Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har under 1990-talet varit föremål
för betydande neddragningar och omfördelningar av statsanslaget.
Anslagsnedskärningarna har fått till följd att det anslag som SLU erhåller
inte räcker för att finansiera all den verksamhet som SLU har att utföra. I
synnerhet gäller detta veterinärutbildningen.
SLU med sin veterinärmedicinska fakultet svarar för landets enda
utbildning av veterinärer. Den 5,5-åriga utbildningen innefattar såväl grund-
läggande biomedicinska ämnen som mer tillämpade kliniska och livs-
medelshygieniska ämnen. Av landets drygt 1 700 veterinärer är nära hälften
verksamma inom djursjukvård för lantbrukets djur, sällskapsdjur och sport-
hästar. Resterande drygt 50 % arbetar bland annat med livsmedelshygien,
förebyggande djurhälsovård, forskning och undervisning samt admini-
stration.
Veterinärutbildningen skall leda fram till en legitimation. Legitimationen
utfärdas av Jordbruksverket. För att de färdiga veterinärerna skall erhålla
legitimation krävs att de fått klinisk träning. Till skillnad från läkar-
utbildningen har de blivande veterinärerna inte tillgång till allmäntjänst-
göring före legitimation. All grundläggande klinisk träning måste därför ske
under de 5,5 årens grundutbildning.
Statsmakterna har vid olika tillfällen slagit fast att staten skall bedriva och
bekosta djursjukvård i en omfattning som är nödvändig för utbildningens och
forskningens behov. Det primära syftet med den kliniska verksamheten vid
SLU är således att möjliggöra klinisk utbildning av blivande veterinärer.
Verksamheten drivs i form av djurambulans och djursjukhus. Veterinär-
vården av stora och små djur har en utformning som i mycket liknar ett större
(djur)sjukhus.
Kostnaderna för djursjukvården är högre än intäkterna. Det är inte troligt
att intäkterna kommer att öka. SLU tvingas därför idag omprioritera
forsknings- och forskarutbildningsresurser inom veterinärmedicinen för att
klara av den kliniska träningen av veterinärstudenterna.
Kostnaderna för djursjukvården täcks till stor del genom avgifter som
debiteras djurägarna. I ett kommersiellt drivet djursjukhus eftersträvas
givetvis att patientavgifter skall täcka kostnaderna för driften av djur-
sjukhuset. Detta förutsätter att djursjukhuset kan drivas med full effektivitet
i
nyttjandet av personal och utrustning.
I den kliniska verksamhet som drivs för att utbilda veterinärer kan man
givetvis inte uppnå den effektivitet i vården och den omsättning på patienter
som krävs på ett kommersiellt djursjukhus. Särkostnader av olika slag
uppstår:
- ökad tidsåtgång för patienthantering (även enkla ingrepp tar avsevärt
längre tid för en student än för en erfaren veterinär/djursjukvårdare),
- ökad personalåtgång för patienthantering och tillsyn (av djurskydds- och
ansvarsskäl måste studenternas hantering av patienter övervakas och
handledas kontinuerligt),
Storleken på särkostnaden i veterinärutbildningen har legat kring 15
miljoner kronor per år för perioden 1996-98, eller 25 % av
djursjukvårdens omslutning vid SLU. Särkostnaden, i realiteten ett
"underskott i djursjukvården", har täckts genom utnyttjande av
statsanslag som egentligen är avsedda för forskning och
forskarutbildning. En utbildningskostnad har således täckts genom att
forskning och forskarutbildning har fått stå tillbaka, vilket haft negativa
effekter på såväl grund- och forskarutbildning som på forskning.
Inom läkarutbildningen har man valt att kompensera landstingen för dessa
merkostnader i sjukvården genom att utöver gängse grundutbildningsanslag
tillföra särskilda statsanslag för klinisk utbildning.
En utredning bör tillsättas för att undersöka om inte särkostnaden för den
djursjukvård som bedrivs för veterinärutbildningen, i likhet med kostnaderna
för klinisk utbildning av bland annat läkare och tandläkare, bör täckas genom
ett särskilt statsanslag utöver de anslag som ges för grundutbildning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om att särkostnaden
för den djursjukvård som bedrivs för veterinärutbildningen vid SLU
skall täckas på ett tillfredsställande sätt.