Under Miljöprogramutredningens gång har förslaget om reformering av EU:s jordbrukspolitik Agenda 2000 beslutats och det har även i slutuppgörelsen framförts att medlemsländerna inom ramen för EU:s miljöprogram kan föreslå åtgärder som beaktar oljeväxternas situation. I direktiven till Miljöprogramutredningen sägs också bl.a. att man skall:
- ta hänsyn till den pågående reformeringen av den gemensamma jord- brukspolitiken och den betydelse förändringarna kan få för genom- förandet av miljöprogrammet.
Agenda 2000 innebär på växtodlingsområdet bl.a. en minskad lönsamhet för proteingrödor (ärter, bönor) och en kraftigt minskad lönsamhet för oljeväxter (raps, rybs och lin) samtidigt som spannmålen får en viss kompensation för sänkt interventionspris. Konsekvensen blir en ökad ensidighet i växtodlingen och ett odlingslandskap som i allt mindre utsträckning avbryts av blommande grödor.
En miljöersättning till en växtföljd med avbrottsgrödor har flera fördelar som stämmer väl överens med det svenska miljömålet för jordbruket. Detta finns beskrivet i kapitel 4 i Miljöprogramutredningen.
I det övergripande målet sägs bl.a.:
- att jordbruket skall bedrivas så att det bevarar värdefulla delar av flora och fauna i odlingslandskapet.
Riksdagen har vidare ställt sig bakom ett miljömål för livsmedelspolitiken som innebär:
- att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och dess kultur- värden, bevara den biologiska mångfalden och minimera jordbrukets miljöbelastning.
Syftet är bl.a. att bevara beteshagar och ängsmarker och detta är i sig viktigt. Detta motsvarar relativt små arealer, emedan ett stöd till en varierad växtföljd skulle innebära bevarandet av ett variationsrikt odlingslandskap inom stora delar av det svenska jordbruksområdet, inte minst slättjordbruket.
Ett miljöstöd till bevarandet av oljeväxt-, lin- och ärtodlingen skulle innebära ett berikande av insektsfaunan genom tillgång till blommande grödor. Detta är i sin tur viktigt också för fågellivet.
Ett bevarande av en varierad växtföljd innebär minskad användning av kemiska bekämpningsmedel och minskade utsläpp av dieselavgaser. Det senare genom att dragkraftsbehovet blir lägre. Mycket talar för att även kväveutlakningen blir lägre i en varierad växtföljd jämfört med ensidig spannmålsodling.
Under rubriken Jordbrukets miljöbelastning, kapitel 4.3, sägs bl.a.:
- Miljömålen för jordbrukets miljöbelastning innebär att odlingslandskapet skall brukas på sådant sätt att negativa miljöeffekter minimeras.
Vidare sägs i kapitel 5:2 om Kollektiva nyttigheter som motiv för offentliga åtaganden att:
- Produktion av ett rikt och varierat odlingslandskap är ett exempel på en kollektiv nyttighet som jordbruket producerar, liksom den biologiska mångfald som bevaras genom att betesmarkerna brukas traditionellt.
Det svenska odlingslandskap vi ser framför oss som ett resultat av beslutet om Agenda 2000 är ett landskap med mindre variation än i dag genom ökad spannmålsodling och minskad odling av raps, rybs, lin och ärter. Detta går stick i stäv med regeringens och riksdagens miljömål.
Att med hjälp av miljöstöd uppmuntra och stimulera till bevarande av en varierad växtföljd är ett bra exempel på stöd till en nyttighet i allmänhetens intresse som minskar jordbrukets miljöbelastning.
Ett stimulansstöd till en varierad växtföljd är ett stort steg i riktning mot de miljömål som betonas i Miljöprogramutredningen; öppet och varierat odlingslandskap, biologisk mångfald, minskad användning av kemiska bekämpningsmedel, minskad kväveutlakning. Därtill får detta förslag en stor bredd eftersom det riktar sig till det konventionella lantbruket och kommer att påverka en betydande odlingsareal. Pengar måste tas inom budgetramen som avses för miljöprogrammen. Det är dock för närvarande oklart var medelnivån kommer att ligga efter misslyckandet i EU-kommissionen vad gäller miljö- och landsbygdsprogrammen för nästa 7-årsperiod.
Regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag om hur problemen med den svenska oljeväxtproduktionen skall lösas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk oljeväxtproduktion.
Stockholm den 4 oktober 1999
Ingvar Eriksson (m)
Roy Hansson (m)