1 Inledning
Liberal politik utgår från den enskilda människan. Den enskilda människan är också utgångspunkten för liberal miljö- och naturresurspolitik. Naturens skönhet och rikedom är viktig för vår livskvalitet. Den biologiska mångfalden är en förutsättning för människans överlevnad, men också en ständig källa till inspiration och rekreation. Att bevara orörd natur, ostörda rekreationsområden och biologisk mångfald är därför viktiga mål för liberal miljö- och naturresurspolitik.
Vårt övergripande mål - den enskilda människans frihet och livschanser - kombineras naturligt med insikten om att mänskligheten är beroende av jordens resurser. Miljöpåverkan av mänsklig verksamhet får inte överskrida gränserna för det som är ekologiskt hållbart. En människas frihet får inte inskränka andra människors frihet. Därmed har vi också ansvar att vårda jordens resurser för kommande generationer. Förvaltarskapstanken är därför vår utgångspunkt för hur vi ser på människans förhållande till naturen. Vår rätt att bruka är inte en rätt att förbruka. Människan är kapabel att ta ansvar för miljön då hon har en unik förmåga att dra lärdom av sina misstag och medvetet göra moraliska ställningstaganden.
Hotet mot miljön har bytt karaktär. Från att främst ha varit en fråga om synliga och omedelbara fabriksutsläpp med nationella eller högst regionala skador har miljöproblemen blivit både globala och diffusa. Fortfarande är föroreningar stora hot mot miljön. Det är tydligt att de största miljö- problemen - som klimatförändringar och förtunningen av stratosfärens ozon- skikt - till stor del är globala och beror på människors levnadsmönster. En säkrad god livsmiljö i det globala perspektivet är en utmaning som delas av hela jordens befolkning.
Det är lätt att slå an en pessimistisk grundsyn när det gäller miljö- problemen. Dagligen matas vi med information om lokala miljökatastrofer i världen samtidigt som det publiceras nya rapporter om tilltagande globala problem. Men vi liberaler har en i grunden optimistisk syn på framtiden och en tilltro till varje generations förmåga att finna lösningar på sin tids problem och känna ett ansvar för kommande släkten. Vi har också en positiv teknikvänlig syn på verkligheten. Genom tekniska framsteg har mänsklig- heten kunnat upptäcka flera miljöhot och i många fall också minskat dess inskränkningar på den framtida friheten.
Kopplingen mellan ekonomiskt tänkande och miljötänkande är en nöd- vändig utgångspunkt för miljöarbete. En liberal miljöpolitik bejakar ekono- misk tillväxt som förutsättning för att skapa resurser till miljöförbättrande åtgärder. Marknadsekonomin står inte i motsats till förbättrad miljö, utan är tvärtemot ett medel som använt på rätt sätt effektivt kan lösa många av dagens stora miljöproblem. Folkpartiet är också det parti som under längst tid och hårdast drivit frågan om användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Den positiva liberala inställningen innebär dock inte att vi aningslöst menar att det går att tänja naturens spelregler hur långt som helst. Det är dock tydligt att när miljöns intresse står i konflikt med miljöfarlig verksam- het måste naturlagarna på ett tidigt stadium ges företräde. En viktig slutsats av detta är att en försiktighetsprincip måste prägla all mänsklig relation till naturen.
Vi liberaler är övertygade om att miljöhoten går att bemästra. Men det kräver att ord blir handling. Det är hög tid att fatta de beslut som omsätter den politiska retoriken till konsekventa och medvetna åtgärder som ger konkreta resultat i miljöarbetet.
2 Den biologiska mångfalden
Skyddet av den biologiska mångfalden står högt upp på Folkpartiets politiska miljödagordning. Varannan dag avverkas i Sverige ett område där man är väl medveten om att det finns hotade arter. Ett sätt att skydda naturskog och därmed den biologiska mångfalden är att undanta viss skogsmark från skogsbruk. För att en del av Sveriges sista naturskog ska kunna bevaras för kommande generationer måste mer skog skyddas i reservat.
2.1 Skogen
Naturens skönhet utgör en viktig dimension av livskvalitet. Tillgången på naturupplevelser utgör således ett viktigt mått av frihet för medborgarna. För att säkra naturvärdena krävs insatser över hela det miljöpolitiska fältet, eftersom samtliga miljöhot i slutändan alltid går ut över naturens skönhet. Vissa former av skogsbruk med dess brukningsmetoder utgör ett hot mot den biologiska mångfalden i skogen. Genom den nuvarande skogsvårdslagen och genom ökade kunskaper hos skogsbrukarna har dock viktiga framsteg gjorts. Vi ser med glädje hur ett konstruktivt samarbete utvecklats mellan skogsägare och miljöorganisationer.
I skogen återfinns unika biotoper och ekosystem som utgör grunden för många arters överlevnad. Dessa förutsättningar måste återspeglas i avverk- nings- och reproduktionsreglerna för att den biologiska mångfalden skall bevaras. Skyddsskog, svårföryngrad skog och fjällnära skog har vi ett speciellt intresse av att bevara. Där inte vardagshänsynen räcker till är olika former av områdesskydd nödvändigt för att bevara större ekosystem och unika biotoper. För detta ändamål måste dock avsättas tillräckligt med resurser för markinlösen.
En bra riktlinje för hur mycket mark som ska skyddas återfinns i Miljö- vårdsberedningens uppmärksammade förslag (SOU 1997:97). Miljövårds- beredningen menar att 250 000 hektar bör skyddas i reservat och 25 000 hektar genom biotopskydd. Omkring 600 000 hektar bedöms att kunna skyddas inom ramen för frivilliga åtaganden. Idag har skogsbruket frivilligt skyddat 25 000 ha nedanför den fjällnära skogen.
Beträffande reservat i skogsmark har riksdagen tidigare ställt sig bakom ett uttalande att 5 procent av den produktiva skogsmarken nedanför det fjällnära området kan behöva skyddas i reservat. Detta förutsätter att riksdagens mål för miljöanpassning av skogsbruket uppfylls. Nås inte målet ökar reservats- behovet upp till emot 15 procent. Senast år 2010 bör reservatsbehovet vara uppfyllt.
Med rådande system där intrångsersättning måste betalas till markägarna även vid skydd av mindre biotoper krävs trots regeringens tillskott ytterligare ökade budgetanslag till markinlösen. Det finns många unika naturområden som är akut hotade. Det är framför allt stora områden av ovärderlig så kallad gammelskog som står på spel. Effekten av det otillräckliga anslaget blir att värdefulla biotoper förstörs och att den biologiska mångfalden utarmas. På några timmar kan värdefulla områden försvinna, områden som det kommer att ta hundratals år att återskapa.
I Världsnaturfondens genomgång av skogspolitiken i Europa får Sverige kritik för att inte skydda tillräckligt stora delar av skogsmarken. Folkpartiet har i flera år föreslagit kraftigt höjda anslag för skydd av skogsmark. Det är glädjande att regeringen höjt anslaget, men vi förespråkar att anslaget höjs ytterligare. Det är just takten i skyddsarbetet som är och kommer att vara den avgörande faktorn för om Sverige klarar målet att bevara den biologiska mångfalden i tillräcklig omfattning. För att komma upp till en rimlig nivå vill Folkpartiet under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård utöka anslag A 3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden med ytterligare 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
2.2 Stärk älvskyddet
Den absoluta merparten av våra älvar är exploaterade för att utvinna elektrisk kraft. I dag återstår endast ett fåtal av de stora älvarna och andra betydande vattendrag i outbyggt skick. En utbyggd älv med följande miljöskador kan inte återställas. Det är därför av stor betydelse för naturvården att de orörda älvarna och andra vattendrag bevaras. De besitter unika naturvärden och utgör ofta viktiga ekosystem för hotade djurarter. Vid ett flertal tillfällen under den innevarande mandatperioden har dock frågan om att bygga ut vattenkraften förts på tal.
Frågan om skyddet för de så kallade nationalälvarna, Torne älv, Kalix älv, Piteälv och Vindelälven, regleras i dag i 3 kap naturresurslagen. Dessa regler har inarbetats i den nya miljöbalken i oförändrat skick under rubriken Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet. Endast några redaktionella ändringar har gjorts.
Folkpartiet liberalerna har under flera decennier drivit kravet på ett starkt lagstadgat skydd för Sveriges orörda älvar och vattendrag. Trots framgångar är det legala skyddet, enligt vår mening, fortfarande för svagt. Regeringen har för avsikt att snabbavveckla kärnkraftsreaktorer trots att miljövänligare alternativ för närvarande inte finns utbyggda. Detta äventyrar eltillgången i framtiden och medfört att hotet mot värdefulla vattenområden ökar drama- tiskt.
Hotet mot skyddsvärda vattendrag skärps ytterligare av att företrädare för vattenkraftsindustrin allt oftare hävdar att "miljöanpassad vattenkrafts- utbyggnad" inte ger lika stora skador på miljön som tidigare. Begreppet "miljöanpassad vattenkraftsutbyggnad" är oriktigt och innehållslöst. Teknik- utveckling och effektivisering av kraftutvinning är självfallet välkomna åtgärder, men all vattenkraftsutbyggnad som förutsätter reglering av vattendrag skadar naturvärden. Folkpartiet liberalerna föreslår mer resurser till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor men anser att bidrag till så kallad småskalig vattenkraftsutbyggnad inte bör utgå. Vi vill därför att 1 § punkt 4 och 9 § i förordningen (1998:22) om statliga bidrag till vissa investeringar inom energiområdet tas bort. Istället bör regeringen ge Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra en inventering av uppdämda vattendrag som kan restaureras i syfte att återskapa strömmande vatten.
Mot bakgrund av de ökade hoten finns det mycket starka skäl att skärpa älvskyddet för att göra långsiktigt trovärdigt att vattenkraftsutbyggnaden i vårt land är ett avslutat kapitel. Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning skall miljöbalkens älvskydd skärpas på tre punkter.
- För det första skall det vara det för ett vattendrag redovisade skyddsbehovet som skall bedömas och detta oberoende av vilket syfte ett planerat ingrepp skulle tjäna.
- För det andra skall inget generellt undantag från skyddet göras för några exploateringsskäl. Åtgärder för att utveckla befintliga tätorter, att utveckla det lokala näringslivet eller att utföra anläggningar som behövs för totalförsvaret bör generellt inte undantas från skyddet.
- För det tredje skall kraven på åtgärder, som ofta kallas mindre ombyggnader, av sådana vattenområden och älvsträckor som omfattas av älvskyddet skärpas så att dessa med säkerhet utesluter en faktisk utbyggnad. Införande av ny och effektivare teknik för kraftutvinning skall självfallet välkomnas, men denna får aldrig förutsätta tillkommande reglering av skyddade vattendrag.
2.3. Natura 2000
Naturvård handlar om att skydda och bevara naturvärden och mångfalden i naturen åt framtida generationer. Biologisk mångfald och variation inom arter främjar dessutom ekosystemens flexibilitet och uthållighet. Natura 2000 - EU:s nätverk av naturreservat - innebär idag ett ofullständigt skydd och bygger främst på hotbilder och attityder i Syd- och Mellaneuropa. Det finns därför anledning att arbeta för att vidga direktiven för Natura 2000 till att passa även nordeuropeisk natur.
Av de över 2000 områden som Sverige föreslagit som Natura 2000- områden har bara en dryg fjärdedel passat in på EU:s lista, varav inget representerar unikt nordisk natur. Mycket tyder på att den svenska regeringen inte agerat tillräckligt kraftfullt för att få svenska naturområden klassade på EU:s lista, något som bland annat föranlett kritik från WWF. Inte ens de förslag som lämnats in från svensk sida innebär något heltäckande skydd.
2.4. Våtmarker
Våtmarkerna har stor betydelse som ekosystem och naturresurser. Förutom att dessa ofta utgör ekosystem betydelsefulla för den biologiska mångfalden har de en viktig funktion som naturliga omhändertagare av kväve- och fosforläckage till våra vattendrag. För att minska problemet med övergödningen av kustvattnen är det därför angeläget att inte bara bevara utan även arbeta för att restaurera och nyanlägga våtmarker. Särskilt gäller detta våtmarker på så kallade Ramsarområden, som ska skyddas enligt den internationella våtmarkskonventionen.
3 Växthuseffekten
Omfattande klimatförändringar och ozonurtunningen utgör de två största hoten mot mänsklighetens överlevnad. Eftersom klimatfrågan i mycket hög utsträckning är en global miljöfråga fordras det internationellt samarbete för att minska utsläppen av växthusgaser.
I Rio de Janeiro undertecknades 1992 en klimatkonvention som innebar en överenskommelse om att det är viktigt att koldioxidutsläppen begränsas över hela världen för att ge någon effekt. I konventionen beskrivs på flera ställen att det krävs mer av Sverige och andra industrinationer - vilket naurligtvis är rimligt.
Under uppföljningsmötet i Kyoto i december 1997 fastställdes att EU sammanlagt skall minska utsläppen med 8 procent. För Sveriges del innebär det dock att regeringen förhandlat fram en kvot som innebär att utsläppen tillåts att öka med 4 procent. Detta är beklagligt med tanke på att Sverige bör agera med kraft och minska koldioxidutsläppen för att på ett trovärdigt sätt kunna driva frågan på det internationella planet.
I Sverige har riksdagen fattat beslut om att koldioxidutsläppen ska stabiliseras år 2000 på 1990 års nivå för att därefter minska. Utsläppen från trafiken är en av de främsta orsakerna till att Sverige ännu inte lyckats med att stabilisera koldioxidutsläppen enligt riksdagens miljömål. Trots detta finns en del att glädjas åt. Idag har Sverige tillsammans med bland annat Kalifornien ur miljösynpunkt de allra bästa fordonsbränslena i världen. Det är också bra att regeringen nu tagit intryck av behovet att uttala långtgående mål som exempelvis bilindustrin kan rätta sig efter.
Vi liberaler oroar oss dock över att koldioxidutsläppen med stor sannolikhet kommer att öka om kärnkraftverket Barsebäck avvecklas, till följd av en ökad import av el från kolbaserad produktion i Danmark. Det är därför av största vikt att en omfattande miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av den planerade avvecklingen görs, för att belysa effekter på såväl kort som lång sikt. Regeringen bör - om den verkligen har för avsikt att leva upp till Rio-åtagandet - snarast se till att en sådan översyn görs.
Det är vidare angeläget att gränsöverskridande beslut som minskar koldioxidutsläppen fattas i de forum där så är möjligt. EU är ett sådant. Folkpartiet anser därför att en gemensam lägsta nivå för koldioxidskatt i EU:s medlemsländer bör införas.
4 Vatten
Vår planet, den blå planeten, är den enda i vårt solsystem som har vatten i fast, flytande och gasform. Vatten är också ett dominerande inslag i livets materia. Det är för vår egen överlevnads skull viktigt att minimera de vattenrelaterade miljöproblemen.
4.1 Östersjön
Miljöproblemen i Baltikum och övriga Öst- och Centraleuropa är mycket stora. Innanhavet Östersjön med dess unika ekosystem fortsätter att nedsmutsas genom utsläpp och läckage från samtliga länder, och räknas som ett av de mest förorenade havsområdena i världen. Även vårt gemensamma luftrum tillförs utsläpp som försurar våra skogar och marker. Utsläppen kring och till Östersjön kräver gemensamma lösningar och samarbete över gränserna. Samverkan med våra grannländer bör bland annat inriktas på att minska koldioxidutsläppen på effektivast möjliga sätt.
Den extremt dåliga hushållningen med energi i Central- och Östeuropa gör att marginalkostnaden för att reducera utsläppen där ligger långt under vår kostnad här hemma för motsvarande effekt. Den bästa miljöinsatsen vi kan göra på lång sikt för att stärka regionen kring Östersjön är att arbeta för att våra grannländer blir medlemmar i EU. På kort sikt krävs dock vissa punkt- insatser, bl a ökade resurser för att minska oljeutsläppen i Östersjön. Det krävs framför allt en ökad och samordnad övervakning av sjöfarten i Östersjön.
Sekretariatet för Östersjörådet skall koordinera och initiera insatser för att uppfylla Agenda 21-kraven om en hållbar utveckling inom regionen. För att intensifiera arbetet kring Östersjön bör det lokala samarbetet mellan vänorter stärkas.
Många viktiga projekt pågår, inte minst genom miljöorganisationerna, för att minska utsläppen av miljöföroreningar och för att bevara den biologiska mångfalden. Det återstår emellertid mycket att göra. Vad som saknas är en långsiktig plan för bevarandet av den biologiska mångfalden i och kring Östersjön.
4.2 Fosfor- och kväveläckage
Övergödningen av våra kustvatten är ett omfattande miljöproblem som vi sett effekterna av under flera årtionden. Tillväxt av alger och blomning av växtplankton har ökat och alltfler bottenytor saknar syre. Detta beror till stor del på kväve- och fosforutsläppen från land. Det är nödvändigt att utsläppen av både kväve och fosfor minskar.
4.3 Avrinningsdistrikt
Ofta begränsar de administrativa kommun- och länsgränserna samt bristande samordning arbetet att uppnå en god vattenkvalitet. Miljösamverkan på det lokala planet, exempelvis mellan jordbrukare inom ett delavrinningsområde, ökar det lokala engagemanget. SMHI har definierat 119 huvudavrinningsområden och cirka 11 000 delavrinningsområden i Sverige. Till dessa kommer kustområden med direktavrinning i havet. Den svenska kusten har sedan delats in i 55 kustvattenområden. Folkpartiet anser att landet bör delas in i tio avrinningsdistrikt som innefattar huvudavrinningsområdena.
4.4 Färskvatten
En del av det material som omsätts i samhället används inte som varor utan tillhandahåller snarare tjänster. Exempel på detta är vatten som kylmedium eller transportmedium för avlopp. I den mån användningen orsakar dålig resurshushållning eller orsakar miljöproblem bör införandet av ekonomiska styrmedel övervägas.
Färskvatten är med vissa lokala undantag ingen bristvara i Sverige, men avloppssystemen vållar miljöproblem trots långtgående rening. En avgift på utsläpp av förorenat vatten bör införas för alla källor av betydelse. På så sätt skulle färskvattenanvändning minska, ett mer resurshushållande avloppssystem skapas och näringsämnena i avloppet missgynnas.
5 Grön skatteväxling
Folkpartiet anser det vara viktigt att Sverige driver en offensiv miljöpolitik och därigenom verkar pådrivande i det internationella miljöarbetet. Vi ställer oss positiva till principerna för en grön skatteväxling. Samtidigt är det angeläget att beakta industrins internationella konkurrenskraft och att miljöskatterna inte driver företag att lägga verksamheten i andra länder. I värsta fall skulle detta till och med kunna försämra miljön, nämligen om miljökraven i dessa andra länder är avsevärt mildare än i Sverige. Det är också viktigt att notera att effektiva miljöskatter leder till att skattebasen minskar, vilket naturligtvis reducerar möjligheten att finansiera andra skattesänkningar.
Genom att genomgripande växla skatt på arbete mot skatt på miljöförstöring förenas miljömålen med målen för den ekonomiska politiken. För att uppfylla kriterierna för begreppet skatteväxling är det viktigt att det sker motsvarande sänkningar av skatten på andra områden. Annars är det inte fråga om en grön skatteväxling, utan snarare en missriktad svartväxling till dålig kurs. De höjningar av energiskatterna som regeringen och dess stödpartier föreslår i årets budgetproposition innebär till viss del en sådan svartväxling. Trots omfattande skatteväxlingar från arbete till miljö i samband med skattereformen i början av 1990-talet, som Folkpartiet stod bakom, kommer fortfarande 75 procent av skatteinkomsterna från arbete och 6 procent från miljö och energi. Det är en fördelning som successivt måste förändras.
5.1 Dieselskatten
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en höjning av energiskatten på dieselolja som ett led i skatteväxlingen. Vägtrafikbeskattningsutredningen, SOU 1999:62, pekar på att drivmedelsbeskattning är "närmast ett perfekt styrmedel" vad gäller koldioxidutsläpp och andra förbränningsutsläpp. Höjd drivmedelsskatt ger betydligt bättre miljö- och effektivitetsvinster jämfört med höjd fordonsskatt.
Folkpartiet menar därför att det av miljöskäl finns goda skäl att öka skatteuttaget på diesel. Av beräkningar från bl a OECD framgår att diesel är underbeskattat i förhållande till energiinnehåll jämfört med bensin.
De transportföretag som idag använder dieselolja som drivmedel är självklart negativt inställda till ökat skatteuttag på diesel. Transportnäringen har precis som alla övriga näringsgrenar i vårt land fått känna på internatio- nell konkurrens från våra grannländer. Det har förts fram synpunkter om att svenska åkare inte klarar konkurrensen från seriösa utländska samt oseriösa inhemska och utländska åkare. Till detta skall läggas lägre skatter och avgifter, tummande på regelboken och dumpade priser som ytterligare pressar åkerinäringen.
Även om en prisjämförelse med våra viktigaste konkurrentländer visar att dieselpriset inte på något sätt efter en höjning blir alltför avvikande, finns all anledning att ta svensk transportnärings problem på allvar.
Med Folkpartiets mer konsekventa skatteväxlingspolitik genomförs betydande skattesänkningar på arbete som skulle komma transportnäringen till godo. Vi kan bara beklaga att regeringen inte klarar av att förbättra före- tagsklimatet tillsammans med sina samarbetspartier.
5.2 Jordbrukets skatter
De i budgetpropositionen föreslagna lättnaderna för jordbruket innebär att detta mer rättvist behandlas som en näring bland andra och följaktligen beskattas därefter. Att jordbruket och livsmedelsnäringen inte skall utgöra något undantag åt vare sig det ena eller andra hållet är något som Folkpartiet länge efterlyst.
I detta läge finns dock anledning att åter ta upp frågan om skatten på handelsgödsel. Kväveläckage från bland annat jordbruk leder till övergöd- ning av våra sjöar och vattendrag och i längden även av kustvattnen. Handelsgödselskatten är nödvändig för att minska överdosering och för att indirekt göra den naturliga stallgödseln mer värdefull. Jordbruket måste uppmuntras att ta sitt miljöansvar.
Folkpartiet föreslår därför en höjning av skatten på handelsgödsel från dagens 1:80 kr till 2:50 kr per kilo kväve. Det är av hög prioritet att ett system för skatt på handelsgödsel baserat på kväveeffektivitet/kväveförluster snarast tas fram. Det uppdrag Jordbruksverket haft från regeringen måste påskyndas.
6 Miljökvalitetsnormer
Införandet av miljökvalitetsnormer innebär ett viktigt steg i arbetet med att lösa de stora miljöproblem som till exempel försurning och kväveläckage innebär. Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om kvaliteten inom ett geografiskt område eller för hela landet.
Om en miljökvalitetsnorm inte uppfylls skall ett åtgärdsprogram upprättas. I åtgärdsprogrammet skall det uppges vilka åtgärder som skall vidtas för att uppfylla normen vid en viss tidpunkt, vilka myndigheter och kommuner som ser till att angivna åtgärder vidtas samt när åtgärderna skall vara genomförda. Då miljökvalitetsnormer skall utgöra den absoluta miniminivån på livsmiljön måste överskridande av normerna medföra vissa rättsverkningar. Det innebär att åtgärdsprogrammen måste vara bindande. Annars blir miljökvalitets- normer och åtgärdsprogrammen ett meningslöst miljörättsligt styrmedel.
7 Kretsloppet
Ett mål med miljöavgifter och grön skatteväxling är att sluta kretsloppen i naturen. Men i grunden är det ännu viktigare att så långt som möjligt genom olika styrmedel försöka minska materialflödet istället för att det i ett kretslopp bara går runt. Genom särskilda avgifter på vissa råvaror och på visst avfall kan detta lättare uppnås.
Naturresurser och råvaror används i alla tillverkningsprocesser. De varor och kemikalier som tillförs används för sina olika ändamål och sprids ut i naturen eller blir slutligen avfall som slängs på tippen eller förbränns. Avfall uppkommer också i vart och ett av de tidigare leden. Behovet av att det finns verkligt fungerande marknader för material som skall återvinnas måste också beaktas. Annars finns det risk för att vi hamnar i en situation där produ- centerna sitter med stora mängder återvinningsbart material som inte åter- används därför att nya råvaror är billigare.
8 Miljöforskning
Sverige är världsledande när det gäller miljöforskning. Det görs idag mycket värdefulla satsningar på forskning och övervakning kring Östersjön. Det är bra. Men havsmiljön i Västerhavet negligeras tyvärr.
Det är mycket angeläget att fortsätta miljöforskningen på västkusten. Inte minst för att kunna fortsätta den långsiktiga uppbyggnaden av svensk miljöforskning och för att upprätthålla den kunskapsbank som finns på universiteten. Miljöforskning och miljöövervakning är också väsentlig för att få svar på till exempel vilka faktorer som leder till ogynnsamma alg- blomningar. Resultatet av forskning och övervakning är också viktiga instrument för att kunna ta reda på faktorer som kan återställa balansen i naturen.
9 Miljöåklagare
Folkpartiet föreslår att en miljöåklagare (MÅ) inrättas. Erfarenhet visar att åklagare i allmänhet har bristande kunskaper om och intresse av att ta sig an miljöbrott. För att förstärka lagtydligheten inom miljöområdet föreslår vi att miljöåklagaren - med justitieombudsmannen som förebild - ges befogenheter att väcka åtal mot dem som gör sig skyldiga till brott mot miljöförfattningarna. MÅ skall vara underställd Riksåklagaren.
MÅ bör ha till uppgift att ta emot och utreda enskilda personers klagomål över olika förhållanden inom miljöområdet. Men även organisationer bör ha möjlighet att vända sig till MÅ i sådana frågor. MÅ skall kunna vidarebefordra klagomål och synpunkter till tillståndsmyndigheter och även till dem som förorsakar miljöproblemen. MÅ bör även, när så är tillämpligt, framföra förslag till nya eller ändrade föreskrifter inom miljöområdet. Om MÅ erhåller den ställning och kan tillerkännas de befogenheter som vi föreslår, kommer denne att fylla en viktig roll i skyddet av miljön.
10 Kemikalier
Spridningen av miljöfarliga kemikalier och metaller i vår miljö måste minska. Det finns idag cirka 10 miljoner kemiska föreningar registrerade i världen. Det tillkommer dessutom ständigt ett stort antal nya ämnen. Vetenskapen har idag endast grepp om miljö- och hälsoriskerna för cirka 10 procent av de idag kända kemikalierna. Det är således omöjligt att överblicka effekterna av dagens kemikaliesamhälle. Farliga kemikalier sprids i närings- kedjorna och genom dess ackumulation hotas den biologiska mångfalden.
Kemikalie- och metalläckaget skall begränsas genom ett omfattande producentansvar och strikta regler för destruktion av miljöfarligt avfall. För att minimera tillförseln av skadliga ämnen i miljön finns det i svensk kemikalielagstiftning en så kallad substitutionsprincip eller en utbytesregel. Den innebär att var och en som hanterar en kemisk produkt själv måste bedöma om hon kan minska risken för miljöskador genom att använda en annan produkt eller på ett annat sätt minska miljörisken. Målet är att endast använda material som varken i sig själva eller som nedbrytningsprodukter är miljöfarliga.
En brist i lagstiftningen är att den gör skillnad på tillämpning av utbytesregeln mellan kemiska produkter och varor som behandlats med en kemisk produkt. Utbytesregeln bör därför fullt ut omfatta även varor som behandlats med kemiska produkter.
11 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värnandet av den biologiska mångfalden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skärpa älvskyddet enligt tre punkter,4
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förordning 1998:22 om statliga bidrag till vissa investeringar inom energiområdet,3
4. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket ges i uppdrag att genomföra en inventering av uppdämda vattendrag som kan restaureras i syfte att återskapa strömmande vatten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Natura 2000,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att skydda och anlägga våtmarker,
7. att riksdagen hos regeringen begär en miljökonsekvens- beskrivning för avvecklingen av Barsebäck,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lägsta nivå på koldioxidskatt i EU,1
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöåklagare,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser för att minska oljeutsläppen i Östersjön,
11. att riksdagen hos regeringen begär en långsiktig plan för att åstadkomma minskning av utsläpp av miljöföroreningar i Östersjön och för bevarande av den biologiska mångfalden,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att minska utsläppen till sjöar och vattendrag,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fortsatt grön skatteväxling,1
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjning av skatten på handelsgödsel i enlighet med vad som anförts i motionen,1
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i miljöskyddslagen att åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitets- normer blir bindande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbytesregeln bör omfatta även varor som behandlats med kemiska produkter,
17. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård enligt uppställning:
Tusental kronor
Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag Anslagsförändringar )
Stockholm den 5 oktober 1999
Harald Nordlund (fp)
Lennart Kollmats (fp)
1 Yrkandena 8, 13 och 14 hänvisade till SkU. 2 Yrkande 9 hänvisat till JuU.
3 Yrkandena 3 och 7 hänvisade till NU.
4 Yrkande 2 hänvisat till BoU.