1 Sveriges hav och dess fiskenäring
Sverige är ett land som i ett europeiskt perspektiv har stora havsområden och en mycket lång kust. Huvuddelen av befolkningen lever intill haven och andelen växer. Havet och havsstränder har alltid haft en stor betydelse för Sveriges folk. Dess betydelse har inte minskat under industrialismen men däremot har den förändrats. I Östersjön har Sverige den längsta kusten och vi har under 1900-talet bidragit med den största delen av föroreningarna. Detta ger oss ett stort ansvar för Östersjöns framtid. En liten andel av befolkningen är ekonomiskt beroende av fisket. I stället har de marina miljöerna fått stor betydelse för rekreation, turism, kultur och naturupplevelser.
För Vänsterpartiet är utgångspunkten att den verksamhet som människan bedriver i de marina miljöerna ska vara ekologiskt långsiktigt hållbar. Tidigare betraktades haven och dess resurser som oändliga och opåverkbara. I takt med den växande befolkningen och industrialismens landvinningar har havets begränsningar blivit alltmer tydliga. Tidigare gick orenat avloppsvatten rakt ut i våra hav och vattendrag. Med förbättrad miljölagstiftning och reningsteknik har dessa utsläpp kraftigt minskat. Idag är det istället många små diffusa utsläpp som i huvudsak påverkar havet.
Haven är också internationella vilket betyder att åtgärder och verksamheter som bedrivs måste ske under intensiv och nära internationell samverkan. Svenska havs främsta ekonomiska tillgång - fisk - är också speciell jämfört med naturtillgångar på land. Ingen äger fisken i havet vilket gör att det är en resurs som kan utnyttjas "gratis". Detta har resulterat i stora problem med överfiskning vilket i sin tur gjort det nödvändigt att bygga upp komplicerade regleringar av fisket där kvotering av fisket är en grundpelare.
2 Problem
Idag har vi problem med överfiskning i nästan alla hav. Även i svenska hav är detta ett allt allvarligare problem. De minskade fångsterna av torsk, sill, ål och lax är uttryck för detta. Det finns farhågor att vissa fiskarter helt ska utplånas av kombinationen fiske och föroreningssituationen, t.ex. Östersjötorsken. Även utvecklingen av bestånden av sill och ål inger oro.
Det allmänna miljötillståndet för haven är bekymmersamt. Framför allt är det övergödningen med avseende på kväve och fosfor som vållar bekymmer. Det är utsläpp från va-system, jord- och skogsbruket och trafiken som står för den största miljöpåverkan. Trots en rad åtgärder försämras tillståndet. Dessa havsfrågor behandlar vi i andra motioner, bland annat i vår motion om hållbart jordbruk.
Däremot har vi när det gäller tungmetallutsläpp och en del andra kända miljögifter en positiv utveckling. Mängderna av kvicksilver, PCB, bly har minskat och rovfåglar och sälar har börjat återhämta sig. Detta visar att politiska beslut och därpå vidtagna åtgärder kan ha effekt om de genomförs i tillräcklig omfattning. Samtidigt är kemikaliesamhället ett växande hot även mot havsmiljöer. De stora mängder kemiska produkter som används, trots att vi saknar kunskap om dess effekter i naturen, kan visa sig få allvarliga konsekvenser även i framtiden. Vi behandlar kemikaliefrågan i vår motion om avfall. (MJ731 Avfall, sopförbränning och producentansvar)
3 Åtgärder i fisket
Fisket runt Sveriges kuster och på svenskt vatten är idag inte långsiktigt hållbart. Vare sig det fiske som bedrivs av svensk fiskenäring eller utländsk. Ett flertal fiskarter har kraftigt minskat och/eller kraftigt förändrats till sin sammansättning. I vissa fall är det ett resultat av en kombination av fiske och miljöpåverkan som gjort att en del arter mer eller mindre kraschat, t.ex. torsken. Ett problem är att kunskapen i många fall är otillräcklig. Fiskar kan vandra över stora avstånd och deras villkor för lyckad reproduktion är delvis okända. Trots detta kan vi konstatera stora förändringar av populationerna som på land omedelbart skulle leda till minskad eller stoppad verksamhet i enlighet med försiktighetsprinicpen och miljöbalkens hänsynsregler.
Miljöbalken innebär att ingen verksamhet ska tillåtas som hotar eller riskerar att försämra miljötillståndet. Även om den vetenskapliga dokumentationen inte är fullständig ska verksamhet som misstänks försämra miljötillståndet stoppas i avvaktan på klarhet.
När det gäller fisket finns flera klara fall där miljöpåverkan är dokumenterat negativ och omfattande. Sill/strömming i Östersjön beskattas inte inom säkra biologiska gränser och torskpopulationen har genomgått en katastrofal utveckling. I de stora havsvidderna i Östersjön är den kraftigt reducerad och i t.ex. Stockholms skärgård har den helt försvunnit från många områden. Även ett flertal andra arter har kraftigt minskat eller försvunnit från tidigare fångstområden - ål, lax, tonfisk, håbrand, brugden, pigghaj listan kan göras lång. Det har varit en omfattande reduktion av biologisk mångfald i havet. Även andra marina arter har drabbats hårt av mänskliga verksamheter.
3.1 De internationella kvoterna
Sverige förhandlar med sina grannländer om hur mycket fisk varje land ska ha rätt att ta upp. Kvoterna baseras på bl.a. uppskattningar av vad bestånden tål. Försiktighetsprincipen gäller och man ska inte ta ut mer än tillväxten. Exempelvis gav Internationella havsforskningsrådet 1998 rekommendationer att uttaget av sill/strömming i Östersjön skulle minska med 30-40 %. Beslutet blev en sammanlagd minskning med 15 %. Varför blir beslutet så? Jordbruksministern sade i Sveriges riksdag i februari 1999 att bedömningen sker "med tanke på den biologiska mångfalden och försiktighetsprincipen och också med tanke på näringen som sådan". Dvs länderna får fortsätta att ta ut för mycket i några år till för att fiskarna inte ska drabbas. Men det synsättet är ofta en grov felsyn. När det år efter år tillåts för höga kvoter leder det till slut bara till totala krascher av fiskbestånden och därmed drabbas även fiskenäringen. Det finns ett otal exempel på det i fiskepolitiken.
Sverige bör i de internationella förhandlingarna med större kraft driva försiktighetsprincipen och verka för ett långsiktigt uthålligt fiske. Sverige måste betona vikten av att fisket bedrivs under villkor som garanterar att näringen kan överleva även på lång sikt.
Frågan är också hur Sverige ska hantera sina tilldelade kvoter? Ska dessa utnyttjas fullt ut även om man vet att det bidrar till utfiskningen? Hur ska kvoterna delas upp mellan olika kategorier av fiskare - och mellan olika regioner?
För Vänsterpartiet är försiktighetsprincipen och långsiktigheten utgångspunkterna. Det gäller både miljötillståndet och fiskenäringen. Det leder bl.a. till slutsatsen att en del av kvoterna skulle Sverige kunna använda till att bevara den biologiska mångfalden. Det är därför angeläget att villkoren vid fördelning av fiskekvoter inte missgynnar det land som avsätter en del av sin kvot för att minska uttaget av fisk genom att de i senare förhandlingar tilldelas lägre kvoter. Detta bör regeringen verka för. Detta skall ges regeringen till känna.
Om de marina experterna anser att kvoterna är för höga för att garantera långsiktigt hållbara bestånd ska Sverige kunna ta ut en del av kvoterna i form av sparande, dvs man undviker att ta upp hela kvoten och en del kan sparas. Vänsterpartiet har tidigare föreslagit detta när det gäller den vilda laxen.
- Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som anförts om villkoren för fördelning av fiskekvoter.
- Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som anförts om att ej ta upp tilldelade kvoter om det är nödvändigt för att säkerställa långsiktigt hållbara fiskbestånd.
3.2 Kustnära fiske
Kustnära fiske har jämfört med havsfiske flera fördelar. Det använder mindre båtar, det ger fler arbetstillfällen per fångad ton fisk, det bedrivs med mer miljövänliga metoder och det har lokal förankring. Det är lättare att kontrollera. Det är inte alltid en motsättning mellan havsfiske och kustfiske men staten bör beakta skillnaderna när stöden utformas.
Det finns en överkapacitet i den svenska fiskeflottan - liksom hos många andra fiskenationer. Samhällets ekonomiska stöd har påskyndat denna utveckling. Det har resulterat i för stora fiskefartyg och för många. Stöden bör i stället riktas mot kustnära fiske, andra fiskemetoder och kringliggande verksamhet som dels kommer lokalbefolkningen till godo, dels främjar uppkomsten av andra näringar som turism och fritidsrekreation. Sälstammen ökar runt Sveriges kuster. Detta ger kustfiskarna ökade problem med bland annat skador på fiskeredskap. Frågan om jakt på säl och ersättning för säl- skador bör uppmärksammas i den vidare fiskepolitiska hanteringen.
3.3 Foderfisk och konsumtionsfisk
En utveckling inom svenskt fiske är att allt större del av fångsterna blir foder åt djur. Detta är dels ekonomiskt en tvivelaktig utveckling eftersom foderfisk är mindre värd än konsumtionsfisk, dels är det tveksamt ur försörjningssynpunkt eftersom högvärdigt protein inte används direkt (eller inte alls) som människoföda. En del foderfisk används också till pälsdjursuppfödning vilket inte ingår i en långsiktigt hållbar utveckling. Det storskaliga foderfisket kan också ha negativ effekt på kustfisket och andra former av mer hållbart fiske.
Det är också viktigt att samhället fortsätter att verka för en ökad konsumtion av fisk. Fisk är ett högvärdigt livsmedel när det gäller protein och motverkar en rad sjukdomar som blir allt vanligare - främst hjärt- kärlsjukdomar. Svensk fiskkonsumtion har glädjande nog ökat något från 14 kilo per person och år 1994 till nästen 16 kilo år 1997. Vi antar att det är en god samhällsekonomisk satsning att flytta en del stödpengar till informationsinsatser för att öka intresset för fisk. Exempelvis behövs information om att gifthalterna i Östersjöfisk sjunker och därmed kan konsumeras oftare.
- Riksdagen ska ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten ska verka för att fisket efter konsumtionsfisk ska öka på bekostnad av foderfisket.
3.4 Samhällets stöd till fiskenäringen
Kvoter och andra medel som staten ansvarar för när det gäller fiskenäringen ska också fördelas och styras så ett lokalt och miljömässigt riktigt fiske gynnas för att skapa maximalt antal arbetstillfällen med så små miljökonsekvenser som möjligt. Det innebär att det statliga stödet till näringen i högre grad ska styras till kustnära fiske, mindre fiskefartyg med mindre motorstyrka, hållbara fiskemetoder och att stödet ska få en större regional spridning i landet.
Rapporten (Ds 1997:81) Fisk och Fusk pekar på att fiskeripolitiken och dess stödformer behöver organiseras i andra former som i högre grad säkerställer att allmänintresset tillgodoses. Det gäller att i högre grad väga in konsumentintresset, skattebetalarintresset, miljöintresset och andra näringars intresse, t.ex. sportfiskar- och turismintresset.
Enligt denna rapport uppgår det statliga stödet till 420 miljoner kronor (1996) och näringens produktionsvärde var ca 1 100 miljoner kronor. Av de 420 miljoner kronorna utgör 240 miljoner kronor kontroll och administration. En relativt stor del av stödet går till västkusten och köp av större fartyg. Detta trots att de största lönsamhetsproblemen finns i det kustnära fisket.
Antalet personliga yrkesfiskarlicenser är 3 400 år 1996 och i september i år 2 300. De totala fångsterna har ökat från 90-talets början från ca 240 000 ton till 400 000 ton år 1998.
Det är foderfisket som har stått för ökningen. Trots ett stort och ökande stöd till fiskenäringen sedan EU-inträdet har antalet fiskare minskat - trots att själva fångsterna ökat och blivit värdefullare. Stödet har i huvudsak gått till att modernisera och bygga ut foderfiskeflottan. Stödet har alltså bidragit till att påskynda stordrift och i viss mån rovdrift. Detta är inte tillfredsställande.
Stödens utformning gör också att riskerna för fusk med reglerna är stora. Stöden kan utnyttjas fel och detta leder till en osäkerhet kring fångsterna vilket bl.a. gör det svårare att uppskatta fiskebeståndets storlek och sammansättning. Det gäller bl.a. redovisning av var fisken är fångad, vilka arter man fiskat och hur mycket man fångat. Detta är ett bekymmer ur både ekonomisk och ekologisk synvinkel som bör beaktas i den framtida fiskepolitiken.
- Riksdagen ska ge regeringen till känna att fiskeristöden ska utformas så att småskaligt, miljövänligt, arbetsintensivt och lokalt förankrat fiske stimuleras.
- Riksdagen ska ge regeringen till känna att en oberoende utvärdering bör göras av stöden till fiskerinäringen med syfte att i högre grad styra stöden till kustnära fiske, mindre fiskefartyg med mindre motorstyrka och hållbara fiskemetoder samt att stödet bör få en större regional spridning i landet.
4 Åtgärder för ett hållbart fiske
Nedan redovisar vi en rad specifika åtgärder som redan nu kan genomföras för att påbörja arbetet för en långsiktigt hållbar fiskenäring
4.1 Miljömärkt fisk
Konsumentmakt framhävs ofta som ett effektivt sätt att påverka produktionen i en mer hållbar riktning. Tyvärr är fisket ett område där konsumentmakten idag inte används i tillräcklig utsträckning. Det finns dålig eller ingen information på förpackningarna om var fisken är fiskad eller vilka fiskemetoder som använts. Detta gör det svårt eller helt omöjligt för konsumenterna att göra ett medvetet val för att bidra till ett hållbart fiske.
Det finns redan idag fiske som bedrivs på ett hållbart sätt, med hållbara metoder och med ett uttag av fisk inom ramen för vad som är långsiktigt hållbart. I internationell konkurrens kan det vara en nackdel att använda hållbara metoder om man inte kan få ut ett mervärde för det genom att konsumenten är beredd att betala för det.
För att stärka konsumentmakten krävs bättre information på fiskförpackningarna i form av t ex ursprungsmärkning men också information om med vilka metoder den är fiskad. Eftersom fisket till stor del är en internationell industri bör sådana krav inte vara begränsade till Sverige och svensk fisk utan vara internationella. Regeringen bör därför verka för att utveckla ett sådant märkningssystem inom EU och även inom andra internationella organ. Detta skall ges regeringen till känna.
Olika miljömärkningar finns för de flesta produktslag idag. Kravmaten blir allt vanligare i affärerna och Bra miljöval finns för alltfler produkter. Ett sätt att stärka konsumentmakten och göra det möjligt att välja fisk som man vet har fiskats med hållbara metoder vore att införa en märkning av fisk som fiskas hållbart. Kriterierna skulle kunna innefatta fiskemetoderna och kräva att fisken är fångad på ställen där kvoterna är satta med utgångspunkt från vad som är långsiktigt hållbart. En sådan märkning skulle inte bara vara positiv ur ett konsumentperspektiv utan också möjliggöra för de fiskare som använder hållbara metoder att få ut mer för sina produkter. En sådan märkning bör tas fram i samverkan med miljöorganisationer och fiskerinäringen. Regeringen bör ta initiativ för att skapa en miljömärkning av fisk. Detta bör ges regeringen till känna.
4.2 Mer uthålliga fiskemetoder
Stora fartyg och stora investeringar kräver stora fångster på kort tid, gärna året om. Detta har resulterat i en rad fiskemetoder som ur ett långsiktigt perspektiv inte är acceptabla. Tidigare internationella exempel är drivgarnsnät som orsakade omfattande skador på den marina faunan men som det internationella samfundet nu börjar få en viss kontroll över.
Grundområden är utomordentligt viktiga uppväxtområden för torsk, flatfisk, ål, havsöring, m.fl. arter. I dessa områden sker ett omfattande nätfiske. I näten dör och skadas massor av fisk som ej håller minimimåtten eller fångas under förbjuden tid. Dessutom skadas och dör många sjöfåglar. Många av våra grannländer har restriktioner för nätfiske. Vi föreslår att allmänt nätfiske inom grundområden ut till 3 meters djup förbjuds vid västkusten. Fortsatta utredningar får visa om denna åtgärd är tillräcklig. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Torsken i Östersjön är akut hotad. Det behövs både långsiktiga och kortsiktiga åtgärder. Målet måste vara att beståndet har en sådan storlek och ålderssammansättning att reproduktionen med marginal kan upprätthållas.
Torskfisket i Östersjön bör regleras så att minimimåttet för fångst ökar till 45 cm. Denna åtgärd skapar en årsklass torsk till, vilket ger en betydligt större produktion av yngel. Detta kan regleras bl.a. genom att maskstorleken på näten ses över. Vidare bör fisket och fisketider i torskens viktigaste reproduktionsområden i Östersjön ses över. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
De gigantiska trålar som används i dag kan ge bottenskador. Även metoden de används på kan bidra till skador. Omfattningen och effekterna av dessa skador är i dag oklara. Undersökningar visar att bottnar som trålats upprepade gångar har en bottenfauna som är mycket artfattigare än opåverkade bottnar. 1985 flyttades trålningsgränsen in. Risken finns att även detta har bidragit till att öka skadorna på bottnar som är viktiga för fisken och andra marina arters reproduktionsförmåga. Även på detta område bör försiktighetsprincipen tillämpas. Regeringen bör få i uppdrag att utreda det moderna trålfiskets ekologiska effekter.
Den vilda laxen är hotad även om det synts uppmuntrande förbättringar under senare tid. Hotet mot den vildlevande laxen är dock fortfarande akut. Det är dels överfiske, dels en blandning med odlad lax som är ett problem. Även spridning av sjukdomar från den odlade till den vilda laxen utgör problem. Laxens situation kräver fortsatt uppmärksamhet.
4.3 Inrätta marina reservat
I vår svenska vildmark har det inrättats ett stort antal nationalparker och naturreservat för att bevara värdefulla naturmiljöer. Det borde vara självklart att göra på motsvarande sätt i vår marina miljö. Den marina växt- och djurvärlden och havets miljöer är lika omistliga och skyddsvärda som de i skogar, fjäll och våtmarker. Kusterna blir alltmer exploaterade vilket ökar behovet av reservat.
Fördelarna med marina reservat är många. Vetenskapen skulle erhålla intressanta referensytor för den långsiktiga forskningen - inte minst intressant för klimatforskning. För att skydda lek- och uppväxtområden för en rad marina arter behövs det ökat skydd av olika slags havsmiljöer. Vissa arter kräver mjukbottnar, vissa kräver stenbottnar och andra en kombination av olika miljöer. Kunskapen om de ekologiska sambanden i marina miljöer är också mindre än motsvarande på land vilket gör att det krävs stor flexibilitet vid inrättandet av marina miljöer. Marina reservat kommer att bidra till ökade fisketillgångar och att Sverige kan leva upp till sina internationella förpliktelser med avseende på den biologiska mångfalden. Vi skulle få fler högklassiga turist- och rekreationsmål.
De marina reservaten ska naturligtvis vara av olika karaktär. Man kan tänka sig att det inrättas marina reservat av nationalparkskaraktär samt att det inrättas reservat där man tillåter olika former av selektiva redskap och handredskap. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om marina reservat.
4.4 Bättre skydd och vård av åar och bäckar
Många åar och bäckar har betydelse för flera fiskarter som lever i både sött, salt och bräckt vatten, exempelvis lax, havsöring ål. För att fisken i dessa vattendrag ska kunna överleva och fortplanta sig krävs det att vattendragen inte utsätts för alltför stora ingrepp. Lagstiftningen behöver ändras så att följande åtgärder främjas:
- Skadliga rensningar får ej ske.
- Många vattendrag har av okunskap förstörts. Man kan med relativt enkla åtgärder öka vattendragens kvalitet genom att anlägga grus- och stenbottnar, öppna upp kulvertar, anlägga meandrande (slingrande) sträckor, m.m.
- Träd och buskar kring vattendragen måste bevaras - fisken är beroende av skugga.
- Tillräckligt breda skyddzoner utefter vattendragen vid jord- och skogsbruk måste finnas.
- Vägtrummor får ej hindra den vandrande fisken.
- Gamla dammar, kraftföretag och andra anläggningar måste anpassas så att fisken får möjlighet till naturlig vandring.
- Verksamhet i vattendragen måste ske på sådant sätt eller på sådan tid på året att fisken ej påverkas.
- Vattenuttag till bevattning och liknande får aldrig bli så stort att fisken hotas. En viss minsta vattenföring måste alltid kunna garanteras. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.- 10F- P
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för fördelning av fiskekvoter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej ta upp tilldelade kvoter om det är nödvändigt för att säkerställa långsiktigt hållbara fiskbestånd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten skall verka för att fisket efter konsumtionsfisk skall öka på bekostnad av foderfisket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fiskeristöden skall utformas så att småskaligt, miljövänligt, arbetsintensivt och lokalt förankrat fiske stimuleras,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en oberoende utvärdering bör göras av stöden till fiskerinäringen med syfte att i högre grad styra stöden till kustnära fiske, mindre fiskefartyg med mindre motorstyrka och hållbara fiskemetoder samt att stödet bör få en större regional spridning i landet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkningssystem av fisk,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljömärkning av fisk,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmänt nätfiske inom grunda områden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om torskfisket i Östersjön,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av det moderna trålfiskets ekologiska effekter,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marina reservat,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre skydd och vård av åar och bäckar.
Stockholm den 3 oktober 1999
Maggi Mikaelsson (v)
Jonas Ringqvist (v)
Johan Lönnroth (v)
Marie Engström (v)
Per Rosengren (v)
Lars Bäckström (v)
Sten Lundström (v)
Kjell-Erik Karlsson (v)
Siv Holma (v)
Owe Hellberg (v)
Willy Söderdahl (v)