Jordbruket i norra Sverige har under lång tid erhållit en regionalpolitisk ersättning för att täcka de merkostnader som jordbruket har. Motiven för ersättningen har varierat men idag torde de väsentligaste motiven vara att genom jordbruket finns en möjlighet att bevara det öppna landskapet i delar av norra Sverige, genom jordbruket skapas också ett betydande antal arbetstillfällen, både inom själva jordbruket och inom livsmedelsindustrin. Genom att förädla norra Sveriges viktigaste gröda, vallen, till kött och mjölk har norra Sveriges konsumenter tillgång till högklassiga närproducerade livsmedel.
Jordbruket spelar också en central roll i arbetet med att skapa ett kretsloppssamhälle, utan ett jordbruk i norra Sverige kommer förutsättningarna för att skapa det samhället att vara mycket sämre.
Merkostnadsersättningen bygger på mycket väl definierade merkostnader och har lett till effektiva jordbruksföretag med stor geografisk spridning.
Produktionen i norra Sverige minskar idag, vilket tyder på att lönsamheten i jordbruket är sämre än på andra håll i landet.
Försämrat konkurrensläge
Jordbruksverkets översyn av de regionala ersättningarna visade att EU-medlemskapet och övergången till EU:s ersättningssystem medförde att lönsamheten inom jordbruket, mätt som bruttoförädlingsvärde per årsarbetsinsats, ökade relativt kraftigt i de nya stödområdena i södra Sverige medan förändringarna längst i norr var obetydliga.
Det förslag till landsbygdsprogram som varit ute på remiss innebär att norra Sveriges konkurrensläge riskerar att försämras ytterligare, särskilt gäller detta för stödområde 1-3. Tankegången att under perioden 2000-2006 fasa ut kompensationsersättningen på spannmål gör att svinproduktionen i norr kommer att i stor utsträckning tappa sin merkostnadsersättning.
I budgetpropositionen skriver regeringen att beslutet om Agenda 2000 har ändrat förutsättningarna för regionalisering av arealersättningen för övriga grödor, spannmål, oljelin, proteingrödor och uttagen areal. För att ta hänsyn till detta avser regeringen att senare under hösten genomföra förändringar av nuvarande regionalisering.
En förändring av nuvarande regionalisering kan innebära att norra Sveriges konkurrensläge försämras ytterligare och merkostnadsersättningen urholkas.
För att täcka upp de merkostnader som jordbruket har i norra Sverige så är kompensations- och miljöersättningarna två viktiga komponenter, den tredje delen är den svenska nationella ersättningen. EU-inträdet innebar att ersättningen för intransport av jordbruksprodukter urholkades för mjölk och helt försvann för kött och ägg.
Jordbrukets struktur i norra Sverige samt områdets stora avstånd gör att kostnaderna för insamling av mjölk, kött och ägg är högre än på andra håll i landet samtidigt som kostnaderna för uttransport av livsmedel genom stor befolkningsgleshet och många små butiker är höga.
Jordbruksverket har i sin rapport 1998:2, beräknat att den genomsnittliga hämtningskostnaden i område 1 ligger på ca 40 öre/kg och i område 2, drygt 15 öre/kg högre än på andra håll i landet.
Kostnaden för intransporten av ägg ligger hos Norrlandsägg i genomsnitt ca 73 öre/kg högre än hos andra packerier.
Kännetecknande för äggproduktionen i norra Sverige är att insamlingen av ägg sker inom ett ytmässigt stort område. Äggproducenterna i norra Sverige är också mycket små i förhållande till producenterna på andra håll i landet.
Merkostnaden för intransport till slakterierna ligger hos gamla Scan Norrland på ca 0:60 kr/kg och hos gamla Scan Luleå på 1 kr/kg.
En höjd intransportersättning skulle sannolikt leda till ökad stabilitet, framtidstro och därmed en ökad investeringsvilja bland lantbrukarna i området.
Införandet av kadaverinsamlingen i norra Sverige har medfört att jordbruket i norra Sverige har drabbats av högre kostnader än i södra Sverige. Kostnaden för kadaverinsamlingen har inte heller tidigare beräknats ingå i underlaget för merkostnaderna i norra Sverige. Eftersom de högre kostnaderna är betingade av naturgivna nackdelar så borde naturligtvis kostnaden för insamling av kadaver ingå i merkostnadsersättningen.
Sammanfattning
För att upprätthålla merkostnadsersättningen till norra Sverige behöver följande åtgärder vidtas:
Arealersättningen till spannmål läggs ut med samma belopp över hela landet.
Den nya ersättningen till vallensilage läggs också ut med samma belopp över hela landet.
Den nationella ersättningen till norra Sverige räknas upp för att täcka kostnaderna för:
- en höjning av intransportersättningen för mjölk,
- återinförande av intransportersättning på kött och ägg,
- åtgärder för att upprätthålla lönsamheten i svinproduktionen,
- kompensera de högre kostnaderna för kadaverinsamlingen.- 10F- P
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arealersättningen till spannmål läggs ut med samma belopp i hela landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den nya ersättningen till vallensilage läggs ut med samma belopp i hela landet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den nationella ersättningen till norra Sverige räknas upp för att täcka beskrivna kostnader.
Stockholm den 3 oktober 1999
Birgitta Sellén (c)
Sven Bergström (c)
Åke Sandström (c)