Jordbruket i norra Sverige har under lång tid erhållit en regionalpolitisk ersättning för att täcka de merkostnader som jordbruket i norra Sverige har. Motiven för ersättningen har varierat men idag torde de väsentligaste motiven vara att det genom jordbruket finns en möjlighet att bevara det öppna landskapet i delar av norra Sverige. Genom jordbruket skapas också ett betydande antal arbetstillfällen både inom själva jordbruket och inom livsmedelsindustrin.
Genom att förädla norra Sveriges gröda, till kött och mjölk, har norra Sveriges konsumenter tillgång till högklassiga närproducerade livsmedel.
Jordbruket spelar dessutom en central roll i arbetet för att skapa ett krets- loppssamhälle. Utan ett jordbruk i norra Sverige kommer förutsättningarna för att skapa ett sådant samhället att vara mycket sämre.
Merkostnadsersättningen bygger på mycket väl definierade merkostnader och har lett till effektiva jordbruksföretag med stor geografisk spridning. Tyvärr minskar idag jordbruksföretagen och därmed också produktionen i norra Sverige, vilket tyder på att lönsamheten i jordbruket är sämre än på andra håll i landet.
Jordbruksverkets översyn av de regionala ersättningarna visade på att EU- medlemskapet och övergången till EU:s ersättningssystem medförde att lön- samheten inom jordbruket, mätt som bruttoförädlingsvärde per årsarbets- insats, ökade relativt kraftigt i de nya stödområdena i södra Sverige medan förändringarna längst i norr var obetydliga. Det förslag på landsbygds- program som varit ute på remiss innebär att norra Sveriges konkurrensläge försämrats ytterligare, särskilt gäller detta för stödområde 1-3. Tankegången att under perioden 2000-2006 fasa ut kompensationsersättningen på spann- mål gör att svinproduktionen i norr i stor utsträckning kommer att tappa sin merkostnadsersättning.
För att täcka upp de merkostnader som jordbruket har i norra Sverige så är kompensations- och miljöersättningarna två viktiga komponenter. Den tredje komponenten är den svenska nationella ersättningen. EU-inträdet innebar att ersättningen för intransport av jordbruksprodukter urholkades för mjölk och helt försvann för kött och ägg.
Jordbrukets struktur i norra Sverige samt områdets stora avstånd gör att kostnaderna för insamling av mjölk, kött och ägg är högre än på andra håll i landet samtidigt som kostnaderna för uttransport av livsmedel genom stor befolkningsgleshet och många små butiker också är högre. Beräkningar visar att den genomsnittliga hämtningskostnaden i område 1 ligger på ca 40 öre/ kg och i område 2, drygt 15 öre/kg högre än på andra håll i landet. Kostnaderna för intransport av ägg ligger hos Norrlandsägg i genomsnitt ca 73 öre/kg högre än hos andra packerier.
Kännetecknande för äggproduktionen i norra Sverige är att insamlingen av ägg sker inom ett ytmässigt stort område. Äggproducenterna i norra Sverige är också mycket små i förhållande till producenterna på andra håll i landet.
En höjd intransportersättning skulle sannolikt leda till ökad stabilitet, framtidstro och därmed en ökad investeringsvilja bland lantbrukarna i området.
Till detta kommer att kadaverinsamlingen i norra Sverige har medfört att jordbruket i norra Sverige har drabbats av högre kostnader än i södra Sverige. Kostnaden för kadaverinsamlingen har inte heller tidigare beräknats ingå i underlaget för merkostnaderna i norra Sverige. Eftersom de högre kostnaderna är betingade av naturgivna nackdelar så borde naturligtvis kostnaden för insamling av kadaver ingå i merkostnadsersättningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om behovet av en höjd intransportersättning för jordbruket i norra Sverige där kött och ägg ingår i underlaget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kostnaderna för kadaverinsamlingarna ingår i underlaget för merkostnaderna i norra Sverige.
Stockholm den 5 oktober 1999
Gunilla Tjernberg (kd)
Erling Wälivaara (kd)