Yrkesfisket utgör fortfarande en viktig sysselsättningsbas i många skärgårdssamhällen. Den del av kusten som fortfarande uppfattas som levande skärgård har en gång kommit till genom en månghundraårig yrkesfiskesverksamhet och kringliggande verksamhets utveckling. Det är alltså verksamheter och företagande med direkt koppling till havet som skapat förutsättningar för ett aktivt och levande samhälle. Det som många besökare också känner som det mest naturliga att möta när man når den svenska västkusten.
Längs västkusten och den bohuslänska skärgården har det alltid funnits ett tydligt samband mellan boendet vid havet och det yrkesverksamma livet på havet. Fisket och dess kringverksamheter är fortfarande en viktig näring för småsamhällena även om det småskaliga yrkesfisket har haft en kraftig nega- tiv utveckling i dessa trakter. De nordbohuslänska kommunernas samhällen och näringsliv är också präglat av att människor får sin utkomst direkt eller indirekt från havet.
Därför är den på västkusten pågående diskussionen om marina reservat och den i regeringens budgetproposition anförda inriktningen om marina reservat oerhört allvarsam. Marina reservat eller nationalparker innebär regleringar av fisket och krav på restriktioner för trålning.
Det arbete som pågår från Naturvårdsverkets och länsstyrelsens sida för att inrätta marina reservat längs den svenska kusten och då speciellt i Koster- Väderörännan skapar stor oro och blockerar många av de framtids- diskussioner som fiskerinäringen, tillsammans med kommunerna, skulle behöva koncentrera sig på. Detta beror framför allt på den hantering som respektive myndighet ansvarar för när det gäller planeringen av marina reservat i Koster-Väderörännan. En planering som sker utan dialog med dem det berör och utan lokal förankring.
En avgörande fråga för ett livskraftigt fiske i norra Bohuslän är tillgäng- ligheten till vattenområdena och då speciellt det ca 100 år gamla räkfiske- vattnet i Kosterfjorden. Därför får inte reservatsdiskussionerna och national- parksförslagen genomföras för Koster-Väderörännan. Det pågår trots allt en lokal diskussion mellan yrkesfiskarna och kommunerna med syfte att finna alternativ till stark reglering och reservatsförslag. Det har diskuterats ett lokalt förankrat och lokalt förlagt ansvar med krav att värna om den lång- siktigt hållbara miljön och om den biologiska mångfalden i Koster-Väderö- rännan. Detta har dock inte fått gehör hos aktuella myndigheter. Reglering av vattenområden, i detta sammanhang, bör överlåtas till ett samlat lokalt ansvar mellan kommun, yrkesfiske och länsstyrelse. Detta bör ges regeringen till känna.
Västerhavet som är fiskets inkomstkälla döljer många miljöproblem som både är nya försyndelser via utsläpp och gamla som under årtionden lagrats på västerhavets botten genom dumpning. Problem som yrkesfisket drabbas av när fångsten blir förstörd och redskapen går sönder. Här finns idag inget godtagbart försäkrings- och ersättningssystem för förlorade inkomster. Regeringen har låtit utreda detta. Statskontoret har föreslagit att det är yrkes- fiskarna själva som skall se över försäkringsskyddet och nyttja de möjlig- heter som finns inom de kommersiella försäkringarnas ram. Skulle det eventuellt kvarstå några kostnader föreslår Statskontoret att en statlig försäkring via en fond skall ansvara för kvarvarande ersättningskrav. Det är anmärkningsvärt att regeringen vidhåller att en näring som absolut inte har något ansvar för till exempel dumpade stridsmedel och andra historiska miljösynder trots allt skall drabbas ekonomiskt av dessa miljörelaterade drift- störningar. Det måste vara ett övergripande samhällsansvar som här garante- rar ersättning till yrkesfiskarna som drabbas av miljörelaterade driftstör- ningar. Yrkesfiskarna bör erhålla ersättningar enligt dansk modell där staten ersätter förlorad fångst och trasiga redskap. Detta bör ges regeringen till känna.
Yrkesfisket utgör en viktig sysselsättning i många skärgårdssamhällen. För en positiv utveckling för det svenska yrkesfisket krävs att yrkesfiskarna får arbeta på samma villkor som sin yrkesbröder i Danmark och Norge. I dessa länder finns ett särskilt yrkesfiskeavdrag som innebär att man kan få göra ett skatteavdrag för de dagar man varit till sjöss och fiskat. Ett motsvarande yrkesfiskeavdrag bör omgående införas i Sverige. Då kan de skickliga svenska yrkesfiskarna få möjligheter att konkurrera på lika villkor. Regeringen har tillsatt en yrkesfiskeavdrags utredning som nu är klar. Regeringen bör nu återkomma till riksdagen med förslag på ett svenskt yrkesfiskeavdrag. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marina reservat,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för miljörelaterade driftstörningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkesfiskeavdrag.1
Stockholm den 1 oktober 1999
Åsa Torstensson (c)
Eskil Erlandsson (c)
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.