I sommar har vi återigen fått nyheter om att en pitbullterrier
attackerar människor, i detta fall en baby och hans mamma.
Babyns skrik tros ha utlöst hundens reaktion. Samtidigt
kommer signaler om att hundar används i kampsport i allt
större utsträckning, en kamp som går ut på att hundarna ska
skada eller döda varandra.
Det är en oroväckande utveckling om alltfler aggressiva hundar finns i
samhället, och om aggressiviteten hos djuren uppmuntras. Mycket tyder på
att lagstiftningen måste skärpas.
Import till Sverige av pitbullterrier förbjöds 1991. Innehav förbjöds 1995
med undantag för de hundar som redan fanns i landet. 1997 skärptes
bestämmelserna till att gälla alla typer av mentalt instabila hundar.
I övergångsbestämmelser (1994:1834) till förordningen stadgas att den
som 1995 innehade en hund av den typ som avses i 19 a § får behålla hunden
under förutsättning att den på offentlig plats hålls kopplad och är försedd
med munkorg.
Lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter innehåller
bestämmelser om handhavande av hundar som visat benägenhet att bita
människor eller hemdjur. Bestämmelserna gäller bl.a. koppeltvång och
omhändertagande respektive avlivande av bitska hundar.
2 § Hund som visat benägenhet att bita människor eller hemdjur må ej vara
lös utomhus, såframt den icke hålles inom område, som är betryggande
inhägnat och till vilket utomstående ej äga tillträde. ...
3 § Eftersätts tillsynen över hund, får polismyndigheten meddela det beslut
som omständigheterna kräver, såsom att hunden skall vara försedd med
munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslutet skall delges hundens
ägare eller den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.
Är det fråga om en hund som avses i 2 §, får polismyndigheten besluta att
hunden skall omhändertas genom myndighetens försorg. Sedan hunden
omhändertagits får ägaren inte förfoga över hunden utan tillstånd av
polismyndigheten. Polismyndigheten skall efter värdering låta sälja eller
avliva hunden eller ta hand om hunden tills vidare. För omhändertagande
gäller i övrigt 35 § djurskyddslagen (1988:534). Innan en hund avlivas skall
dock polismyndigheten inhämta yttrande från veterinär, om det ej är
uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.
Arbete på en skärpning av bestämmelserna i lagen om tillsyn
över hundar och katter pågår inom Jordbruksdepartementet
sedan en tid tillbaka. Något konkret resultat av arbetet har vi
ännu inte sett. Enligt uppgift kommer förslag dock att
presenteras under det kommande riksdagsåret.
Mycket talar för att införande av krav på ID-märkning av hundar, med
uppgifter om hundens ägare, samt upprättande av ett ägarregister är
nödvändigt. Ett ägarregister är en förutsättning för ingripande när det gäller
bl.a. kamphundar för att man ska kunna fastställa vem som äger hunden i
fråga. Svenska Kennelklubben kräver en obligatorisk ägaranmälan och ID-
märkning på alla hundar, men detta är en frivillig förening där långt ifrån alla
hundar i Sverige finns registrerade.
En annan skärpning av lagen om tillsyn över hundar och katter som har
diskuterats går ut på införande av bestämmelser som möjliggör att man i
vissa situationer snabbare kan låta avliva en hund än vad som är möjligt i
dag.
I 16 kap. 13 § brottsbalken finns bestämmelser om djurplågeri. Brotts-
rubriceringen djurplågeri har åberopats i ett åtal som polisen i Göteborg
nyligen har väckt mot hundägare som anordnat hundkamper. Åtalet är
baserat på en videofilm över hundkamp som polisen beslagtog i samband
med husrannsakan i ett narkotikaärende.
Det finns ingen enhetlig lagstiftning i Europa om kamphundar eller
"farliga" hundar. Inte heller inom respektive land gäller alltid enhetliga
bestämmelser. Flertalet europeiska länder har någon typ av bestämmelser
med restriktioner beträffande farliga hundar.
Värdet av såväl enhetliga definitioner samt en gemensam syn på hur
problematiken med farliga hundar ska hanteras lämpar sig väl för att
diskuteras på EU-nivå vid t.ex. ministerrådsmöten. Vi vill begära att
regeringen aktualiserar frågan på EU-nivå.
I England har de bestämmelser som finns på området samlats i en lag,
Dangerous Dogs Act. Syftet med lagen, som trädde i kraft 1991, var att
snabbt få ett stopp på de händelser med svåra personskador som orsakats av
"farliga hundar", främst pitbullterriern. Stränga och kategoriska straff-
bestämmelser infördes för brott mot lagen. Bl.a. fick domstol rätt att
villkorslöst besluta om avlivande av hund. I en utvärdering år 1997
konstaterade man att lagen hade uppnått sina syften. Med stöd av
bestämmelserna i Dangerous Dogs Act hade man till en stor del lyckats
eliminera uppfödning och innehav av hundar för kriminella eller "anti-
sociala" ändamål, dvs. särskilt pitbullterrier.
Denna möjlighet att i vissa situationer snabbare avliva en hund som än vad
som är möjligt idag, skulle kanske kunna fungera som ett instrument för att
stoppa den relativt utbredda aveln av farliga hundar. Konsekvenser av en
sådan lagändring bör utredas närmare.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett tydliggörande av ägaransvaret och upp-
rättandet av ett ägarregister
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om möjlighet att i
vissa situationer snabbare kunna avliva en hund, som visar sig vara
farlig,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att föra upp frågan om hantering av farliga
hundar på EU-nivå.