Den yrkesmässiga trädgårdsodlingen i vårt land har ett produktionsvärde på drygt 2,5 miljarder kronor, beräknat på redovisade arealer och produktion i SCB:s trädgårdsinventering 1996. Produktionen som omfattar yrkesmässig odling av grönsaker i växthus och på friland, odling av frukt, bär och plantskoleväxter samt växthusodling av krukväxter och snittblommor svarar sammantaget för cirka hälften av den svenska konsumtionen av dessa slag av produkter.
Antalet producerande trädgårdsföretag uppgår till ca 3 700 varav ca 1 400 med odling i växthus och 2 900 med frilandsodling. Antalet sysselsatta upp- går till drygt 25 000 motsvarande ca 10 000 helårsanställda. En betydande del av arbetstillfällena i branschen utgörs av säsongsmässiga skörde- anställningar.
En mer ingående redovisning av branschens produktions-, sysselsättnings- och konkurrensförhållanden lämnas i utredningsbetänkandet En livsmedels- strategi för Sverige, SOU 1997:167. Av denna framgår också att trädgårds- näringen är en utpräglad småföretagsbransch med bred spridning över landet och med en viktig sysselsättningsskapande betydelse i många områden med en i övrigt svag industri- eller näringsverksamhet.
EU-medlemskapet har inneburit att konkurrenstrycket på den svenska trädgårdsproduktionen har ökat kraftigt. Detta har framför allt tagit sig uttryck i en kraftigt pressad prisbild för den svenska produktionen. En jämförelse mellan priset i odlarledet mellan 1994 års och årets säsong visar att prisnivån i dag är genomsnittligt 25-30 procent lägre beroende på produkt, (tomater 1994 - 13,77 kr/kg, 1999 ca 10,00 kr/kg). Någon mot- svarande förändring av produktionskostnaderna har inte skett. Den föreslagna höjningen av dieselskatten försämrar trädgårdsnäringens konkurrensläge ytterligare. Den svenska trädgårdsnäringen har inte heller på något annat sätt, som i Finland och Österrike, getts ett övergångsstöd för att kompensera de prisförändringar som skett sedan EU-inträdet. Detta har lett till att den nödvändiga strukturförändring som är viktig för att fortsättnings- vis kunna möta prispress, konkurrens och marknadskrav alltjämt dröjer. Såväl en ökad företagsstorlek, modernisering av växthusstrukturen som en ökad rationaliseringsgrad är för företagen sådana viktiga förändringar som politiken på trädgårdsområdet måste medverka till att skapa utrymme för. Detta kan inte åstadkommas med den skatte- och avgiftsbelastning på produktionsfaktorer som idag gäller för denna sektor.
Investerings- och produktutvecklingsstöd
Den svaga lönsamhetsutvecklingen i trädgårdsföretagen hittills under hela 90-talet har medfört en kraftig eftersläpning i strukturutvecklingen och i förnyelsen av produktionsbyggnader och produktionsteknik. EU- medlemskapet har som framhållits inte inneburit någon fördel i detta avseende för branschen. Av SCB-statistiken framgår att företagsstorleken inom växthusodlingen endast marginellt förändrats under denna period. Medelarealen växthusyta i Sverige är ca 2 400 m2 medan den i Danmark är ca dubbelt så stor och i Holland ca tre till fyra gånger så stor. Nyföretagandet inom odlingen i Sverige är också för lågt för att kunna på sikt upprätthålla den nuvarande omfattningen av den svenska trädgårdsodlingen.
Det investeringsstödsprogram som riksdagen beslutade införa den 1 januari 1997 har under den innevarande programperioden medgett ett maximalt investeringsstödsbelopp på 150 000 kr per företag. Detta belopp är inte anpassat efter växthusodlingens mer kapitalintensiva investerings- åtaganden och behov. Stödet har också endast utgått till energibesparande och miljöförbättrande åtgärder.
För att beakta vad som här anförts om behovet av strukturåtgärder inom växthusodlingen vill vi understryka angelägenheten att trädgårdsnäringen ges samma konkurrensmöjligheter som näringen i övriga EU-länder, under den kommande programperioden.
Växthusodlingens energibeskattning
Sverige tillämpar den högsta energibeskattningen för växthusuppvärmning i EU. En svensk växthusodlare betalar, beroende på företagets omsättning, en skatt på mellan ca 200 kr och 525 kr per m³ eldningsolja. I Danmark utgör koldioxidskatten ca 10 kr per m³ för de företag som är underkastade s.k. energibesiktning. I Holland uttas ingen koldioxidskatt.
I Danmark har t.ex. energibeskattningen dessutom en utformning som innebär att skatterna återförs till näringen som ett stöd för energibesparande investeringar. Programmet är anpassat för att främja en strukturanpassning av den danska växthusodlingen mot större och rationellare brukningsenheter.
I betänkandet En livsmedelsstrategi för Sverige har energibeskattningens betydelse för de svenska växthusföretagens konkurrenskraft analyserats och i betänkandet föreslås mot bakgrund härav en reducering av beskattningen för de olika fossila bränsleslagen till i nivå med EU:s miniskattedirektiv för mineraloljeprodukter motsvarande 160 kr/m3 olja.
Den svenska koldioxidbeskattningen för växthusodlingen bygger dessutom på ett beräkningssystem, den s.k. 0,8-procentsregeln. Denna tillkom mot bakgrund av behovet att mildra effekten av den koldioxidskattehöjning som skedde den 1 juli 1997 för de mest konkurrensutsatta, energiintensiva företagen. Nedsättningsprincipen byggde på att företagets kostnad för skatten sattes i relation till företagens försäljningsvärde av produktionen. För vissa växthusföretag medförde principen en i stort bibehållen skattenivå i förhållande till situationen före den 1 juli 1997 medan den för andra innebar en skattehöjning ända upp till en fördubbling av erlagd skatt. Idag erlägger således växthusföretagen en skatt som kan variera från ca 200 till 525 kr per m³ eldningsolja.
Genom att skatteuttaget bestäms av växthusföretagens omsättning innebär detta att varje företag till skattemyndigheten måste ansöka om nedsättning och redovisa underlaget för detta genom fakturaverifikationer på inköpt bränsle och omsättningsuppgifter för produktionen. Genom att riksdagen samtidigt beviljat växthusföretagen att få denna nedsättning direkt avräknad på bränslefakturan måste företagen inför varje kalenderår dessutom begära ett förhandsbesked från skattemyndigheten om nedsättningen baserat på en uppskattad bränsleförbrukning och omsättning det kommande året. Slutreglering av skatt skall därefter ske efter kalenderårets utgång som ovan angetts.
Skattehöjningen den 1 juli 1997 skedde för att de industriföretag som ansågs tjäna på EU-medlemskapets öppnare marknadsförhållanden skulle medverka i finansieringen av den svenska medlemskapsavgiften. Som vi framhållit inledningsvis i denna motion har den svenska växthusnäringen inte kunnat tillgodoräkna sig några vinster av medlemskapet hittills utan ytterligare fått vidkännas en försvagning av denna.
Det här redovisade nedsättningssystemet medför också betydande orättvisor för de företag som drabbats av en skattehöjning. Genom att nedsättningen relateras till företagens omsättning tar den inte på något sätt hänsyn till företagens konkurrenssituation före och efter den 1 juli 1997. Företagets omsättning är inte en spegling av konkurrensförhållande, lönsamhet och vinst. I stället kan visas att de företag som erhållit en skattehöjning i stället genomgående har sina högre försäljningsvärden till följd av att man har ett högre ingångsvärde i produktionen på grund av att man startar produktionen på dyrt inköpt plantmaterial och inte på frösådd. Förädlingsvärdet i företaget med hög skatt är emellertid lika stort som i företaget med låg skatt. Detta visar att skattemodellen inte uppfyller de förutsättningar som konstruktionen förutsatt och att de drabbade företagen ytterligare pressats i sin konkurrenssituation.
Nedsättningssystemet har också en mer direkt konkurrenssnedvridande effekt mellan växthusföretag som utnyttjar olika bränslen för sin produktion men med en annars likartad produktion. Genom att riksdagen i nedsättningssystemet byggt in att inget företag som utnyttjar olja för uppvärmning vid något tillfälle får inköpa olja till en lägre skattekostnad än 160 kr per m³, dvs. att EU:s rekommenderade mineraloljedirektiv skall tillämpas, sätts en nedre gräns för skattenedsättningen för dessa företag. Detta innebär att ett växthusföretag som utnyttjar naturgas för sin uppvärmning kommer i en bättre beskattningssituation än det som utnyttjar olja. Nedsättningsregeln har här inget motsvarande bottenvärde utan beskattningen skulle teoretiskt kunna gå ner till motsvarande 126 kr per m³ olja (12 procent av nominellt skattebelopp). För t.ex. två företag med tomatodling, båda med en odling på 5 000 kvm, skulle skatteskillnaden mellan företagen kunna uppgå till ca 20 000 kronor.
Eftersom naturgasnätet inte har en sträckning i landet som gör att växthusföretagen har jämlika möjligheter att utnyttja denna energikälla för uppvärmning bidrar nedsättningssystemet till att kraftigt förstärka kon- kurrensfördelarna för dem som har denna möjlighet. Naturgas som energikälla ger för övrigt kostnadsfördelar i produktionen t.ex. genom möjligheten till billigare koldioxidgödsling, lägre underhåll och ett effektivare energiutnyttjande.
Nedsättningssystemet som vi tidigare också redogjort för har inneburit en betydande administrativ belastning på företagen genom förhandsbesked och slutredovisning av energiskatt. Genom systemets uppbyggnad har det också tagit lång tid för företagen att kunna klarlägga i vad mån de är berättigade till nedsättning eller ej. Av skattemyndighetens statistik framgår att ännu endast drygt 500 av landets ca 1 400 växthusföretag utnyttjar denna nedsättnings- möjlighet. Redogörelser för systemet från skattemyndighetens och från näringens organisationers sida blir med viss nödvändighet omfattande och svårtillgänglig vilket också inses av den redogörelse av systemet som vi i denna motion lämnar. Härtill kommer svårigheter att med hänsyn till de många olika produktionsinriktningar som växthusodlingen uppvisar klarlägga vad som avses med företagets försäljningsvärde, nyttjad energi för uppvärmning för produktion m.m.
Växthusodlingen är liksom trädgårdsodlingen generellt en utpräglad små- företagarbransch och mot den bakgrunden i behov av enkla administrativa regelverk. Vi anser att det är en skyldighet från samhällets sida att inte pålägga en bransch så administrativt betungande regler att ett stort antal av dess företag inte ges reella möjligheter att nyttja de förmåner som regelverken är avsedda att ge. Mot bakgrund av dessa konkurrensför- sämrande effekter som vi här visat på, anser vi att systemet omgående bör ändras. Växthusnäringen bör befrias från 0,8-procentsregeln till förmån för en generell koldioxidbeskattning, lika för hela näringen.
Forskning och utveckling
Av väsentlig betydelse för trädgårdsnäringens konkurrenskraft i ett både näraliggande och längre perspektiv är dess möjligheter att bedriva ett progressivt utvecklingsarbete och att ha tillgång till ett resursstarkt och ändamålsenligt system för tillämpad forskning och projektverksamhet. I takt med att samhällets resurser alltmer koncentrerats till den mer undervisningsstödjande forskningen vid Sveriges Lantbruksuniversitet har ansvaret för den tillämpade utvecklingsverksamheten tydligare förts över på näringen själv att ta ansvar för.
Bristen på denna viktiga tillämpade forskning och utvecklingsverksamhet har bl.a. uppmärksammats av Statens Råd för Skogs- och Jordbruks- forskning. Detta råd har i ett särskilt utredningsbetänkande äskat särskilda budgetmedel för sådan verksamhet och även uttalat sig för att samhället stöder näringen i uppbyggnaden av en gemensam utvecklingsfond genom en lagstiftning om en obligatorisk produktionsavgift. Från näringens sida begärdes redan i juni 1995 i en framställan till regeringen samhällets med- verkan i tillskapandet av sådan obligatorisk utvecklingsfond inom näringen.
Vi får nu avvakta regeringens åtgärd med anledning av riksdagens till- kännagivande i frågan.
Behovet av förbättrade forsknings- och utvecklingsinsatser är stort inom trädgårdsnäringen. Konkurrensen är hård och andra länder satsar resurser på denna sektor. Trädgårdsnäringen i Sverige arbetar utifrån målsättningen bra kvalitet, och det finns också goda förutsättningar att utveckla denna näring. Vi anser att forsknings- och utvecklingsinsatserna inom trädgårdsnäringen ytterligare skall prioriteras inom ramen för forskningsanslagen.
Arbetskrafts- och sysselsättningsfrågor
Trädgårdsnäringen sysselsätter ett betydande antal personer under skördesäsong. Kostnaden för skördearbete utgör också en betydande andel av framför allt frilandsföretagens produktionskostnader. Det är ofta svårt att uteslutande klara detta arbete med svensk arbetskraft varför i viss omfattning tillfällig arbetskraft från länder utanför gemenskapen anställs kortvarigt. För denna anställning betalar odlarna fulla arbetsgivaravgifter trots att arbetstagarna inte får tillgodogöra sig hela trygghetssystemet. Avgifterna får därför karaktären av skatt. Administrationen och redovisningen av dessa avgifter är också en belastning på företagen under denna intensiva period i verksamheten.
I flera EU-länder tillämpas betydande lättnader i avgiftsuttaget på tillfälligt anställd skördearbetskraft. I Belgien tillämpas en nedsättning av arbets- givaravgiften från 35 till 4 % under en 60-dagarsperiod för denna kategori arbetstagare, och i Holland tillämpas ett särskilt fruktplockarreglemente med nedsatta avgifter. I Tyskland tillämpas ett motsvarande system som i Belgien med avgiftsbefrielse för en första arbetsperiod av detta slags anställning.
I Sverige finns en avgiftsfri lönegräns på 1 000 kr under vilken arbets- givaren inte behöver redovisa arbetsgivaravgifter. Gränsen fastställdes senast 1985 varför vi anser att det finns skäl att på nytt pröva denna gräns. En prövning bör därvid göras utifrån den konkurrenssituation som ovan redovisats. En prövning av gränsen bör också ses i perspektivet av behovet att generellt skapa enklare administrativa rutiner för den småföretagar- kategori det här handlar om.
Riksdagen har tidigare beslutat om en särskild nedsättning av arbets- givaravgifterna för små och medelstora företag med 5 % för en månatlig maximal lönesumma på 71 000 kr. För företag inom en näring med en stark säsongsmässighet i sitt arbetskraftsbehov innebär regeln att man inte kan utnyttja nedsättningen på årsbasis i samma omfattning som företag med en jämn sysselsättning över året. Det finns anledning att i det sammanhanget ta i beaktande vad som i regeringsförklaringen framhållits om att jordbruket skall ha likvärdiga villkor med andra näringar.
I finansutskottets yttrande 1996/97:FiU20 framhöll utskottet att man inte fann den nuvarande ordningen för den särskilda nedsättningen av arbetsgivaravgiften tillfredsställande utan förutsatte att regeringen överväger möjligheten av en årlig avstämning av denna. Vi delar finansutskottets mening i frågan och anser att trädgårdsnäringens företag av rättviseskäl och i beaktande av dess konkurrenssituation medges en nedsättning av arbetsgivaravgiften baserad på årslönesumman upp till ett maximibelopp på 852 000 kr (12 x 71 000 kr).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa konkurrensförutsättningar för trädgårds- näringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om näringens energibeskattning,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och utveckling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetskrafts- och sysselsättningsfrågor. 2
Stockholm den 4 oktober 1999
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lars Lindblad (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Berit Adolfsson (m)
Inger René (m)
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Björkman (m)
Ola Sundell (m)
1 Yrkande 2 hänvisat SkU. 2 Yrkande 4 hänvisat SfU.