Svenska inlandsvatten och havsområden är utsatta för miljöpåverkan.
Våra älvar är till största del reglerade och tiotusentals skogssjöar och
vattendrag är försurade. Många av slättlandets sjöar och stora delar av
våra kustvattnen är övergödda, vilket bland annat lett till ökade problem
med algblomning. Miljöbelastningen på våra vatten påverkar även
fiskebestånden. Östersjön är, trots en till stora delar förbättrad
miljösituation under senare år, fortfarande ett av världens mest
förorenade innanhav.
Vattenkvaliteten i sjöar och åar samt tillgången på sötvatten i Sverige är
relativt god i förhållande till de flesta EU-länderna. Per capita är Sverige ett
av de vattenrikaste länderna på jorden. Vi är vana att ha god tillgång på rent
vatten. Stora delar av svenskt näringsliv är uppbyggd på denna resurs.
Målsättningen bör därför vara att vattenkvaliteten och tillgången på vatten
ska vara så god att såväl den enskilda individen som näringslivet skall kunna
uppleva våra inlandsvatten och hav som en säker tillgång.
2 Östersjön
Östersjön är ett av världens största innanhav, med ca 80 miljoner
människor i dess tillrinningsområde. Östersjön har historiskt spelat en
viktig roll för handeln i Östersjöområdet. Än idag är vattnet en viktig
resurs för handel, turism och fiske. Östersjön kommer även i framtiden
att spela en viktig roll i kontakterna människor emellan.
Vi vet idag att vattenomsättningen i Östersjön är långsam, ca 30-35 år,
vilket gör att föroreningar som tillförs Östersjön har en lång uppehållstid i
havet, innan de kan transporteras till Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön.
Huvuddelen transporteras dock inte ut, utan hamnar i bottensedimenten efter
att de har passerat Östersjöns ekosystem. Det dåliga vattenutbytet och den
låga salthalten gör att Östersjön är ett mycket känsligt hav för föroreningar.
Östersjön sammanbinder ett stort antal länder, med varierande bakgrund
när det gäller såväl politisk som ekonomisk inställning och med skiftande
erfarenheter i t.ex. miljöfrågor. För att komma till rätta med Östersjöns
miljöproblem och finna lösningar för framtiden krävs ett utökat samarbete
länderna emellan i regionen. Inte minst viktigt är att så snart som möjligt få
med de forna östländerna i EU-samarbetet.
2.1 Miljöproblemen i Östersjön
En stor del av Östersjöns miljöproblem beror på det ekonomiska system
som rådde i de gamla öststaterna, vilka byggde på rovdrift, storskalighet,
centralism och avsaknad av personligt ansvarstagande. Stora
punktutsläpp i de före detta sovjetländerna har påverkat miljön både
lokalt och i stort. Många industrier saknade helt reningsutrustning med
stora utsläpp till Östersjön som följd. Dessutom saknades i allmänhet
reningsverk med tillräckligt effektiv rening av avloppsvatten. Dessa
problem kvarstår i stor utsträckning än idag, även om bland annat
Sveriges och EU:s miljöbistånd haft som målsättning att lösa dessa
problem.
Ett av de allvarligaste miljöproblemen i Östersjön är övergödningen, eller
eutrofieringen som har sin grund i för stora utsläpp av framför allt kväve.
Eutrofieringen medför att det marina ekosystemet rubbas, vilket bland annat
har negativ inverkan på fiskebeståndens reproduktion. Ett annat allvarligt
problem i Östersjön är de återkommande oljeutsläppen.
Östersjöns miljöproblem är en angelägenhet för hela norra Europa. Sverige
har dock som ett rikt och välutvecklat land, som dessutom är det land som
har den längsta kuststräckan i Östertsjön, ett särskilt ansvar. Sverige bör
därför vara fortsatt pådrivande för att inom Östersjösamarbetet minska de
skadliga utsläppen. Lika viktigt är det att svensk forskning och utveckling
bidrar till att finna metoder för att på ett effektivt sätt återskapa den
naturliga
balansen i Östersjöns rubbade ekosystem.
2.2 Övergödning
Övergödning eller eutrofiering är ett stort problem längs stora delar av
Sydsveriges Östersjökust. Övergödningen ger upphov till flera negativa
effekter bl.a. algblomning, utbredning av fintrådiga grön- och brunalger,
på bekostnad av blåtången, och syrefria bottnar. Algblomning, som
dessvärre accelerat på senare år, kan orsaka akuta hälsoproblem hos såväl
människor som djur. Utbredningen av grön- och brunalger som gör att
blåtången konkurreras ut medför att en viktig yngelplats för sillfisken
försvinner. De syrefria bottnarna leder till att bottenfaunan slås ut. Det
marina ekosystemet förändras, antalet arter minskar och produktiva
grundområden förstörs. Sentida forskning tyder på att även torskens
reproduktion hotas, då rommen förstörs av det giftiga bottenvattnet.
Övergödningen orsakas av utsläpp av närsalter, främst fosfor och kväve.
Utsläppskällorna är framförallt reningsverk, läckage från skogs- och
jordbruksmark och nedfall av luftburet kväve från förbränningsprocesser. I
Östersjön är det framförallt kvävet som är det tillväxtbegränsande närings-
ämnet. Det är därför i första hand kväveutsläppen som måste minskas för att
lösa situationen med övergödningen.
Sverige har, generellt sett, en bra vattenrening och står enbart för ca 10 %
av fosfor- och kvävetillförseln i Östersjön. Det krävs dock ytterligare
åtgärder. T.ex. att anlägga olika typer av kvävefällor i avrinnningsområdena
inom skogs- och jordbrukslandskapet. En kostnadseffektiv årgärd är att även
fortsättningsvis bedriva miljöbistånd, t.ex. genom stöd till anläggande och
modernisering av reningsverk i de forna östländerna.
Vi anser att det är viktigt att gå vidare i det internationella samarbetet för
att begränsa kväveutsläppen till Östersjön. Inom ramen för Östersjö-
samarbetet vore det önskvärt att införa handel med utsläppsrätter, avseende
utsläpp av kväve. Det kan vara svårt i samarbetet mellan länder, som har
olika traditioner och kontrollsystem, att genomföra likvärdig kontroll och
uppföljning. Vi anser dock att Sverige måste vara pådrivande för att få till
stånd ett sådant samarbete. I avvaktan på en internationell handel bör Sverige
gå före, genom att själva införa en handel med utsläppsrätter, där reningsverk
och andra större aktörer kan ingå.
2.3 Fartygstrafiken
Sjöfarten orsakar stora utsläpp av luftföroreningar som påverkar det
marina ekosystemet. Sjöfarten i Östersjön svarar för stora kväve- och
svaveldioxidutsläpp. Detta hänger samman med att reningskraven är lågt
satta inom sjöfarten. Andra problem med sjöfarten för Östersjön, är
oljeutsläppen. Det rapporteras 600-700 utsläpp per år. Det innebär att det
nästan dagligen förekommer oljeutsläpp i Österjön. Omsättning av
vattnet i Östersjön är betydligt långsammare än i Atlanten och Nordsjön,
därför får oljeutsläppen allvarliga konsekvenser. Om det är någon
förorening som väcker starka känslor så är det just när olika djur, t.ex.
sjöfågel, drabbats av oljeutsläppen.
För att komma till rätta med problemen krävs internationella överens-
kommelser om hårdare reningskrav för sjötrafiken. När det gäller olje-
utsläppen behöver framförallt hamnarna i de forna östländerna utrustas med
anläggningar för att omhänderta spillolja m.m. liknande det system som vi
har infört i Sverige. Detta skulle vi kunna bidra med inom ramen för vårt
miljöbistånd för Östersjöregionen. Övervakningen av sjöfarten måste
förbättras så att fartyg som släpper ut olja upptäcks. Vi anser att det är
angeläget att komma fram till vem som ska ställas till svars för utsläppen.
För att komma till rätta med de olagliga oljeutsläppen krävs internationella
åtgärder. Sverige måste bli mer aktivt när det gäller detta samarbete.
2.4 Fisket i Östersjön
Fisket i Östersjön är hotat. Främst gäller detta torskfisket. Torskens lek-
bottnar där den lägger sin rom är på grund av övergödningens
problematik så syrefattiga att fiskens reproduktion störs eller
omöjliggöres. Det allt hårdare fisketrycket innebär också en risk att ännu
inte reproduktionsdugliga bestånd fiskas upp.
För att behålla ett uthålligt fiske måste en balans råda mellan produktion
och uttag. Övergödningen av Östersjön måste minska för att förbättra
fiskarternas reproduktionsmöjlighet. Därmed kommer fiskeuttaget att kunna
öka.
Dessutom krävs det en bättre uppföljning runt hela Östersjön av att uttaget
av tilldelade kvoter inte överutnyttjas. Det hjälper inte att ett enskilt land,
som t.ex. Sverige, ensamt tar hänsyn till detta. Det är av avgörande betydelse
att samtliga länder samarbetar när det gäller såväl fiskekvoter som regler för
fiskemetoder.
3 Vattendrag
3.1 Bevarande av älvar
I och med att regeringen beslutat att stänga svenska kärnkraftverk i
förtid, ökar behovet av alternativ energi. För att klara våra mål om
koldioxidutsläpp är det viktigt att inte energikällor som olja och kol ökar.
Införandet av investeringsstöd för vattenkraftutbyggnad ökar därför
trycket mot de outbyggda vattendragen. Vattendragsutredningens förslag
till ändrat älvskydd accentuerar detta hot. Vi har redan i dag älvar som
producerar vattenkraft, vilket är bra. Däremot måste de älvar som är
orörda även fortsättningsvis bevaras. De som finns kvar representerar i
många fall omistliga naturvärden och kräver särskilt skydd mot
exploatering.
3.2 Försurning
Alltför många, en femtedel, av våra sjöar och vattendrag är idag påtagligt
försurade. Ekosystemen riskerar att slås ut om inget görs. Den biologiska
mångfalden är därmed hotad. Den socialdemokratiska regeringen har
tidigare anslagit för lite pengar till kalkningsinsatser, vilket medfört
påtagliga försurningsskador. Insatserna för fortsatt kalkning måste fortgå
på en för naturen tillräcklig nivå.
4 Miljöövervakning och forskning
Miljöövervakningen har varit en av Sveriges viktigaste verktyg för att
följa upp effekter av utsläpp och åtgärder. Detta har under ett antal år inte
prioriterats tillräckligt av Socialdemokraterna, vilket inneburit att flera
miljöövervakningsdata har brutits. Nationella och regionala
övervakningsprogram måste vara så pass omfattande att det går att
studera såväl kortsiktiga som långsiktiga förändringar.
Miljöövervakningen utgör själva grunden för miljövårdsarbetet. Den är
nödvändig för att kunna särskilja naturliga variationer från människans
påverkan och miljöförstöring.
Minskad miljöövervakning försvårar även för miljöforskningen. Sverige
har tidigare varit en framstående forskarnation på miljöområdet, men under
senare år förlorat viktig kompetens och inte minst tid. Det behövs nu en
kraftfull satsning på miljöforskningen. Det är viktigt att trygga försörjningen
av forskarkompetens genom att ge universiteten tillräckliga resurser för
utbildning av studenter inom miljöforskning, inte minst de vattenrelaterade
miljöproblemen.
Det är även angeläget att satsa på forskning vad gäller specifika Östersjö-
problem. Vi vet ännu alldeles för lite om t.ex. laxsjukdomen M 74 och dess
orsaker.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om övergödning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fartygstrafiken,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fisket i Östersjön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bevarandet av våra älvar.2
Stockholm den 4 oktober 1999
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lars Lindblad (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Berit Adolfsson (m)
Inger René (m)
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Björkman (m)
Ola Sundell (m)
1 Yrkande 2 hänvisat till TU.
2 Yrkande 4 hänvisat till BoU.