1 Utveckla fisketurismen - bevara de vilda laxstammarna
Sportfiske är en av de snabbast växande fritidssysselsättningarna i västvärlden. Den som en gång har fått prova på att kasta draget eller flugan i ett vak och fått känna rycket i spöt när fisken hugger blir lätt en hängiven sportfiskare. Från riksdagens horisont är det till och med möjligt att stå på första parkett och se rejäla laxar tas upp ur Stockholms ström.
Lax räknas till en av de ädlaste sportfiskarna. Sportfiske efter lax har på flera håll i världen utvecklats till en stor biologiskt och ekonomiskt värdefull resurs. Det stora intresset bidrar till att bevara en biologisk mångfald (varje laxälv har sin speciella artvariant), det skapar arbetstillfällen för lokalbefolkningen och det ger inte minst stressade stadsbor en möjlighet att uppleva och njuta av naturen.
I ett forskningsprojekt utfört vid geografiska institutionen, Umeå universitet, har man studerat effekterna av att se laxen i första hand som en sportfiskeresurs. Studien visar att det finns en betydande ekonomisk potential runt ett utvecklat sportfiske i de 14 naturlaxförande älvarna i Norr- och Västerbottens län. Det finns anledning att anta att motsvarande förutsättningar gäller för alla laxfiskeälvar i Sverige.
2 Andra länder har gått före
I flera andra länder har studier gjorts som visar på den stora betydelse sportfisket har för små samhällen. I t.ex. Skottland beräknas laxsportfisket generera flera tusen årsverken. Den enskilde sportfiskaren spenderar ca tio gånger mer pengar än genomsnittsturisten. De skotska och engelska myndigheterna understödjer sportfisket genom att införa restriktioner för havsfisket och lösa in fasta fisken vid älvmynningarna för att underlätta för laxens vandring uppströms. Kanadensiska ekonomer beräknar att det ekonomiska värdet hos en spöfångad lax är mellan tre och tjugo gånger högre än för en lax fångad i yrkesfiske. I USA har stora turistsatsningar gjorts för sportfiske i de stora sjöarna och man beräknar att varje satsad dollar på detta sportfiske ger femton till tjugo dollar tillbaka.
För Norge, Kanada, USA, Island och Skottland är det Atlantlaxen som är förutsättningen. Tillsammans med ett antal andra länder, däribland Sverige, har man samarbetsorganet NASCO för att skydda och förvalta laxbeståndet. Man har bl.a. enats om ett förbud för allt laxfiske på internationellt vatten och om att endast tillåta ett marginellt fiske på laxens uppväxtområden.
3 Östersjölaxen fortfarande hotad
Den lax som finns i älvarna längs Norrlandskusten och Östersjökusten kallas Östersjölax eller Baltisk lax (Salmo salar). Den har sin särskilda livscykel och varje älv har utvecklat sin egen unika laxstam. Den lever sitt liv i Östersjöbäckenet och under sin livscykel utsätts den för ett antal allvarliga hot. Det kan handla om såväl fysiska hinder att vandra upp i älvar och åar för att leka som förstörda lekplatser. Det rör sig dels om gamla synder från flottnings- och kraftverksbyggnadsepokens tider, med muddringar, ändrade vattensträckningar och onaturligt ojämna vattenflöden, dels tyvärr också om ett bestående motstånd mot att återställa och återskapa vandringsleder och lekförutsättningar. Laxen är kräsen när det gäller lekbottnar och vill helst ha grus och sten i blandade storlekar för att honan skall kunna gräva ner sin rom.
Under uppväxtfasen är problemen annorlunda. Då är det främst hoten från föroreningar i Östersjön, som kan ge både genetiska och andra skador, t.ex. den under senare år uppmärksammade M74-sjukan. Ett annat hot mot den vilda laxen är risken för uppfiskning i de blandbestånd som fortfarande tillåts beskattas. Kraftbolagen är ålagda genom vattendomar att odla och sätta ut lax som kompensation för de skador som uppstått genom kraftverksutbyggnaderna. Genom dessa åtgärder har man i stort sett lyckats upprätthålla de reglerade älvarnas laxbestånd. Lax odlas också och sätts ut för att förstärka befintliga bestånd. Dessa odlade och utsatta laxar har samma livscykel och tillväxtfas som de vilda, och de har liksom den vilda laxen sina uppväxtområden i Östersjön, där de fiskas. Havsfisket i Östersjön sker alltså på blandbestånd och det går inte att "spara" eller undvika den vilda laxen. Vildlaxen har minskat kraftigt; från att i mitten av 1970-talet ha utgjort ca hälften av all lax i Östersjön utgör den i dag endast ca tio procent av de totala bestånden.
Det borde inte vara tillåtet att fiska lax i blandade bestånd. Den vilda laxen är klassad i den näst högsta klassen i Artdatabankens och Naturvårdsverkets hotlista, dvs. klassad som sårbar. Mot den bakgrunden, samt Sveriges åtaganden om att bevara den biologiska mångfalden och att tillämpa försiktighetsprincipen, är det ytterst märkligt att jordbruksministern uttalar sin tillfredsställelse med beslutet om en ökad laxkvot i Östersjön. Eftersom försiktighetsprincipen sägs ha accepterats inom Fiskerikommissionen borde det innebära minskade kvoter i Östersjön, även om laxstammen har återhämtat sig. Regeringen bör med kraft verka för att stoppa allt laxfiske på uppväxtområdena. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
4 Sportfiske och kustnära fiske skapar arbetstillfällen
En rad studier och undersökningar som har gjorts i länderna runt Nordatlanten visar entydigt att laxen har ett högre samhällsekonomiskt värde om den sportfiskas än om den fångas i traditionell näringsverksamhet. Sportfiske efter lax förstärker den lokala ekonomin. Den kan med rätta jämföras med andra traditionella näringar som jord- och skogsbruk. Det handlar om rätten att förvalta en förnybar resurs. Älvarna i Norr- och Västerbotten har en stor laxfiskepotential. Om laxen tilläts reproducera sig i den utsträckning det är biologiskt möjligt, och om man prioriterar en satsning på sportfisketurism, skulle det kunna innebära goda förutsättningar att, om inte vända, så åtminstone minska den trend av avfolkning som så många Norrlandskommuner lider av. Ett selektivt fiske nära kusten, på de odlade/utsatta laxynglen, skulle dessutom innebära ökade förutsättningar att bevara och utveckla den fisketradition som nu inte kan konkurrera med Östersjöfisket. Regeringen bör därför prioritera det kustnära selektiva fisket efter odlade laxbestånd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Av de ursprungligen ca 70 laxproducerande älvarna kring Östersjön, finns i dag endast ett 25-tal kvar med naturlig reproduktion. Merparten av dessa ligger i Sverige, huvudsakligen i Norr- och Västerbotten. Sverige har därför ett särskilt ansvar att se till att denna resurs bevaras och kan utvecklas. Den rapport som utarbetas vid universitetet i Umeå redovisar att regionen har förutsättningar att kunna erbjuda ca 300 000 fiskedygn med en potentiell omsättning på ca 200 miljoner kronor årligen. Det är lätt att inse att en omsättning i den storleksordningen kan generera ett stort antal arbetstillfällen. Enbart 20 % av denna omsättning motsvarar ca 180 helårsjobb. På köpet skulle man dessutom kunna skapa ett ekologiskt hållbart nyttjande av en naturresurs samt bevara och utveckla den biologiska mångfalden. Regeringen bör därför, som en del i en strategi för utveckling av näringsliv och turism prioritera utvecklingen av sportfiske efter den naturreproducerande laxen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stoppa allt laxfiske på uppväxtområdena,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att prioritera det kustnära selektiva fisket efter odlade laxbestånd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prioritera utvecklingen av sportfiske efter den naturreproducerande laxen.
Stockholm den 4 oktober 1999
Maggi Mikaelsson (v)
Lennart Gustavsson (v)
Siv Holma (v)
Stig Eriksson (v)