Den hästnäring som, vid sidan av den etablerade transporten
sedan 1970-talet växt fram i vårt samhälle, är omfattande och
av stor ekonomisk, men framför allt social betydelse i ett
samhälle som präglas av stora förändringar och växande krav
på individen. En stor folkrörelse har växt fram runt hästen
med stort inslag av unga människor. Detta är en utveckling
som vi kan hälsa med stor tillfredsställelse, då den har stor
betydelse inte bara för våra ungdomar, utan även för att hålla
landskapet öppet.
Till stor del är drivkraften bakom denna utveckling ett växande intresse för
hästsport i olika former och användningen av hästen för turist- och
fritidsändamål. Endast i mindre utsträckning används hästen i traditionellt
arbete och då främst i det tätortsnära skogsbruket.
Hästens betydelse inom jordbruk och skogsbruk har alltså minskat, istället
har hästens roll inom sport- och fritidsområdet ökat kraftigt de senaste 30
åren. På dessa år har antalet hästar ökat från 30 000 till ca 185 000 i hela
landet, främst när det gäller varmblodsraser.
Det är nu hög tid att börja betrakta den moderna hästnäringen som en
betydande resurs när det gäller att utveckla jordbruket, landsbygden och
miljön. För att det skall ske bör en sammanhållen översyn göras av vilka
åtgärder som samhället kan vidta för att främja hästnäringen. Det kan gälla
åtgärder som ryms inom den gemensamma jordbrukspolitiken eller frågan
om vilka svenska hästraser som bör föras upp på listan över utrotningshotade
raser, till exempel nordsvenska brukshästen, kallblodstravaren, den svenska
ardennern samt gotlandsrusset. Det kan också gälla frågor rörande utbildning
och kompetensutveckling inom näringen. Följaktligen bör en statlig
utredning tillsättas med uppgift att utforma en sammanhållen svensk politik
för utvecklingen av hästnäringen. Detta bör ges regeringen till känna.
Redan nu kan och behöver emellertid ett antal konkreta åtgärder vidtagas
till gagn för hästnäringen.
Inom ramen för EU:s jordbrukspolitik kan en del åtgärder vidtas. Flera
EU-länder har infört ett stödsystem inom ramen för den gemensamma
jordbrukspolitiken för att t ex hävda den biologiska mångfalden och ut-
vecklingen på landsbygden. Inte minst i vårt grannland Finland och på Irland
är detta en fråga som fått stor uppmärksamhet både före och efter EU-
inträdet för respektive länder. Åtgärderna synes motiverade då hästarna är
det svenska lantbrukets femte största inkomstkälla. Det foder som hästarna
behöver växer på en åkerareal vars yta är dubbelt så stor som Gotlands
åkerareal. Omkring 17 000 människor är helt eller delvis beroende av hästar
för sin försörjning. Cirka 400 000 människor ägnar sig regelbundet åt
ridning, varav drygt 80 procent är kvinnor. Hästen bör alltså integreras i den
nya s k landsbygdsförordning som skall träda i kraft år 2000 och som skall
inkludera program för bl a miljöåtgärder i lantbruket, landsbygdsutveckling
och stöd till mindre gynnade områden. Detta bör ges regeringen till känna.
Det finns delar inom hästnäringen som är i farozonen och som det av flera
speciella skäl finns anledning att stödja från samhällets sidan inom ramen för
de riktlinjer som nu gäller för EU:s jordbrukspolitik. Det är fråga om fyra
raser av inhemskt ursprung, nämligen den nordsvenska hästen, kallblods-
travaren som har sitt ursprung i den nordsvenska hästen, den svenska
ardennern och gotlandsrusset.
Gemensamt för angivna raser är att respektive ras är liten och minskande,
är en del av vårt kulturarv och bör därför behandlas på ett likartat sätt med
andra motsvarande raser inom EU.
Antalet ston i avel är för den nordsvenska hästen ca 600, för kallblods-
travaren ca 800, för den svenska ardennern ca 500 och för gotlandsrusset ca
600. Minskningen för särskilt den nordsvenska hästen och den svenska
ardennern är dramatisk med en nedgång på 50 % under några år.
Motsvarande minskning för gotlandsrusset är 20 % medan antalet ston i avel
för den kallblodiga travaren är i stort oförändrat under 1990-talet.
Avelsarbetet för angivna raser har under 1990-talet präglats av stor
målmedvetenhet att få fram hållbara och sunda hästar ur en minskande stam.
Situationen är nu alarmerande och det finns därför starka motiv att från
statens sida medverka till att ändra på utvecklingen. Till bilden hör också att
dessa raser är en del av vår biologiska mångfald och vår kultur. Från
nationell synvinkel finns det därför anledning att medverka till att värden av
stor betydelse för vårt kulturarv inte går förlorade.
Ett system som främjar utvecklingen för nämnda hästraser bör därför
utvecklas. Argumentet att kostnaderna för att administrera ett system för
främjande av här nämnda hästraser är betydande i förhållande till utbetalat
stöd skall naturligtvis tas på allvar. På hästområdet finns dock tillgång till
en
mycket god statistik över antalet hästar och deras ägare för här angivna raser,
varför det bör finnas goda möjligheter i samverkan med berörda
organisationer att finna ett enkelt system för att stödja och utveckla de fyra
raser som är aktuella för ett nationellt stöd inom ramen för EU:s
jordbrukspolitik. Vi föreslår att medel anvisas ur anslaget för miljöpro-
grammet inom jordbruket. Detta bör ges regeringen till känna.
Den inhemska fullblodsaveln och dess organisationer, samt ATG har
vidtagit åtgärder för att stödja och utveckla fullblodsaveln och den
varmblodiga travaren. För några år sedan infördes speciella premier i
löpningarna för svenskfödda hästar. Dessa premier och andra åtgärder har
haft en positiv inverkan på den svenska fullblodsaveln. Liknande premier
finns också för den svenskuppfödda travhästen, bl a för att det anses ingå i
det nationella kulturarvet.
Även övrig svensk hästavel, däribland bl a svensk halvblodsavel och de s k
arbetshästarna, är en del av det svenska kulturarvet. För att stötta hästaveln
för framtiden, bör uppfödarpremier införas för all seriös hästavel. Inkomst-
möjligheterna är små när det gäller hästavel samtidigt som samhällsnyttan är
stor. Det skulle gynna och främja den svenska aveln, sysselsättningen, det
öppna landskapet o s v om det införs speciella uppfödarpremier till den
svenska hästaveln. Vi föreslår att ett program utarbetas som innebär att
uppfödarpremier införs till gagn för svensk hästavel. Programmet bör
förslagsvis inarbetas inom den s k landsbygdsförordningen och medel
anvisas ur denna förordnings miljöprogramdel. Detta bör ges regeringen till
känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en statlig utredning med uppgift att föreslå en
sammanhållen svensk politik för utvecklingen av hästnäringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om integrering av hästen i den nya s.k landsbygds-
förordning som skall träda i kraft år 2000,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett system som främjar utvecklingen för den
nordsvenska hästen, den kallblodiga travaren, den svenska ardennern
och gotlandsrusset,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av uppfödarpremier.