med anledning av prop. 1999/2000:76 Lag om märkning och registrering av hundar
1 Sammanfattning
I propositionen föreslås en ny lag om märkning och registrering av
hundar. Enligt lagen ska alla hundar märkas så att hunden kan
identifieras och ägarskapet registreras i ett för landet centralt register.
Hundägare som inte låter märka sin hund påförs inte någon
straffsanktion.
Om ägaren till en omhändertagen hund däremot inte inom viss tid låter
märka och anmäla sitt ägarskap till det centrala registret får polismyndig-
heten besluta om hunden ska säljas, skänkas bort eller avlivas.
2 Bakgrund
Under senare år har allt fler fall uppmärksammats då aggressiva hundar
attackerat och skadat andra. En ras som främst förekommit är den s.k.
pitbullterriern. Inte minst i media har vi fått läsa om svårt bitna barn och
om hundar som hetsats mot andra hundar. Uppenbart avlas och tränas
vissa hundar till otillåten kamp, en synnerligen oseriös verksamhet ofta
förknippad med kriminalitet. Hunden har till och med kommit att bli
något av ett nytt vapen och därmed ett allvarligt samhällsproblem.
Kamphundar är ett samlingsbegrepp som främst innefattar pitbullterrier,
men även rottweiler, dobermann, boxer samt olika former av korsningar
förekommer.
Under senare år har en markant ökning skett av antalet hundar inom
kategorin kamphund. Det finns en gråzon, då blandraser blir svårare att
hantera och kategorisera. De värsta problemen har uppstått då hundarna ägs
av kriminellt belastade personer. Ökad smuggling gör det dessutom svårare
att komma åt ägarna.
I Sverige finns idag cirka 800 000 hundar. De flesta skaffar hund som ett
sällskap eller som jakthund. En stor majoritet av hundägarna har redan idag
på frivillig basis låtit märka och registrera sina hundar. Många väljer
dessutom själva att lära känna sin hunds egenskaper genom aktiv träning på
olika hundklubbar eller umgås med hunden och lär den bli en vän i familjen.
Antalet hundar som räknas till gruppen kamphundar uppskattas idag till ca
2 000 stycken. Dock finns ett betydande mörkertal. Större delen av dessa
hundar är inte märkta eller registrerade. De som är det har ägare som har
seriösa ambitioner med sina hundar, precis som vilken annan hundägare som
helst. En pitbullterrier, t.ex., kan i rätta händer vara en trevlig och stabil
hund.
Med ägande följer alltid ansvar. Detta gäller inte minst de som äger djur,
oavsett om ägandet är för nöjets eller nyttans skull. Givetvis är ägaren
ansvarig för sin hunds agerande.
2.1 Märkning och registrering
Det stora flertalet märker redan idag sina hundar. Det finns ett antal olika
register som det går att finna ägaren i. Alla gör det på frivillig väg, av
olika anledningar. För polisens del är t.ex. Svenska kennelklubbens
register alltid tillgängligt för att söka ägaren i. Detta är en fördel t.ex. vid
sökande av ägare till upphittade hundar.
Personer som redan idag avstår från att märka sina hundar kommer med
stor sannolikhet att göra detta även framöver. Personer som har hundar som
vapen eller i annan form av kriminell verksamhet lär vara särskilt
intresserade av att även framöver avstå från registrering. Därmed riskerar
hela lagen att bli tämligen verkningslös. Regeringens förslag riskerar därmed
att inte uppnå någonting annat än att vanliga skötsamma hundägare tvingas
registrera sin hund. Det man vill åstadkomma är att polisen får rätt att
omhänderta de hundar som inte har någon ägare registrerad. Detta kräver inte
att man inför ett tvång på registrering, utan bara att man ger polisen rätt att
omhänderta hundar som de inte kan hänföra till en bestämd ägare.
3 Bättre möjligheter för polisen
Särskilt angeläget är det att polisen ges befogenhet att omhänderta
aggressiva eller hotfulla hundar. Av de kamphundsägare som polisen
spårat, förekommer över 90 procent i polisens register. De flesta
kamphundar förekommer i personkretsar som har en kriminell
verksamhet. Dessa hundägare kommer antagligen inte att låta registrera
sin hund även om det blir obligatoriskt.
Vid misstanke om brott eller vid händelser där hundar är inblandade på ett
otillbörligt sätt, t.ex. kamphundar, anser vi att polisen måste få ökade
möjligheter att omhänderta farliga hundar. Polisingripanden måste vara
möjliga i ett tidigare skede och i förebyggande syfte. Det bör ankomma på
regeringen att se över gällande bestämmelser i syfte att förbättra polisens
möjligheter till ingripande. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen tillkänna.
4 Hemställan
4 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:76,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ge polisen
möjlighet att omhänderta de hundar som inte kan hänföras till en
bestämd ägare.