Världskonferens om forskning kring den globala arvsmassan
År 1999 signerades i Rio en biodiversitetskonvention vilken trädde i
kraft i december 1993. Konventionen säger bl.a.: "Genetiska resurser är
varje stats suveräna tillgång. Framtida tillträde till detta material bygger
på förhandsinformerat medgivande och ömsesidigt överenskomna
villkor".
Detta har i allra högsta grad påverkat jordbruksforskningen. Konventionen
innebär att inget biologiskt material får föras ut ur ett land utan att det
finns
ett avtal som talar om på vilket sätt det skall användas och - om det skulle
leda till en kommersiell produkt - att det finns ett licensavtal. Detta kallas i
konventionen "Sharing of benefits".
Det är inte bara biodiversitetskonventionen som påverkar forskningen.
Immaterialrätten spelar en avgörande roll när det gäller forskning kring
genteknik. Som exempel kan nämnas att andelen immaterialrättsligt skyddad
intellektuell egendom, som tillhör amerikanska universitet och som med
exklusiva licenser kontrolleras av multinationella företag, var sex procent
1981. År 1990 hade siffran stigit till 40 procent och år 2000 beräknas den
ligga på cirka 50 procent.
Expansionen av handeln med läkemedel och genetiskt material är mycket
hög. Uppköpstakten och företagskoncentration inom sektorn likaså.
Maktfrågan har därför blivit central. Det offentliga samhället har startat en
rad internationella organ för att hantera detta. Svårigheterna ligger i första
hand i det genpolitiska landskap som skapats. En mängd internationella
organisationer strävar efter att sluta internationella avtal inom genpolitiken.
Avtalen blir ibland motstridiga.
Ett exempel på sådan motstridighet är den mellan biodiversitets-
konventionen (CBD), enligt vilken genetiskt material är varje stats suveräna
tillgång och användande av detta kräver "förhandsinformerat medgivande
och ömsesidigt överenskomna villkor", och EU, vars bioteknikdirektiv säger
att om man söker patent behöver man bara ange genetiskt materials ursprung
när det behövs.
I syfte att undanröja de problem och oklarheter som uppstått när det gäller
jordbruksforskning och annan forskning med genetiskt material anser jag att
Sverige bör ta initiativ till ett världstoppmöte om den globala arvsmassan.
Inte minst viktigt är att i det sammanhanget komma till klarhet om ansvars-
och ägandeförhållanden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om initiativ till ett världstoppmöte om den globala
arvsmassan.