Bakgrunden till de senaste årens omfattande regleringar av laxsportfisket i naturlaxälvarna har varit en vällovlig ambition att sörja för vildlaxens reproduktion. De allra senaste årens mycket goda uppgång av leklax har också medfört att målet, att till år 2010 ska 50 % av laxens reproduktionsytor vara besatta med yngel, redan är uppnått. Detta ger goda förutsättningar för att regleringarna nu kan minskas, och regelverket förenklas.
Ur samhällsekonomisk synvinkel är den lax som sportfiskefångas i älvarna mångdubbelt mer värd än den lax som yrkesmässigt fångas i Östersjön tack vare det höga förädlingsvärdet på lax som turistprodukt. Intäkter genereras i flera led; i besöksnäringen, i dagligvaruhandeln, för bensinstationer, i resebolag etc. Utredningar från bl a Kalixälven, Mörrumsån och Byske älv visar på ett kilopris på den sportfiskefångade laxen på mellan 500 och 1 000 kronor, i vissa fall ännu mer. Ett nationalekonomiskt värde som vida överskrider det som yrkesfisket i Östersjön kan uppvisa. Det är hög tid att sportfisketurism betraktas som en näringsgren på samma sätt som yrkesfisket.
Den svenska fångsten av naturligt reproducerad lax sker till övervägande del på uppväxtområdena i Östersjön. En varierande andel fångas i Bottenhavet och älvarnas kustområden. Slutligen sportfiskefångas en liten del av laxen i naturlaxälvarna. All statistik och erfarenhet visar att detta är en korrekt beskrivning. De senaste åren har fångstbegränsningar införts för laxfångsterna överhuvudtaget och därmed även för den naturligt reproducerade laxen. Vi ser positivt på detta, samt välkomnar ytterligare restriktioner i Östersjön. Den fördelning som idag sker av den svenska laxfiskekvoten med 50 % till egentliga Östersjön och resterande 50 % till Bottenhavet, Bottenviken, kust- och älvfiske är ytterligare ett steg i rätt riktning. Dagens begränsningar, om än nödvändiga, skapar naturligtvis lönsamhetsproblem för yrkesfisket. Ett sätt att något förbättra deras situation vore att fettfenklippning av den odlade laxen snarast genomförs, vilket skulle möjliggöra större fångst och därmed även en förbättrad lönsamhet.
De begränsningar som redan idag finns för laxfiske i naturlaxälvarna, t ex Kalixälven, med tillhörande kust- och mynningsområden är mer än tillräckliga för att bygga upp en kraftig och växande laxstam. Såväl yrkes- som sportfisket har under de senaste åren begränsats kraftigt vad gäller fredningsområden, fisketider och fångstmängder. Under innevarande år har det exempelvis endast varit tillåtet att sportfiska i Kalixälven mellan 19/6 och 31/8, vilket i praktiken är en begränsning av fiskesäsongen med uppemot hälften jämfört med ett "normalår" med tillåtet fiske från början av juni till 15/9. Därutöver har bl a endast en fångad fisk per fiskare och dygn fått behållas, samt att två dygn per vecka har sportfisket efter lax varit helt förbjudet. I det yrkesmässiga fisket i kustområdet finns också sedan många år starka begränsningar vad gäller både fiskesäsongens längd och tillåtna fångstområden/fiskeplatser.
Några begränsningar av Östersjöfisket efter lax på motsvarande nivåer som för fisket i vår region har inte införts. Vi ser mycket allvarligt på detta då problemet för de naturligt reproducerade laxstammarna är just det alldeles för stora uttaget av uppväxande lax som sker i Östersjön. Dessa tusentals laxar ges aldrig någon möjlighet att återvända till sina reproduktionsområden och kan därmed inte bidra till artens fortlevnad. Alla insatser borde i detta perspektiv satsas på att öka antalet laxar som vandrar tillbaka till älvarna, inte på att begränsa ett redan kraftigt neddraget laxfiske i älvområdena.
Vår uppfattning är att Sveriges politik i laxfiskefrågan i högre grad än idag bör inriktas mot Östersjöproblematiken med laxfiske på blandade bestånd av vild och odlad lax, ofta bedrivet med kilometerlånga drivgarn. Inga reella möjligheter finns idag att selektera mellan odlad och vild lax i det yrkesfiske som bedrivs på laxens uppväxtområden i södra Östersjön. Ett mer älv- och kustnära fiske erbjuder dock dessa möjligheter, där varje laxstam kan skyddas och beskattas utifrån dess respektive tålighet. Vi föreslår därför att Sveriges uttag av lax i större utsträckning än idag styrs så att en omfördelning sker från fiske på blandade bestånd i södra Östersjön, till högre andel fiske i respektive laxbestånds hemmaälv och dess kust- och mynningsområden.
I älvsystemen pågår sedan flera år tillbaka ett mycket aktivt arbete med att dels förbättra de biologiska betingelserna för fiskbeståndens reproduktion, dels ett lika aktivt arbete syftande till att skapa förutsättningar för sysselsättning och turism baserad på älvdalarnas naturliga förutsättningar.
Med ett begränsat sportfiske parat med begränsningar i yrkesfisket i kust- och mynningsområdet går det överhuvudtaget inte att beskatta bestånden för hårt. Redan med dagens begränsningar bidrar fisket i älvområdena med sin del till målsättningen att trygga laxfiskebestånden på långsiktigt hållbara nivåer.
Av erfarenhet vet vi att sportfiskarnas närvaro längs älvstränderna försvårar fiske på olovlig tid och med olovliga redskap. En effektiv och billig bevakningsmetod till fromma för laxens långsiktiga överlevnad samt för både yrkesfisket och sportfisket.
Samhället, staten och EU bör enligt vår mening, i stället för att begränsa möjligheterna till satsningar på laxsportfiskebaserad turism, ta vara på den enorma potential som laxsportfisket utgör, såväl biologiskt som företags- och samhällsekonomiskt.
Sammanfattningsvis föreslår vi följande:
Den utvärdering som Fiskeriverket ska genomföra av 1999 års laxfiske- regleringar bör ske i samverkan med berörda fiskerättsägare och turism- intressenter. Detta för att säkra delaktighet i och förankring av kommande beslut.
Sportfiskesäsongen bör utökas till att omfatta perioden 10/6-15/9 alt 31/8, med möjlighet till viss förskjutning i förhållande till laxens geografiska vandringsmönster i respektive älv.
De dygnsregleringar som funnits innevarande år finns det inget fortsatt behov av. Om sportfisket fortsättningsvis skall regleras föreslår vi att det sker genom att laxfisket förbjuds under en begränsad del av varje dygn, dock maximalt 6 timmar per fiskedag.
De regleringsbeslut som tas bör ur turismsynpunkt omfatta mer än ett år i taget för att möjliggöra långsiktiga och uthålliga satsningar på marknads- föring.
Möjligheter bör öppnas upp för bedrivande av ett kustnära turismfiske efter lax.
Om den svenska laxkvoten, efter geografisk fördelning, inte fiskas upp i avsett område ska den resterande mängden vara förverkad och inte tillfalla något annat område.
Utformning av regler bör formas som ett rambeslut, samt överlåter till respektive län/region att utifrån sina specifika förhållanden utforma detalj- bestämmelserna. I samråd med såväl sportfiskets och turismens som yrkesfiskets företrädare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om laxfisket.
Stockholm den 4 oktober 1999
Lennart Klockare (s)
Bengt Niska (s)