Koccidios är en vanlig tarmsjukdom i såväl Sverige som
övriga världen. Sjukdomen orsakas av encelliga parasiter.
Svårare angrepp leder hos slaktkycklingar till blodig diarré
och i värsta fall till döden. Lindrigare angrepp som inte ger
akuta sjukdomssymtom orsakar produktionsstörningar i form
av sämre tillväxt och försämrad foderomvandlingsförmåga
hos kycklingarna. Dessa produktionsstörningar drabbar
slaktkycklingsproduktionen ekonomiskt.
I dag används rutinmässigt förebyggande medicin, koccidiostatika, mot
sjukdomen, men nya metoder behövs. Ett växande problem är parasiter som
utvecklar resistens mot koccidiostatika. Parallellt med detta ökar konsumen-
ternas krav på en djurvänlig uppfödning med minimal användning av
kemiska tillsatser. Den alternativa medicineringen är därför viktig.
Nuvarande koccidiostatika har även en hämmande effekt på skadebakte-
rien Clostridium perfringens. Denna bakterie kan angripa kycklingarnas tarm
med allvarliga tarmskador och hög dödlighet som följd. Ska användningen
av koccidiostatika ersättas med andra metoder måste förekomsten av dessa
bakterier kontrolleras på annat sätt.
Studier har visat att förändringar av fodrets sammansättning eller struktur
inte ger tillräckligt skydd mot vare sig koccidier eller clostridier. Ett
framtida
alternativ kan vara vaccinering. Det är emellertid komplicerat att utveckla ett
vaccin eftersom det skall skydda mot alla sju koccidiearter som angriper
fjäderfä, utan att hämma tillväxt och foderomvandlingsförmåga. Det har
genomförts försök med ett vaccin baserat på levande, försvagade koccidier,
men med dåligt resultat. Slutsatsen blev att kycklingarnas tillväxt försämra-
des när vaccinering ersatte medicinering.
Regeringen har givit Statens jorbruksverk i uppdrag att se över svensk
slaktkycklingproduktion med inriktning på att säkerställa en fortsatt kontrol-
lerad användning av antibiotika och koccidiostatika. Målet är att minimera
sjukdomsproblem, som är relaterade till koccidios och clostridos, samt att
säkerställa en djurhållning med bibehållet djurskydd och ett minimum av
medicinering. Enligt de förslag till plan- och riktlinjer, som lämnats till
Jorbruksverket, ingår kontroll av eventuell resistensutveckling och möjlighet
att bedöma effekter av alternativ till koccidiostatika.
Koccidiostatika nyttjas i hela världen. I Sverige krävdes det dock tidigare
recept från veterinär för att få nyttja medicinen. EG har emellertid inte givit
Sverige stöd att använda koccidiostatika vid enbart receptbelagd medicine-
ring, utan från och med den 1 februari 1999 har Sverige anpassat sig till EG:s
reglering (se SFS 1999:2). Kravet på veterinär förskrivning i varje enskilt fall
för foder med koccidiostatika får således ej upprätthållas i Sverige, om fodret
är godkänt inom EG. Nu tillsätts medicinen i allt foder inom EG och det
krävs ingen veterinär för att godkänna fodret i det enskilda fallet. Detta inne-
bär att även friska slaktkycklingar får i sig medicinen, något som kan leda till
långsiktiga problem då ett överutnyttjande av medicineringen leder till
resistenta parasiter. Detta måste vara principiellt felaktigt även om man idag
inte ser andra realistiska lösningar.
Idag finns det inget fullgott alternativ till koccidiostatika. Ett ökat använd-
ande av koccidiostatika leder emellertid till fler resistenta parasiter. Jord-
bruksverket bör kartlägga och följa upp vilka som nyttjar foder, som inne-
håller koccidiostatika, och hur mycket som används. Jordbruksverket bör
även noga kontrollera, om mängden resistenta bakterier ökar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkt kontroll av koccidiostatikaanvändning.