Området norr om Vättern i gränslandet mellan Västra
Götaland och Örebro län bestående av skogar med åkrar här
och var benämns vanligen Tiveden. Det kuperade, sjörika
landskapet avbrutet av odlingsbygder har stora sociala,
botaniska, geovetenskapliga och zoologiska naturvärden. Det
är för turisten en tilltalande landskapsbild men för de i
området verksamma lantbrukarna en annan bild som man nu
ser. Tiveden var för några hundra år sedan en obygd, farlig
att passera utan väpnad eskort. Så är det inte längre, men
problemen hopar sig med allt färre brukare till markerna och
en stor avfolkning som följd.
Det är i dag svårt att bibehålla jordbruksmark, och det finns markägare
som tvingas betala sin arrendator för att överhuvudtaget få markerna
brukade. Skogen tränger sig på och växer på sina ställen allt närmare in på
knutarna och återtar mark som varit uppodlad i hundratals år.
I Jordbruksverkets rapport 1998:2 jämför man vad som händer i Tiveden
med situationen inom stödområde 4. Utvecklingen gäller mellan åren 1990
och 1995. Man konstaterar då att produktionen och den brukade arealen i
Tiveden har minskat mer än i stödområde 4. Detta gäller till exempel för
mjölkkor och svin och för produktion av spannmål liksom för åkermarken
totalt.
Under innevarande år presenterar SCB siffror som visar vad som hänt
mellan åren 1995 och 1998. Man kan befara att dessa siffror kommer att visa
att den negativa trenden fortsatt även de senaste åren.
Var gränsen för stödområde 4 skulle gå beslutades i stor utsträckning utan
hänsyn till faktiska förhållanden. De villkor som råder i praktiken i området
på båda sidor om länsgränsen Västra Götaland/Värmland har tyvärr spelat
mindre roll. Den nuvarande områdesindelningen följer länsgränsen mot
Värmlands län. Genom att strikt följa den administrativt fastställda
länsgränsen tas ej hänsyn till vare sig geografiska likheter mellan orter på
båda sidor om gränsen eller likheter mellan de verksamhetsmässiga
förutsättningarna som råder mellan Karlsborgs och Gullspångs kommuner i
Västra Götaland och Kristinehamns kommun i Värmlands län.
Ändamålet med LFA-stöd, vilket framgår av direktiven för placering i ett
stödområde, är att främja möjligheterna att behålla jordbruk i områden med
svåra produktionsförhållanden. LFA-stödet skall kompensera för de
naturgivna produktionsnackdelar som kan förekomma. Vid en sådan
bedömning står det helt klart att produktionskostnaderna i Tivedens-
kommunerna är höga på grund av: klimatfaktorer, sämre och ojämna jordar,
ogynnsam företagsstruktur, sämre arrondering, låg befolkningstäthet samt
mindre väl utvecklad infrastruktur.
Verksamheten inom kommunerna i Tiveden präglas av en jordbruksbygd
med småskalighet där intäkterna från skogsbruket för många utgör en
betydande och nödvändig del av utkomsten. För bygdens fortlevnad och
utveckling samt ur kulturlandskaps- och miljöaspekter är det synnerligen
viktigt att man får behålla en levande landsbygd. Då bygden kännetecknas av
låg befolkningstäthet, svagt utvecklad infrastruktur samt hög arbetslöshet är
ett livskraftigt jordbruk av största betydelse för näringslivet i hela Tiveden.
Nordväst om Tiveden, dvs. i Värmland, är förhållandena betydligt annor-
lunda och mycket gynnsammare för jord- och skogsbruket. Eftersom man
befinner sig i stödområde 4 ges ersättningar i större omfattning för att hålla
landskapet öppet och jordbruket livskraftigt. För Tivedens lantbrukare är
skillnaden i ersättningar svåra att förstå och acceptera, eftersom skörde-
statistiken visar på lägre avkastning i Tiveden än i Värmland.
Mot denna bakgrund är det ett rättvisekrav att gränsen för stödområde 4
flyttas så att Tivedensområdet kommer att ingå.
Upplysningsvis kan meddelas att Jordbruksdepartementet under de senaste
åren fått flera förslag med liknande innehåll från Gullspångs och Karlsborgs
kommuner samt från LRF i Skaraborg.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att införliva Gullspångs och Karlsborgs
kommuner i stödområde 4.