med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkor
Jaktvårdsområden, bestående av flera skogsfastigheter, utgör lite av
kärnan i den svenska jaktvården. Ett jaktvårdsområde kan fungera på
många olika vis, det kan fungera bra eller dåligt, men ger stora
möjligheter och motivation för enskilda markägare att samarbeta i jakt
och jaktvårdsfrågor på ett sammanhållet, relativt stort markområde. Små
skogsägare, vilket det finns gott om i vårt land, tar genom
jaktvårdsområdet gemensamt ansvar.
Det är viktigt att det även i framtiden blir naturligt att bilda jaktvårds-
områden. Lika viktigt är det att det inte blir alltför lätt för större markägare
att upplösa ett fungerande jaktvårdsområde. Det är därför olyckligt att
propositionen innehåller förslaget att det endast skall erfordras en femtedel
av områdets medlemmar eller en femtedel av markarealen, för att kunna
upplösa jaktvårdsområdet.
Det kan ur äganderättssynpunkt eller EU-synpunkt inte ställa till några
problem om gränsen för upplösning i stället bestäms till två femtedelar av
områdets medlemmar eller areal. Den som köper en fastighet som ingår i ett
jaktvårdsområde är medveten om detta vid köpet, och därför bör detta inte
ses som en lika allvarlig inskränkning av äganderätten som vid bildandet av
jaktvårdsområden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att 36 § i förslaget till ny jaktvårdslag skall
ändras från en femtedel till två femtedelar, vad gäller hur stor del av
jaktvårdsområdets medlemmar eller areal som fordras för upplösande
av området.