Motion till riksdagen
1999/2000:MJ222
av Daléus, Lennart (c)

Jordbruket - landsbygdens framtid


1 Jordbruket - landsbygdens motor
Det svenska jordbrukets utveckling och fortlevnad är en fråga som berör
betydligt fler än de svenska bönderna. Vi är alla beroende av jordbrukets
produkter för att få mat för dagen. För stora delar av jordens befolkning
är det inte en självklarhet. Historiskt sett har det heller inte varit en
självklarhet i vårt land.
Men jordbruket ger mer än bara livsmedel, det har också en kulturhistorisk
betydelse och påverkan. Idag lever en stor del av befolkningen i städer och
tätorter, men gemensamt för de flesta är att de har ett starkt historiskt
förhållande till landsbygden. Det öppna landskapet med hagmarker och
ängar har dock inte skapat sig självt. I de flesta fall är det generationer av
bönder som skapat och vårdat det som har så stor betydelse för det öppna
landskapet och den biologiska mångfalden.
Jord- och skogsbruket har en nyckelroll i byggandet av det hållbara
samhället. De förnybara resurser som produceras är nödvändiga råvaror i
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Lantbruket producerar inte
bara livsmedel och träråvara i dess traditionella mening. Det som produceras
har även avsättning, och är nödvändigt, som förnyelsebar energi samt annan
industriråvara. Bibehålls markens bördighet, den biologiska mångfalden i
växtförädling, avel och i landskapet samt minskas förlusterna av närings-
ämnen och tärandet på ändliga resurser finns förutsättningar för en
ekonomiskt och miljömässigt uthållig livsmedelsproduktion.
Enligt officiell statistik svarar jordbruket för drygt 1 % av bruttonational-
produkten och knappt 2 % av sysselsättningen. Dessa låga tal har medfört att
många människor har fått uppfattningen att jordbruket har liten betydelse för
landets ekonomi och sysselsättning. Denna bild är emellertid av flera skäl
missvisande. För det första blir bilden en annan om man endast ser till
områdena utanför de större städerna. På landsbygden, inklusive mindre
tätorter med upp till 2000 invånare, svarar enbart jordbruket för mer än en
tiondel av sysselsättningen. Där bor 2,4 miljoner människor, eller mer än var
fjärde svensk. För det andra har lantbruket stor betydelse även för
sysselsättningen i andra näringar. Om man summerar förädlingsvärdet i hela
produktionskedjan blir det sammanlagda bidraget till BNP närmare 5 %.
Jordbruket är en avgörande länk i en förädlingskedja som berör många
branscher. Livsmedelssektorn sysselsätter ungefär lika många personer i
Sverige som bil- och elektronikindustrin tillsammans. Dessa arbetstillfällen
finns ofta på platser i landet som ligger utanför de s k tillväxtregionerna.
Jordbrukets samhällsekonomiska betydelse förstärks också av dess
kopplingar till skogsnäringen. Många lantbrukare arbetar i egen eller annans
skog. I södra Sverige produceras närmare hälften av all skogsråvara. Där ägs
en tredjedel av skogsarealen av jordbrukare, men eftersom jordbrukare är
jämförelsevis aktiva i skogsbruket svarar de för cirka 40 procent av
virkesvolymerna.
Det kan med fog konstateras att lantbruket är drivkraften och motorn på
den svenska landsbygden. Lantbruket är grunden som håller igång andra
verksamheter på landsbygden. Därför är det nödvändigt att Sveriges
lantbrukare ges de politiska förutsättningarna att utvecklas som företagare.
Detta bör ges regeringen till känna.
2 Jordbruket i kommande världshandelsför-
handlingar
En omfattande handel med jordbruksråvaror och förädlade livsmedel är
direkt och indirekt avgörande för livsmedelssäkerheten i världen nu och i
framtiden, direkt för att import är ett krav för att klara
livsmedelstillgången och indirekt för att livsmedelsexport på många håll i
världen ger ekonomiska möjligheter till försörjning. GATT:s
Uruguayrunda, och att jordbruket genom denna numera är inordnat i det
internationella handelsregelverket, skapar förutsättningar för en
utvecklad handel med jordbruksprodukter. Gemensamma internationella
spelregler för handeln är i grunden bra och bör leda till en mer stabil
utveckling på världsmarknaden. En ökad marknadsinriktning är en god
vägledande princip och handeln med jordbruksprodukter bör fortsätta att
integreras i de multilaterala handelssystemen. Men liberalisering av
jordbrukshandeln får inte göras till ett självändamål. Hur snabbt
förändringarna kan ske och i vilken takt jordbrukspolitiken och
gränsskydden kan förändras beror till stor del på utvecklingen på
världsmarknaden.
Det är stora jordbruksexportländer som Nya Zeeland, Australien, USA och
Kanada som driver på för att tvinga övriga länder att avskaffa de ersättningar
som många länder och också EU betalar sina bönder. Trots denna insikt och
trots att Sverige saknar geografiska och klimatologiska förutsättningar för att
bli ett stort exportland för jordbruksprodukter driver regeringen en extrem
avregleringslinje när det gäller handeln på jordbruksområdet. Den svenska
regeringens snäva syn på jordbruket som endast ett problemområde för den
globala handeln kommer att visa sig föga konstruktiv i EU:s förberedelser
inför kommande handelsförhandlingar.
EU:s jordbrukspolitik syftar till att trygga en europeisk livsmedels-
produktion och till att bevara och utveckla en levande landsbygd i unionen.
Dessa mål är bra. Centerpartiet anser att den gemensamma jordbruks-
politiken bör baseras på att knyta jordbrukssektorn närmare marknaden, på
att nyttja jordbruket i miljöarbetet samt ge jordbrukarna ökad frihet och ökat
ansvar, kombinerat med ekonomisk trygghet. EU:s strävan att förbättra det
europeiska jordbrukets konkurrenskraft måste kunna kombineras med en
politik som gör det möjligt för EU att ta del av en växande internationell
handel.
Den "europeiska modellen", baserad på levande landsbygd, god djurom-
sorg och miljöhänsyn skall försvaras. I landsbygdsregioner med annars hög
arbetslöshet utgör jordbruksnäringen den ekonomiska och sociala basen för
många familjer. Jordbrukets multifunktionella betydelse, dvs. dess betydelse
för att nå många olika samhällsmål, bl.a. säkra livsmedel, livsmedels-
försörjning, miljö- och landsbygdsutveckling bör kunna utvecklas även efter
de kommande handelsförhandlingarna.
Centerpartiet anser att Sverige, istället för som idag motarbeta, bör sluta
upp bakom principerna för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Sverige bör
verka för att EG i de kommande WTO-förhandlingarna slår vakt om den
europeiska modellen för jordbruket och driver att den fortsatta
liberaliseringen beaktar värdet av jordbrukets multifunktionalitet. Det
svenska jordbrukets mervärden i fråga om miljöanpassning, säkra livsmedel
och god djuromsorg får inte förloras på vägen i en evig jakt på lägre
livsmedelspriser och ökad import som självändamål.
Det går att värna den europeiska modellen av jordbruk parallellt med att
EU sänker sitt tullskydd mot omvärlden.
Sammanfattningsvis anser Centerpartiet att det är positivt med gemen-
samma handelsregler på jordbruksområdet men att det är viktigt att försvara
det europeiska jordbrukets intressen i kommande handelsförhandlingar.
Regeringen måste inom EU agera på ett sådant sätt att Sverige får ett
konstruktivt inflytande på utformningen av EU:s positioner inför kommande
handelsförhandlingar, samt så att specifika svenska handelsintressen tas till
vara i dessa förhandlingar. Vad som ovan sagts om kommande
handelsförhandlingar på jordbruksområdet bör ges regeringen till känna.
3 Konkurrensvillkoren för svensk livsmedelsnäring
Sverige har en livsmedelsproduktion som är mer miljövänlig än i de
flesta andra länder inom EU. Vi har strängare regler för djurskydd,
strängare kontroll och mycket lägre förekomst av salmonella, mindre
användning av kemiska bekämpningsmedel, sedan lång tid förbud mot
kadavermjöl i foder och antibiotika i foder och många färgämnen och
tillsatser som används i andra länder används inte i Sverige. En del av
dessa hårdare regler för miljö och hälsa innebär högre kostnader för
svensk livsmedelsproduktion i förhållande till konkurrentländerna.
Det svenska jordbruket förbereddes på det kommande svenska EU-
medlemskapet genom sänkta kostnader, priser och stöd. Grundtanken var att
svenskt jordbruk skulle vara konkurrenskraftigt redan vid inträdet i EU så att
svenskt jordbruk och livsmedelsindustri skulle kunna ta till vara ett
medlemskap fullt ut. I dag kan det konstateras att det svenska jordbruket
enbart delvis klarat av det nya läget. Det är dock inte EU-medlemskapet som
sådant som skapat problemen. Tvärtom kan det konstateras att medlemskapet
är en nödvändighet för jordbruksnäringens möjligheter att utvecklas, inte
minst med tanke på hur jordbrukspolitiken skulle ha hanterats om den
nuvarande regeringen ensam hade haft ansvaret för politiken. Det är istället
inhemskt beslutade pålagor och outnyttjade ersättningar i kombination med
drastiskt försämrade prisnivåer på vissa produkter som skapat problemen.
Efter EU-inträdet måste svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri
kunna konkurrera på samma villkor som andra länder inom EU. Så är inte
fallet idag. Det svenska jordbrukets lönsamhet är för svag och måste stärkas.
En stor del av ansvaret för att förbättra lönsamheten i det svenska jordbruket
ligger naturligtvis på näringen själv. Samtidigt är det viktigt att påpeka att
jordbruksnäringen är mycket beroende av politiska beslut.
Det svenska jordbrukets förutsättningar att konkurrera på den europeiska
marknaden borde vara goda. De livsmedel som produceras håller hög
kvalitet, vilket är en viktig exportfördel. Tyvärr har den svenska regeringen
genom inhemska beslut snedvridit konkurrensen inom jordbruksområdet. De
svenska bönderna belastas med extra kostnader som deras kollegor inom EU
inte har.
Det är nu snart två år sedan utredningen "En livsmedelsstrategi för
Sverige" presenterades och tydligt visade de konkreta konkurrensnackdelar
som svenskt jordbruk har i förhållande till Danmark och Finland. De
grundläggande motiven för att förstärka det svenska jordbrukets
konkurrenskraft som låg till grund för utredningens förslag är lika starka idag
som tidigare. Det handlar om att stärka konkurrenskraften för att skapa
utrymme för nödvändiga framtidsinvesteringar i produktionskapacitet,
produktutveckling och marknadsföring. Dagens lönsamhet i jordbruket är
helt otillräcklig sett utifrån investeringsbehov, men även i förhållande till en
rimlig ersättning till brukarnas eget arbete och eget kapital.
Konkurrensförhållandena i kombination med t.ex. den mycket svaga
konjunkturen för svinproduktionen under 1998/99 kommer att leda till en
minskning av den svenska grisköttsproduktionen under 1999.
Regeringen har i ett antal regeringsförklaringar de senaste åren lovsjungit
jordbruket som en framtidsnäring. De vackra orden har dock inte blivit
mycket mer än vackra ord fram till nu. Efter flera års handlingsförlamning
från regeringens sida kommer nu äntligen jordbrukets beskattning av el och
eldningsolja att jämställas med övrig tillverkningsindustri. Det är givetvis
bra, om än alltför sent, att denna rättvisereform genomförs. Samtidigt är det
förbluffande att konstatera att jordbruket påförs ytterligare pålagor i form av
en höjd dieselskatt på 25 öre/lit, vilket motsvarar cirka 70 miljoner kronor för
svenskt jordbruk. Det är dessutom förvånande att regeringen inte förmår
jämställa jordbrukets el- och eldningsoljebeskattning förrän den 1 juli 2000,
alltså tio månader efter det att förslaget läggs. Det innebär i realiteten att
jordbruksnäringen under det första halvåret 2000 kommer att ha en högre
skattebelastning än vad som idag är fallet. Regeringen och dess
samarbetspartier ger med ena handen samtidigt som man tar med den andra.
För många jordbrukare innebär dieselskattehöjningen att man ytterligare
förlorar i konkurrenskraft i förhållande till sina kollegor i Finland och
Danmark.
I Centerpartiets ekonomisk-politiska motion lägger vi konkreta och
finansierade förslag för att förbättra det svenska jordbrukets konkurrenskraft
från den 1 januari 2000. Det innebär bl a omfattande satsningar på forskning
och utveckling samt exportfrämjande åtgärder. Det innebär även att medel
anslås till småskalig livsmedelsförädling. Centerpartiet avsätter även medel
som skall användas till att nedjustera dieselskatten eller användas för annan
kompensation för den i jämförelse med konkurrentländerna högre skatten på
diesel. Centerpartiet visar öppenhet vid val av metod för att kompensera
skattebelastningen. Sammantaget innebär vårt förslag att jordbruks- och
trädgårdsnäringen tillförs knappt 1,2 miljarder kronor per år för att förstärka
den internationella konkurrenskraften. Centerpartiets förslag innebär:
- Satsning på forskning och utveckling inom livsmedelssektorn under en
fyraårsperiod
- Satsning under fyra år på exportfrämjande åtgärder
- Satsning på program för gårdsbaserad livsmedelsförädling
- Utöver detta tillse att svenska jordbruksföretagare erhåller sänkt diesel-
skatt eller kompenseras för att de betalar en högre dieselskatt än
kollegorna i konkurretländerna
- 5-årigt program för strukturomvandlingen av trädgårdsnäringen.
- Resurser för trädgårdsbranschens utveckling under fem år.
Detta bör ges regeringen till känna.
4 Landsbygdsförordningen
I och med beslutet om EU:s långtidsbudget för perioden 2000-2006
slogs regelverket för stöd till mindre gynnade områden, miljöersättnings-
programmen samt andra kompletterande åtgärder samman till en
landsbygdsagenda i en särskild landsbygdsförordning.
Landsbygdsagendan är, till skillnad från jordbrukspolitiken, ett till stora
delar frivilligt och delfinansierat program. När dessa medel i början av
hösten fördelades länderna emellan erhöll Sverige en mycket dålig
tilldelning av EU-resurser. Sveriges tilldelning av EU-medel blev cirka
1,3 miljarder kr/år d v s cirka 3,4 procent av den totala budgeten. För
svensk del innebär det att vi förlorar cirka 0,5 miljarder kr/år i utebliven
EU-finansiering. Länder jämförbara med Sverige har erhållit ett
väsentligt bättre utfall, t ex Finland 2,5 miljarder kr/år och Österrike 3,7
miljarder kr/år. Med hänsyn till att beslutet om fördelning är kopplat till
en sjuårsbudget blir de ackumulerade effekterna avsevärda om inte
särskilda åtgärder vidtas. Konsekvenserna kan då bli att ambitionen i det
svenska miljöprogrammet för jordbruket måste dras ned, vilket innebär
minskade möjligheter att hålla landskapet öppet och därmed bevara den
biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Det innebär vidare att
konkurrensförhållandet för svenska bönder och den svenska landsbygden
försämras ytterligare.
Det finns flera orsaker till att den svenska regeringen inte förmått att nå
framgång i dessa för svensk landsbygd så viktiga förhandlingar. En
grundläggande orsak torde vara det faktum att Sverige, via regeringens
agerande, agerat föga konstruktivt i tidigare förda förhandlingar i EU-
sammanhang. Ett annat skäl är givetvis det faktum att kommissionen fördelat
medel med tidigare medelsutnyttjande som grund, d v s det innebär att
Sverige som successivt byggt ut miljöprogrammet missgynnats. Denna
successiva utbyggnad har inneburit att det svenska miljöprogrammet har
blivit ett komplicerat regelverk där jordbrukarna har haft svårt att utnyttja de
medel som funnits att tillgå. Skadan som nu kan drabba svensk landsbygd
hade med säkerhet varit än större om inte Centerpartiet på ett resolut och
handfast sätt bidragit till att medel tillförts miljöstödsprogrammen under nu
snart avslutad period.
Oavsett bakgrunden till det dåliga utfallet för svensk del finns det nu
anledning att konstruktivt verka för att hitta en lösning som innebär att den
skedda skadan minimeras. Centerpartiet avser att positivt medverka till att
hitta en sådan lösning. Därför tillför vi svenska budgetmedel motsvarande
den minskning som kommissionens beslut innebär samt medel som
kompenserar upp till tidigare ram. Anslaget B 8 Miljö, struktur och regionala
åtgärder bör följaktligen ökas med  700 Mkr. De budgetmässiga för-
ändringarna av detta förslag redovisas i Centerpartiets ekonomisk-politiska
motion. Vad som anförts om landsbygdsförordningen och miljöstödspro-
grammen bör ges regeringen till känna.
5 Utbetalning av arealersättning
Den jordbrukspolitiska reformen, Agenda 2000, innebär att nya regler
kommer att införas för arealersättningen under år 2000. Beslutet om
Agenda 2000 ger möjlighet för enskilda medlemsländer att utbetala
arealersättningar i januari. Regeringen väljer att utnyttja denna möjlighet,
vilket för år 2000 innebär en förskjutning av utbetalningar motsvarande
cirka 3,7 miljarder kronor. Detta är givetvis helt oacceptabelt med
hänsyn till det ansträngda ekonomiska läget för det svenska jordbruket.
Varje månads försening av utbetalningen innebär ett ekonomiskt avbräck
som omräknat i ränteintäkter motsvarar drygt 20 mkr. Normal
utbetalning borde vara omkring den 1 december årligen. Därför räknar vi
med två månaders fördröjning. Det kan tilläggas att Centerpartiet tidigare
har föreslagit att utbetalningarna ska göras tidigare än vad som nu är
fallet. På grund av utformningen av den statliga budgetprocessen är det
dock svårt att förändra regeringens förslag. Det finns dock reell
anledning att staten går in och garanterar eventuella likviditetsproblem
som kan uppkomma på grund av frågans hantering.  En statlig
lånegaranti ska utfärdas  för jordbrukare som p g a försenade
utbetalningar får likviditetsproblem. Detta bör ges regeringen till känna.
Den likviditetspåfrestning som staten nu orsakar arealbidragsmottagare
måste kompenseras. Centerpartiet avsätter, i den ekonomisk politiska
motionen, 40 mkr till räntekompensation särskilt riktad till jordbrukare  som
nu erhåller arealbidragen senare. Detta bör ges regeringen till känna.
6 Enklare regler
Den svenska administrationen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik
måste vara utformad så att den medverkar till att uppfylla EU:s och
Sveriges mål om ett bärkraftigt och effektivt jordbruk, biologisk
mångfald, bibehållet kulturlandskap och regional utveckling. Det är av
nationellt intresse att administrationen bidrar till att svenskt jordbruk kan
få det stöd som det är berättigat till. Administrationen ska inte orsaka
onödiga kostnader, vare sig internt eller externt hos t.ex. jordbrukarna.
Enkelhet måste vara målet i utformningen av administrationen.
Ett stort antal myndigheter är på olika sätt involverade i administrationen
av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är samtliga länsstyrelser,
Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Dessutom har Riksantikvarieämbetet
och NUTEK visst ansvar för dessa frågor.
De krångliga regler och omfattande blankettsystem som i dag måste
hanteras för att erhålla de EU-finansierade jordbruksstöden medför att
Sveriges jordbrukare inte fullt ut utnyttjar de gemensamma medel som finns
att tillgå från EU.
Regeringen har tillsatt flera utredningar med uppgift att se över
organisationen av jordbruksadministrationen. Syftet med detta är att finna en
så kostnadseffektiv lösning som möjligt när det gäller hanteringen av EU-
stöden. Hittills har utredningarna inte lett till några förbättringar.
Centerpartiet har ställt krav på att samarbetet mellan aktuella myndigheter
och jordbruksnäringen måste förbättras för att undvika krångliga system som
försvårar för den enskilde jordbruksföretagaren. Det är dessutom angeläget
att den enskilde jordbrukaren kan vända sig till en myndighet i alla ärenden
som rör EU:s jordbruksstöd och det är naturligt att detta sker på regional
nivå, så nära jordbrukaren som möjligt.
Den nuvarande svenska tillämpningen av EU:s regelverk vad gäller
småskalig vidareförädling av livsmedel innebär avsevärda svårigheter för
bl.a. mindre slakterier och andra livsmedelsförädlare. En positiv utveckling
inom denna bransch förutsätter att regelverket omgående förenklas. Vad som
ovan anförts om enklare regler bör ges regeringen till känna.
7 Stödområdesindelningen
I Jordbruksverkets utvärdering av de regionala stöden till jordbruket
(rapport 1998:2) konstaterades att det finns vissa produktionsmässiga
problem med dagens stödområdesgränser. I analysen konstaterade bl a
Jordbruksverket att produktionsförutsättningarna varierar kraftigt inom
område 4. Dessutom har alltsedan område 5 bildades kritik framförts av
kriteriet för indelningen av delområdena. Det finns, enligt Centerpartiets
mening, anledning att i samband med att det nya landsbygdsprogrammet
påbörjas se över den nuvarande stödområdesindelningen. Detta bör ges
regeringen till känna.
8 Måttbestämmelser för djurstallar
Även efter 1998 års utgång finns det möjligheter att godta mindre
avvikelser från måttbestämmelserna vad gäller båspallmått i enskilda fall.
Jordbruksverket kan också ge tillstånd till individuella tidsbegränsade
bestämmelser. Kommunernas djurskyddsinspektörer, som känner till och
ser förhållandena på platsen, skall göra helhetsbedömningar vid sina
inspektioner. Enligt Jordbruksdepartementet skall djurmiljön i dess
helhet, stallhygien, djurantal och en rad andra faktorer avgöra om en
eventuell avvikelse från utrymmesreglerna för djuren kan godtas.
Tyvärr tillämpas regeringens anvisningar inte på det sätt som är avsett. I
flera fall gör myndigheten inte den helhetsbedömning av djurmiljön som
Jordbruksdepartementet eftersträvar. Centerpartiet avstår från att lägga ett
särskilt förslag i denna fråga då riksdagen i skrivande stund inte behandlat
vårt motionsyrkande i frågan från förra året. Men frågeställningen är i lika
fullt fortfarande aktuell.
9 Kadaverhantering i Norrland
BSE-krisen medförde ökad uppmärksamhet kring smittskyddsaspekter
och hantering av riskavfall, till vilket räknas självdöda och avlivade djur.
EU-kommissionens inspektioner medförde krav på att Sverige måste
efterleva gällande direktiv för kadaverhantering. Som grundregel gäller
att kadaver måste skickas för destruktion. Nedgrävning av mindre
enstaka djur accepteras. Vidare gäller undantag för vissa församlingar i
inre Norrland. Det är ytterst tveksamt att transportera kadaver långa
sträckor. Även om Norrlands inland är undantaget, har resten av
Norrland så långa avstånd, så att särlösningar borde kunna motiveras.
Med strikta regler för hur nedgrävning av kadaver skall ske, bör större
delen av Norrland kunna undantas från kravet på kadaverdestruktion,
utan att det kommer i konflikt med smittskydds- och miljöaspekter. Vad
som ovan sagts om kadaverhanteringen i Norrland bör ges regeringen till
känna.
10 Livsmedelskvalitet och djurskydd
Sverige har ett väl utvecklat djurskydd och en stark djurskyddslag. Den
svenska djurskyddslagen ger ett starkare skydd för djuren än de flesta
andra länders lagstiftning. De svenska djurskyddsreglerna har med få
undantag inte påverkats av EU-medlemskapet. De strängare reglerna
innebär kostnader för det svenska jordbruket, t ex för större utrymmen i
djurstallar.
Den svenska regeringen har varit pådrivande inom EU för att förbättra
djurskyddet inom EU. Ambitionen måste vara att skärpa EU:s
djurskyddslagar efter svensk förebild. Nu ökar dessutom handeln med
levande djur mellan i EU ingående länder. Då måste bland annat de långa
transporter av levande slaktdjur som i dag sker under ovärdiga förhållanden
stoppas. Detta bör ges regeringen till känna.
11 Antibiotika i djurfoder
Flera studier visar att systematisk användning av antibiotika i djurfoder
för tillväxtsyfte leder till att resistenta bakterier är på väg att bli ett allt
större hälsoproblem. Förutom att det är motiverat av djurskyddsskäl, är
ett förbud mot antibiotika i djurfoder det enda sättet att garantera att vi i
framtiden kan använda antibiotika för att bekämpa bakteriesjukdomar.
Den regelmässiga användningen av antibiotika och andra medicinska
preparat i foder i tillväxtsyfte måste därför förbjudas inom hela EU. I dag
är det förbjudet i Sverige och Finland.
Centerpartiet har länge drivit kravet på att förbjuda användningen av
antibiotika i djurfoder inom EU. Det svenska förbudet har varit effektivt.
Bland svenska forskare inom jordbruket samt bland konsumenter och
politiker finns en stor enighet om att ett liknande förbud bör införas i EU.
Den svenska regeringen driver frågan med kraft i EU där det finns en allt
större acceptans för den svenska linjen. Utgångspunkten måste vara att det
svenska förbudet skall finnas kvar i väntan på att ett liknande införs på EU-
nivå. I väntan på ett beslut om förbud i hela EU ger ursprungsmärkning av
livsmedel möjlighet för konsumenten att välja produkter från länder där
antibiotika i djurfoder redan nu är förbjudet. Vad som ovan sagts om
antibiotika i djurfoder bör ges regeringen till känna.
12 Krafttag mot salmonella
I Sverige hade vi lyckats nedbringa förekomsten av salmonella till ett
minimum. Det har krävt enorma insatser av bönderna, bl a en kraftig
utslaktning. Ute på kontinenten ser och såg situationen annorlunda ut.
Salmonella förekommer i rikliga mängder och majoriteten av de fall som
rapporteras i Sverige har smittats utomlands.
Från svensk sida lyckades vi efter mycket möda få igenom våra krav;
livsmedel, levande djur och foder som importeras till Sverige får inte vara
salmonellasmittade. Ägg skall komma från höns i kontrollerat salmonellafria
besättningar. Kontrollerna sker normalt i ursprungslandet. Samarbetet bygger
på att man, från exempelvis svensk sida, skall kunna lita på att köttet är
salmonellafritt, om det finns med ett intyg om detta från ett annat
medlemsland.
Ansvaret för att salmonellasmittat kött inte når fram till konsumenterna
ligger i sista hand på kommunerna. Genom tillsyn och provtagningar skall
konsumentens säkerhet garanteras. Det är därför mycket viktigt att
kommunerna får tillräckliga resurser. Under vissa förutsättningar kan vi även
göra stickprovskontroller vid våra gränser.
Salmonellasmitta är ett problem som vi måste hantera på EU-nivå. Det är
ett oeftergivligt krav att EU engagerar sig i detta allvarliga hälsoproblem.
Tillsammans kan vi minska förekomsten av smitta. Kanske är debatten
alltjämt livligast i Sverige och Finland. Men trägen vinner! Frågan har fått
ökad uppmärksamhet i Tyskland, och med ett målmedvetet arbete kan vi
lyfta denna debatt högre på den politiska agendan i EU. Regeringen bör
följaktligen prioritera arbetet i EU med att minska riskerna för salmonella.
Detta bör ges regeringen till känna.
13 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar
Våren 1999 beslutade riksdagen om en ny epizootilag samt en särskild
lag om zoonoser. Centerpartiet tillstyrkte denna lagstiftning. Samtidigt
var vi dock kritiska till att ersättningen för produktionsbortfall vid
epizootiutbrott reducerades till 50 %. Det innebär en ökad risk för att
icke-seriösa lantbrukare försöker dölja sjuklighet hos djur. Centerpartiet
anser att det är mer korrekt att utforma ersättningsreglerna så att
förebyggande arbete stimuleras. Ersättningsnivåerna bör kopplas till om
djurägaren har anslutit sig till ett kontrollprogram eller inte. Ersättning
bör utgå till 100 % för besättningar som är anslutna till kontrollprogram
som drabbats av epizootiutbrott. Ersättning bör utgå med 70 % för
besättningar som inte är anslutna till kontrollprogram. Centerpartiet
avsätter i budgetmotionen därför 35 mkr mer än vad regeringen föreslår
till anslaget E 5 i utgiftsområde 23. Detta bör ges regeringen till känna.
14 Genteknik
Bioteknik är ett samlingsnamn för olika tekniker som använder levande
organismer för att producera olika varor och tjänster. Det innefattar
därmed uråldriga tekniker för öljäsning och yoghurtframställning. Den
moderna gentekniken är en utveckling av den gamla tekniken och
innebär bl.a. att egenskaper kan överföras från en art till en annan.
Den moderna tekniken kan, tillsammans och i symbios med informations-
teknik, forma nya resurseffektiva och hållbara lösningar. Vi kan lära oss av
naturens egna metoder och kanske ersätta miljöskadliga ämnen eller
resurskrävande mekaniska processer. Växtförädling, nya kretslopps-
anpassade material, och hållbara energiprocesser är exempel på områden där
gentekniken redan är eller kan bli ett viktigt instrument.
För att skydda nya uppfinningar på området kommer det att finnas
möjlighet att ta patent på bioteknologiska uppfinningar, enligt ett nytt EU-
direktiv. Det kan leda till etiska problem inom den medicinska tillämpningen
av gentekniken. Dessutom kan företag och institutioner i den
industrialiserade världen utnyttja patent som redskap för att få makt över
naturresurser i länder i tredje världen.
Centerpartiet anser att det kan ifrågasättas om bioteknologiska upp-
finningar ska kunna patenteras. Inom växtförädlingen räcker den växt-
förädlarrätt som sedan länge finns och fungerar väl. Den holländska
regeringen har överklagat beslutet om det nya direktivet till EU-domstolen.
Centerpartiet anser att den svenska regeringen bör ompröva Sveriges tidigare
positiva inställning till direktivet och stödja den holländska regeringens sak.
Detta bör ges regeringen till känna.
Användningen av gentekniskt modifierade växter i jordbruket måste
omgärdas av strikta regler. En växt som har fått egenskaper som ger bättre
möjlighet till överlevnad, t.ex. insektsresistens, måste odlas på ett sätt så
att
den inte får möjlighet att sprida denna egenskap till vilt levande växter. Det
är därför mycket viktigt att övervakningssystem byggs upp för de växter som
godkänns för odling i jordbruket. Detta bör ges regeringen till känna.
Även användningen av grödor som är resistenta mot bekämpningsmedel
måste ske på ett säkert sätt så att inte egenskapen sprids till vilt levande
växter. Användningen av grödor som är resistenta mot bekämpningsmedel
får inte driva fram en negativ utveckling med ökad användning av kemiska
bekämpningsmedel. Detta bör ges regeringen till känna.
Så som gentekniken hittills utvecklats kan den medföra även indirekta
problem av annat slag. Den förstärker utvecklingen mot en allt smalare
genetisk bas i jordbruket. Detta gör människans livsmedelsförsörjning
alltmer sårbar.
EU:s regler för marknadsintroduktion av genetiskt förändrade produkter
håller på att ses över just nu. Den svenska regeringen bör i dessa
förhandlingar hårt driva ansvarsfrågan så att det klargörs vem som har
ansvaret för den genmodifierade grödan då den odlas. Vidare bör
möjligheterna till spårbarhet stärkas. Vid prövning av nya genetiskt
modifierade organismer (GMO) bör också reglerna kräva att en bedömning
görs av om GMO bidrar till att utveckla ett hållbart jordbruk.
Det är mycket viktigt att gentekniskt modifierade grödor hålls skilda från
andra grödor. På detta område krävs att EU arbetar för att åstadkomma
internationellt bindande regler.
Konsumenterna skall kunna välja mellan produkter som består av eller
innehåller GMO och produkter som inte gör det. Därför måste märkningen
av genmodifierade produkter vara klar och tydlig. Möjligheterna att märka
produkter får inte urholkas i de kommande WTO-förhandlingarna. Vad som
ovan anförts om märkning bör ges regeringen till känna.
15 Ökning av forskning och utveckling i
lantbrukssektorn
Sveriges möjligheter att på ett hållbart sätt utnyttja jorden och skogens
resurser är beroende av en hög nivå på forskning och utveckling inom det
området. Detta är ett ansvar för såväl näringen som för staten.
Centerpartiet anser, i likhet med vad som framförts i utredningen "En
livsmedelsstrategi för Sverige" (SOU 1997:167), att staten måste öka
anslagen till forskning och utveckling inom jordbruksnäringen och
livsmedelsindustrin. Syftet är att stärka näringens konkurrenskraft genom
att bland annat förstärka vidareförädlingen. Centerpartiet vill även betona
vikten av att initiativ tas för att öka EU:s insatser och medfinansiering
inom jordbruks- och livsmedelsforskningen. Vid en internationell
jämförelse satsas små resurser på den  tillämpade forskningen inom
jordbruks- och livsmedelsnäringen i Sverige. Centerpartiet förordar en
översyn av den tillämpade forskningen inom området för att göra det
möjligt att bedöma vilka satsningar som bör genomföras.
Bioråvaror kommer att få en allt större betydelse, både inom livsmedels-
produktion, energiframställning och som industriråvara. Centerpartiet anser
att det är av största betydelse att det satsas stora resurser på forskning och
utveckling inom detta område för att utnyttja de goda förutsättningarna för
produktion och vidareförädling av bioråvaror som finns i Sverige.
Ambitionen måste vara att Sverige skall vara världsledande inom området.
Förutsättningarna är goda för många nya arbetstillfällen. Vad som ovan
anförts om översyn och ökning av forskning och utveckling bör ges
regeringen till känna.
16 Kompetensutveckling för de areella näringarna
Under senare år har allt färre av de studerande vid
naturbruksgymnasierna valt utbildningar med jordbruksinriktning. Detta
kan i förlängningen leda till problem med nyrekrytering inom jordbruket
och dessutom försvåra möjligheterna att anställa kompetent personal
inom näringen. För att vända den negativa utvecklingen är det viktigt att
inställningen till jordbruksföretagande förändras. Både näringen och
samhället i övrigt har ett ansvar att beskriva de framtidsmöjligheter som
finns inom de biobaserade näringarna. I dag finns en tendens att alltför
mycket fokuseras på de problem och svårigheter som näringen idag
belastas av. En förutsättning för att fler skall satsa på ett jobb inom
jordbruksnäringen är att det bedrivs en långsiktig jordbrukspolitik som
syftar till att utveckla, inte avveckla, näringen. Många gånger gör
människor idag ett senare val av yrkesväg än vad man gjorde tidigare.
Det kan innebära att man efter genomförd gymnasieutbildning kanske
arbetar eller studerar vidare för att sedan upptäcka att det är inom
lantbruket man vill förlägga sin yrkeskarriär. Många gånger kan då denna
väg vara stängd då man sedan tidigare har en utbildning som förhindrar
att man går ytterligare en utbildning. Det är därför, särskilt inom denna
sektor, av stor betydelse att behovet av ett sent yrkesval med tillgång till
yrkesinriktad grund- och vidareutbildning inom lantbrukssektorn
garanteras, oberoende av individens tidigare val av gymnasieutbildning.
Detta bör ges regeringen till känna.
17 Jordförvärvslagen
Riksdagen beslutade våren 1991 om en omfattande avreglering av
jordförvärvslagen. Centerpartiet var emot delar av dessa förändringar.
När det gäller den s.k. boplikten för jordbruksfastigheter förändrades
lagen på så vis att bestämmelserna om boplikt endast gäller i de områden
som erhåller glesbygdsstöd. Dessutom är tillämpningen av lagen svag på
detta område.  Med andra ord har boplikten en högst begränsad
betydelse. Centerpartiet varnade i samband med förändringarna för att
förändringar i jordförvärvslagen skulle leda till en omfattande försäljning
av fastigheter till personer som ej har för avsikt att vare sig bo på eller
bruka fastigheten. I vissa delar av landet har den utveckling som vi
varnade för blivit verklighet. Centerpartiet har vid ett flertal tillfällen
därefter krävt en översyn av den nuvarande lagstiftningen i syfte att
stärka kedjan ägande - brukande - boende.
Det är därför bra att en översyn av jordförvärvslagen  och fastighets-
bildningslagen nu görs. Samtidigt kan det konstateras att utredningens
uppdrag främst begränsar sig till frågan om jordförvärvslagens effekter för
både fysiska och juridiska personers möjligheter att förvärva skogsmark,
framför allt bestämmelserna om förvärvarens anknytning till den ort där den
förvärvade egendomen finns, och om förvärv mellan juridiska personer.
Centerpartiets krav på en utredning i syfte att se över hela jordförvärvslagen
står därför fast. Detta bör ges regeringen till känna.
18 Konkurrenslagen
Kooperationen spelar en viktig roll för svensk jordbruksnäring. Det
gäller både inom råvaru- och förädlingsledet. Genom att samverka  i
ekonomiska föreningar kan producenterna ta vara på fördelarna av den
relativa småskaligheten  i primärproduktionen samtidigt som de kan
samverka inom förädling och marknadsföring.
Möjligheten till samverkan inom producentkooperationen har blivit
viktigare i och med att behovet av att marknadsföra svenska livsmedel
internationellt ökat sedan vi blivit medlemmar i EU. De oklarheter som i dag
finns om hur de kooperativa företagen skall behandlas i konkurrenslagen
måste undanröjas. Om inget görs är risken uppenbar att nödvändiga
omstruktureringar inom de lantbrukskooperativa företagen fördröjs.
Investeringsviljan kommer att försvagas. Konkurrenssituationen för svenskt
jordbruk och svensk livsmedelsindustri riskerar att försämras ytterligare.
Centerpartiet anser därför att konkurrenslagen måste förändras. Den negativa
behandlingen av samarbete mellan företag i kooperativa former måste
ersättas med den positiva inställning som utmärker EG-rätten och de andra
EU-länderna.

19 Hemställan

19 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att Sveriges lantbrukare ges
de politiska förutsättningarna att utvecklas som företagare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att försvara den europeiska modellen
för jordbruksproduktion och ta till vara speciella svenska handels-
intressen på jordbruksområdet i kommande världshandelsförhand-
lingar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att stärka det svenska jordbrukets och
den svenska trädgårdsnäringen konkurrenskraft,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om landsbygdsförordningen och miljöstödspro-
grammen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en statlig lånegaranti  för jordbrukare som på
grund av försenade utbetalningar får likviditetsproblem,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om räntekompensation för försenad utbetalning av
arealersättning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förenklingar av regelverket kring jordbruks-
administrationen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvärdering av nuvarande områdesindelning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av reglerna för kadaverhanteringen i
Norrland,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den svenska regeringen skall vara  pådrivande
inom EU för en skärpning av djurskyddslagar inom EU och för
skärpta transportbestämmelser av levande slaktdjur,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud mot antibiotika i djurfoder inom EU,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att prioritera det svenska arbetet inom EU för att
minska förekomsten av salmonella inom gemenskapen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bekämpande av smittsamma djursjukdomar,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ompröva den svenska regeringens inställning
vad gäller direktivet om patent på bioteknologiska uppfinningar,1
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om strikta regler för användningen av genetiskt
modifierade växter i jordbruket och vikten av att övervakningssystem
byggs upp för de växter som godkänts för odling i jordbruket,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att användningen av grödor som är resistenta mot
bekämpningsmedel måste ske på ett säkert sätt
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om märkningen inom gentekniken,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn och ökning av forskning och utveckling
inom lantbrukssektorn,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad tillgänglighet av vuxenutbildning inom
lantbrukssektorn,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning av jordförvärvslagen. 2

Stockholm den 4 oktober 1999
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Kenneth Johansson (c)
Lena Ek (c)
1 Yrkande 14 hänvisat till LU.


2 Yrkande 20 hänvisat till BoU.