av allemansrätten bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning om gränsdragning mellan normalt
utnyttjande av allemansrätten och kommersiellt utnyttjande av den-
samma.