På Olofstorps gård i Halmstad kommun bor åsnan Rufus. Han finns där tillsammans med hönor, grisar och hästar och till gården kommer skolbarn och dagisgrupper för att titta på och kela med djuren. Rufus är, enligt tidningen ATL, mycket populär bland barnen. Han ser också ut att trivas utmärkt med såväl hästkompisarna som med gårdens personal och ser inte alls så dyster och vemodig ut som åsnan Ior i Nalle Puh.
Eftersom det enligt Jordbruksverkets föreskrifter angående offentlig före- visning av djur måste finnas tillstånd för sådan verksamhet, ansökte Olofstorps gård om ett sådant tillstånd. Men eftersom det också enligt samma myndighets föreskrifter framgår att vid offentlig förevisning av djur måste det finnas minst två djur av samma art, avslogs ansökan.
Vid Jordbruksverkets och länsveterinärens granskning av ansökan upp- täcktes nämligen den ensamma Rufus:
"Enligt länsveterinärens besiktningsrapport håller Ni endast en individ av djurarten åsna. Jordbruksverket avslår ansökan avseende offentlig före- visning av åsna", löd det karga beskedet från staten.
Beslutet innebär alltså att Olofstorps gård antingen måste skaffa en artfrände åt Rufus, avliva honom, sälja honom - eller flytta honom till ett annat ställe där besökarna inte kan se honom. Reglerna som ska skydda honom mot ensamhet gäller ju bara om åsnan visas offentligt.
Halmstad kommun, som anser att Rufus mår bra, har överklagat Jordbruksverkets beslut. "Rufus ser ut att trivas alldeles utmärkt. Att flytta honom från Olofstorp utgör ingen garanti för att han får det bättre", skrev kommunstyrelsens ordförande till länsrätten.
Frågan har utlöst en febril aktivitet. Inspektörer från såväl miljö- och hälsoskyddsnämnden som länsstyrelsen har besökt Olofstorp två gånger och granskat huruvida "den aktuella åsnan är accepterad av de befintliga hästarna".
På begäran av Jordbruksverket har kommunen skickat in utförlig information om Rufus hästkompisar, såsom namn, ålder, ras, färg m.m.
Jordbruksverket har även vänt sig till Svenska Åsneföreningen och bett om råd. Biträdande länsveterinären har skrivit en detaljerad redovisning över Rufus sällskapsliv.
Min beskrivning av ärendet Rufus kan synas raljerande men reser naturligtvis allvarliga och viktiga frågor om vad statliga myndigheter ska betrakta som viktigt respektive oviktigt och om huruvida de regler som i detta fall omgärdat åsnan Rufus är rimliga och ändamålsenliga.
För att vinna och bibehålla allmänhetens respekt för politiska beslut på alla nivåer måste dessa, enligt min mening, åtminstone tillnärmelsevis grundas på sunt förnuft. Likaså är det viktigt att skattebetalarnas pengar och resurser användes på ett sådant sätt att det inte uppfattas som rent slöseri.
Det behöver också uppenbarligen göras en översyn av olika regelverk så att de står i överensstämmelse med vad som är rimligt och ändamålsenligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slöseri med statens pengar och personalresurser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av regelverk.
Stockholm den 30 september 1999
Carl G Nilsson (m)