De senaste årens trend med flyttning från glesbygd till storstäder är ett resultat av flera åra centraliseringspolitik där man inte tagit hänsyn till landsbygdens särskilda villkor. Höjda drivmedelspriser, fastighetsbeskattning och indragning av service är exempel på beslut som underminerar lands- och glesbygdsboende. En avgörande faktor är den förda jordbrukspolitiken som i rask takt slår ut svenska landsbygdsföretag. Basen för landsbygdsutveckling är aktiva konkurrenskraftiga jordbruks- och livsmedelsföretag. Men det förutsätter en jordbrukspolitik som ger svenska jordbrukare möjlighet till fortsatt jordbruksproduktion. Detta är inte minst viktigt för norra Sverige med sina speciella villkor, som hårdare klimat och långa transporter.
Jordbruk i norra Sverige
Jordbruket i norra Sverige har under lång tid erhållit en regionalpolitisk ersättning för att täcka de merkostnader som jordbruket i norra Sverige har. Motiven för ersättningen har varierat men idag torde de väsentligaste motiven vara att det genom jordbruket finns en möjlighet att bevara det öppna landskapet i delar av norra Sverige. Genom jordbruket skapas också ett betydande antal arbetstillfällen både inom själva jordbruket och inom livsmedelsindustrin. Genom att förädla norra Sveriges viktigaste gröda, vallen, till kött och mjölk har norra Sveriges konsumenter tillgång till högklassiga närproducerade livsmedel. Jordbruket spelar dessutom en central roll i arbetet med att skapa ett kretsloppssamhälle.
Merkostnadsersättning
Merkostnadsersättningen har lett till effektiva jordbruksföretag med stor geografisk spridning. Tyvärr minskar idag jordbruksföretagen och därmed också produktionen i norra Sverige, vilket tyder på att lönsamheten i jordbruket är sämre än på andra håll i landet. Jordbruksverkets översyn av de regionala ersättningarna visade på att EU-medlemskapet och övergången till EU:s ersättningssystem medförde att lönsamheten inom jordbruket, mätt som bruttoförädlingsvärde per årsarbetsinsats, ökade relativt kraftigt i de nya stödområdena i södra Sverige medan förändringarna längst i norr var obetydliga.
Det förslag till landsbygdsprogram som varit ute på remiss och som vi nu har att behandla innebär att norra Sveriges konkurrensläge försämrats ytterligare; särskilt gäller detta för stödområde 1-3. Tankegången att under perioden 2000-2006 fasa ut kompensationsersättningen på spannmål gör att svinproduktionen i norr i stor utsträckning kommer att tappa sin merkost- nadsersättning.
För att täcka upp de merkostnader som jordbruket har i norra Sverige är kompensations- och miljöersättningarna två viktiga komponenter. Den tredje komponenten är den svenska nationella ersättningen. EU-inträdet innebar att ersättningen för intransport av jordbrukprodukter urholkades för mjölk och helt försvann för kött och ägg.
Jordbrukets struktur i norra Sverige samt områdets stora avstånd gör att kostnaderna för insamling av mjölk, kött och ägg är högre än på andra håll i landet samtidigt som kostnaderna för uttransport av livsmedel genom stor befolkningsgleshet och många små butiker också är högre.
Intransportstöd
Ett höjt intransportstöd skulle sannolikt leda till ökad stabilitet, framtidstro och därmed en ökad investeringsvilja bland lantbrukarna i området. Till detta kommer att kadaverinsamlingen i norra Sverige har medfört att jordbruket i norra Sverige har drabbats av högre kostnader än i södra Sverige. Kostnaden för kadaverinsamlingen har inte heller tidigare beräknats ingå i underlaget för merkostnaderna i norra Sverige. Eftersom de högre kostnaderna är betingade av naturgivna nackdelar så borde naturligtvis kostnaden för insamling av kadaver ingå i merkostnadsersättningen. Dessa för Norrland viktiga särskilda ersättningar behöver förstärkas vilket bör ske inom ramen för lands- bygdsutvecklingsprogrammet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en höjd intransportersättning för jordbruket i norra Sverige där kött och ägg ingår i underlaget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kostnaderna för kadaverinsamlingarna ingår i underlaget för merkostnaderna i norra Sverige,
3. att riksdagen beslutar om utformningen av Norrlandsstödet i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 2 november 1999
Gunilla Tjernberg (kd)
Erling Wälivaara (kd)