När vi snart ska summera detta årtusende och gå in i ett nytt
är det naturligt att frågan ställs om vilka upptäckter och
uppfinningar som har påverkat vår civilisation fram till idag
och samtidigt fråga sig vilken framtid vi går till mötes. Vid
en sådan reflektion måste den moderna gentekniken anses
vara ett av de kraftfullaste instrument till förändringar som
har kommit i människans hand. Här finns en oerhörd
dynamik och potential att påverka människors liv och öden i
framtiden. Samtidigt är det en fråga som i alltför liten
utsträckning debatteras offentligt, bland annat beroende på
ämnets komplexitet. Detta är otillfredsställande.
Genteknik på växter och djur kommer att få en allt större betydelse i
framtiden. Utvecklingen går rasande fort. Det är därför viktigt att noga tänka
igenom de etiska aspekter som finns inom detta område. Vad händer med
den kunskap som vi får om våra livs byggstenar. Ska till exempel människor
med vissa arvsanlag förbjudas att ha vissa yrken? Ska kvinnor påbjudas
medicinering om deras väntande barn eventuellt kan utveckla en ärftlig
sjukdom? Vem ska få tillgång till den genetiska informationen? Frågorna är
många och svåra, svaren är inte enkla eller självklara.
Vi kristdemokrater baserar vår grundsyn på förvaltarskapstanken. Vi
menar att människorna är förvaltare, och inte herrar i skapelsen. Detta ger
oss ett speciellt ansvar, vi ska agera med en långsiktig helhetssyn med
respekt för vår omgivning och kommande generationer. Samtidigt ger vår
syn på förvaltandet drivkraft till förändring. Att förvalta innebär något mer
än att bara passivt slå vakt om något. Vi menar att det är förenligt med ett
gott förvaltarskap att förändra, utveckla och skapa nytt. Det måste dock ske
på ett ansvarsfullt sätt.
Kungstanken bakom förvaltarskapet är "ansvar". Förvaltarskapet - ansva-
righeten - gäller både de egna personliga resurserna och de yttre materiella
värdena, miljö och resurser. Vi ska agera på ett sådant sätt att vi med stolthet
kan överlämna frukterna av vårt arbete. Förvaltarskapet innebär inte något
passivt förhållningssätt utan är utvecklande och förnyande till sin karaktär.
Vi ska därför inte skämmas för att vi ingriper och påverkar naturen, men vi
ska göra det utifrån ett perspektiv som är långsiktigt och varsamt.
Vad kan gentekniken
användas till?
Människan har påverkat naturen länge och konsten att flytta
gener är gammal. Att avla fram nya hundraser är ett
exempel. Den moderna gentekniken är mer specialiserad och
sofistikerad. Med hjälp av modern genteknik fortsätter
människan egentligen bara att göra det man alltid har gjort.
Behovet att offentligt diskutera och reflektera över
gentekniken är stort. Eftersom allt liv har samma byggstenar
öppnar sig enorma potentialer med hjälp av gentekniken. En
sak måste vi komma ihåg: även traditionell avel kan ge
upphov till lidande och etiskt tveksamma resultat. Det har
funnits etiska problem långt innan den moderna gentekniken
blev aktuell. Den stora skillnaden är hastigheten och styrkan
hos de instrument som nu är tillgängliga; eventuella misstag
och oförutsedda effekter får därför mycket större
konsekvenser än tidigare.
Områden som är intressanta för industrin att dra nytta av genom modern
genteknik är främst läkemedel, diagnostik, växtförädling och miljövård. Det
finns både förhoppningar och farhågor om vad denna teknik kan bidra med.
Varför tveka inför en
satsning på genteknik?
Historien är full av exempel på brustna förhoppningar och
felslagna prognoser. Erfarenheterna från den så kallade
gröna revolutionen inom jordbruket visar tydligt på
problemen med att ny teknik inte alltid ger de resultat som
man hade tänkt sig.
Den gröna revolutionen hade sin grund i ett nytt "mirakelvete" som kunde
ge fler och större skördar än vanligt vete, och som dessutom var mindre
känsligt för klimatstörningar. Men istället för att bli en succé i kampen mot
världssvälten bidrog detta nya vete till att skapa stora behov av konst-
bevattning, konstgödsling, bekämpningsmedel och kraftigt skuldsatta små-
bönder som tvingades från sina gårdar.
Ytterligare en negativ utveckling som delvis hänger samman med den
misslyckade gröna revolutionen är utarmningen av den genetiska basen eller,
annorlunda uttryckt, det genetiska kapitalet.
Före den gröna revolutionen fanns drygt 80 000 olika varianter av ris. Bara
i Indien odlades över 30 000 olika rissorter. Idag odlas det bara cirka 50 olika
sorter, och risken finns att detta antal minskar ännu mer. Utarmningen av den
genetiska mångfalden är en mycket allvarlig effekt av gentekniken.
Utarmningen av gener ger mindre variation att bygga vidare på. Vi vet inte
idag exakt vilka betingelser som kommer att gälla i framtiden, därför är en så
bred genetisk bas som möjligt en form av försäkring inför en osäker framtid.
Problemen med alltför ensidig genetisk profil gäller inte bara inom växtriket,
utan är också giltigt för boskapssektorn.
Dessa problem har blivit alltmer uppmärksammade. 1974 bildades
International Board for Plant Genetic Resources (IBPGR). Initiativet togs vid
FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972 då man fattade beslut om att
börja samla in, torka och frysa viktigt genmaterial från växter. Fröerna
förvaras i så kallade genbanker.
På detta sätt kan man bevara fröerna i tiotals år, sedan får man odla dem
och få nya frön som man sedan kan spara en period till. Man måste med
andra ord hålla genbanken i ett aktivt förvaltande.
Ett annat sätt att slå vakt om den genetiska arvsmassan är naturligtvis att
odlingen sker i ursprungsmiljön. I flera länder i tredje världen har man därför
bildat så kallade fältgenbanker med syftet att hålla den genetiska variationen
intakt. Detta är ett oerhört viktigt arbete, som dock kan vara svårt för ett
fattigt land att avsätta resurser till. Vinsterna kommer på lång sikt, men
kostnaderna är omedelbara.
Ett annat hot som inte är lika påtagligt men som bör beaktas är riskerna
med vad som kan hända när man placerar ut GMO (Genetiskt Manipulerade
Organismer), dvs växter, djur eller mikroorganismer som blivit genetiskt
manipulerade, i naturen. Under året har vi till exempel fått se rubriken
"Genmajs dödar fjärilar". Bakom denna rubrik står nyvunna amerikanska
erfarenheter som väckt bestörtning både inom naturvårdskretsar och inom
jordbruksindustrin.
Tvärtom vad förespråkarna hävdat så visade det sig att modifierade
majsplantor sprider giftig pollen som dödar insekter som äter av dem, något
som bl a drabbar monarkfjärilen som inte äter majs men väl dess pollen.
Försöken har gjorts i laboratoriemiljö, vilket undergräver dess bevisvärde
enligt GMO-förespråkare. Faktum kvarstår dock att den så kallade Bt-majsen
ingalunda är problemfri.
EU-kommissionen har stoppat odling av nya varianter av majs som är
resistenta mot insekter i avvaktan på att en utvärdering av riskerna görs. Det
naturliga borde vara att ta steget fullt ut och dra tillbaka tillståndet för de
redan godkända genmodifierade majssorterna.
De ekologiska systemen är komplexa och det är inte alltid självklart att vi
kan förutse alla effekter. Till exempel kan jordbruksväxter manipuleras för
att få egenskaper som kvävefixering, ökad ihärdighet mot torka, frost eller
hög salthalt i marken, motståndskraft mot sjukdomar och bekämpnings-
medel. Det finns många erfarenheter av att det kan dröja lång tid från det att
en händelse inträffar till den tidpunkt då de fulla konsekvenserna av
händelsen blir tydliga. Det tog ungefär 50 år efter det att den kemiska
revolutionen startat innan samhället på allvar insåg miljö- och hälso-
konsekvenserna med föroreningar, giftigt avfall, allergier och andra problem.
Nya erfarenheter visar att gentekniken inte fungerar så bra som företagen
påstår. I fältförsök som har gjorts vid universitet runt om i USA har GMO-
sojan visat sig ge 5,3-10 % lägre skörd än normal soja. Dessutom visar
statistiken att GMO-sojan ökar användningen av bekämpningsmedel. Jämfört
med normal soja användes 2-5 gånger så mycket bekämpningsmedel. Detta
påvisas i den första oberoende rapporten som omfattar 8 200 fältförsök.
En ny nordisk studie bekräftar farhågorna att gener för bekämpnings-
medelsresistens i genmodifierad raps kan spridas till ogräsen som ska
bekämpas. Enligt studien kan genmodifierad raps bilda hybrider med den
vilda släktingen åkerkål. Det är denna typ av problem som måste
uppmärksammas och vara vägledande inför framtida beslut.
Kan man ta patent på liv?
En fråga som har följt gentekniken i spåren och orsakat
mycket kritik är huruvida det ska vara möjligt för ett företag
att ta patent på levande organismer. Frågan är komplicerad
och innehåller många aspekter - juridiska, ekonomiska och
etiska. Allt eftersom tiden har gått har tolkningarna av vad
som kan patenteras utvidgats och idag ges patent på
läkemedel och på genmanipulerade växter. Genom att
manipulera generna är det idag möjligt att skapa nya
modifierade livsformer. Från genteknikföretagens sida finns
det naturligtvis ett stort intresse av att kunna skydda sina
produkter, de har kostat mycket att framställa och man vill
inte bli bestulen på sitt arbete och dess ekonomiska vinster.
Det har funnits motstånd mot att bevilja patent på livsformer, men hela
tiden har gränserna flyttats steg för steg. I Sverige har man tänjt på
patentlagarna och 1992 frångick myndigheterna i all tysthet tidigare praxis
och gav ett företag patenträtt på två genmodifierade potatissorter.
I USA finns det en större öppenhet för möjligheten att ta patent. Redan
1988 fick ett företag patent på den så kallade onkomusen som är
skräddarsydd för att användas inom cancerforskningen. Det blev det första
patentet på ett genmanipulerat levande däggdjur.
En ny problematik är att företag forskar i möjligheten att i utsädessorter få
in en gen som innebär att det spannmål som sedan skördas inte på nytt kan
användas som utsäde, d v s den blir självförstörande. På så sätt skulle man
kunna bygga upp nya monopolsituationer och en ny form av nykolonialism
av spannmålsproduktionen i utvecklingsländer skulle vara möjlig. Detta visar
vilka risker som är förknippade med genteknikutvecklingen och behovet av
att de demokratiska politiska institutionerna får en möjlighet att sätta såväl
ekologiska som sociala ramar för denna teknik.
Mindre kött och mer
vegetabilier - mindre svält
Ett mycket vanligt påstående är att vi behöver använda
gentekniken för att ge föda åt världens växande befolkning.
För att kunna försörja de människor som lever idag kan vi
inte förlita oss på de grödor och de produktionsmedel som
fanns för 200 år sedan, när jordens befolkning bara var en
bråkdel av dagens. Befolkningen ökar snabbare än tillgången
på odlingsbar mark.
Sett ur befolkningsökningsperspektiv kan det därför synas logiskt att
fortsätta på den inslagna vägen - att göra jordbruket ännu mer industria-
liserat, förfina grödorna och fördjupa forskningen. Till exempel är ett nytt ris
på väg med inbyggt A-vitamin. Denna gröda anses vara ett sätt att komma
tillrätta med hälsoproblem bland barn i tredje världen. Det intressanta med
dessa "designade" grödor är att här har ingenjörskonsten använts för att
tillföra en egenskap som kommer konsumenten till godo, istället för att skapa
resistens mot insekter eller växtgift. Andra exempel är försök i Afrika med
härdigare sötpotatis och bananer som ger större skördar.
Medan industrifolk och forskare pekar på de enorma möjligheterna så är
tveksamheten bland Europas konsumenter alltjämt stor. Från naturvårds- och
miljöorganisationer pekar man på de risker som finns med experimenten på
livets innersta byggstenar. På Naturvårdsverket har man antagit en policy i
ärenden som rör GMO som bland annat slår fast substitutionsprincipen. En
princip som säger att något, i detta fall genmodifiering, inte ska användas om
de eftersträvade effekterna kan uppnås på ett mindre riskabelt sätt. Om vi då
tänker oss att den eftersträvade effekten är att minska, eller ännu hellre
utrota, svälten i världen kan vi utan problem hitta alternativa strategier. Det
är ett allmänt känt faktum att när växtprotein får gå omvägen via köttdjur
förloras upp till 90 % av proteinerna. Om livsmedelskonsumtionen kan gå
mot en större andel vegetabilier och en mindre andel kött minskar trycket på
ständiga produktivitetshöjningar.
Livsmedel som till exempel Quorn, som är en proteinrik vegetarisk
schnitzel baserad på äggvita och svampmycel, kan hjälpa till att bana väg för
en bättre mathållning. Den uråldriga andiska korngrödan quinua är ett
livsmedel med mycket hög näringshalt. Den kan planteras på havsnivå och
på höga höjder, trivs både i hetta och i kyla. Men den har kommit i skuggan i
modern tid eftersom den fått rykte om sig att vara "fattigmansmat". Nu
börjar FAO få upp ögonen för denna växt och intresset har växt. Även i
Sverige görs det nu försök med denna gröda. Detta är exempel som visar att
substitutionsprincipen kan användas med framgång för att bekämpa svälten
även utan genteknik.
Ytterligare ansträngningar måste ske när det gäller att minimera spillet i
livsmedelsproduktionen. Det gäller inte minst insatser mot skadedjur och
mögel i lagringsledet. Bristen på en väl fungerande livsmedelslogistik är
mycket viktigare att komma till rätta med än att höja avkastningen med några
procent.
Märkning av livsmedel
Det är viktigt att konsumenterna har möjlighet att via en
varas förpackning få information dels om innehållet, dels om
hur den har producerats. Sedan länge finns olika slags
miljömärkningar och en rättvisemärkning som anknyter till
nord-syd-perspektivet har introducerats. Det är nödvändigt
att också varor som har producerats med hjälp av
genmodifierade organismer tydligt märks, så att
konsumentens fria val är underbyggt av tillräcklig kunskap
om varan.
Livsmedel ska märkas om det kan bevisas att de innehåller genmodifierade
ingredienser. Det är kontentan av EG-förordningen Novel Foods från 1997.
Ändå vet ingen hur många sådana varor det finns ute i handeln.
Detta beror bland annat på att reglerna är så otydliga att det i praktiken inte
blir någon märkning. Tillsatser som exempelvis sojalecitin behöver inte
märkas alls eftersom tillsatser följer ett annat direktiv. I juli kom
visserligen
ett förslag från EU-kommissionen om att också tillsatser som innehåller
mätbara rester av genmodifierat DNA ska märkas. Men när denna märkning
kan träda i kraft är det ingen som vet idag. Hur märkningen ska se ut är också
oklart. Sverige måste inom EU aktivt driva på utvecklingen i konsu-
menternas intresse.
Svårigheterna med att kontrollera råvarorna med hjälp av DNA-test - som
är en både dyr och tidskrävande metod - kan eventuellt vara avvärjda snart
genom att en ny testmetod håller på att utarbetas av ett amerikanskt företag.
Om denna metod snart blir verklighet skapas det snabbt bättre förutsättningar
att inrätta ett heltäckande konsumentorienterat märkningssystem av
livsmedel.
Det är Livsmedelsverket som har det övergripande ansvaret för att lagen
efterlevs. Men något register över genmodifierade produkter förs inte och
någon upplysning om enskilda produkter lämnas inte ut. Normalt bedrivs
tillsyn genom dokumentkontroll och genom att analysera prov; så görs dock
inte när det gäller genmodifierade produkter. Förklaringen är främst att
resurserna inte räcker till, det blir en prioriteringsfråga där andra problem
som till exempel salmonella kommer före. Förlorarna är konsumenterna som
inte får det understöd och den kunskap som behövs.
Mot den bakgrunden är det viktigt att Livsmedelsverket får bättre
möjligheter att leva upp till kraven på tillsyn. Vi måste ha en myndighet som
står i proportion till lagstiftningen. På de två senaste åren har 45 tjänster
skurits bort. Kvar finns nu 270 tjänster, 260 omräknat i heltid. Samtidigt har
bland annat vårt EU-medlemskap gett Livsmedelsverket utökade
arbetsuppgifter. Möjligheterna till fortsatt effektivisering och nedskärning är
nu ytterst små. I vår budgetmotion föreslår vi att Livsmedelsverket får fyra
miljoner kronor i utökat anslag i syfte att bättre kunna fullgöra sina
åtaganden när det gäller bevakningen av GMO-livsmedel.
Mer konsumentinflytande
Riksdagen har ett särskilt ansvar för att kunskap i dessa
frågor sprids och fördjupas i de breda folklagren. Studier
visar att svenskarna har en generellt sett mer negativ hållning
till GMO än de flesta andra i Västeuropa. Detta måste tas på
största allvar. Danmark och Norge har givit
kunskapsspridning och folkbildning i dessa frågor en större
prioritet. Detta har i sak inte inneburit att motståndet har
försvunnit, men medborgarna har haft möjlighet att med
kunskap, istället för rädsla, kunna bygga under sin tvekan. I
Sverige borde vi följa dessa exempel och riksdagen bör
avsätta två miljoner kronor i särskilda medel för folkbildning
om bioteknik riktad i första hand till frivilligorganisationerna
för att möjliggöra uppbyggnaden av ett informationscentrum
för bioteknik. I partiets budgetmotion redovisas det närmare.
Gentekniknämnden är den statliga myndighet som ska bevaka
utvecklingen inom gentekniken samt främja en etisk försvarbar och säker
användning av tekniken. Nämnden består främst av forskare och riksdags-
ledamöter, medan konsumentintresset inte finns representerat. Detta är en
brist som bör rättas till genom att utöka nämnden med en plats till förmån för
en konsumentrepresentant.
Internationella insatser
Utarmningen av världens samlade genetiska kapital är ett
stort och allvarligt problem. Att satsa mer resurser på att
samla in genmaterial och säkerställa att genbankerna
verkligen klarar av sina åtaganden är en högt prioriterad
uppgift. De strategiska satsningarna som görs inom ramen
för Nordiska rådet har stått som modell för genbanker över
hela världen. Sverige bör också vara med och ta ett aktivt
ansvar för att även länder i tredje världen ska få ekonomisk
hjälp för att utveckla sina fältgenbanker.
Eftersom det ligger ett globalt intresse i att bevara så mycket som möjligt
av det genetiska kapitalet bör Sverige agera inom FAO för att stödja u-
länderna att inrätta ett formellt nät av genbanker och fältgenbanker under
FAO:s kontroll. Kostnaderna för detta bör till viss del bekostas av i-länderna
via de traditionella biståndsanslagen. Det är också rimligt att de stora
bioteknikföretagen, som är direkt kopplade till växtförädling, får avsätta
medel till en genbanksfond. Detta är en viktig fråga för Sverige att driva
internationellt.
Sverige bör ta initiativ till en FN-konferens om bioteknik. Frågan måste
lyftas till denna nivå och ges politisk tyngd. Konferensen kan ta upp bland
annat följande frågeställningar: Ska av människan genförändrade organismer
få släppas ut i ekosystemet och i så fall under vilka villkor?, Hur ska man
förhindra plågsamma djurförsök och ett ovärdigt utnyttjande av djur till följd
av att genteknik tillämpas?, Behövs ett särskilt internationellt kontrollorgan
för bevakning av bioteknikens tillämpning?
Genteknik och djurförsök
Genmanipulation på djur måste underställas en etisk
granskning. Även om syftet med genmanipulation kan vara
gott, till exempel högre avkastning på kött eller mjölk, är det
aldrig försvarbart att tillverka livsmedel på ett sådant sätt att
det innebär ett omotiverat lidande för djuren.
Frågan om genteknik på djur hänger också samman med djurförsöksetik.
Vi kristdemokrater menar att man ska sträva efter att minimera
användningen av försöksdjur inom forskningen och att det måste finnas
rimliga villkor för djuren under den tid som försöken pågår. Att medvetet
orsaka ett djur lidande i syfte att göra något gott för människor är ett i detta
sammanhang svårt dilemma. Det måste från fall till fall avgöras om ett visst
lidande för djuret är rimligt satt i relation till möjligheten att minska
lidandet
för människor.
Gentekniken är på detta område inget principiellt nytt. Sedan länge har det
utförts experiment på djur för att få fram till exempel läkemedel och detta har
skett med samhällets godkännande. Det är viktigt att varje projekt underställs
en etisk prövning, där man inte bara ställer frågan om hur man ska minimera
lidande och risker utan regelmässigt också ställer frågan om relevans och
nödvändighet. För att säkerställa att gentekniken inte medverkar till att fler
djurförsök än absolut nödvändigt utförs bör det upprättas en plan som, i
enlighet med det miljöprogram som EU:s ministerråd godkände 1992, tydligt
anvisar hur antalet djurförsök i Sverige kan halveras.
Lagstiftningen
Vår nationella lagstiftning på området regleras i huvudsak i
lagen om genetiskt modifierade organismer, som trädde i
kraft 1994. Gentekniklagen har utformats så att den i
huvudsak implementerar EG-direktiven om genteknik. Det
finns dock några skillnader.
Utsättningsdirektivets bestämmelse om rapporteringsskyldighet till myn-
dighet efter slutförd försöksutsättning återfinns inte i den svenska lagen. I
praktiken brukar det fungera ändå, men här bör ändå en justering i lagtexten
ske.
En annan skillnad är att det i den svenska lagen finns ett etiskt perspektiv i
så måtto att etiska hänsyn ska "beaktas" i prövningarna. Denna skrivning
löser självklart inte alla problem, men ger ändå ett bra avstamp för
nödvändiga diskussioner, det finns därmed en formell möjlighet att föra in
etiska resonemang. Riksdagen bör göra en analys och utvärdering av hur det
etiska momentet har fungerat i praktiken. Har det tillåtits ha någon inverkan
på besluten, eller har det bara fungerat som kosmetika? När EU nu skall
revidera gällande regler för odling och marknadsföring av GMO måste
Sverige i EU verka för att ett motsvarande etiskt perspektiv skrivs in.
Ytterligare tillägg som bör göras i gentekniklagen och dess regel om
förhandsbedömning är krav på utredning om alternativa lokaliseringar och
utformningar i enlighet med de krav som miljökonsekvensbeskrivningar i
princip ställer. Vid riskbedömning bör man dessutom räkna både med direkta
och indirekta risker. Till exempel om en herbicidresistent växt skall sättas ut
bör även beaktas konsekvenserna av det/de bekämpningsmedel som växten
gjorts resistent mot, och inte bara växten som sådan. Ett företag som ansöker
om tillstånd att sätta ut GMO måste på ett övertygande sätt kunna visa att det
inte finns några alternativa metoder som är att föredra framför genetiska
ingrepp.
Moratorium
Tveksamheten mot GMO-livsmedel är mycket spridd inom
EU:s länder. Det finns flera exempel på länder som vill ha
strängare regler än de som nu finns. Österrike, Luxemburg
och Italien var först ut med att använda skyddsklausulen som
finns i direktivet för godkännande av GMO. De förbjöd
användningen av GMO-majs i respektive land.
Kommissionen bedömde ländernas skäl som otillräckliga
och uppmanade länderna att lyfta sina förbud, men förbuden
ligger kvar. I avvaktan på nya regler har kommissionen i
princip lagt ned sin talan mot avvikarna. Andra exempel på
bakslag för GMO-industrin är Frankrike som har beslutat om
moratorium för GMO-raps och Grekland som har beslutat att
användningen av GMO-raps ska stoppas på samma sätt som
i Frankrike. I Storbritannien har konsumentprotesterna blivit
allt starkare, vilket bland annat tvingat de transnationella
företagen Nestlé och Unilever att stoppa sin försäljning av
genförändrade livsmedel.
EU:s miljöministrar har beslutat att inte godkänna några nya
genmodifierade produkter förrän ett nytt EG-direktiv har antagits. Det
innebär i praktiken ett moratorium till år 2002, då det nya direktivet väntas
vara antaget. Det konsekventa vore att också upphäva de tillstånd som redan
har getts för bland annat olika varianter av Bt-majs. Sverige bör inom EU
agera för att så blir fallet.
Patent på liv
Frågan om patent på liv är en mycket omfattande och
komplicerad fråga. Vi menar att möjligheten att kunna ta
patent på ett mikrobiologiskt förfarande, själva processen
som sådan, är tillräcklig för att företag ska kunna få
möjlighet att slå vakt om sina produkter. Att ta patent på en
gen eller en organism som är genmodifierad ska däremot inte
vara möjligt. Vi menar att det inte är rimligt att man ska
kunna ta patent på liv, på biologiskt material.
Det handlar inte om teknikfientlighet eller rädsla för nya upptäckter, men
teknik och etik får inte separeras. En ledarartikel i tidningen Ny Teknik
sammanfattar bra vad det handlar om:
Det är självklart att gener inte går att patentera. Eller snarare: det borde
vara
omöjligt att patentera en gen hos människan eller ett djur eller en växt. Ingen
kommer på idén att ens försöka patentera exempelvis hjärnceller eller någon
annan del av kroppen när forskarna i detalj lyckats kartlägga hur organet ser
ut. Men nu tror delar av läkemedelsindustrin och kemiindustrin att det finns
pengar att hämta från det gentekniska området... Patent finns för att skydda
uppfinningar så att de ska kunna exploateras av uppfinnaren. Inte för att
skydda upptäckter och kartläggningar av människokroppen. Upptäckter är
inte uppfinningar utan just människans kartläggning av hur naturen faktiskt
ser ut och fungerar. Att människan sedan kan lära av naturen och uppfinna
bra metoder för att med genmodifierade bakterier tillverka bra läkemedel är
en annan sak. Men läkemedelsindustrin vill rucka på grundläggande drag i
vår syn på och användning av patent.... Här är det viktigare än någonsin att
vara försiktig och ansvarstagande. Företagen ska självfallet lägga ner möda
på att patentera metoder för att framställa läkemedel med hjälp av
genmanipulerade bakterier. Men inte försöka vrida själva patentbegreppet ur
led. Gentekniken har redan använts i Sverige mycket framgångsrikt. Det är
en spännande och mycket användbar teknik. Men läkemedelsindustrin måste
tona ner kraven på patentbarhet av själva generna.
Sten Haage, chefredaktör.
Det är intressant att se att det är läkemedels- och
bioteknikindustrin som förespråkar patent, medan
vetenskapsmän, läkare, vetenskapliga sammanslutningar etc
är motståndare. Man menar att forskningssamarbete och det
fria utbytet av information och kunskap kommer att hämmas.
Under 1997 röstade Europaparlamentet för ett förslag från kommissionen
till nytt patentdirektiv för skydd av tekniska uppfinningar. I korthet går detta
ut på att det nu ska bli möjligt att ta patent på gener, växter och djur samt på
vävnad och kroppsdelar från människor - så länge som dessa är isolerade
från den mänskliga kroppen. De enda levande organismer som utesluts från
patent i direktivet är hela människor och människoembryon.
I november 1997 tog ministerrådet ställning till förslaget. Vår uppfattning
var att Sverige skulle säga nej till förslaget. Den svenska regeringen stödde
dock tyvärr förslaget till direktiv, något som vi är mycket kritiska till. Under
1998 beslutade sedan Europaparlamentet att ställa sig bakom ministerrådets
förslag till direktiv. En strid som har rasat i tio år fick därmed ett slut. "En
sorgens dag", kommenterade den koalition av miljögrupper, bonde- och u-
landsorganisationer som vänt sig mot förslaget.
Direktivet ställer inte direkta krav på lagändringar i medlemsländerna.
Men patentlagar som stiftats innan gentekniken fanns skall nu tolkas i ett nytt
ljus. Det blir lättare att patentera uppfunna genmodifierade växter, transgena
däggdjur och delar av den mänskliga arvsmassan. Patent beviljas inte på
förändrade könsceller, på klonade människor eller på djur vars lidande inte
motsvaras av en medicinsk nytta för människan.
Under senare tid har en oönskad effekt av patentreglerna uppdagats. Den
amerikanska patentlagstiftningen kan komma att göra det omöjligt för
svenska onkogenetiska mottagningar att analysera blodprov. Detta bottnar i
att ett amerikanskt företag har tagit patent på upptäckten av gener som
orsakar bröstcancer. I USA har samma företag redan monopol på all analys
av blodprover som kan hjälpa till att förutsäga vilka patienter som löper risk
att insjukna.
Nu vill detta företag tilltvinga sig monopol i resten av världen med hjälp
av TRIPS-avtalet i WTO. Monopolet kan komma att innebära att svenska
läkare tvingas skicka blodprover till USA för analys. Skillnaden i pris skulle
för dagen inte bli särskilt stor, men beslutet har stor principiell betydelse.
Dels kan det i framtiden komma att handla om betydligt fler familjer än de ca
500 som nu årligen utreds i Sverige, dels kan företaget höja priset när som
helst. Framför allt handlar det om att det här är de första mänskliga generna
som berörs. Potentiellt kan 65 000 gener stå på tur. Vissa länder, som t ex
Danmark och Norge, har vägrat skriva under dokument från det aktuella
företaget, men det är ingen långsiktig utväg. I grunden är det de nya
patentlagarna som EU tog beslut om förra sommaren som är fel.
Svenska regeringen måste skyndsamt ta upp denna fråga för att undanröja
det hot som kan att bli akut. Vi menar att frågan måste aktualiseras på nytt i
avsikt att arbeta för att riva upp beslutet om patent på liv.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om substitutionsprincipen och GMO (genmodi-
fierade organismer),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om märkning av livsmedel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en konsumentrepresentant i Gentekniknämnden,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till uppbyggandet av genbanker och fältgen-
banker,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en FN-konferens om bioteknik,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till plan för halvering
av antalet djurförsök,
7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i gentekniklagen att
rapporteringsskyldighet till myndighet skall föreligga efter försöks-
utsättning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering av den etiska paragrafen i
gentekniklagen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska krav när EG:s gendirektiv skall skrivas
om,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar i gentekniklagen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om moratorium för utsättning av GMO (genmodi-
fierade organismer),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att patent på liv ej skall vara möjligt.2
Stockholm den 29 september 1999
Dan Ericsson (kd)
Caroline Hagström (kd)
Johnny Gylling (kd)
Tuve Skånberg (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Ulf Björklund (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Amanda Agestav (kd)
Harald Bergström (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
1 Yrkande 3 hänvisat till JuU.
2 Yrkande 12 hänvisat till LU.