Sveriges politiska partier har ställt sig bakom Rio-
dokumentet, att vi måste skapa ett samhälle som bygger på
ett uthålligt brukande av naturresurserna och ett
kretsloppstänkande. Sverige har genom ratificerandet av
konventionen om biologisk mångfald förbundit sig att bevara
den biologiska mångfalden. Dessa miljömål överensstämmer
med Folkpartiet liberalernas förvaltarskapstankar, att vi har
ett ansvar gentemot kommande generationer, att vi inte kan
tillåta oss att överutnyttja jordens resurser eller utplåna
biologisk mångfald.
Skogsindustrin har till stor del skapat Sveriges välstånd och genererar år-
ligen stora nettointäkter/exportinkomster. Skogsindustrins stora ekonomiska
betydelse har därför inneburit att den också till stora delar styrt utformningen
av nuvarande skogspolitik och skogsvårdslag.
Vår kunskap om skogsekosystemet har hela tiden ökat och ny kunskap har
tillkommit som visar att skogsbruket i sig själv kan utgöra ett hot mot miljön.
Våra skogar utnyttjas idag allt intensivare för såväl virkesproduktion som
biobränsleproduktion. Men vi ser också att det finns andra värden i skogen
än det rena produktionsvärdet. Skogen utnyttjas allt mer för olika former av
rekreation, en verksamhet som också är intressent ur ett europeiskt
perspektiv och som kan vara grunden för nya arbetstillfällen inom turism.
Med hänvisning till ovan kan dock Sverige inte sägas ha ett skogsbruk som
överensstämmer med de miljömål som man kommit överens om såväl i olika
internationella konventioner som genom de miljömål som beslutats i
Sveriges riksdag. Skogspolitiken måste därför ha ett mycket mer vidsynt sätt
att se på skogen, där skogen som råvaruproducent bara är en del. Skogs-
politiken bör som en grundförutsättning bygga på ett i alla delar fungerande
skogsekosystem.
2 Beskrivna hotbilder
De senaste månaderna har två av varandra oberoende
rapporter som berör skogsbruket presenterats. Den ena är
Miljökonsekvensbeskrivning av Skogsstyrelsens förslag till
åtgärdsprogram för kalkning och vitalisering (Skogsstyrelsen
1/1999). Den andra är Riksrevisionsverkets rapport om
Skogsvårdsorganisationens arbete för att jämställa
miljömålet med produktionsmålet (RRV 1999:31).
Båda rapporterna riktar mycket allvarlig kritik mot nuvarande skogsbruk/
skogspolitik. Den kritik som här framförs måste få komma fram i debatten
och kan vara grunden för att forma en ny skogspolitik.
3
Miljökonsekvensbeskrivning
en och uthålligt skogsbruk
Skogsstyrelsen har sedan tidigt nittiotal ett förslag till
kalknings- och vitaliseringsprogram mot försurning av
skogsmarken. Man har nu låtit genomföra en
miljökonsekvensbeskrivning av ovannämnda program.
Den MKB som nu genomförts av en grupp forskare inom institutionen för
skoglig marklära vid Sveriges Lantbruksuniversitet skriver i sin rapport bl a
att
vi kan idag inte se att skogsmarkens produktionsförmåga
eller skogarnas vitalitet hotas inom den närmaste framtiden
(5-20 år).
Vidare skriver man att den årliga tillförseln av vätejoner genom biomassans
tillväxt och skörd (dvs nuvarande skogsbruksmetoder, vår kommentar) är i
medeltal i samma storleksordning som tillförseln via atmosfären (dvs
luftföroreningar, vår kommentar).
Man anser att en ökad skogstillväxt och uttag av GROT som
skogsbiobränsle kommer att ytterligare öka
markförsurningen. När nu depositionen av svavel minskar
kommer skogsbrukets andel av markförsurningen därmed att
öka ytterligare. Forskarna skriver vidare att det redan nu
finns signaler att enbart stamuttag innebär att förlusten av
baskatjoner genom skördandet överstiger vittringen i
marken.
Vidare skriver man att
åtgärdsprogrammet (Skogsstyrelsens, vår komm.) i ett avseende missar att ta
upp ett helhetsperspektiv på försurningsproblematiken. Aciditetsbelastningen
på mark är summan av bidrag från markbehandling, skogsproduktion och
deposition. - - - Skörden bör således begränsas till vad som är hållbart.
Vid forskargruppens presentation av sin MKB på
Naturvårdsverket på försommaren framhöll man vid flera
tillfällen:
Dagens skogsbruk är inte långsiktigt hållbart, dagens skogsbruk kan inte
sägas vara ett ansvarsfullt förvaltande av skogsmarken.
Att nuvarande skogsbruk inte bygger på en uthållig
produktion är den allvarligaste kritiken mot svenskt
skogsbruk. Att nuvarande skogsbruk inte bedrivs på ett
uthålligt sätt innebär ett hot såväl mot skogsekosystemet som
mot skogsindustrin och de övriga värden vi har på skogen.
Paradoxalt kan en i sig miljövänligare energi i form av
biobränsle från skogen utgöra ett allvarligt miljöhot mot
såväl marken som biologisk mångfald.
Skogsbruket kan inte ha ensamrätt på markens vittring. Skogsskötsel-
principer måste bygga på en långsiktigt uthållig skogsproduktion som också
tar hänsyn till att fundamentala processer i mark - och vattenekosystemen
skall fungera och att den biologiska mångfalden i de olika ekosystemen kan
fortleva.
Resultatet från denna miljökonsekvensbeskrivning är i sig tillräckligt skäl
för en ny lag som reglerar skogsbrukets metoder.
4 Miljömålet och
produktionsmålet
Riksrevisionsverket har nyligen granskat
skogsvårdsstyrelsernas arbete med att jämställa miljömålet
med produktionsmålet (RRV 1999:31). Sedan ett antal år
tillbaka har skogsvårdsorganisationen (SVO) ett
sektorsansvar för naturvården i skogen. I den nya
skogsvårdslagen från 1994 jämställs produktions- och
miljömål.
Riksrevisionsverket redovisar i sin rapport kritik på olika områden. RRV
anser att nuvarande skogsvårdslag är en paradox, då skogsvårdslagen är
skriven så att portalparagrafens jämställande av miljömålen och
produktionsmålen inte kan uppfyllas. SVO saknar också riktlinjer för hur
mycket skogsmark som bör vara orörd eller som skall brukas med
naturvårdsinriktning. En genomgång av hela RRV:s rapport visar att
skogsvårdsorganisationen inte klarat av att förmå skogsbruket att värna om
den biologiska mångfalden, att detta i sin tur kan bero på flera faktorer, där
både gammalt produktionstänkande, kollegiala bindningar och kunskapsbrist
anges. RRV:s skrivning är allvarlig. Vi menar dock att det är för tidigt att dra
allt för drastiska slutsatser av RRV:s granskning. Den nya skogspolitiken har
ännu inte funnit sin form och med tanke på skogsbrukets långsiktighet bör
den nya skogspolitiken få verka en längre period innan förändringar
diskuteras.
5 Arbetet med att tillskapa
naturreservat
Forskare inom biologisk mångfald har sedan länge
konstaterat och påtalat att skogsbruket idag utgör det största
enskilda hotet mot fauna och flora inom skogsekosystemen.
Närmare 2000 arter är idag hotade på något sätt av det
moderna skogsbruket. Då gäller detta bara nu kända hot. Vi
vet att kunskapsbristen är stor för många arter och fler kan
vara hotade. Det finns också ett hot som gäller de mer
fundamentala livsprocesserna i mark- och
vattenekosystemen då ett alltmer intensivt skördande kraftigt
minskar det växttillgängliga förrådet av viktiga
näringsämnen. Detta hot, som redogjorts ovan, har en mer
smygande karaktär men utgör likafullt en mycket allvarlig
situation.
För att Sverige skall kunna leva upp till målet att långsiktigt säkra den
biologiska mångfalden som vi har, innebär detta att arealen naturreservat
måste öka mycket kraftigt, men det förutsätter också en förändring av
nuvarande skogsbruk med ett större hänsynstagande för biologisk mångfald.
Miljövårdsberedningen har i en rapport visat att på lång sikt måste arealen
naturreservat öka till 9% (norra Sverige) och 16% (södra Sverige). Idag har
vi ca 0,8 % i skogsreservat nedanför fjällskogen (Jönköpings län har 0,3%).
Miljövårdsberedningen har räknat fram att på kort sikt måste ytterligare ca
900 000 hektar skyddas. Man räknar att två tredjedelar skall ske genom
frivillig avsättning. Detta måste vara något som miljövårdsberedningen
räknar med faller ut som resultat av de olika miljöcertifieringsarbetena som
nu pågår. Cirka 40 % av Sveriges skogsmark är idag FSC-certifierad och
stora arealer privat skogsmark tillkommer nu också genom skogsägar-
föreningarnas egen certifieringsmodell.
Staten ligger långt efter i sina reservatsåtaganden. Även om stora
ekonomiska resurser avsatts för att köpa in skyddsvärda skogar verka det
råda personalbrist hos länsstyrelserna, som inte har tillräckligt med personal
för att arbeta med detta. Med den hastighet som nu råder när det gäller att
bilda reservat i södra Sverige kommer det att ta mycket lång tid innan man
ens nått upp till 1 %-målet i varje län. Detta är oacceptabelt.
Vid den inventering av nyckelbiotoper som nyligen avslutats, kunde man
konstatera att mindre än 1% av skogsmarksarealen kan klassas som just
nyckelbiotoper. Ungefär var tionde skogsägare har ett sådant objekt på sin
fastighet. Men det finns stora regionala skillnader i antalet nyckelbiotoper.
För att komma upp i de nivåer skyddad areal som anges av Miljövårds-
beredningen måste därför stora arealer skog, som idag kanske saknar
naturvärden, avsättas. Man måste sedan skapa och vidareutveckla
naturvärden på dessa skogar. Detta arbete borde staten kunna påbörja
omgående och detta är mycket viktigt. Då ger staten tydliga signaler att man
har för avsikt att också tillskapa dessa arealer som nu fattas utöver dessa 1%
av nyckelbiotoper. Detta arbete bör ske på marker som idag är i det
allmännas ägo - exempelvis skogar ägda av kommuner, landsting, försvaret,
universiteten och kyrkan. Svenska kyrkan aviserar om att man vill sälja ut
skogsmark och det måste vara ett tillfälle för staten att åter få tag i mark för
både avsättning och som bytesmark.
Det är viktigt när nu staten har ett arealmål för reservatsbildningen att man
i första hand väljer en taktik som inte leder till större konfrontation med
privata skogsägare än vad som idag sker utan istället i första hand vänder sig
till det allmänna skogsägandet. Det kommer troligtvis ändå att bli bittra
strider med privatskogsbruket och risken blir att det kan vändas till något
negativt för det fortsatta naturvårdsarbetet. Storleksordningen 12-16 %
skyddad areal i södra Sverige är ofattbart mycket och statens agerande de
närmaste åren är helt avgörande för resultatet.
Det finns också ett stort behov av reservat för våra rekreationsmöjligheter.
Några riktigt stora skogsområden borde tillskapas i södra och mellersta
Sverige där man kan få uppleva tystnaden och som primärt är avsatta för
människans behov.
Ett viktigt skäl till att miljömålet inte givits tillräcklig tyngd är bristen på
resurser för biotopskydd. Regeringen har under många år kraftigt försummat
naturvården - både vad avser medel för reservatsbildning och medel för
biotopskydd. Det medeltillskott som kommit de senaste åren är välkommet,
men vi föreslår i vårt budgetalternativ att ytterligare 50 miljoner avsätts för
biotopskydd inom skogsbruket.
6 Statens ansvar för sina
egna myndigheters
ageranden
Staten måste också ta sitt fulla ansvar för sina
förvaltningsbolag (Fastighetsverket och Sveaskog) när det
gäller ansvaret för såväl skogsskötsel som biologisk
mångfald.
Ett exempel från verkligheten fick vi höra den 25 september då det
meddelades att Fastighetsverket avverkat 550-årig tallskog i Jokkmokks-
trakten efter att ha fått tillstånd av skogsvårdsstyrelsen (statens natur-
vårdsmyndighet för skog). Hur skall någon överhuvudtaget få tilltro till vare
sig Fastighetsverket eller SVO? Arvliden är ett annat exempel som inträffade
nyligen, Njakafjäll ett ytterligare. Men exemplen kan göras fler, de är långt
ifrån unika, tyvärr. Staten måste ta sitt fulla ansvar och gå före i praktiskt
handlande i sitt skogsbruk och sin lagtillsyn av naturvård!
7
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att arbetet med inrättande av naturreservat och
förstärkt biotopskydd bör intensifieras.