Länsrätten i Örebro har godkänt Nora kommuns beslut att ta
ut 100 kronor per hektar vid tillsyn av
föryngringsavverkning, markberedning och dikning för att
skydda vatten och grundvatten. Detta gör man utifrån sin
tolkning av Miljöbalkens hänsynsregler.
Effekten av rättens beslut blir att två myndigheter, skogsvårdsstyrelsen och
kommunen, har rätt att verka som myndighet och utifrån var sin lagstiftning
hantera en och samma åtgärd i skogsbruket. Vidare innebär rättens beslut att
skogsbruk betraktas som "miljöfarlig verksamhet" istället för skogs-
vårdslagens "pågående markanvändning". Detta får skadliga konsekvenser
för hela skogsnäringen. En markägare kan inte efter länsrättens dom vara
säker på sin skogs ekonomiska värde efter inlämnad avverkningsanmälan.
Otrygghet uppstår kring skogsägarens möjligheter till försörjning.
Om kommunen förbjuder avverkningen eller utfärdar föreläggande om
särskilda åtgärder grundade på miljöbalkens hänsynsregler utgår ingen er-
sättning till markägaren. Om skogsvårdsstyrelsen hävdar intrång i pågående
markanvändning gäller grundlagens ersättningsregler.
Skogsvårdsstyrelsen är den "skogliga" myndigheten med ansvar för att av-
verkningar och andra "skogliga" åtgärder utförs enligt gällande bestäm-
melser.
I detta fall ger tillämpningen av miljöbalken icke önskade konsekvenser.
Riksdagen bör, som lagstiftare, följa upp och utvärdera lagens tolkning och
tillämpning och vid behov se till att nödvändiga förändringar görs. Den
enskilde skogsägaren måste få känna trygghet i sina möjligheter till utkomst
baserad på skogsinnehavet. Därför skall skogsbruk betecknas som "pågående
markanvändning".
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöbalkens icke önskade effekter för skogs-
bruket och behovet av en förändring av miljöbalken.