Ett antal stora västkusttrålare bedriver storskaligt industrifiske i kustnära områden i Östersjön. Mot detta har såväl Länsstyrelsen i Stockholms län som lokala yrkesfiskare och sportfiskare uttryckt stor oro.
Trålarna fiskar efter strömming och skarpsill. Näten är stora, 60-80 m höga och ca 120 m breda. Eftersom maskstorleken endast är 16 mm blir fångsterna mycket stora. Hastigheten på båtarna är dessutom betydligt högre än på de lokala mindre Östersjötrålarna. Den höga farten gör att trålarna effektivt "dammsuger" havet på allt levande.
Fångsterna lastas på långtradare och körs till Danmark för att malas ner till djurfoder. Fisken anses som fullgod för mänsklig konsumtion, men finns det inte tillräcklig efterfrågan från konsumenterna säljs den till industrin.
Det handlar om många tusen ton fisk som inte efterfrågas av konsu- menterna.
1999 är Sveriges kvoter av sill/strömming i Östersjön 113 000 ton och för skarpsill drygt 76 000 ton. Kvoterna är idag alldeles för höga. För mycket fisk tas upp och och en stor del i känsliga kustnära vatten.
Förutom att den ekologiska balansen är i fara hotas den småskaliga näringen för de få lokala yrkesfiskare som finns idag samt sportfisket för många fritidsfiskare.
Under perioder när lax- och torskfiske ej är tillåtet har trålarna dock rätt att fortsätta sitt fiske. Det betyder att den lax och havsöring som då fångas i trålarna är resultatet av satsningar på fiskevård för att stärka sportfisket som är en viktig turistnäring. För att laxen, havsöringen och torsken som klarar sig undan trålarna skall växa till sig behöver de föda i form av strömming och när då strömmingsbeståndet minskar, minskar även övrigt bestånd av fisk. Det blir en ond cirkel. Dessutom har strömmingen blivit mindre och orsakerna till detta undersöks både inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) och Fiskerikommissionen för Östersjön. Innan det är klarlagt varför strömmingen blivit mindre bör industrifisket begränsas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att snabbt vidta åtgärder för att komma till rätta med de negativa effekterna av industrifisket.
Stockholm den 4 oktober 1999
Eva Arvidsson (s)
Sören Lekberg (s)