Odling av gentekniskt förändrade växter styrs inom EU
genom direktiv. I Sverige regleras odling av genetiskt
modifierade växter (och genetiskt modifierade organismer,
GMO) i miljöbalken, i en särskild förordning och i ett antal
myndighetsföreskrifter. Erfarenheterna av dessa förändrade
"nya" organismer är begränsade och lagstiftningen har
kommit till bland annat för att beakta de potentiella risker
som kan finnas med organismer som förändrats med hjälp av
genteknik.
Genmodifierade växter
Det hittills vanligaste är att man genmodifierar växter för att
göra dem tåliga mot ett visst ogräsbekämpningsmedel
(herbicidtolerans). På så sätt förstörs inte själva grödan när
fält besprutas mot ogräs.
Grödor med inbyggd resistens mot växtskadegörare, t.ex. insekter,
svampar eller virus, kan leda till minskad användning av bekämpningsmedel
i jordbruket. En annan tänkbar utvecklingsmöjlighet är grödor som kan klara
sig bättre i ogynnsamma miljöer. Ytterligare en anledning till att
genmodifiera växter är att man kan skräddarsy dem för industriella behov.
Exempel på detta är genmodifierad potatis vars stärkelse används bland
annat vid papperstillverkning. Tack vare att stärkelsesammansättningen
ändrats går det att undvika viss kemisk bearbetning av stärkelsen som
industrin annars skulle behöva göra.
Miljörisker
När det gäller gentekniskt förändrade växter beror framför
allt riskbilden på vilken art det är som modifierats, vilken
eller vilka egenskaper som tillförts och i vilken miljö växten
ska odlas. Det är främst två risker som har diskuterats. Den
första är om växten som förändrats med genteknik kan bli ett
ogräs, det vill säga börja sprida sig och bli ett problem både i
och utanför odlingslandskapet. Den andra är om de nyinsatta
generna genom pollinering kan spridas till vilda artfränder
eller nära släktingar som i sin tur får ett beteende som är
skadligt för miljön. För detta krävs givetvis att korsningsbara
växter finns i den omgivande miljön.
Andra risker som diskuteras med genetiskt modifierade växter är att deras
samspel med andra organismer kan påverkas av den nya egenskapen och att
detta då kan leda till oönskade effekter på ekosystemen. Till exempel kan
inbyggd insektsresistens leda till att en skadegörande insektsart slås ut inom
ett helt område. Detta skulle kunna få ekologiska effekter om insekten i fråga
är viktig för andra växter eller för djur, exempelvis fåglar och rovinsekter.
De ekologiska riskerna med genetiskt modifierade växter kan vara svåra
att förutse. Detta beror på att det kan dröja åtskilliga år innan de ekologiska
effekterna blir synliga.
Det är vanligt att de genetiskt modifierade växterna innehåller gener som
ger motståndskraft (resistens) mot vissa antibiotika. Antibiotikaresistens-
gener används ibland för att möjliggöra framtagningen av de genetiskt
modifierade växterna. Det förs en debatt om risken med detta. En del menar
att motståndskraften mot antibiotika kan föras över till bakterier i
tarmkanalen hos människor och djur. Jordbruksverket och Livsmedelsverket
anser att risken för detta är mycket liten. Det bör påpekas att den
antibiotikaresistensgen som är mest förekommande vid genmodifiering ger
resistens mot ett antibiotikum som används i mycket liten utsträckning för
behandling av människor och djur. Enligt försiktighetsprincipen bör man
dock undvika att införa gener som inte behövs i slutprodukten.
Antibiotikaresistensgener behövs inte i de genetiskt modifierade växterna
efter laboratoriestadiet. Arbete pågår i företag och på universitet för att
åstadkomma en teknik för att kunna ta bort oönskade gener när de inte längre
behövs.
Tillåtet inom EU
Åtta typer av genetiskt modifierade växter inom fyra arter
har hittills fått tillstånd enligt gentekniklagstiftningen att
släppas ut på marknaden inom EU. Dessa är en typ av
herbicidtolerant tobak, tre typer av fodermajs (genetiskt
modifierad för herbicidtolerans och/eller insektsresistens), en
typ av delvis herbicidtolerant rosésallat, två typer av
färgförändrade nejlikor och en typ av nejlika med förlängd
hållbarhet. Dessutom är det tillåtet att importera en typ av
herbicidtolerant soja och en typ av herbicidtolerant raps till
EU.
Hittills har Sverige lämnat invändningar mot marknadsgodkännande inom
EU av genetiskt modifierade växter i 16 fall. Sju ärenden har Sverige inte
haft några invändningar mot - tobak, tre olika nejlikor, bomull, rosésallat för
utsädesproduktion samt import, hantering och bearbetning av fodermajs.
Sverige kan temporärt stoppa en inom EU godkänd GMO-produkt om det
finns vetenskapliga belägg för att en användning av GMO:n i Sverige skulle
medföra miljö- eller hälsorisker. Finns det däremot inga sådana specifika
risker för Sverige kan import eller användning inte stoppas på annat sätt än
att lantbrukare, växtförädlare, grossister, handlare etc. frivilligt avstår från
att
använda de genetiskt modifierade växterna eller produkter från dem.
Märkning av livsmedel i EU
Märkning av livsmedel regleras av förordningen (EG) nr
258/97 om nya livsmedel och livsmedelsingredienser
("Novel Foods"). För att en genmodifierad gröda/produkt
ska få användas som livsmedel inom EU krävs ett
godkännande enligt "Novel Foods". Livsmedelsverket är den
behöriga myndigheten som säkerhetsbedömer livsmedlen i
Sverige.
EU kräver således märkning av vissa livsmedel som är tillverkade med
genteknik.
Företagen måste märka alla livsmedel framställda med genteknik som
skiljer sig från traditionellt framställda livsmedel.
Alla genmodifierade färska frukter och grönsaker, spannmål och gryn av
olika slag ska märkas.
Om gener från djur har överförts till växter ska det framgå.
Om ett livsmedel innehåller nya ämnen som kommer från något som kan
orsaka hälsoproblem, t.ex. allergier, ska det tydligt anges på förpackningen.
Företagen måste inte märka tillsatser och enzymer och inte heller kött,
mjölk och ägg från djur som äter foder som framställts med genteknik.
Beslut om märkning tas av EU från fall till fall. Oljor, socker och andra
raffinerade produkter såsom raffinerade majs- och sojaprodukter där inget
nytt DNA eller nytt protein påvisats behöver inte märkas.
Frivillig märkning
I de fall där inte lagstiftningen tvingar fram märkning kan
den svenska handeln och industrin ändå frivilligt komma
överens om att märka livsmedel som är tillverkade med
genteknik. Enligt KRAV:s och Demeters regler för ekologisk
livsmedelsproduktion får genteknik inte användas i
produktionen.
Livsmedelsmärkning i USA
I USA har man delvis en annan syn på livsmedelsmärkning.
Där finns inga krav på märkning av livsmedel som tillverkats
med hjälp av genteknik. Märkningskraven är utformade på
ett annat sätt och tillverkningsmetoden behöver inte anges.
GMO i svenska livsmedel
Tillverkarna i USA har valt att blanda de genetiskt
modifierade soja- och majssorterna med icke genetiskt
modifierad soja och majs. I de flesta skeppslaster av soja och
fodermajs som importeras från USA till EU ingår det därför
en viss mängd genetiskt modifierad råvara. Produkter från
soja och majs ingår i många hel- och halvfabrikat. Det torde
därför finnas livsmedel som innehåller råvaror från genetiskt
modifierade växter även på den svenska marknaden.
Analys av GMO i livsmedel
När det gäller frågan om att kunna urskilja livsmedel som
har tillverkats med hjälp av genteknik finns det en skillnad
mot traditionellt framställda livsmedel i hela grönsaker och
produkter som inte har bearbetats så mycket, t.ex. mjöl. De
ämnen som har orsakat de nya egenskaperna finns kvar i
livsmedlet i små mängder. Mjöl från GMO-majs eller soja
ser precis ut som vanligt mjöl, men det går att med olika
analysmetoder visa att det kommer från genetiskt
modifierade växter.
Oljor, socker och stärkelse från genetiskt modifierade växter kan däremot
vara identiska med traditionellt framställda produkter. De produkter som kan
analyseras omfattas, som beskrivits ovan, av märkningskrav.
Några forskningsresultat
Enligt en nordisk studie om odling av genmodifierade
kulturväxter visar experiment utförda i Danmark att raps lätt
bildar hybrider med ogräset åkerkål under den tid på året när
växterna blommar och pollineras. Alla främmande gener
som då tillförts rapsen, exempelvis sådana som gör växterna
motståndskraftiga mot bekämpningsmedel, kommer att
spridas till de vilda växterna över ett stort område. När det
händer får man hybrider som kan utvecklas till nya arter,
exempelvis nya ogräs som klarar bekämpningsmedel lika bra
som den modifierade rapsen. Forskarna studerade även
spridningen inom gräset ängssvingel och kunde konstatera
att det i genomsnitt spreds en gen cirka 30 meter per
generation.
Forskare vid Cornell University i USA har rapporterat att larver från
Monarkfjärilen dött sedan de utsatts för pollen från en variant av s.k. Bt-
majs. Sådan majs har försetts med en gen från bakterien Bacillus
thuringiensis (Bt) för att hålla en annan fjäril, Majsmotten, borta från
odlingarna. EU-kommissionen har därför stoppat odlingar inom EU av nya
varianter av Bt-majs som är resistenta mot insekter. Stoppet gäller i avvaktan
på ytterligare information om riskerna och gäller inte redan godkända
majssorter.
Förbud inom EU
I början av år 1997 förbjöd Österrike, tillsammans med
Luxemburg och Italien, en inom EU nyligen godkänd
genmodifierad majssort från det schweiziska företaget
Novartis. Länderna åberopade miljö- och säkerhetsskäl.
Trots invändningar från EG-kommissionen ligger förbuden
fast. År 1998 upphävde Frankrike EU:s godkännande av
majs från Novartis. Grekland, Danmark och Storbritannien
har tills vidare stoppat nya GMO-produkter. I avvaktan på
nya regler har kommissionen valt att inte agera mot EU-
länder som infört förbud mot GMO.
Revidering av EG-direktivet
I februari 1998 överlämnade kommissionen ett förslag till
revidering av det direktiv 90/220 om utsättning av GMO i
miljön. Syftet med översynen var att skärpa den miljö- och
hälsoinriktade prövningen samt att införa nya krav om
övervakning, tidsbegränsade tillstånd, allmänhetens insyn i
beslutsprocessen m.m. Rådet hade en debatt om förslaget i
december 1998 och parlamentet presenterade sin första
rapport i frågan i februari 1999.
Ministerrådet beslutade vid sitt möte i juni 1999 bl.a. att märkning ska
säkerställas i alla steg av saluföringen av genetiskt modifierade produkter
och det ska klart framgå att "denna produkt innehåller genetiskt modifierade
organismer".
Rådet framhöll också försiktighetsprincipen och de etiska aspekterna i
direktivtexten. Rådet gjorde två uttalanden: ett som stöddes av fem länder
som säger att nya godkännanden enligt det gamla direktivet ställs in, ett
annat som framhåller att inga nya godkännanden ska ges innan det klargjorts
att en GMO inte har några negativa effekter på hälsa och miljö. Detta
uttalande stöddes av sex länder, däribland Sverige.
När rådets gemensamma ståndpunkt är formellt antagen kommer direktiv-
förslaget att överlämnas till Europaparlamentet för en andra läsning.
Avslutningsvis
Livsmedel ska märkas om det kan bevisas att de innehåller
genmodifierade ingredienser. Det står i EU-förordningen
Novel Foods från 1997. Ändå kan det påstås att ingen vet hur
många varor det finns i våra butiker.
Reglerna synes så oklara och otydliga att det i praktiken är få livsmedel
som märks. Om man inte kan bevisa att det finns DNA-rester kvar behövs
ingen märkning. Detta är ett vetenskapligt dilemma och det är svårt att
fastställa exakta gränser. En viktig uppgift för framtiden är att sudda ut grå-
zonerna vad det gäller gränsdragningarna. Företag, producenter, importörer
m fl borde få ett större ansvar att bevisa om det förekommer GMO-tillsatser
av något slag. Alternativa produkter är KRAV-märkta livsmedel. Här får inte
GMO förekomma någonstans i produktion. Kring sistnämnda produktions-
teknik borde det även spridas större kännedom från samhällets sida. Vidare
bör initiativ tas för en större allmän politisk debatt kring GMO-
problematiken och dess konsekvenser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genteknik.