Hästar och ridning är en av de största folksporterna i
Sverige. Många som börjar på ridskola skaffar så
småningom egen häst och antalet hästar i landet är idag lika
många som på 50-talet.
Om hästen inte håller
Många hästar håller inte för kraven. De blir halta och kan
inte längre tävlas eller ridas så hårt. En del slaktas, men
många triangelmärks och blir promenadhästar hos någon
som inte har så stora ambitioner. Att hästen triangelmärks
innebär att försäkringsbolaget betalar ut en del av
försäkringen till försäkringstagaren. Triangelmärkningen av
hästen visar att så skett och hästen kan sedan inte
fullförsäkras.
Triangelmärkningen rent praktiskt
Triangelmärket anbringas på hästens bakdel och antingen
bränns in eller fryses in med flytande kväve. Hästen har
naturligtvis fått såväl lugnande medel som bedövning när det
sker. Trots detta är det uppenbart att brända hästar har ont
efteråt. Vill det sig illa har personen som brände hållit järnet
för länge och jag har själv sett otäcka brännsår där hästen har
haft mycket ont i veckor. Enligt uppgift från veterinärer är
frysningen en mycket skonsammare metod och vissa
veterinärer är förvånade över att det fortfarande är tillåtet att
bränna. Skäl? Ekonomiska naturligtvis. Flytande kväve är
dyrare än eld. Ofta används dock flytande kväve enligt
uppgift. Det gäller siffermärkning av travare, som görs på
halsen. Hästen visar inga tecken på smärta efter märkningen.
Förbjud bränningen!
I djurskyddslagens 2 § sägs att djur skall skyddas mot
onödigt lidande. Därför borde det vara självklart att den mest
skonsamma metoden används vid triangelmärkningen.
Förbjud metoden att bränna!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om triangelmärkning av häst.