Det gotländska skogsbruket har länge betraktats som svårföryngrat. Skälen är klimatet med försommartorka, liksom platser med kalkrika magra jordar där naturlig självsådd är svår.
Bruket av den gotländska skogen är än försiktigare i övriga delar av landet. Nu pågår arbete med att finna orsaker härför med syfte att öka aktiviteten. Den årliga tillväxten enligt Riksskogstaxeringen är ca 400 tusen m3 skog och uttaget är endast 200 tusen m3 skog, dvs. 50 procent av möjligt uttag.
Återplanteringsskyldigheten kan vara en av de orsaker som ger ett försik- tigare bruk av skogen.
Särbehandlingen i skogsvårdslagstiftningen synes nu som obefogad, då det nu finns säkra ståndortsanpassade metoder kan etablera ny skog på Gotland på samma sätt som i övriga delar av landet, samt att dagens plantmaterial är betydligt bättre än tidigare. Kunskaperna och medvetenheten har efterhand byggts upp hos skogsägarna. Skogsvårdstyrelsen och skogsägarna på Gotland har ett bra samarbete inom detta område.
Omständigheterna för tillståndssökning vid avverkning har, som vi be- skriver ovan, förändrats och därför bör lagstiftningen ändras, så att Gotland inte längre särbehandlas i skogsvårdslagstiftningen.
Önskvärda förändringar kan i förlängningen innebära möjligheter att utnyttja den utvecklingspotential som finns och därmed skapa mer inkomster och nya arbetstillfällen på Gotland.
Förutsättningarna för skogsbruk på Gotland har, som beskrivs ovan, förändrats och därför bör lagstiftningen ändras, så att Gotland inte längre skall särbehandlas vad gäller lagstiftningen inom detta område.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ändring av nu gällande lagstiftning för skogsbruk på Gotland i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 1 oktober 1999
Roy Hansson (m)