På senare år har djurens situation i samhället blivit en viktig
fråga för allt fler, särskilt för unga människor. Fler och fler
tar till sig fakta om djurens förhållanden i vårt samhälle, om
hur de lever och om hur de dör. Djurtransporter, pälsdjurens
förhållanden och försöksdjurens lidande är några exempel
som upprör. I dag är djurrättsrörelsen en växande rörelse.
Allt fler kämpar på olika sätt för djurs rättigheter och nöjer
sig inte med det skydd av djur som djurskyddet syftar till och
ofta misslyckas med.
Djurskydd eller djurrätt?
Djurskyddet försöker mildra samhällets övergrepp mot djur
men ser inget grundläggande fel med utnyttjandet av djur
och tillerkänner inte djur grundläggande rättigheter. Djurrätt
däremot ser ett grundläggande fel i att djur utnyttjas enbart
för människans skull. Djurrätt tillerkänner djur
grundläggande rättigheter, inte bara att slippa lida utan även
att utifrån sina speciella förutsättningar få leva ett naturligt
liv och att utvecklas utifrån sin arts inneboende möjligheter.
Etisk jämlikhet
Djur kan liksom vi människor uppleva smärta, lust och
tillfredsställelse. Det är en individs förmåga till dessa känslor
- oavsett arttillhörighet - som gör att den har intresse av att
bli behandlad på ett moraliskt riktigt sätt. Skulle den inte ha
känsloförmågor, skulle den likt en sten som inte har några
egna intressen knappast kunna bry sig om hur andra
behandlade den.
Eftersom många arters individer besitter känsloförmåga och har intressen
bör man ta hänsyn till dem när man funderar över rätt eller fel handling. Alla
varelser som kan uppleva lidande kan sägas vara etiskt jämlika. Just i detta
avseende, det etiskt intressanta, är människor jämlika med andra djur.
Lidande är lika illa vem som än upplever det. Ett djurs smärta är inte mindre
värt än samma smärta hos en människa.
Så oavsett om djur har själ, om de besitter mänsklig intelligens, kan
upprätta ömsesidiga avtal eller har språk, bör etiken ta hänsyn till dem. Om
en människa är intelligent eller inte är inte intressant för hur mycket hänsyn
hon skall åtnjuta. Detsamma bör gälla djuren. Det är inte arttillhörigheten
som är intressant för hur mycket hänsyn man skall ta till dem. Däremot är
arttillhörigheten intressant för frågan om vilka intressen som bör beaktas. Att
alla varelser som har egna intressen skall ges lika behandling är en felaktig
slutsats. Att en gris är etiskt jämlik med en människa betyder självklart inte
att den skall behandlas likadant. Olika individer och olika arter har olika
behov och intressen. Att få just sina intressen och behov beaktade är vad
etisk jämlikhet går ut på. Människans behov är grundläggande annorlunda än
djurs, genom att vi har förmågan att tänka framåt, har förhoppningar och
ambitioner m m på ett sätt som djur inte har.
Djurrätt i lagstiftning
Denna etiska syn, att vi skall ta hänsyn till djurs egna
intressen, måste avspeglas i våra lagar. Djurs rättigheter
måste vara utgångspunkten när vi formulerar en lagstiftning
om djurs villkor. Dessa rättigheter måste utgå från den
enskilda individ som djuret är och utifrån de särskilda
förutsättningar olika arter har.
Den svenska djurskyddslagen utgår i första hand från en
djurskyddssynpunkt. Djur skall skyddas från lidande. Ändå finns det vissa
drag av djurrätt i lagen. I djurskyddslagens 4 § slås fast att alla djur utan
undantag som används i ett kommersiellt syfte har rätt till en god miljö som
främjar deras hälsa och ger dem möjlighet till ett naturligt beteende. Även
om formuleringarna i lagen erkänner vissa rättigheter så utgår tillämpningen
från ett skydd mot de negativa konsekvenserna av djurhållningen och innebär
en anpassning av djurets rättigheter till vad som bedöms som ekonomiskt
rimligt eller möjligt. På så sätt är rätten att exploatera djur överordnad
djurens rättigheter. Exemplen på detta är flera.
SMI:s djurhållning, framför allt för apor, är enligt Jordbruksverkets beslut
från den 26/6 1998 "inte av tillräckligt god djurskyddsmässig standard".
Jordbruksverket riktar kritik mot SMI på ett flertal punkter, bland annat att
en del djur inte får vistas i grupp, att burstorleken är för liten, att djur
sitter i
lokaler utan dagsljus samt att djurmiljön behöver berikas så att djuren kan ha
ett mer naturligt beteende, bland annat genom möjlighet för djuren att söka
föda. Trots denna kritik och trots att SMI tog över verksamheten redan 1995
och fortfarande inte har tillgodosett djurens rätt till en god djurmiljö och
naturligt beteende så ger Jordbruksverket tillstånd att fortsätta verksamheten
förutsatt att SMI på sikt genomför förbättringar. Djurens grundläggande
rättigheter är fortfarande inte uppfyllda i SMI:s djurhus, trots att 4 § i
djurskyddslagen inte medger undantag med hänvisning till att djuren är
försöksdjur.
Burhållning av pälsdjur sker i dag trots att det sätt som djuren hålls på inte
ger djur rätt till det som stadgas i djurskyddslagen. Det är inte bara
djurrättsorganisationerna som riktar kritik mot burhållningen av pälsdjur.
Veterinärförbundet slog fast, i sin stora pälsdjursutredning 1990 och i
uppföljningen 1996, att det till exempel fortfarande inte var klarlagt om
minkarna behövde vatten att vistas i. De pekade också på att det finns
problem med stereotypa beteenden i burarna och att minkarna blivit utsatta
för en mycket osund avel. Trots detta fortsätter burhållningen.
Det har nu gått så långt att djurrättsaktivister tar lagen i egna händer och
gör symboliska fritagningar av minkar för att visa att de inte accepterar att
lagen inte efterlevs och för att sabotera för dem som håller pälsdjur i bur. Vi
kan inte acceptera att rättssäkerheten försvagas genom att enskilda tar lagen i
egna händer, men vi kan inte heller acceptera att den lag som togs för över
10 år sedan ännu inte är uppfylld. Även det är en rättssäkerhetsfråga.
Det är positivt att regeringen nu i budgetpropositionen 1999/2000:1, efter
förhandlingar med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, anger att man har för
avsikt att under mandatperioden återkomma med förslag till förbättringar av
reglerna för burhållningen av mink. Frågan är hur lång tid det skall behöva ta
tills minkarna får ens den minimistandard som djurskyddslagen har stadgat i
över 10 år.
Även höns hålls fortfarande i bur och de nya reglerna med större burar som
skall ge möjlighet till att sprätta och sitta på en pinne är i grunden en
skrivbordsprodukt som inte utgår från de verkliga behov som en höna har av
att kunna röra sig mer fritt, söka föda eller att känna trygghet genom att sitta
en bit över marken där hon är skyddad från rovdjur.
En utvärdering av
djurskyddslagen
Djurskyddslagen är uppenbarligen otillräcklig för att djur
skall få sina grundläggande behov tillgodosedda och djurs
grundläggande rättigheter kränks systematiskt.
Djurskyddslagens grundläggande bestämmelser behöver
utvärderas så att man kan se om djurskyddslagen tillgodoser
djurs grundläggande rättigheter. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag till de förbättringar som krävs i
djurskyddslagen för att tillgodose djurs grundläggande
rättigheter. Detta skall ges regeringen till känna.
Talerätt för djurskydds- och
djurrättsorganisationer
Det är självklart att djur inte kan föra sin egen talan men
ändå så finns det ingen part som står på djurens sida som har
talerätt i djurskyddsfrågor. Detta gör att djurens situation inte
är tillfredsställande ur rättssynpunkt och gör det svårare för
djur att få sina rättigheter uppfyllda.
Djurskydds- och djurrättsorganisationerna har inget eget intresse i
djurskyddsfrågor, de arbetar för djurens intresse. Det vore därför rimligt att
ge djurskydds- och djurrättsorganisationer talerätt i djurskyddsfrågor, på
samma sätt som miljöorganisationer enligt miljöbalken har talerätt i
miljöfrågor. Detta skulle stärka djurens rättsliga skydd rejält. Vänsterpartiet
anser därför att djurskydds- och djurrättsorganisationers talerätt i
djurskyddsfrågor skall utredas. Detta skall ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering huruvida djurskyddslagen
tillgodoser djurs grundläggande rättigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förslag till förbättringar i djurskyddslagen för att
tillgodose djurs grundläggande rättigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om djurskydds- och
djurrättsorganisationers talerätt i djurskyddsfrågor.
4.