Den yrkesmässiga trädgårdsodlingen i vårt land har ett produktionsvärde
på drygt 2,5 miljarder kronor, beräknat på redovisade arealer och
produktion i SCB:s trädgårdsinventering 1996. Produktionen som
omfattar yrkesmässig odling av grönsaker i växthus och på friland,
odling av frukt, bär och plantskoleväxter samt växthusodling av
krukväxter och snittblommor svarar sammantaget för cirka hälften av den
svenska konsumtionen av dessa slag av produkter.
Antalet producerande trädgårdsföretag uppgår till ca 3 700 varav ca 1 400
med odling i växthus och 2 900 med frilandsodling. Antalet sysselsatta upp-
går till drygt 25 000 motsvarande ca 10 000 helårsanställda. En betydande
del av arbetstillfällena i branschen utgörs av säsongsmässiga skörde-
anställningar.
En mer ingående redovisning av branschens produktions-, sysselsättnings-
och konkurrensförhållanden lämnas i utredningsbetänkandet En livsmedels-
strategi för Sverige, SOU 1997:167. Av denna framgår också att trädgårds-
näringen är en utpräglad småföretagsbransch med bred spridning över landet
och med en viktig sysselsättningsskapande betydelse i många områden med
en i övrigt svag industri- eller näringsverksamhet.
EU-medlemskapet har inneburit att konkurrenstrycket på den svenska
trädgårdsproduktionen har ökat kraftigt. Detta har framför allt tagit sig
uttryck i en kraftigt pressad prisbild för den svenska produktionen. En
jämförelse mellan priset i odlarledet mellan 1994 års och årets säsong visar
att prisnivån i dag är genomsnittligt 25-30 procent lägre beroende på
produkt, (tomater 1994 - 13,77 kr/kg, 1999 ca 10,00 kr/kg). Någon mot-
svarande förändring av produktionskostnaderna har inte skett. Den
föreslagna höjningen av dieselskatten försämrar trädgårdsnäringens
konkurrensläge ytterligare. Den svenska trädgårdsnäringen har inte heller på
något annat sätt, som i Finland och Österrike, getts ett övergångsstöd för att
kompensera de prisförändringar som skett sedan EU-inträdet. Detta har lett
till att den nödvändiga strukturförändring som är viktig för att fortsättnings-
vis kunna möta prispress, konkurrens och marknadskrav alltjämt dröjer.
Såväl en ökad företagsstorlek, modernisering av växthusstrukturen som en
ökad rationaliseringsgrad är för företagen sådana viktiga förändringar som
politiken på trädgårdsområdet måste medverka till att skapa utrymme för.
Detta kan inte åstadkommas med den skatte- och avgiftsbelastning på
produktionsfaktorer som idag gäller för denna sektor.
Investerings- och produktutvecklingsstöd
Den svaga lönsamhetsutvecklingen i trädgårdsföretagen hittills under
hela 90-talet har medfört en kraftig eftersläpning i strukturutvecklingen
och i förnyelsen av produktionsbyggnader och produktionsteknik. EU-
medlemskapet har som framhållits inte inneburit någon fördel i detta
avseende för branschen. Av SCB-statistiken framgår att företagsstorleken
inom växthusodlingen endast marginellt förändrats under denna period.
Medelarealen växthusyta i Sverige är ca 2 400 m2 medan den i Danmark
är ca dubbelt så stor och i Holland ca tre till fyra gånger så stor.
Nyföretagandet inom odlingen i Sverige är också för lågt för att kunna på
sikt upprätthålla den nuvarande omfattningen av den svenska
trädgårdsodlingen.
Det investeringsstödsprogram som riksdagen beslutade införa den 1
januari 1997 har under den innevarande programperioden medgett ett
maximalt investeringsstödsbelopp på 150 000 kr per företag. Detta belopp är
inte anpassat efter växthusodlingens mer kapitalintensiva investerings-
åtaganden och behov. Stödet har också endast utgått till energibesparande
och miljöförbättrande åtgärder.
För att beakta vad som här anförts om behovet av strukturåtgärder inom
växthusodlingen vill vi understryka angelägenheten att trädgårdsnäringen ges
samma konkurrensmöjligheter som näringen i övriga EU-länder, under den
kommande programperioden.
Växthusodlingens energibeskattning
Sverige tillämpar den högsta energibeskattningen för
växthusuppvärmning i EU. En svensk växthusodlare betalar, beroende på
företagets omsättning, en skatt på mellan ca 200 kr och 525 kr per m³
eldningsolja. I Danmark utgör koldioxidskatten ca 10 kr per m³ för de
företag som är underkastade s.k. energibesiktning. I Holland uttas ingen
koldioxidskatt.
I Danmark har t.ex. energibeskattningen dessutom en utformning som
innebär att skatterna återförs till näringen som ett stöd för energibesparande
investeringar. Programmet är anpassat för att främja en strukturanpassning
av den danska växthusodlingen mot större och rationellare brukningsenheter.
I betänkandet En livsmedelsstrategi för Sverige har energibeskattningens
betydelse för de svenska växthusföretagens konkurrenskraft analyserats och i
betänkandet föreslås mot bakgrund härav en reducering av beskattningen för
de olika fossila bränsleslagen till i nivå med EU:s miniskattedirektiv för
mineraloljeprodukter motsvarande 160 kr/m3 olja.
Den svenska koldioxidbeskattningen för växthusodlingen bygger dessutom
på ett beräkningssystem, den s.k. 0,8-procentsregeln. Denna tillkom mot
bakgrund av behovet att mildra effekten av den koldioxidskattehöjning som
skedde den 1 juli 1997 för de mest konkurrensutsatta, energiintensiva
företagen. Nedsättningsprincipen byggde på att företagets kostnad för skatten
sattes i relation till företagens försäljningsvärde av produktionen. För vissa
växthusföretag medförde principen en i stort bibehållen skattenivå i
förhållande till situationen före den 1 juli 1997 medan den för andra innebar
en skattehöjning ända upp till en fördubbling av erlagd skatt. Idag erlägger
således växthusföretagen en skatt som kan variera från ca 200 till 525 kr per
m³ eldningsolja.
Genom att skatteuttaget bestäms av växthusföretagens omsättning innebär
detta att varje företag till skattemyndigheten måste ansöka om nedsättning
och redovisa underlaget för detta genom fakturaverifikationer på inköpt
bränsle och omsättningsuppgifter för produktionen. Genom att riksdagen
samtidigt beviljat växthusföretagen att få denna nedsättning direkt avräknad
på bränslefakturan måste företagen inför varje kalenderår dessutom begära
ett förhandsbesked från skattemyndigheten om nedsättningen baserat på en
uppskattad bränsleförbrukning och omsättning det kommande året.
Slutreglering av skatt skall därefter ske efter kalenderårets utgång som ovan
angetts.
Skattehöjningen den 1 juli 1997 skedde för att de industriföretag som
ansågs tjäna på EU-medlemskapets öppnare marknadsförhållanden skulle
medverka i finansieringen av den svenska medlemskapsavgiften. Som vi
framhållit inledningsvis i denna motion har den svenska växthusnäringen inte
kunnat tillgodoräkna sig några vinster av medlemskapet hittills utan
ytterligare fått vidkännas en försvagning av denna.
Det här redovisade nedsättningssystemet medför också betydande
orättvisor för de företag som drabbats av en skattehöjning. Genom att
nedsättningen relateras till företagens omsättning tar den inte på något sätt
hänsyn till företagens konkurrenssituation före och efter den 1 juli 1997.
Företagets omsättning är inte en spegling av konkurrensförhållande,
lönsamhet och vinst. I stället kan visas att de företag som erhållit en
skattehöjning i stället genomgående har sina högre försäljningsvärden till
följd av att man har ett högre ingångsvärde i produktionen på grund av att
man startar produktionen på dyrt inköpt plantmaterial och inte på frösådd.
Förädlingsvärdet i företaget med hög skatt är emellertid lika stort som i
företaget med låg skatt. Detta visar att skattemodellen inte uppfyller de
förutsättningar som konstruktionen förutsatt och att de drabbade företagen
ytterligare pressats i sin konkurrenssituation.
Nedsättningssystemet har också en mer direkt konkurrenssnedvridande
effekt mellan växthusföretag som utnyttjar olika bränslen för sin produktion
men med en annars likartad produktion. Genom att riksdagen i
nedsättningssystemet byggt in att inget företag som utnyttjar olja för
uppvärmning vid något tillfälle får inköpa olja till en lägre skattekostnad än
160 kr per m³, dvs. att EU:s rekommenderade mineraloljedirektiv skall
tillämpas, sätts en nedre gräns för skattenedsättningen för dessa företag.
Detta innebär att ett växthusföretag som utnyttjar naturgas för sin
uppvärmning kommer i en bättre beskattningssituation än det som utnyttjar
olja. Nedsättningsregeln har här inget motsvarande bottenvärde utan
beskattningen skulle teoretiskt kunna gå ner till motsvarande 126 kr per m³
olja (12 procent av nominellt skattebelopp). För t.ex. två företag med
tomatodling, båda med en odling på 5 000 kvm, skulle skatteskillnaden
mellan företagen kunna uppgå till ca 20 000 kronor.
Eftersom naturgasnätet inte har en sträckning i landet som gör att
växthusföretagen har jämlika möjligheter att utnyttja denna energikälla för
uppvärmning bidrar nedsättningssystemet till att kraftigt förstärka kon-
kurrensfördelarna för dem som har denna möjlighet. Naturgas som
energikälla ger för övrigt kostnadsfördelar i produktionen t.ex. genom
möjligheten till billigare koldioxidgödsling, lägre underhåll och ett
effektivare energiutnyttjande.
Nedsättningssystemet som vi tidigare också redogjort för har inneburit en
betydande administrativ belastning på företagen genom förhandsbesked och
slutredovisning av energiskatt. Genom systemets uppbyggnad har det också
tagit lång tid för företagen att kunna klarlägga i vad mån de är berättigade
till
nedsättning eller ej. Av skattemyndighetens statistik framgår att ännu endast
drygt 500 av landets ca 1 400 växthusföretag utnyttjar denna nedsättnings-
möjlighet. Redogörelser för systemet från skattemyndighetens och från
näringens organisationers sida blir med viss nödvändighet omfattande och
svårtillgänglig vilket också inses av den redogörelse av systemet som vi i
denna motion lämnar. Härtill kommer svårigheter att med hänsyn till de
många olika produktionsinriktningar som växthusodlingen uppvisar
klarlägga vad som avses med företagets försäljningsvärde, nyttjad energi för
uppvärmning för produktion m.m.
Växthusodlingen är liksom trädgårdsodlingen generellt en utpräglad små-
företagarbransch och mot den bakgrunden i behov av enkla administrativa
regelverk. Vi anser att det är en skyldighet från samhällets sida att inte
pålägga en bransch så administrativt betungande regler att ett stort antal av
dess företag inte ges reella möjligheter att nyttja de förmåner som
regelverken är avsedda att ge. Mot bakgrund av dessa konkurrensför-
sämrande effekter som vi här visat på, anser vi att systemet omgående bör
ändras. Växthusnäringen bör befrias från 0,8-procentsregeln till förmån för
en generell koldioxidbeskattning, lika för hela näringen.
Forskning och utveckling
Av väsentlig betydelse för trädgårdsnäringens konkurrenskraft i ett både
näraliggande och längre perspektiv är dess möjligheter att bedriva ett
progressivt utvecklingsarbete och att ha tillgång till ett resursstarkt och
ändamålsenligt system för tillämpad forskning och projektverksamhet. I
takt med att samhällets resurser alltmer koncentrerats till den mer
undervisningsstödjande forskningen vid Sveriges Lantbruksuniversitet
har ansvaret för den tillämpade utvecklingsverksamheten tydligare förts
över på näringen själv att ta ansvar för.
Bristen på denna viktiga tillämpade forskning och utvecklingsverksamhet
har bl.a. uppmärksammats av Statens Råd för Skogs- och Jordbruks-
forskning. Detta råd har i ett särskilt utredningsbetänkande äskat särskilda
budgetmedel för sådan verksamhet och även uttalat sig för att samhället
stöder näringen i uppbyggnaden av en gemensam utvecklingsfond genom en
lagstiftning om en obligatorisk produktionsavgift. Från näringens sida
begärdes redan i juni 1995 i en framställan till regeringen samhällets med-
verkan i tillskapandet av sådan obligatorisk utvecklingsfond inom näringen.
Vi får nu avvakta regeringens åtgärd med anledning av riksdagens till-
kännagivande i frågan.
Behovet av förbättrade forsknings- och utvecklingsinsatser är stort inom
trädgårdsnäringen. Konkurrensen är hård och andra länder satsar resurser på
denna sektor. Trädgårdsnäringen i Sverige arbetar utifrån målsättningen bra
kvalitet, och det finns också goda förutsättningar att utveckla denna näring.
Vi anser att forsknings- och utvecklingsinsatserna inom trädgårdsnäringen
ytterligare skall prioriteras inom ramen för forskningsanslagen.
Arbetskrafts- och sysselsättningsfrågor
Trädgårdsnäringen sysselsätter ett betydande antal personer under
skördesäsong. Kostnaden för skördearbete utgör också en betydande
andel av framför allt frilandsföretagens produktionskostnader. Det är ofta
svårt att uteslutande klara detta arbete med svensk arbetskraft varför i
viss omfattning tillfällig arbetskraft från länder utanför gemenskapen
anställs kortvarigt. För denna anställning betalar odlarna fulla
arbetsgivaravgifter trots att arbetstagarna inte får tillgodogöra sig hela
trygghetssystemet. Avgifterna får därför karaktären av skatt.
Administrationen och redovisningen av dessa avgifter är också en
belastning på företagen under denna intensiva period i verksamheten.
I flera EU-länder tillämpas betydande lättnader i avgiftsuttaget på tillfälligt
anställd skördearbetskraft. I Belgien tillämpas en nedsättning av arbets-
givaravgiften från 35 till 4 % under en 60-dagarsperiod för denna kategori
arbetstagare, och i Holland tillämpas ett särskilt fruktplockarreglemente med
nedsatta avgifter. I Tyskland tillämpas ett motsvarande system som i Belgien
med avgiftsbefrielse för en första arbetsperiod av detta slags anställning.
I Sverige finns en avgiftsfri lönegräns på 1 000 kr under vilken arbets-
givaren inte behöver redovisa arbetsgivaravgifter. Gränsen fastställdes senast
1985 varför vi anser att det finns skäl att på nytt pröva denna gräns. En
prövning bör därvid göras utifrån den konkurrenssituation som ovan
redovisats. En prövning av gränsen bör också ses i perspektivet av behovet
att generellt skapa enklare administrativa rutiner för den småföretagar-
kategori det här handlar om.
Riksdagen har tidigare beslutat om en särskild nedsättning av arbets-
givaravgifterna för små och medelstora företag med 5 % för en månatlig
maximal lönesumma på 71 000 kr. För företag inom en näring med en stark
säsongsmässighet i sitt arbetskraftsbehov innebär regeln att man inte kan
utnyttja nedsättningen på årsbasis i samma omfattning som företag med en
jämn sysselsättning över året. Det finns anledning att i det sammanhanget ta i
beaktande vad som i regeringsförklaringen framhållits om att jordbruket skall
ha likvärdiga villkor med andra näringar.
I finansutskottets yttrande 1996/97:FiU20 framhöll utskottet att man inte
fann den nuvarande ordningen för den särskilda nedsättningen av
arbetsgivaravgiften tillfredsställande utan förutsatte att regeringen överväger
möjligheten av en årlig avstämning av denna. Vi delar finansutskottets
mening i frågan och anser att trädgårdsnäringens företag av rättviseskäl och i
beaktande av dess konkurrenssituation medges en nedsättning av
arbetsgivaravgiften baserad på årslönesumman upp till ett maximibelopp på
852 000 kr (12 x 71 000 kr).
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rättvisa konkurrensförutsättningar för trädgårds-
näringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om näringens energibeskattning,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning och utveckling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetskrafts- och sysselsättningsfrågor. 2