Motion till riksdagen
1999/2000:MJ309
av Hagström, Caroline (kd)

Skogspolitiken


Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största
nettoexportinkomsterna i vårt land. Skogsbruket och den
därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge
en viktig svensk basnäring. För att svenskt skogsbruk och
svensk skogsindustri ska kunna utvecklas i framtiden krävs
övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som
befrämjar såväl produktions- som miljömål. Det är angeläget
att dessa mål har samma prioritet och dignitet vid
utformningen av den övergripande skogspolitiken.
Skogsvårdslagen, där miljö- och produktionsmål jämställs, bygger på för-
valtarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för
kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den
biologiska mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad
för den svenska skogsindustrin. Denna lagstiftning har bara gällt några år, en
kort tid i skogens omloppstid.
Miljöbalkens regler är bristfälligt anpassade till skogs- och lantbrukets
förutsättningar. Oklarheterna i den nya lagstiftningen kan därmed komma att
drabba skogsbruket hårt till nackdel för skogsvården och därmed också
svensk ekonomi. Exempelvis gäller för en skogsägare som gör en
avverkningsanmälan att anmälan kan prövas av två myndigheter med var sin
lagstiftning med olika effekter. Den skogliga myndigheten prövar enligt
Skogsvårdslagen medan kommunen, enligt ett rättsfall i Nora, har rätt att
pröva enligt Miljöbalken. Skulle tillstånd till avverkning inte beviljas hamnar
skogsägaren i olika situationer beroende på vilken av myndigheterna som
avslår hans ansökan. Detta förhållande bör rättas till Skogsvårdslagen bör
vara det lagrum som anförts i detta fall.
Från Kristdemokraternas sida har vi tidigare avvisat ett antal regerings-
förslag som innebär en återgång till ett mer detaljreglerat skogsbruk.
Regering och riksdag har tidigare markerat samstämmighet i synen på
ägarstrukturen i det svenska skogsbruket vilket inneburit att det enskilda
ägandet ska stimuleras till skillnad mot ett ökat storbolagsägande. Även
fortsättningsvis bör det enskilda ägandet i svenskt skogsbruk stimuleras.
Skogsvårdsorganisationens insatser för aktiv rådgivning och information
till framför allt skogsägarna har varit otillräckliga. Därför bör dessa insatser
- speciellt produktionsrådgivningen - öka.
Kampanjen Grönare Skog är en mycket omfattande satsning med betoning
på produktion utifrån miljö och naturvårdsåtaganden. Det samarbete som
inletts med skogsägareföreningarna förstärker utbildningskampanjen med
den ekonomiska aspekten på dagens miljöanpassade produktion.
På det internationella området måste insatserna från statens sida öka. Den
internationella konkurrenssituationen gör det helt nödvändigt att det vid
svenska beskickningar utomlands finns kompetens och resurser att bevaka
skogsfrågorna och att marknadsföra svensk skogsindustri och dess miljö-
vänliga produkter. I internationella skogspolitiska sammanhang är Sverige
ofta representerat på alltför låg nivå. Att Sverige sänder en tjänsteman medan
andra skogsnationer representeras av ansvarig skogsminister minskar
Sveriges inflytande i dessa sammanhang. Sverige är också många gånger
orepresenterat vid viktiga internationella mässor, konferenser och andra
sammankomster medan däremot våra viktigaste konkurrentländer Finland
och Kanada har stark närvaro. Det är ett nationellt intresse att de svenska
skogliga intressena får en ökad internationell statlig representation.
Skogsbruket kan mycket snabbt drabbas av omfattande insektsangrepp
som kan slå ut stora delar av skogsbeståndet och därmed drabba den enskilde
skogsägaren mycket hårt. Därför är det angeläget att utreda möjligheten att
statliga medel ställs till förfogande för katastrofinsatser vid t.ex. angrepp av
granbarkborre så att åtgärderna kan komma igång omedelbart innan skadorna
får en okontrollerbar omfattning. Regeringen bör genomföra en utredning om
detta.
Försurningen är ett problem för skogsbruket som orsakas av bl.a. nationellt
och internationellt ökad fossilförbränning. När skogstillväxten därigenom
hämmas måste staten vara beredd att ge ekonomisk kompensation för detta.
Ett statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket ska också kunna lämnas i form
av åtgärder mot mark- och vattenförsurningen. Skogsstyrelsen har pekat på
behovet av ett program för skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling när
den pågående försöksverksamheten upphör. Kristdemokraterna delar Skogs-
styrelsens uppfattning och anser att Skogsstyrelsen bör få i uppdrag att ta
fram ett reviderat förslag till program.
Utredningar och nyckelbiotopsinventering har visat att det behövs
ytterligare medel för att skydda värdefull skogsmark. De statliga ersättnings-
medlen bör prioriteras till naturvårdsavtal i högre grad än nu. Avtalen har
nära nog kommit bort i myndigheternas hantering av markavsättningar. Det
är angeläget att även skydd av mark får en mångfald och att det finns en
statlig öppenhet för att arbeta med kombinationer av hänsyn, avtal,
biotopskydd och reservat. Den reservatsstrategi som nu är ute på remiss
tycks vara inriktad mot storreservat. Om stora reservat skall anläggas bör
detta ske på statens mark eftersom stora reservat är olämpliga på enskilda
skogar.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att ändra miljöbalken i förhållande
till skogsvårdslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skoglig kompetens och resurser vid Sveriges
beskickningar utomlands,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ägarstrukturen inom svenskt skogsbruk,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning om katastrofinsatser mot skogsskador,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot markförsurning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skogsskydd och medel för biotopsskydds-
områden och för naturvårdsavtal.

Stockholm den 3 oktober 1999
Caroline Hagström (kd)
Dan Ericsson (kd)
Inger Strömbom (kd)
Tuve Skånberg (kd)
Johnny Gylling (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Ulf Björklund (kd)
Harald Bergström (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Amanda Agestav (kd)
Mikael Oscarsson (kd)