Det har funnits mer lax i de norrländska vattnen i år än på mycket länge.
Det är glädjande. Det skapar förutsättningar för såväl yrkesfiske som
sportfiske. Finns det till och med för mycket som en del hävdar?
Vildlaxen inte alls för många
Att den vilda laxen är starkt hotad är väl känt. Enligt beräkningar är
endast
7 % av laxstammen i Östersjön idag vild lax, andra uppgifter säger ca 10
%. De vilda laxynglen är dessutom drabbade av M74, sjukdomen som
orsakas av någon hittills okänd miljöfaktor. De odlade laxynglen
behandlas med tiamin, vilket gör att de överlever sjukdomen i rätt stor
utsträckning.
För att den vilda laxen ska kunna flyttas från hotkategori 2 Sårbar måste
populationen bli mycket större. Dessutom måste Miljöhoten försvinna. För
den vilda laxen är fisket ett hot och borde snarast upphöra. Det är av det
skälet Miljöpartiet gång på gång aktualiserar fisket av lax ute i Östersjön på
laxens tillväxtområden. Där fångas såväl odlad som vild lax och risken är
uppenbar att detta kan hota den vilda laxen. Att man nu flyttat 50 % av
kvoten till Norrland där selektivt fiske på odlad lax är möjligt är bra, men vi
vill se en fortsättning av den politiken.
I ArtDatabankens Rödlistade ryggradsdjur i Sverige - Artfakta står att läsa
under rubrik Hot: "Fiske har sedan länge påverkat de vilda laxbestånden
negativt. Ett intensivt fiske, främst i havet, har varit möjligt då tillgången
på
lax med odlat ursprung varit god." Under rubrik Åtgärder kan man läsa:
"Laxfisket måste regleras så att varje population beskattas efter sin
biologiska bärkraft. I nuläget krävs mycket omfattande begränsningar av
fisket för att förhindra genetisk utarmning eller utrotning av den vilda (natur-
reproducerande) Östersjölaxen - - -"
TAC ökar
Det paradoxala är att medan den vilda laxen är liten numerärt ökar
antalet odlade laxar för varje år. I årets förhandlingar i Warszawa ökades
därför antalet laxar som får tas upp i Östersjön, TAC, till 450 000 laxar.
Siffran för förra vintern var 410 000. För Sveriges del innebär detta att
123 650 laxar får tas upp, en ökning med 10 990 stycken. Fiskeriverket
fördelade förra året hälften av detta till Norrlandskusten.
Fiskeribiologer hävdar att grundproblemet är fiske med drivgarn på de
blandade bestånden av lax. På uppväxtområdena i södra Östersjön blandas
odlade och vilda laxar. Fisket sker helt utan möjlighet att kunna påverka
vilken lax man beskattar och kan därför leda till utrotning av den vilda laxen.
Drivgarnsfisket är alltså ett hot mot den vilda laxen. Miljöpartiet har i flera
motioner och interpellationer framfört åsikten att drivgarnsfisket på lax i
Östersjön skall förbjudas. De långa drivgarnen, totalt 21 km, utgör dessutom
ett hot mot Östersjöns tumlare, säl och fågel, som fastnar i garnen och
drunknar.
Den odlade laxen börjar tvärtom bli för många
Det stora antalet odlade laxar utgör faktiskt idag också ett hot mot de
vilda laxar som finns kvar. Anledningen till ökningen är utsättningen. I
de vattendomar som följde på älvexploateringen står att kraftbolaget skall
sätta ut lax. Man kramar därför lax, som vill in i utbyggda älvar för att
leka, på rom och mjölke. Laxynglen föds sedan upp i bassänger och sätts
ut vid 2 års ålder. Varje år sätts ca 2,5 miljoner laxyngel ut i det fria i
Sverige. De vandrar ned till södra Östersjön, växer till där under 2 år och
sedan vandrar mot Norrland för att leka. När mycket lax söker sig mot
kusten är risken uppenbar att en del av de odlade laxarna tar sig in i
älvar, som inte byggts ut och där den vilda laxen har en frizon. Det sker
enligt uppgift nu.
Det finns därför skäl att se över vattendomarna. Att fortsätta utsättningen
verkar just nu inte meningsfullt. Det vore bättre att se över möjligheter att
låta lax vandra upp i älvar, som idag är stängda. Genom att se till att de kan
ta sig in i och förbi vattenmagasin kan ett fint fiske efter lax skapas i
miljöer
uppströms vattenmagasinen. Det kan ge underlag för ny fisketurism, ett be-
hövligt tillskott i glesbygder.
Det här är åsikter vi hört från olika håll i "fiskevärlden", men inget sker.
Vattendomarna tycks orubbliga trots att de inte gynnar laxen på bästa sätt
idag. Se över dem och förändra där så behövs genom att ersätta krav på
utsättning med åtgärder för att möjliggöra vandringsvägar för laxen! Detta
bör ges regeringen till känna.
Laxen hör Norrland till
Norrland "exporterar" mycket av sina råvaror söderut. El, skog och lax är
exempel på tillgångar som inte alltid skapar vinster och förutsättningar
för verksamhet i Norrland. Mp anser att laxen borde strykas från den
listan. Den hör Norrland till, naturligtvis med undantag från Mörrumsån
och andra vatten som har en egen reproducerande laxstam. Att flytta
laxfisket norrut ger inte bara biologiska fördelar - man kan fiska selektivt
på odlad lax - utan det ger Norrland underlag för en fisketurism och ett
bättre ekonomiskt utbyte av laxen. Det är ju bättre att ta upp dem då de är
stora och färdigvuxna istället för att ta upp dem på uppväxtområdet i
södra Östersjön där de är mindre.
Slutsatsen
Miljöpartiet de gröna anser att det är klarlagt att det nuvarande svenska
drivgarnsfisket är ett ekologiskt hot och följaktligen skall det inte längre
tillåtas. Vi anser att Sverige ska driva aktivt i EU att även Östersjön skall
omfattas av FN:s resolution om högsta drivgarnslängd på 2,5 km. För att
visa att Sverige är en nation som vill gå före för att skapa ett ekologiskt
långsiktigt hållbart nyttjande av naturresurserna bör Sverige ensidigt
begränsa drivgarnens längd till 2,5 km för laxfisket i Östersjön.
Vi anser vidare att Sverige skall upphöra att fiska på blandade bestånd av
lax på tillväxtområdena i Östersjön och istället flytta den svenska laxkvoten
så att ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske. Laxen hör Norrland och de
laxförande vattendragen till.
Vattendomarna måste omförhandlas så att krav på utsättning av lax kan
ersättas med andra nödvändiga åtgärder för att förbättra för laxen, till
exempel som anförs i motionen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige ensidigt skall begränsa drivgarns-
fisket i Östersjön till högst 2,5 km per båt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige inom EU och Fiskerikommissionen
skall verka för att längsta tillåtna drivgarnslängd i Östersjön skall vara
högst 2,5 km drivgarn per båt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall upphöra med fiske på blandade
bestånd av lax på tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta den
svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omförhandling av gällande vattendomar om
utsättning av laxyngel.1