Under 1900-talet har det levande fäbodbruket ansetts bli ett
minne av svunna tider. Tvärt emot alla uppfattningar och
slutsatser lever dock fäbodarna kvar in på 2000-talet och ett
antal yngre fäbodbrukare startar verksamhet, bygd på äldre
tiders traditioner. Fäbodbruken är idag en liten del av svenskt
jordbruk. Ett 80-tal brukare finns i Dalarna, ett 50-tal i
Gävleborg, cirka 45 i Jämtland samt ett 15-tal i
Västernorrland och Värmland. Totalt cirka 187 levande
fäbodar! Verksamheten, trots sin relativt ringa omfattning, är
dock mycket viktig för bevarandet av den biologiska
mångfalden, värdefulla natur- och kulturmiljövärden samt
utrotningshotade husdjursraser.
För att bevara fäbodbruket och miljön är det viktigt att verksamhet och
boskapsskötsel kan upprätthållas på det traditionella sättet med fritt skogs-
bete och delvis bete på fäboden efter slåtter. Endast genom bete och slåtter
kan fäbodarnas särpräglade kulturlandskap bevaras och en mängd traditioner
och seder som är knutna till fäbodarna leva vidare.
Tamboskapen har varit och är hjärtat i fäbodbruket. Att stängsla kring
gårdar och slåttermarker har skett för att få ett optimalt utnyttjande av
slåtter-
mark och praktisk hantering av produkttillverkning. Idag är flera fäbodstugor
mer av fritidskaraktär och alla är inte inhägnade vilket orsakar problem för
idag verksamma fäbodbrukare.
I ett domstolsavgörande har en husägare fått rätt gentemot en fäbod-
brukare att denne är skyldig att stänga in sina djur. Fäboden mister sin
karaktär om ett fritt bete inte sker helt eller delvis, helst då marken idag
inte
hävdas med slåtter.
Vi föreslår att en juridisk översyn görs av gällande lagstiftning angående
stängsel, av ägofredslag etc, för att skapa en hållbar situation för de idag
verksamma fäbodbrukarna och de som kommer att starta verksamhet på
fäbodar, samt klargör ändamålet med fäbod som företeelse. Detta bör ges
regeringen till känna.
Hoten mot det levande fäbodbruket är dock flera. Såväl ekonomiska
förutsättningar som svårigheter att få leverera mjölk från mindre leverantörer
som är basen i fäbodbruket påverkar utvecklingen negativt. Fäbodbruket står
inför en generationsväxling med unga småbrukare som under nuvarande
förutsättningar tvekar om att fortsätta med fäbodbruk. Om de nu över-
gripande hoten inte elimineras kan en idag positiv utveckling av ett levande
fäbodbruk ändå på sikt vara mycket hotad och en tusenårig kulturtradition
går i graven.
Riksantikvarieämbetet har genomfört en utredning om
förutsättningarna för att bevara landets fäbodar. De åtgärder
som myndigheten föreslår förefaller inte tillräckliga. När det
gäller fäbodar som ännu är i drift är det nödvändigt med en
kombination av insatser från flera olika håll och
myndigheter. De regelsystem som berör fäbodverksamheten
bör ses över och anpassas till att främja en levande
fäbodkultur. I ett inledningsskede kan det vara lämpligt att
pröva åtgärder inom ett något begränsat område, till exempel
i Dalarna eller Jämtland.
Vi föreslår därför att Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och
Jordbruksverket bör få ett gemensamt uppdrag att föreslå konkreta åtgärder
som främjar och möjliggör ett levande fäbodbruk. Dessutom vill vi se en
ökad satsning på vårdplaner, mark och byggnadsvård på kulturhistoriskt
värdefulla fäbodar som är eller kommer att vara levande samt ett bättre
juridiskt skydd för att bevara befintliga fäbodmiljöer. Detta bör ges
regeringen till känna.
Många gånger fyller fäbodarna en viktig funktion med att bevara
utrotningshotade husdjursraser. Dessa inbegriper bland annat svensk kullig
boskap, SKB, som i huvudsak består av fjällkor och rödkullor. En genom-
arbetad avelsplan ska finnas för alla de hotade husdjursraserna som finns
listade av Naturvårdsverket och Jordbruksverket.
Det bör vara av riksintresse att lämpliga åtgärder vidtas så att dessa kan
bevaras i den miljö de formats, på skogsbetesmarker på fäbodar. Detta bör
ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av ägofredslagstiftning så att fortsatt
fäboddrift kan bedrivas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att möjliggöra bevarandet av ett
levande fäbodbruk i Sverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad satsning på vårdplaner, mark- och
byggnadsvård på kulturhistoriskt värdefulla fäbodar samt ett bättre
juridiskt skydd för att bevara befintliga fäbodmiljöer, som är eller
kommer att vara levande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bevarande av listade utrotningshotade
husdjursraser.