En fortsatt satsning på jordbruk och livsmedelsproduktion i
Sverige såväl som i övriga EU-länder är ett viktigt mål. Det
är ett klart medborgarintresse att upprätthålla en hög
nationell självförsörjningsgrad av fullvärdiga livsmedel.
Nationellt gäller målsättningen såväl att behålla
kulturlandskapet i Sverige, som att förse konsumenterna med
kvalitetsmässigt högvärdiga livsmedel. Genom att vinna
exportmarknader för förädlade livsmedel producerade i
Sverige stärker vi vår arbetsmarknad för nya jobb.
I det globala perspektivet är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i
Sverige och Europa förblir intakt för livsmedelsproduktion. Den senaste
tidens rapporter om det hotade grundvattnet i centrala Europa är alarmerande
och måste tas på stort allvar. Därför är det nödvändigt att långsiktiga
miljöaspekter vägs in vid kommande reformeringar av jordbrukspolitiken. En
övergång till miljövänliga och mer ekologiska brukningsmetoder bör
främjas. Detta kräver minst bibehållen åkerareal eftersom en minskad
intensitet i jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras med produktion
på större åkerareal.
En central fråga för EU måste vara att aktivt bidra till fattigdoms-
bekämpning och ökad livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP) inom EU bör vara ett instrument för detta ansvar
inte minst genom beredskap inför situationer med livsmedelsbrist.
Regeringens politik är
alltför kortsiktig.
Regeringens ensidiga strävan mot en total och snabb
avreglering av europeiskt jordbruk kommer att avhända
Sverige stora delar av livsmedelsproduktionen. Att låta
marknaden helt avgöra var i världen livsmedel kan
produceras billigast kommer att leda till ett radikalt förändrat
kulturlandskap i Norden samt långväga transporterad
industrimat på våra bord. Det kan inte vara långsiktigt
riktigt, att med en lågprispolitik pressa åkermark ur drift,
mot bakgrund av den växande världsbefolkningen och
ständiga prognoser om kommande livsmedelsbrist. Den
attityd mot svensk landsbygd som speglas i det faktum att
regeringen underlåtit att från EU ta hem miljöstöd under
flera år är oacceptabel. Detta leder nu till att svensk
landsbygd förlorar mellan 500 och 600 miljoner kr/år från
EU.
Det behövs en avreglering av dagens CAP-politik, med ökad marknads-
orientering, men det är absolut nödvändigt att Sverige i EU klart redogör för
att Europa och Sverige långsiktigt skall ha en egen produktion som täcker
vårt behov av baslivsmedel, och att vi bör ta ett delansvar för bristsituationer
i världen. Det är fel politik att förvalta den resurs som den svenska
åkermarken utgör så att det leder till avveckling av brukningsbar åkerareal.
Också fortsättningsvis skall åker- och betesmarker ses som en resurs i
livsmedelsproduktionens tjänst. Energigrödeanvändning måste också ses som
ett bra utnyttjande av jord eftersom den normalt kan återställas för livs-
medelsproduktion.
Jordbruket och dess förädlingsindustri har en central roll för syssel-
sättningen på landsbygden i Sverige. Med en snabb och total avreglering av
CAP kommer hundratusentals lantbrukare inom hela EU-området att tvingas
upphöra med sin näringsverksamhet. För Sverige skulle det innebära att en
tredjedel av åkermarken blir olönsam och måste avvecklas. Ca 10 000 helårs-
arbeten försvinner då från denna sektor. Detta kan i sin tur leda till en
dramatisk avfolkning av landsbygden och därmed vikande möjligheter till ut-
komster från en rad andra näringar som är beroende av jordbruket som
primärproduktion. Detta är en oacceptabel utveckling som går i direkt
felaktig riktning i förhållande till målsättningen om att hela Sverige skall
leva.
Lika konkurrensvillkor
Att EU har en gemensam jordbrukspolitik visar på ett tydligt
sätt den betydelse övriga medlemsländer lägger vid
livsmedelsproduktionen. Det är enligt vår uppfattning helt
nödvändigt att vi också framgent har lika villkor för
jordbrukare inom EU-området. En harmonisering av
avgifter/skatter på jordbruksområdet måste tillhöra CAP-
politiken för att bl.a. svenska jordbrukare skall kunna
konkurrera med andra medlemsländer på lika villkor. Den
gemensamma jordbrukspolitiken bör fortsättningsvis
reformeras. Det innebär en utveckling av dagens CAP och
inte en avveckling.
Ställ krav i kommande
internationella
förhandlingar
Inför kommande WTO-förhandlingar måste Sverige i EU
föra fram mer bestämda krav utifrån de miljö- och
djurskyddsbestämmelser som ställs på europeiskt jordbruk
och på livsmedelsprodukter som förs in på den gemensamma
marknaden. Det krävs en mer offensiv hållning där det gäller
att slå vakt om svenska och europeiska intressen vad gäller
jordbruksproduktionen och dess inriktning mot ett mer
ekologiskt hållbart jordbruk beträffande miljöaspekter och
djurhållning.
Kristdemokratiska
utgångspunkter för en CAP-
reform
Livsmedelsproduktion kan inte helt jämställas med annan
näringsverksamhet, därför att vi medborgare vill försäkra oss
om en nära tillgänglighet av kvalitetslivsmedel för vår
basförsörjning. Reformering av EU:s jordbrukspolitik måste
ske på ett sådant sätt att lika konkurrensvillkor för
jordbrukare i olika EU-länder upprätthålls. Likvärdiga regler
och principer bör gälla med möjlighet till lokala variationer
som näringen själv genererar beroende på anpassningen bl.a.
till klimatförhållanden.
Konsekvensanalyser för
Sverige
Inför en reformering av EU:s CAP-politik är det mycket
angeläget att Sveriges bidrag inte endast blir att teoretiskt
förfäkta en snabb och allmän avreglering utan att varje steg i
avregleringen har en djup förankring i en framtidsinriktad
svensk landsbygdspolitik. Därför måste vårt agerande i EU
grundas på löpande konsekvensanalyser av vad som händer
med svensk landsbygd i de olika steg vår regering föreslår.
Här måste företrädare för såväl jordbruk som övrig
landsbygdsnäring vara involverade i dialog och
utredningsarbete. Det duger inte med hittillsvarande
skrivbordsprodukter.
Jord- och skogsbruk är en viktig svensk förutsättning för en levande
landsbygd som idag ger oss tusentals arbetstillfällen i livsmedels- och
skogsindustri. För att få en helhetsbild av jordbrukets betydelse bör olika
typer av konsekvensanalyser genomföras löpande. Dessa bör belysa
jordbrukets betydelse för sysselsättning, försörjningsberedskap, bevarandet
av det öppna landskapet, boende och service på landsbygd etc. En analys bör
sakligt kartlägga vilka förhållanden som råder gentemot omvärlden
beträffande den svenska lantbrukarens ekonomiska konkurrenssituation i
relation till lantbrukare i varje annat EU-land. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med en sådan konsekvensanalys som kan användas
som underlag för det fortsatta reformarbetet. Nya modeller för bra
konsekvensanalyser bör prövas som passar in i vår nya roll som en
förhandlingspart i ett större sammanhang inom EU.
Skaraborgsområdet bör bli
Sveriges prognosområde
För att snabbt och effektivt kunna utreda konsekvenserna av
jordbrukspolitiska beslut inom CAP-reformen borde Sverige
arbeta med ett prognosområde där man snabbt, och utan
alltför stora arbetsinsatser, kan testa konsekvenserna för
Sveriges del.
Skaraborgsområdet i det nya västsvenska länet, Västra Götaland, skulle
vara ett mycket lämpligt område där de flesta landsbygdskaraktärer utom ren
fjällnatur finns representerade. Skaraborgsområdet innehåller allt från
intensivt slättjordbruk till produktion i mindre skala i skogs- och mellan-
bygder. Där finns också en god representation av skog-, sjö- och
bergsområden samt naturreservaten. Skaraborgs livsmedelsproduktion utgör
ca 10 % av svenskt livsmedelsbehov av alla sorters baslivsmedel. I området
finns de flesta förädlingsindustrier representerade som direkt följer på
jordbrukets primärproduktion. Skara har en rad statliga institutioner för
svenskt jordbruk och är ett centrum för jordbruksfrågor i Västra Götaland.
Med tillräckliga resurser för länsstyrelsens lantbruksenhet i Skara skulle
den kunna utvecklas till flexibel analysgrupp som testar olika landsbygds-
politiska förslag som växer fram inom en CAP-reform. Genom att applicera
de olika förslagen på de förhållanden som finns i Skaraborg skulle man
snabbt kunna dra mycket välgrundade slutsatser om hur det skulle falla ut för
hela Sverige. Denna typ av konsekvensanalyser skulle sannolikt uppfylla
krav på både snabbhet och kvalité samt till mycket låga kostnader.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om brister i den nuvarande svenska jordbruks-
politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska riktlinjer inför en reformerad CAP-
politik inom EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett förändringsarbete med nya former för löpande
konsekvensutredningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Skaraborgsområdet bör prövas som prognos-
område.