Sammansättningen av de djurförsöksetiska nämnderna
Enligt djurskyddslagen får inte användning av djur till försök
ske annat än då den har blivit godkänd av en djurförsöksetisk
nämnd. Det finns sju djurförsöksetiska nämnder i Sverige, en
i varje högskoleregion samt två i Stockholm. Nämnderna
består av lika delar forskare som lekmän, och de ska under
en jurists ledning väga nyttan av ett försök mot lidandet för
djuren. Ansökningar om att få utföra djurförsök skall avslås
om de saknar allmänintresse, om det finns alternativa
metoder till försöket eller om det sker för djuren på ett
onödigt plågsamt sätt.
Trots de djurförsöksetiska nämndernas tillkomst så avslås sällan an-
sökningar om att få utföra djurförsök. Mellan 1989 och 1998 prövades
14 000 ansökningar om djurförsök. Endast 102 ledde till avslag i nämnderna.
Hälften av dessa godkändes efter omprövning. 1997 prövades 1 562 ansök-
ningar. 15 avslogs och 1 547 godkändes.
Några problem som nämnderna brottas med, vilket reflekterats inte minst
under året i en anmälan till JO, är jäv och kollegialitet forskarna emellan.
Den svenska djurförsökspolitiken har som mål att djurförsöken ska
begränsas så långt som det är bara är möjligt. Att så sker är ytterst en
politisk
uppgift. Det vore därför enligt min mening mer ändamålsenligt om lek-
mannaintresset i nämnderna stärktes avsevärt. Det finns heller enligt min
mening ingen anledning att forskare som själva är involverade i djurförsök
ska delta i nämnderna. De torde istället kunna fungera som experter och vid
behov kallas till beredning av ärenden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att sammansättningen i de djurför-
söksetiska nämnderna förändras.