1 Inledning
Svenska inlandsvatten och havsområden är utsatta för miljöpåverkan. Våra älvar är till största del reglerade och tiotusentals skogssjöar och vattendrag är försurade. Många av slättlandets sjöar och stora delar av våra kustvattnen är övergödda, vilket bland annat lett till ökade problem med algblomning. Miljöbelastningen på våra vatten påverkar även fiskebestånden. Östersjön är, trots en till stora delar förbättrad miljösituation under senare år, fortfarande ett av världens mest förorenade innanhav.
Vattenkvaliteten i sjöar och åar samt tillgången på sötvatten i Sverige är relativt god i förhållande till de flesta EU-länderna. Per capita är Sverige ett av de vattenrikaste länderna på jorden. Vi är vana att ha god tillgång på rent vatten. Stora delar av svenskt näringsliv är uppbyggd på denna resurs. Målsättningen bör därför vara att vattenkvaliteten och tillgången på vatten ska vara så god att såväl den enskilda individen som näringslivet skall kunna uppleva våra inlandsvatten och hav som en säker tillgång.
2 Östersjön
Östersjön är ett av världens största innanhav, med ca 80 miljoner människor i dess tillrinningsområde. Östersjön har historiskt spelat en viktig roll för handeln i Östersjöområdet. Än idag är vattnet en viktig resurs för handel, turism och fiske. Östersjön kommer även i framtiden att spela en viktig roll i kontakterna människor emellan.
Vi vet idag att vattenomsättningen i Östersjön är långsam, ca 30-35 år, vilket gör att föroreningar som tillförs Östersjön har en lång uppehållstid i havet, innan de kan transporteras till Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön. Huvuddelen transporteras dock inte ut, utan hamnar i bottensedimenten efter att de har passerat Östersjöns ekosystem. Det dåliga vattenutbytet och den låga salthalten gör att Östersjön är ett mycket känsligt hav för föroreningar.
Östersjön sammanbinder ett stort antal länder, med varierande bakgrund när det gäller såväl politisk som ekonomisk inställning och med skiftande erfarenheter i t.ex. miljöfrågor. För att komma till rätta med Östersjöns miljöproblem och finna lösningar för framtiden krävs ett utökat samarbete länderna emellan i regionen. Inte minst viktigt är att så snart som möjligt få med de forna östländerna i EU-samarbetet.
2.1 Miljöproblemen i Östersjön
En stor del av Östersjöns miljöproblem beror på det ekonomiska system som rådde i de gamla öststaterna, vilka byggde på rovdrift, storskalighet, centralism och avsaknad av personligt ansvarstagande. Stora punktutsläpp i de före detta sovjetländerna har påverkat miljön både lokalt och i stort. Många industrier saknade helt reningsutrustning med stora utsläpp till Östersjön som följd. Dessutom saknades i allmänhet reningsverk med tillräckligt effektiv rening av avloppsvatten. Dessa problem kvarstår i stor utsträckning än idag, även om bland annat Sveriges och EU:s miljöbistånd haft som målsättning att lösa dessa problem.
Ett av de allvarligaste miljöproblemen i Östersjön är övergödningen, eller eutrofieringen som har sin grund i för stora utsläpp av framför allt kväve. Eutrofieringen medför att det marina ekosystemet rubbas, vilket bland annat har negativ inverkan på fiskebeståndens reproduktion. Ett annat allvarligt problem i Östersjön är de återkommande oljeutsläppen.
Östersjöns miljöproblem är en angelägenhet för hela norra Europa. Sverige har dock som ett rikt och välutvecklat land, som dessutom är det land som har den längsta kuststräckan i Östertsjön, ett särskilt ansvar. Sverige bör därför vara fortsatt pådrivande för att inom Östersjösamarbetet minska de skadliga utsläppen. Lika viktigt är det att svensk forskning och utveckling bidrar till att finna metoder för att på ett effektivt sätt återskapa den naturliga balansen i Östersjöns rubbade ekosystem.
2.2 Övergödning
Övergödning eller eutrofiering är ett stort problem längs stora delar av Sydsveriges Östersjökust. Övergödningen ger upphov till flera negativa effekter bl.a. algblomning, utbredning av fintrådiga grön- och brunalger, på bekostnad av blåtången, och syrefria bottnar. Algblomning, som dessvärre accelerat på senare år, kan orsaka akuta hälsoproblem hos såväl människor som djur. Utbredningen av grön- och brunalger som gör att blåtången konkurreras ut medför att en viktig yngelplats för sillfisken försvinner. De syrefria bottnarna leder till att bottenfaunan slås ut. Det marina ekosystemet förändras, antalet arter minskar och produktiva grundområden förstörs. Sentida forskning tyder på att även torskens reproduktion hotas, då rommen förstörs av det giftiga bottenvattnet.
Övergödningen orsakas av utsläpp av närsalter, främst fosfor och kväve. Utsläppskällorna är framförallt reningsverk, läckage från skogs- och jordbruksmark och nedfall av luftburet kväve från förbränningsprocesser. I Östersjön är det framförallt kvävet som är det tillväxtbegränsande närings- ämnet. Det är därför i första hand kväveutsläppen som måste minskas för att lösa situationen med övergödningen.
Sverige har, generellt sett, en bra vattenrening och står enbart för ca 10 % av fosfor- och kvävetillförseln i Östersjön. Det krävs dock ytterligare åtgärder. T.ex. att anlägga olika typer av kvävefällor i avrinnningsområdena inom skogs- och jordbrukslandskapet. En kostnadseffektiv årgärd är att även fortsättningsvis bedriva miljöbistånd, t.ex. genom stöd till anläggande och modernisering av reningsverk i de forna östländerna.
Vi anser att det är viktigt att gå vidare i det internationella samarbetet för att begränsa kväveutsläppen till Östersjön. Inom ramen för Östersjö- samarbetet vore det önskvärt att införa handel med utsläppsrätter, avseende utsläpp av kväve. Det kan vara svårt i samarbetet mellan länder, som har olika traditioner och kontrollsystem, att genomföra likvärdig kontroll och uppföljning. Vi anser dock att Sverige måste vara pådrivande för att få till stånd ett sådant samarbete. I avvaktan på en internationell handel bör Sverige gå före, genom att själva införa en handel med utsläppsrätter, där reningsverk och andra större aktörer kan ingå.
2.3 Fartygstrafiken
Sjöfarten orsakar stora utsläpp av luftföroreningar som påverkar det marina ekosystemet. Sjöfarten i Östersjön svarar för stora kväve- och svaveldioxidutsläpp. Detta hänger samman med att reningskraven är lågt satta inom sjöfarten. Andra problem med sjöfarten för Östersjön, är oljeutsläppen. Det rapporteras 600-700 utsläpp per år. Det innebär att det nästan dagligen förekommer oljeutsläpp i Österjön. Omsättning av vattnet i Östersjön är betydligt långsammare än i Atlanten och Nordsjön, därför får oljeutsläppen allvarliga konsekvenser. Om det är någon förorening som väcker starka känslor så är det just när olika djur, t.ex. sjöfågel, drabbats av oljeutsläppen.
För att komma till rätta med problemen krävs internationella överens- kommelser om hårdare reningskrav för sjötrafiken. När det gäller olje- utsläppen behöver framförallt hamnarna i de forna östländerna utrustas med anläggningar för att omhänderta spillolja m.m. liknande det system som vi har infört i Sverige. Detta skulle vi kunna bidra med inom ramen för vårt miljöbistånd för Östersjöregionen. Övervakningen av sjöfarten måste förbättras så att fartyg som släpper ut olja upptäcks. Vi anser att det är angeläget att komma fram till vem som ska ställas till svars för utsläppen. För att komma till rätta med de olagliga oljeutsläppen krävs internationella åtgärder. Sverige måste bli mer aktivt när det gäller detta samarbete.
2.4 Fisket i Östersjön
Fisket i Östersjön är hotat. Främst gäller detta torskfisket. Torskens lek- bottnar där den lägger sin rom är på grund av övergödningens problematik så syrefattiga att fiskens reproduktion störs eller omöjliggöres. Det allt hårdare fisketrycket innebär också en risk att ännu inte reproduktionsdugliga bestånd fiskas upp.
För att behålla ett uthålligt fiske måste en balans råda mellan produktion och uttag. Övergödningen av Östersjön måste minska för att förbättra fiskarternas reproduktionsmöjlighet. Därmed kommer fiskeuttaget att kunna öka.
Dessutom krävs det en bättre uppföljning runt hela Östersjön av att uttaget av tilldelade kvoter inte överutnyttjas. Det hjälper inte att ett enskilt land, som t.ex. Sverige, ensamt tar hänsyn till detta. Det är av avgörande betydelse att samtliga länder samarbetar när det gäller såväl fiskekvoter som regler för fiskemetoder.
3 Vattendrag
3.1 Bevarande av älvar
I och med att regeringen beslutat att stänga svenska kärnkraftverk i förtid, ökar behovet av alternativ energi. För att klara våra mål om koldioxidutsläpp är det viktigt att inte energikällor som olja och kol ökar. Införandet av investeringsstöd för vattenkraftutbyggnad ökar därför trycket mot de outbyggda vattendragen. Vattendragsutredningens förslag till ändrat älvskydd accentuerar detta hot. Vi har redan i dag älvar som producerar vattenkraft, vilket är bra. Däremot måste de älvar som är orörda även fortsättningsvis bevaras. De som finns kvar representerar i många fall omistliga naturvärden och kräver särskilt skydd mot exploatering.
3.2 Försurning
Alltför många, en femtedel, av våra sjöar och vattendrag är idag påtagligt försurade. Ekosystemen riskerar att slås ut om inget görs. Den biologiska mångfalden är därmed hotad. Den socialdemokratiska regeringen har tidigare anslagit för lite pengar till kalkningsinsatser, vilket medfört påtagliga försurningsskador. Insatserna för fortsatt kalkning måste fortgå på en för naturen tillräcklig nivå.
4 Miljöövervakning och forskning
Miljöövervakningen har varit en av Sveriges viktigaste verktyg för att följa upp effekter av utsläpp och åtgärder. Detta har under ett antal år inte prioriterats tillräckligt av Socialdemokraterna, vilket inneburit att flera miljöövervakningsdata har brutits. Nationella och regionala övervakningsprogram måste vara så pass omfattande att det går att studera såväl kortsiktiga som långsiktiga förändringar. Miljöövervakningen utgör själva grunden för miljövårdsarbetet. Den är nödvändig för att kunna särskilja naturliga variationer från människans påverkan och miljöförstöring.
Minskad miljöövervakning försvårar även för miljöforskningen. Sverige har tidigare varit en framstående forskarnation på miljöområdet, men under senare år förlorat viktig kompetens och inte minst tid. Det behövs nu en kraftfull satsning på miljöforskningen. Det är viktigt att trygga försörjningen av forskarkompetens genom att ge universiteten tillräckliga resurser för utbildning av studenter inom miljöforskning, inte minst de vattenrelaterade miljöproblemen.
Det är även angeläget att satsa på forskning vad gäller specifika Östersjö- problem. Vi vet ännu alldeles för lite om t.ex. laxsjukdomen M 74 och dess orsaker.
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergödning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fartygstrafiken,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fisket i Östersjön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av våra älvar.2
Stockholm den 4 oktober 1999
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lars Lindblad (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Berit Adolfsson (m)
Inger René (m)
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Björkman (m)
Ola Sundell (m)
1 Yrkande 2 hänvisat till TU. 2 Yrkande 4 hänvisat till BoU.