Liberal politik utgår från den enskilda människan. Den
enskilda människan är också utgångspunkten för liberal
miljö- och naturresurspolitik. Naturens skönhet och rikedom
är viktig för vår livskvalitet. Den biologiska mångfalden är
en förutsättning för människans överlevnad, men också en
ständig källa till inspiration och rekreation. Att bevara orörd
natur, ostörda rekreationsområden och biologisk mångfald är
därför viktiga mål för liberal miljö- och naturresurspolitik.
Vårt övergripande mål - den enskilda människans frihet och livschanser -
kombineras naturligt med insikten om att mänskligheten är beroende av
jordens resurser. Miljöpåverkan av mänsklig verksamhet får inte överskrida
gränserna för det som är ekologiskt hållbart. En människas frihet får inte
inskränka andra människors frihet. Därmed har vi också ansvar att vårda
jordens resurser för kommande generationer. Förvaltarskapstanken är därför
vår utgångspunkt för hur vi ser på människans förhållande till naturen. Vår
rätt att bruka är inte en rätt att förbruka. Människan är kapabel att ta ansvar
för miljön då hon har en unik förmåga att dra lärdom av sina misstag och
medvetet göra moraliska ställningstaganden.
Hotet mot miljön har bytt karaktär. Från att främst ha varit en fråga om
synliga och omedelbara fabriksutsläpp med nationella eller högst regionala
skador har miljöproblemen blivit både globala och diffusa. Fortfarande är
föroreningar stora hot mot miljön. Det är tydligt att de största miljö-
problemen - som klimatförändringar och förtunningen av stratosfärens ozon-
skikt - till stor del är globala och beror på människors levnadsmönster. En
säkrad god livsmiljö i det globala perspektivet är en utmaning som delas av
hela jordens befolkning.
Det är lätt att slå an en pessimistisk grundsyn när det gäller miljö-
problemen. Dagligen matas vi med information om lokala miljökatastrofer i
världen samtidigt som det publiceras nya rapporter om tilltagande globala
problem. Men vi liberaler har en i grunden optimistisk syn på framtiden och
en tilltro till varje generations förmåga att finna lösningar på sin tids
problem
och känna ett ansvar för kommande släkten. Vi har också en positiv
teknikvänlig syn på verkligheten. Genom tekniska framsteg har mänsklig-
heten kunnat upptäcka flera miljöhot och i många fall också minskat dess
inskränkningar på den framtida friheten.
Kopplingen mellan ekonomiskt tänkande och miljötänkande är en nöd-
vändig utgångspunkt för miljöarbete. En liberal miljöpolitik bejakar ekono-
misk tillväxt som förutsättning för att skapa resurser till miljöförbättrande
åtgärder. Marknadsekonomin står inte i motsats till förbättrad miljö, utan är
tvärtemot ett medel som använt på rätt sätt effektivt kan lösa många av
dagens stora miljöproblem. Folkpartiet är också det parti som under längst
tid och hårdast drivit frågan om användning av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken.
Den positiva liberala inställningen innebär dock inte att vi aningslöst
menar att det går att tänja naturens spelregler hur långt som helst. Det är
dock tydligt att när miljöns intresse står i konflikt med miljöfarlig verksam-
het måste naturlagarna på ett tidigt stadium ges företräde. En viktig slutsats
av detta är att en försiktighetsprincip måste prägla all mänsklig relation till
naturen.
Vi liberaler är övertygade om att miljöhoten går att bemästra. Men det
kräver att ord blir handling. Det är hög tid att fatta de beslut som omsätter
den politiska retoriken till konsekventa och medvetna åtgärder som ger
konkreta resultat i miljöarbetet.
2 Den biologiska
mångfalden
Skyddet av den biologiska mångfalden står högt upp på
Folkpartiets politiska miljödagordning. Varannan dag
avverkas i Sverige ett område där man är väl medveten om
att det finns hotade arter. Ett sätt att skydda naturskog och
därmed den biologiska mångfalden är att undanta viss
skogsmark från skogsbruk. För att en del av Sveriges sista
naturskog ska kunna bevaras för kommande generationer
måste mer skog skyddas i reservat.
2.1 Skogen
Naturens skönhet utgör en viktig dimension av livskvalitet.
Tillgången på naturupplevelser utgör således ett viktigt mått
av frihet för medborgarna. För att säkra naturvärdena krävs
insatser över hela det miljöpolitiska fältet, eftersom samtliga
miljöhot i slutändan alltid går ut över naturens skönhet.
Vissa former av skogsbruk med dess brukningsmetoder
utgör ett hot mot den biologiska mångfalden i skogen.
Genom den nuvarande skogsvårdslagen och genom ökade
kunskaper hos skogsbrukarna har dock viktiga framsteg
gjorts. Vi ser med glädje hur ett konstruktivt samarbete
utvecklats mellan skogsägare och miljöorganisationer.
I skogen återfinns unika biotoper och ekosystem som utgör grunden för
många arters överlevnad. Dessa förutsättningar måste återspeglas i avverk-
nings- och reproduktionsreglerna för att den biologiska mångfalden skall
bevaras. Skyddsskog, svårföryngrad skog och fjällnära skog har vi ett
speciellt intresse av att bevara. Där inte vardagshänsynen räcker till är olika
former av områdesskydd nödvändigt för att bevara större ekosystem och
unika biotoper. För detta ändamål måste dock avsättas tillräckligt med
resurser för markinlösen.
En bra riktlinje för hur mycket mark som ska skyddas återfinns i Miljö-
vårdsberedningens uppmärksammade förslag (SOU 1997:97). Miljövårds-
beredningen menar att 250 000 hektar bör skyddas i reservat och 25 000
hektar genom biotopskydd. Omkring 600 000 hektar bedöms att kunna
skyddas inom ramen för frivilliga åtaganden. Idag har skogsbruket frivilligt
skyddat 25 000 ha nedanför den fjällnära skogen.
Beträffande reservat i skogsmark har riksdagen tidigare ställt sig bakom ett
uttalande att 5 procent av den produktiva skogsmarken nedanför det fjällnära
området kan behöva skyddas i reservat. Detta förutsätter att riksdagens mål
för miljöanpassning av skogsbruket uppfylls. Nås inte målet ökar reservats-
behovet upp till emot 15 procent. Senast år 2010 bör reservatsbehovet vara
uppfyllt.
Med rådande system där intrångsersättning måste betalas till markägarna
även vid skydd av mindre biotoper krävs trots regeringens tillskott ytterligare
ökade budgetanslag till markinlösen. Det finns många unika naturområden
som är akut hotade. Det är framför allt stora områden av ovärderlig så kallad
gammelskog som står på spel. Effekten av det otillräckliga anslaget blir att
värdefulla biotoper förstörs och att den biologiska mångfalden utarmas. På
några timmar kan värdefulla områden försvinna, områden som det kommer
att ta hundratals år att återskapa.
I Världsnaturfondens genomgång av skogspolitiken i Europa får Sverige
kritik för att inte skydda tillräckligt stora delar av skogsmarken. Folkpartiet
har i flera år föreslagit kraftigt höjda anslag för skydd av skogsmark. Det är
glädjande att regeringen höjt anslaget, men vi förespråkar att anslaget höjs
ytterligare. Det är just takten i skyddsarbetet som är och kommer att vara den
avgörande faktorn för om Sverige klarar målet att bevara den biologiska
mångfalden i tillräcklig omfattning. För att komma upp till en rimlig nivå vill
Folkpartiet under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård utöka anslag
A 3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden med ytterligare 50
miljoner kronor utöver regeringens förslag.
2.2 Stärk älvskyddet
Den absoluta merparten av våra älvar är exploaterade för att
utvinna elektrisk kraft. I dag återstår endast ett fåtal av de
stora älvarna och andra betydande vattendrag i outbyggt
skick. En utbyggd älv med följande miljöskador kan inte
återställas. Det är därför av stor betydelse för naturvården att
de orörda älvarna och andra vattendrag bevaras. De besitter
unika naturvärden och utgör ofta viktiga ekosystem för
hotade djurarter. Vid ett flertal tillfällen under den
innevarande mandatperioden har dock frågan om att bygga
ut vattenkraften förts på tal.
Frågan om skyddet för de så kallade nationalälvarna, Torne älv, Kalix älv,
Piteälv och Vindelälven, regleras i dag i 3 kap naturresurslagen. Dessa regler
har inarbetats i den nya miljöbalken i oförändrat skick under rubriken
Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa
områden i landet. Endast några redaktionella ändringar har gjorts.
Folkpartiet liberalerna har under flera decennier drivit kravet på ett starkt
lagstadgat skydd för Sveriges orörda älvar och vattendrag. Trots framgångar
är det legala skyddet, enligt vår mening, fortfarande för svagt. Regeringen
har för avsikt att snabbavveckla kärnkraftsreaktorer trots att miljövänligare
alternativ för närvarande inte finns utbyggda. Detta äventyrar eltillgången i
framtiden och medfört att hotet mot värdefulla vattenområden ökar drama-
tiskt.
Hotet mot skyddsvärda vattendrag skärps ytterligare av att företrädare för
vattenkraftsindustrin allt oftare hävdar att "miljöanpassad vattenkrafts-
utbyggnad" inte ger lika stora skador på miljön som tidigare. Begreppet
"miljöanpassad vattenkraftsutbyggnad" är oriktigt och innehållslöst. Teknik-
utveckling och effektivisering av kraftutvinning är självfallet välkomna
åtgärder, men all vattenkraftsutbyggnad som förutsätter reglering av
vattendrag skadar naturvärden. Folkpartiet liberalerna föreslår mer resurser
till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor men anser att
bidrag till så kallad småskalig vattenkraftsutbyggnad inte bör utgå. Vi vill
därför att 1 § punkt 4 och 9 § i förordningen (1998:22) om statliga bidrag till
vissa investeringar inom energiområdet tas bort. Istället bör regeringen ge
Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra en inventering av uppdämda
vattendrag som kan restaureras i syfte att återskapa strömmande vatten.
Mot bakgrund av de ökade hoten finns det mycket starka skäl att skärpa
älvskyddet för att göra långsiktigt trovärdigt att vattenkraftsutbyggnaden i
vårt land är ett avslutat kapitel. Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning
skall miljöbalkens älvskydd skärpas på tre punkter.
- För det första skall det vara det för ett vattendrag
redovisade skyddsbehovet som skall bedömas och detta
oberoende av vilket syfte ett planerat ingrepp skulle tjäna.
- För det andra skall inget generellt undantag från skyddet
göras för några exploateringsskäl. Åtgärder för att utveckla
befintliga tätorter, att utveckla det lokala näringslivet eller att
utföra anläggningar som behövs för totalförsvaret bör
generellt inte undantas från skyddet.
- För det tredje skall kraven på åtgärder, som ofta kallas
mindre ombyggnader, av sådana vattenområden och
älvsträckor som omfattas av älvskyddet skärpas så att dessa
med säkerhet utesluter en faktisk utbyggnad. Införande av ny
och effektivare teknik för kraftutvinning skall självfallet
välkomnas, men denna får aldrig förutsätta tillkommande
reglering av skyddade vattendrag.
2.3. Natura 2000
Naturvård handlar om att skydda och bevara naturvärden och
mångfalden i naturen åt framtida generationer. Biologisk
mångfald och variation inom arter främjar dessutom
ekosystemens flexibilitet och uthållighet. Natura 2000 -
EU:s nätverk av naturreservat - innebär idag ett ofullständigt
skydd och bygger främst på hotbilder och attityder i Syd-
och Mellaneuropa. Det finns därför anledning att arbeta för
att vidga direktiven för Natura 2000 till att passa även
nordeuropeisk natur.
Av de över 2000 områden som Sverige föreslagit som Natura 2000-
områden har bara en dryg fjärdedel passat in på EU:s lista, varav inget
representerar unikt nordisk natur. Mycket tyder på att den svenska regeringen
inte agerat tillräckligt kraftfullt för att få svenska naturområden klassade på
EU:s lista, något som bland annat föranlett kritik från WWF. Inte ens de
förslag som lämnats in från svensk sida innebär något heltäckande skydd.
2.4. Våtmarker
Våtmarkerna har stor betydelse som ekosystem och
naturresurser. Förutom att dessa ofta utgör ekosystem
betydelsefulla för den biologiska mångfalden har de en
viktig funktion som naturliga omhändertagare av kväve- och
fosforläckage till våra vattendrag. För att minska problemet
med övergödningen av kustvattnen är det därför angeläget att
inte bara bevara utan även arbeta för att restaurera och
nyanlägga våtmarker. Särskilt gäller detta våtmarker på så
kallade Ramsarområden, som ska skyddas enligt den
internationella våtmarkskonventionen.
3 Växthuseffekten
Omfattande klimatförändringar och ozonurtunningen utgör
de två största hoten mot mänsklighetens överlevnad.
Eftersom klimatfrågan i mycket hög utsträckning är en
global miljöfråga fordras det internationellt samarbete för att
minska utsläppen av växthusgaser.
I Rio de Janeiro undertecknades 1992 en klimatkonvention som innebar en
överenskommelse om att det är viktigt att koldioxidutsläppen begränsas över
hela världen för att ge någon effekt. I konventionen beskrivs på flera ställen
att det krävs mer av Sverige och andra industrinationer - vilket naurligtvis är
rimligt.
Under uppföljningsmötet i Kyoto i december 1997 fastställdes att EU
sammanlagt skall minska utsläppen med 8 procent. För Sveriges del innebär
det dock att regeringen förhandlat fram en kvot som innebär att utsläppen
tillåts att öka med 4 procent. Detta är beklagligt med tanke på att Sverige bör
agera med kraft och minska koldioxidutsläppen för att på ett trovärdigt sätt
kunna driva frågan på det internationella planet.
I Sverige har riksdagen fattat beslut om att koldioxidutsläppen ska
stabiliseras år 2000 på 1990 års nivå för att därefter minska. Utsläppen från
trafiken är en av de främsta orsakerna till att Sverige ännu inte lyckats med
att stabilisera koldioxidutsläppen enligt riksdagens miljömål. Trots detta
finns en del att glädjas åt. Idag har Sverige tillsammans med bland annat
Kalifornien ur miljösynpunkt de allra bästa fordonsbränslena i världen. Det
är också bra att regeringen nu tagit intryck av behovet att uttala långtgående
mål som exempelvis bilindustrin kan rätta sig efter.
Vi liberaler oroar oss dock över att koldioxidutsläppen med stor
sannolikhet kommer att öka om kärnkraftverket Barsebäck avvecklas, till
följd av en ökad import av el från kolbaserad produktion i Danmark. Det är
därför av största vikt att en omfattande miljökonsekvensbeskrivning (MKB)
av den planerade avvecklingen görs, för att belysa effekter på såväl kort som
lång sikt. Regeringen bör - om den verkligen har för avsikt att leva upp till
Rio-åtagandet - snarast se till att en sådan översyn görs.
Det är vidare angeläget att gränsöverskridande beslut som minskar
koldioxidutsläppen fattas i de forum där så är möjligt. EU är ett sådant.
Folkpartiet anser därför att en gemensam lägsta nivå för koldioxidskatt i
EU:s medlemsländer bör införas.
4 Vatten
Vår planet, den blå planeten, är den enda i vårt solsystem
som har vatten i fast, flytande och gasform. Vatten är också
ett dominerande inslag i livets materia. Det är för vår egen
överlevnads skull viktigt att minimera de vattenrelaterade
miljöproblemen.
4.1 Östersjön
Miljöproblemen i Baltikum och övriga Öst- och
Centraleuropa är mycket stora. Innanhavet Östersjön med
dess unika ekosystem fortsätter att nedsmutsas genom
utsläpp och läckage från samtliga länder, och räknas som ett
av de mest förorenade havsområdena i världen. Även vårt
gemensamma luftrum tillförs utsläpp som försurar våra
skogar och marker. Utsläppen kring och till Östersjön kräver
gemensamma lösningar och samarbete över gränserna.
Samverkan med våra grannländer bör bland annat inriktas på
att minska koldioxidutsläppen på effektivast möjliga sätt.
Den extremt dåliga hushållningen med energi i Central- och Östeuropa gör
att marginalkostnaden för att reducera utsläppen där ligger långt under vår
kostnad här hemma för motsvarande effekt. Den bästa miljöinsatsen vi kan
göra på lång sikt för att stärka regionen kring Östersjön är att arbeta för att
våra grannländer blir medlemmar i EU. På kort sikt krävs dock vissa punkt-
insatser, bl a ökade resurser för att minska oljeutsläppen i Östersjön. Det
krävs framför allt en ökad och samordnad övervakning av sjöfarten i
Östersjön.
Sekretariatet för Östersjörådet skall koordinera och initiera insatser för att
uppfylla Agenda 21-kraven om en hållbar utveckling inom regionen. För att
intensifiera arbetet kring Östersjön bör det lokala samarbetet mellan vänorter
stärkas.
Många viktiga projekt pågår, inte minst genom miljöorganisationerna, för
att minska utsläppen av miljöföroreningar och för att bevara den biologiska
mångfalden. Det återstår emellertid mycket att göra. Vad som saknas är en
långsiktig plan för bevarandet av den biologiska mångfalden i och kring
Östersjön.
4.2 Fosfor- och kväveläckage
Övergödningen av våra kustvatten är ett omfattande
miljöproblem som vi sett effekterna av under flera årtionden.
Tillväxt av alger och blomning av växtplankton har ökat och
alltfler bottenytor saknar syre. Detta beror till stor del på
kväve- och fosforutsläppen från land. Det är nödvändigt att
utsläppen av både kväve och fosfor minskar.
4.3 Avrinningsdistrikt
Ofta begränsar de administrativa kommun- och
länsgränserna samt bristande samordning arbetet att uppnå
en god vattenkvalitet. Miljösamverkan på det lokala planet,
exempelvis mellan jordbrukare inom ett
delavrinningsområde, ökar det lokala engagemanget. SMHI
har definierat 119 huvudavrinningsområden och cirka 11 000
delavrinningsområden i Sverige. Till dessa kommer
kustområden med direktavrinning i havet. Den svenska
kusten har sedan delats in i 55 kustvattenområden.
Folkpartiet anser att landet bör delas in i tio
avrinningsdistrikt som innefattar huvudavrinningsområdena.
4.4 Färskvatten
En del av det material som omsätts i samhället används inte
som varor utan tillhandahåller snarare tjänster. Exempel på
detta är vatten som kylmedium eller transportmedium för
avlopp. I den mån användningen orsakar dålig
resurshushållning eller orsakar miljöproblem bör införandet
av ekonomiska styrmedel övervägas.
Färskvatten är med vissa lokala undantag ingen bristvara i Sverige, men
avloppssystemen vållar miljöproblem trots långtgående rening. En avgift på
utsläpp av förorenat vatten bör införas för alla källor av betydelse. På så sätt
skulle färskvattenanvändning minska, ett mer resurshushållande
avloppssystem skapas och näringsämnena i avloppet missgynnas.
5 Grön skatteväxling
Folkpartiet anser det vara viktigt att Sverige driver en
offensiv miljöpolitik och därigenom verkar pådrivande i det
internationella miljöarbetet. Vi ställer oss positiva till
principerna för en grön skatteväxling. Samtidigt är det
angeläget att beakta industrins internationella
konkurrenskraft och att miljöskatterna inte driver företag att
lägga verksamheten i andra länder. I värsta fall skulle detta
till och med kunna försämra miljön, nämligen om
miljökraven i dessa andra länder är avsevärt mildare än i
Sverige. Det är också viktigt att notera att effektiva
miljöskatter leder till att skattebasen minskar, vilket
naturligtvis reducerar möjligheten att finansiera andra
skattesänkningar.
Genom att genomgripande växla skatt på arbete mot skatt på
miljöförstöring förenas miljömålen med målen för den ekonomiska politiken.
För att uppfylla kriterierna för begreppet skatteväxling är det viktigt att det
sker motsvarande sänkningar av skatten på andra områden. Annars är det inte
fråga om en grön skatteväxling, utan snarare en missriktad svartväxling till
dålig kurs. De höjningar av energiskatterna som regeringen och dess
stödpartier föreslår i årets budgetproposition innebär till viss del en sådan
svartväxling. Trots omfattande skatteväxlingar från arbete till miljö i
samband med skattereformen i början av 1990-talet, som Folkpartiet stod
bakom, kommer fortfarande 75 procent av skatteinkomsterna från arbete och
6 procent från miljö och energi. Det är en fördelning som successivt måste
förändras.
5.1 Dieselskatten
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en höjning av
energiskatten på dieselolja som ett led i skatteväxlingen.
Vägtrafikbeskattningsutredningen, SOU 1999:62, pekar på
att drivmedelsbeskattning är "närmast ett perfekt styrmedel"
vad gäller koldioxidutsläpp och andra förbränningsutsläpp.
Höjd drivmedelsskatt ger betydligt bättre miljö- och
effektivitetsvinster jämfört med höjd fordonsskatt.
Folkpartiet menar därför att det av miljöskäl finns goda skäl att öka
skatteuttaget på diesel. Av beräkningar från bl a OECD framgår att diesel är
underbeskattat i förhållande till energiinnehåll jämfört med bensin.
De transportföretag som idag använder dieselolja som drivmedel är
självklart negativt inställda till ökat skatteuttag på diesel. Transportnäringen
har precis som alla övriga näringsgrenar i vårt land fått känna på internatio-
nell konkurrens från våra grannländer. Det har förts fram synpunkter om att
svenska åkare inte klarar konkurrensen från seriösa utländska samt oseriösa
inhemska och utländska åkare. Till detta skall läggas lägre skatter och
avgifter, tummande på regelboken och dumpade priser som ytterligare
pressar åkerinäringen.
Även om en prisjämförelse med våra viktigaste konkurrentländer visar att
dieselpriset inte på något sätt efter en höjning blir alltför avvikande, finns
all
anledning att ta svensk transportnärings problem på allvar.
Med Folkpartiets mer konsekventa skatteväxlingspolitik genomförs
betydande skattesänkningar på arbete som skulle komma transportnäringen
till godo. Vi kan bara beklaga att regeringen inte klarar av att förbättra före-
tagsklimatet tillsammans med sina samarbetspartier.
5.2 Jordbrukets skatter
De i budgetpropositionen föreslagna lättnaderna för
jordbruket innebär att detta mer rättvist behandlas som en
näring bland andra och följaktligen beskattas därefter. Att
jordbruket och livsmedelsnäringen inte skall utgöra något
undantag åt vare sig det ena eller andra hållet är något som
Folkpartiet länge efterlyst.
I detta läge finns dock anledning att åter ta upp frågan om skatten på
handelsgödsel. Kväveläckage från bland annat jordbruk leder till övergöd-
ning av våra sjöar och vattendrag och i längden även av kustvattnen.
Handelsgödselskatten är nödvändig för att minska överdosering och för att
indirekt göra den naturliga stallgödseln mer värdefull. Jordbruket måste
uppmuntras att ta sitt miljöansvar.
Folkpartiet föreslår därför en höjning av skatten på handelsgödsel från
dagens 1:80 kr till 2:50 kr per kilo kväve. Det är av hög prioritet att ett
system för skatt på handelsgödsel baserat på kväveeffektivitet/kväveförluster
snarast tas fram. Det uppdrag Jordbruksverket haft från regeringen måste
påskyndas.
6 Miljökvalitetsnormer
Införandet av miljökvalitetsnormer innebär ett viktigt steg i
arbetet med att lösa de stora miljöproblem som till exempel
försurning och kväveläckage innebär. Miljökvalitetsnormer
är föreskrifter om kvaliteten inom ett geografiskt område
eller för hela landet.
Om en miljökvalitetsnorm inte uppfylls skall ett åtgärdsprogram upprättas.
I åtgärdsprogrammet skall det uppges vilka åtgärder som skall vidtas för att
uppfylla normen vid en viss tidpunkt, vilka myndigheter och kommuner som
ser till att angivna åtgärder vidtas samt när åtgärderna skall vara genomförda.
Då miljökvalitetsnormer skall utgöra den absoluta miniminivån på livsmiljön
måste överskridande av normerna medföra vissa rättsverkningar. Det innebär
att åtgärdsprogrammen måste vara bindande. Annars blir miljökvalitets-
normer och åtgärdsprogrammen ett meningslöst miljörättsligt styrmedel.
7 Kretsloppet
Ett mål med miljöavgifter och grön skatteväxling är att sluta
kretsloppen i naturen. Men i grunden är det ännu viktigare
att så långt som möjligt genom olika styrmedel försöka
minska materialflödet istället för att det i ett kretslopp bara
går runt. Genom särskilda avgifter på vissa råvaror och på
visst avfall kan detta lättare uppnås.
Naturresurser och råvaror används i alla tillverkningsprocesser. De varor
och kemikalier som tillförs används för sina olika ändamål och sprids ut i
naturen eller blir slutligen avfall som slängs på tippen eller förbränns. Avfall
uppkommer också i vart och ett av de tidigare leden. Behovet av att det finns
verkligt fungerande marknader för material som skall återvinnas måste också
beaktas. Annars finns det risk för att vi hamnar i en situation där produ-
centerna sitter med stora mängder återvinningsbart material som inte åter-
används därför att nya råvaror är billigare.
8 Miljöforskning
Sverige är världsledande när det gäller miljöforskning. Det
görs idag mycket värdefulla satsningar på forskning och
övervakning kring Östersjön. Det är bra. Men havsmiljön i
Västerhavet negligeras tyvärr.
Det är mycket angeläget att fortsätta miljöforskningen på västkusten. Inte
minst för att kunna fortsätta den långsiktiga uppbyggnaden av svensk
miljöforskning och för att upprätthålla den kunskapsbank som finns på
universiteten. Miljöforskning och miljöövervakning är också väsentlig för att
få svar på till exempel vilka faktorer som leder till ogynnsamma alg-
blomningar. Resultatet av forskning och övervakning är också viktiga
instrument för att kunna ta reda på faktorer som kan återställa balansen i
naturen.
9 Miljöåklagare
Folkpartiet föreslår att en miljöåklagare (MÅ) inrättas.
Erfarenhet visar att åklagare i allmänhet har bristande
kunskaper om och intresse av att ta sig an miljöbrott. För att
förstärka lagtydligheten inom miljöområdet föreslår vi att
miljöåklagaren - med justitieombudsmannen som förebild -
ges befogenheter att väcka åtal mot dem som gör sig
skyldiga till brott mot miljöförfattningarna. MÅ skall vara
underställd Riksåklagaren.
MÅ bör ha till uppgift att ta emot och utreda enskilda personers klagomål
över olika förhållanden inom miljöområdet. Men även organisationer bör ha
möjlighet att vända sig till MÅ i sådana frågor. MÅ skall kunna
vidarebefordra klagomål och synpunkter till tillståndsmyndigheter och även
till dem som förorsakar miljöproblemen. MÅ bör även, när så är tillämpligt,
framföra förslag till nya eller ändrade föreskrifter inom miljöområdet. Om
MÅ erhåller den ställning och kan tillerkännas de befogenheter som vi
föreslår, kommer denne att fylla en viktig roll i skyddet av miljön.
10 Kemikalier
Spridningen av miljöfarliga kemikalier och metaller i vår
miljö måste minska. Det finns idag cirka 10 miljoner
kemiska föreningar registrerade i världen. Det tillkommer
dessutom ständigt ett stort antal nya ämnen. Vetenskapen har
idag endast grepp om miljö- och hälsoriskerna för cirka 10
procent av de idag kända kemikalierna. Det är således
omöjligt att överblicka effekterna av dagens
kemikaliesamhälle. Farliga kemikalier sprids i närings-
kedjorna och genom dess ackumulation hotas den biologiska
mångfalden.
Kemikalie- och metalläckaget skall begränsas genom ett omfattande
producentansvar och strikta regler för destruktion av miljöfarligt avfall. För
att minimera tillförseln av skadliga ämnen i miljön finns det i svensk
kemikalielagstiftning en så kallad substitutionsprincip eller en utbytesregel.
Den innebär att var och en som hanterar en kemisk produkt själv måste
bedöma om hon kan minska risken för miljöskador genom att använda en
annan produkt eller på ett annat sätt minska miljörisken. Målet är att endast
använda material som varken i sig själva eller som nedbrytningsprodukter är
miljöfarliga.
En brist i lagstiftningen är att den gör skillnad på tillämpning av
utbytesregeln mellan kemiska produkter och varor som behandlats med en
kemisk produkt. Utbytesregeln bör därför fullt ut omfatta även varor som
behandlats med kemiska produkter.
11 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värnandet av den biologiska mångfalden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skärpa älvskyddet enligt tre punkter,4
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förordning 1998:22 om statliga bidrag till vissa
investeringar inom energiområdet,3
4. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket ges i
uppdrag att genomföra en inventering av uppdämda vattendrag som
kan restaureras i syfte att återskapa strömmande vatten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Natura 2000,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att skydda och anlägga våtmarker,
7. att riksdagen hos regeringen begär en miljökonsekvens-
beskrivning för avvecklingen av Barsebäck,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en lägsta nivå på koldioxidskatt i EU,1
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöåklagare,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade resurser för att minska oljeutsläppen i
Östersjön,
11. att riksdagen hos regeringen begär en långsiktig plan för att
åstadkomma minskning av utsläpp av miljöföroreningar i Östersjön
och för bevarande av den biologiska mångfalden,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att
minska utsläppen till sjöar och vattendrag,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en fortsatt grön skatteväxling,1
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjning av skatten
på handelsgödsel i enlighet med vad som anförts i motionen,1
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
miljöskyddslagen att åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitets-
normer blir bindande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utbytesregeln bör omfatta även varor som
behandlats med kemiska produkter,
17. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård enligt uppställning: