Säkerställandet av naturskogar är en viktig del av naturskyddet i Sverige. Hallands lövskogar är ett bra exempel och där finns ca 20 procent av landets lövskogsarealer. Det innebär att länsstyrelsen där har ett särskilt ansvar för skyddet av ädellövskog. Dock är den skyddade arealen än så länge besvärande liten.
Arbetet med att skydda skogsareal är en långsiktig verksamhet. Hela processen att bilda ett naturreservat sträcker sig som regel över flera år. Målet är alltid att nå frivilliga överenskommelser. Vissa stora och komplicerade områden med många markägare inblandade kan därför ta mycket lång tid. Motorn i verksamheten är länsstyrelsens handläggare, som följer ärendet från början till slut. Handläggaren måste sålunda kontinuerligt ägna sig åt varje reservatärende.
Det är självfallet också viktigt att det är rätt områden man satsar resurserna på.
Genom de sparkrav som länsstyrelserna ålagts under de senaste budgetåren finns risken att de inte kunnat avsätta tillräckligt med resurser för säkerställandet. Stora problem har därmed uppstått med att bedriva säkerställandet i den takt som är önskvärd och motiverad.
Skyddet av naturskogar och annan värdefull natur är en synnerligen viktig uppgift och en höjning av markanslaget vore i sig ett viktigt bidrag till att stärka verksamheten. Markanslaget, med syfte att forcera inköp m.m. av värdefulla urskogar och naturskogar, ställer dock problemen med säkerställandet på sin spets. Förvärvet av skog och mark är endast slutfasen av en lång process, där länsstyrelsernas handläggarpersonal har en nyckelfunktion.
Med nuvarande resurser kommer länsstyrelsen att få än svårare att leva upp till de mål, som regering och riksdag ställt upp för säkerställandearbetet. Det synes därför nödvändigt att en mindre del (1-3 %) av markanslaget får användas till nödvändig administration och handläggning. Systemet tillämpas redan inom vissa områden, t.ex. för kalkningsverksamheten. Fördelen med systemet är att administrationbidraget anpassas direkt till de utförda prestationerna. På så sätt ges också den anslagsbeviljande myndigheten (Naturvårdsverket) möjlighet att styra prestationerna till geografiska områden där de gör störst nytta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att en mindre del av markanslaget får användas till nödvändig administration och handläggning för bildande av naturreservat i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 5 oktober 1999
Lennart Kollmats (fp)