I budgetpropositionen skriver regeringen många fina ord om
betydelsen och nödvändigheten av att EU:s regler om skydd
och stöd för jordbrukssektorn begränsas ytterligare och att
takten i avregleringsprocessen ökar. Beslutet i och med
Agenda 2000 är ett steg i rätt riktning men är samtidigt, som
regeringen mycket riktigt påpekar, inte tillräckligt.
I tidigare WTO-förhandlingar har EU varit under starkt tryck att ytterligare
sänka och ta bort sina olika stödformer till jordbruket. Inför de kommande
WTO-förhandlingarna har EU åtagit sig att fortsätta reformprocessen mot
långtgående successiva sänkningar av stöd och skydd för jordbrukssektorn.
Med tanke på den otålighet som finns hos andra parter på världsmarknaden
riskerar EU att bli indraget i nya handelstvister.
EU:s jordbruksstöd är jättelikt. Det motsvarade halva organisationens
budget. 1998 delade lantbrukarna i de 15 medlemsländerna på 357 miljarder
kronor. Av dessa pengar fick Sverige 7 miljarder kronor.
EU framstår som protektionistiskt. WTO:s mycket kritiska inställning till
EU:s jordbrukssubsidier har inte bara negativa konsekvenser för EU som
organisation utan drabbar även Sverige som handelsnation. Det ligger i detta
sammanhang en hel del i det gamla ordspråket: "Regnar det på prästen (EU)
så stänker det på klockaren (Sverige)."
Sverige har ett anseende att försvara och en position som frihandelsvän att
slå vakt om när det gäller avveckling av jordbruksstödet och i synen på hur
världsmarknaden ska fungera. Det ligger med andra ord i Sveriges intresse
att driva på avvecklingstakten av EU:s jordbruksstöd.
Vårt välstånd bygger på att konkurrera på världsmarknaden utifrån pris,
kvalité och kunnande - inte utifrån handelshinder och stödformer.
EU:s möjligheter att ta in nya medlemmar, vilket ligger i Sveriges intresse,
försvåras med de stödsystem för jordbruket som är idag. Det är ett
konstaterande som både Sveriges riksdag och regering vid olika tillfällen har
gjort.
Det är mot denna bakgrund inte särskilt upplyftande att läsa regeringens
skrivning i budgetpropositionen under utgiftsområde 23, att under den tid
som Sverige svarar för ordförandeskapet i EU (år 2001) är en viktig del,
"bl.a. i förhandlingarna om nästa fleråriga program för fiskeflottan och en
reform av marknadsordningen för olivolja". Det har säkert betydelse för
näringarna och har därför ett värde i redovisningen men vad som också borde
stå är att Sverige som ordförandeland kommer att driva på för att stödformer
för jordbrukssektorn avvecklas i snabbare takt än idag.
Sverige har sedan inträdet i EU drivit på för att öka takten i minskningen
av stödet till jordbrukssektorn men det har inte varit tillräckligt ihärdigt och
konsekvent. I Sverige råder en kluven inställning till avveckling av
jordbruksstödet och de regler som i praktiken fungerar som handelshinder.
De ska avvecklas men i den takt som andra länder gör det på, heter det. I
praktiken innebär det att om alla behåller sina positioner, händer det med
andra ord mycket lite. EU har med sin förhandlingstaktik därmed kommit att
framstå som försvarare av den protektionistiska linjen.
Det är inte fel att försöka tillvarata sina intressen, det kan man även göra
genom att öka avvecklingstakten och vid förhandlingsborden hårdare driva
avvecklingslinjen än att genom sitt agerande framstå som en försvarare av
gällande ordning.
EU måste göra klart för omvärlden att unionen menar allvar med sitt tal
om avveckling av jordbruksstödet. Det är först då som vi i WTO-
förhandlingarna vinner trovärdighet och därmed också kan driva på andra
nationer som var och en håller sig med sina specialregler för jordbruksstöd.
Det är dags att Sverige tydligt för fram kravet om avveckling av
jordbruksstödet inom EU. Sverige ska som medlem i Europeiska Unionen
arbeta för målet att EU:s jordbruksstöd avskaffas senast år 2005.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en snabbare avregleringstakt av EU:s jordbruks-
stöd.