Triangelmärkning av hästar
Hästar och ridning är en av de största folksporterna i Sverige. Många som börjar på ridskola skaffar så småningom egen häst och antalet hästar i landet är idag lika många som på 50-talet.
Om hästen inte håller
Många hästar håller inte för kraven. De blir halta och kan inte längre tävlas eller ridas så hårt. En del slaktas, men många triangelmärks och blir promenadhästar hos någon som inte har så stora ambitioner. Att hästen triangelmärks innebär att försäkringsbolaget betalar ut en del av försäkringen till försäkringstagaren. Triangelmärkningen av hästen visar att så skett och hästen kan sedan inte fullförsäkras.
Triangelmärkningen rent praktiskt
Triangelmärket anbringas på hästens bakdel och antingen bränns in eller fryses in med flytande kväve. Hästen har naturligtvis fått såväl lugnande medel som bedövning när det sker. Trots detta är det uppenbart att brända hästar har ont efteråt. Vill det sig illa har personen som brände hållit järnet för länge och jag har själv sett otäcka brännsår där hästen har haft mycket ont i veckor. Enligt uppgift från veterinärer är frysningen en mycket skonsammare metod och vissa veterinärer är förvånade över att det fortfarande är tillåtet att bränna. Skäl? Ekonomiska naturligtvis. Flytande kväve är dyrare än eld. Ofta används dock flytande kväve enligt uppgift. Det gäller siffermärkning av travare, som görs på halsen. Hästen visar inga tecken på smärta efter märkningen.
Förbjud bränningen!
I djurskyddslagens 2 § sägs att djur skall skyddas mot onödigt lidande. Därför borde det vara självklart att den mest skonsamma metoden används vid triangelmärkningen. Förbjud metoden att bränna!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om triangelmärkning av häst.
Stockholm den 22 september 1999
Gudrun Lindvall (mp)
Mikael Johansson (mp)
Birger Schlaug (mp)