Bakgrunden till de senaste årens omfattande regleringar av laxsportfisket
i naturlaxälvarna har varit en vällovlig ambition att sörja för vildlaxens
reproduktion. De allra senaste årens mycket goda uppgång av leklax har
också medfört att målet, att till år 2010 ska 50 % av laxens
reproduktionsytor vara besatta med yngel, redan är uppnått. Detta ger
goda förutsättningar för att regleringarna nu kan minskas, och
regelverket förenklas.
Ur samhällsekonomisk synvinkel är den lax som sportfiskefångas i älvarna
mångdubbelt mer värd än den lax som yrkesmässigt fångas i Östersjön tack
vare det höga förädlingsvärdet på lax som turistprodukt. Intäkter genereras i
flera led; i besöksnäringen, i dagligvaruhandeln, för bensinstationer, i
resebolag etc. Utredningar från bl a Kalixälven, Mörrumsån och Byske älv
visar på ett kilopris på den sportfiskefångade laxen på mellan 500 och 1 000
kronor, i vissa fall ännu mer. Ett nationalekonomiskt värde som vida
överskrider det som yrkesfisket i Östersjön kan uppvisa. Det är hög tid att
sportfisketurism betraktas som en näringsgren på samma sätt som
yrkesfisket.
Den svenska fångsten av naturligt reproducerad lax sker till övervägande
del på uppväxtområdena i Östersjön. En varierande andel fångas i
Bottenhavet och älvarnas kustområden. Slutligen sportfiskefångas en liten
del av laxen i naturlaxälvarna. All statistik och erfarenhet visar att detta är
en
korrekt beskrivning. De senaste åren har fångstbegränsningar införts för
laxfångsterna överhuvudtaget och därmed även för den naturligt
reproducerade laxen. Vi ser positivt på detta, samt välkomnar ytterligare
restriktioner i Östersjön. Den fördelning som idag sker av den svenska
laxfiskekvoten med 50 % till egentliga Östersjön och resterande 50 % till
Bottenhavet, Bottenviken, kust- och älvfiske är ytterligare ett steg i rätt
riktning. Dagens begränsningar, om än nödvändiga, skapar naturligtvis
lönsamhetsproblem för yrkesfisket. Ett sätt att något förbättra deras situation
vore att fettfenklippning av den odlade laxen snarast genomförs, vilket skulle
möjliggöra större fångst och därmed även en förbättrad lönsamhet.
De begränsningar som redan idag finns för laxfiske i naturlaxälvarna, t ex
Kalixälven, med tillhörande kust- och mynningsområden är mer än
tillräckliga för att bygga upp en kraftig och växande laxstam. Såväl yrkes-
som sportfisket har under de senaste åren begränsats kraftigt vad gäller
fredningsområden, fisketider och fångstmängder. Under innevarande år har
det exempelvis endast varit tillåtet att sportfiska i Kalixälven mellan 19/6 och
31/8, vilket i praktiken är en begränsning av fiskesäsongen med uppemot
hälften jämfört med ett "normalår" med tillåtet fiske från början av juni till
15/9. Därutöver har bl a endast en fångad fisk per fiskare och dygn fått
behållas, samt att två dygn per vecka har sportfisket efter lax varit helt
förbjudet. I det yrkesmässiga fisket i kustområdet finns också sedan många
år starka begränsningar vad gäller både fiskesäsongens längd och tillåtna
fångstområden/fiskeplatser.
Några begränsningar av Östersjöfisket efter lax på motsvarande nivåer som
för fisket i vår region har inte införts. Vi ser mycket allvarligt på detta då
problemet för de naturligt reproducerade laxstammarna är just det alldeles
för stora uttaget av uppväxande lax som sker i Östersjön. Dessa tusentals
laxar ges aldrig någon möjlighet att återvända till sina reproduktionsområden
och kan därmed inte bidra till artens fortlevnad. Alla insatser borde i detta
perspektiv satsas på att öka antalet laxar som vandrar tillbaka till älvarna,
inte på att begränsa ett redan kraftigt neddraget laxfiske i älvområdena.
Vår uppfattning är att Sveriges politik i laxfiskefrågan i högre grad än idag
bör inriktas mot Östersjöproblematiken med laxfiske på blandade bestånd av
vild och odlad lax, ofta bedrivet med kilometerlånga drivgarn. Inga reella
möjligheter finns idag att selektera mellan odlad och vild lax i det yrkesfiske
som bedrivs på laxens uppväxtområden i södra Östersjön. Ett mer älv- och
kustnära fiske erbjuder dock dessa möjligheter, där varje laxstam kan
skyddas och beskattas utifrån dess respektive tålighet. Vi föreslår därför att
Sveriges uttag av lax i större utsträckning än idag styrs så att en
omfördelning sker från fiske på blandade bestånd i södra Östersjön, till högre
andel fiske i respektive laxbestånds hemmaälv och dess kust- och
mynningsområden.
I älvsystemen pågår sedan flera år tillbaka ett mycket aktivt arbete med att
dels förbättra de biologiska betingelserna för fiskbeståndens reproduktion,
dels ett lika aktivt arbete syftande till att skapa förutsättningar för
sysselsättning och turism baserad på älvdalarnas naturliga förutsättningar.
Med ett begränsat sportfiske parat med begränsningar i yrkesfisket i kust-
och mynningsområdet går det överhuvudtaget inte att beskatta bestånden för
hårt. Redan med dagens begränsningar bidrar fisket i älvområdena med sin
del till målsättningen att trygga laxfiskebestånden på långsiktigt hållbara
nivåer.
Av erfarenhet vet vi att sportfiskarnas närvaro längs älvstränderna
försvårar fiske på olovlig tid och med olovliga redskap. En effektiv och billig
bevakningsmetod till fromma för laxens långsiktiga överlevnad samt för
både yrkesfisket och sportfisket.
Samhället, staten och EU bör enligt vår mening, i stället för att begränsa
möjligheterna till satsningar på laxsportfiskebaserad turism, ta vara på den
enorma potential som laxsportfisket utgör, såväl biologiskt som företags- och
samhällsekonomiskt.
Sammanfattningsvis föreslår vi följande:
Den utvärdering som Fiskeriverket ska genomföra av 1999 års laxfiske-
regleringar bör ske i samverkan med berörda fiskerättsägare och turism-
intressenter. Detta för att säkra delaktighet i och förankring av kommande
beslut.
Sportfiskesäsongen bör utökas till att omfatta perioden 10/6-15/9 alt 31/8,
med möjlighet till viss förskjutning i förhållande till laxens geografiska
vandringsmönster i respektive älv.
De dygnsregleringar som funnits innevarande år finns det inget fortsatt
behov av. Om sportfisket fortsättningsvis skall regleras föreslår vi att det
sker genom att laxfisket förbjuds under en begränsad del av varje dygn, dock
maximalt 6 timmar per fiskedag.
De regleringsbeslut som tas bör ur turismsynpunkt omfatta mer än ett år i
taget för att möjliggöra långsiktiga och uthålliga satsningar på marknads-
föring.
Möjligheter bör öppnas upp för bedrivande av ett kustnära turismfiske
efter lax.
Om den svenska laxkvoten, efter geografisk fördelning, inte fiskas upp i
avsett område ska den resterande mängden vara förverkad och inte tillfalla
något annat område.
Utformning av regler bör formas som ett rambeslut, samt överlåter till
respektive län/region att utifrån sina specifika förhållanden utforma detalj-
bestämmelserna. I samråd med såväl sportfiskets och turismens som
yrkesfiskets företrädare.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om laxfisket.