I denna motion ger Vänsterpartiet sin övergripande syn på
svenskt jordbruk och dess framtid. Vi tar upp
förutsättningarna för en hållbar utveckling av svenskt
jordbruk, de ekologiska villkor vi måste anpassa jordbruket
till och den orättvisa globala fördelningen av livsmedel.
Målet är ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart
jordbruk. Vi tar också upp vilka förändringar som krävs i
den svenska jordbrukspolitiken och vilka förändringar
Sverige bör verka för i EU:s jordbrukspolitik.
Inledning
I det hållbara samhället har livsmedelsproduktionen en
central roll. Den håller sig inom naturens gränser och
jordbrukets produkter fördelas så att alla människor får sina
behov tillgodosedda. Så ser det inte ut i dag.
Trots att världens jordbruksproduktion fördubblats sedan 1960 svälter 800
miljoner människor. Det visar tydligt att västvärldens modell för
livsmedelsproduktion och fördelning inte håller i ett globalt perspektiv.
Under hela 1900-talet har jordbruket utvecklats bort från de förutsättningar
som utgör grunden för en uthållig produktion. Med industrisamhället som
förebild har det överordnade målet varit att öka jordens och arbetskraftens
produktivitet med hjälp av inköpt energi, konstgödsel, bekämpningsmedel
och andra insatsmedel. Priset är ökad resursförbrukning och skador på natur
och miljö. För att säkra mänsklighetens överlevnad måste dagens
livsmedelsproduktion och utnyttjande av naturresurser ställas om så att de
blir långsiktigt hållbara.
Ett hållbart jordbruk
Utgångspunkten och målet för jordbruket i Sverige skall vara
att förena ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt uthålligt
jordbruk i hela landet. Dessa olika mål skall vara jämställda
och är ömsesidigt beroende av varandra. Utan ett ekologiskt
hållbart jordbruk kommer vi aldrig att kunna upprätthålla en
jordbruksproduktion på längre sikt och utan ekonomiskt och
socialt acceptabla villkor för svenska bönder kommer vi
aldrig att få tillräcklig kraft för att ställa om jordbruket i en
hållbar riktning.
Ekologiskt hållbart
Huvudmålet för jordbruket måste vara att utforma
resurseffektiva kretsloppsbaserade produktionssystem som
producerar livsmedel av hög kvalitet och bidrar till en positiv
miljöpåverkan genom biologisk mångfald och jordens
bördighet. Ett annat viktigt mål måste vara att ge husdjuren
livsbetingelser som tillgodoser deras naturliga behov.
I ett ekologiskt hållbart jordbruk eftersträvas en kretsloppsbaserad och
långsiktigt uthållig jordbruksproduktion. Det som kännetecknar en sådan
produktion är att den
- utgår från lokala förnybara resurser
- effektivt utnyttjar solenergin och den levande jorden
- bevarar eller förbättrar åkerjordens bördighet
- ökar lokal recirkulering av växtnäring och organiskt material
- minimerar behovet av ändliga resurser och därmed miljöpåverkan genom
näringsläckage
- inte använder naturfrämmande ämnen
- bidrar till att bevara den genetiska mångfalden i produktionen såväl som i
jordbrukslandskapet
- ger husdjuren förutsättningar för ett naturligt beteende
För att möjliggöra en utveckling mot ett jordbruk som kan
uppfylla ovanstående kriterier krävs en ny
samhällsinriktning, med en helhetssyn på produktion och
konsumtion. Ekologiska principer måste genomsyra all
verksamhet, från handelsvillkor och transporter till
bostadsplanering och avfallshantering. Det kortsiktigt
ekonomiskt lönsamma måste ersättas av det långsiktigt
ekologiskt hållbara. De ovan angivna kriterierna skall utgöra
grunden för utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart
jordbruk. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Ekologiskt jordbruk i Sverige
Det ekologiska jordbruket är under snabb utveckling i
Sverige. Efterfrågan på ekologiskt odlade livsmedel är större
än produktionen. Riksdagen beslutade 1994 att sätta upp
målet att 10 % av Sveriges åkerareal skall läggas om till
ekologisk odling till år 2000. Politiska mål för en ekologisk
omställning behövs för att styra jordbrukspolitiken i rätt
riktning och för att ge tydliga signaler till jordbruket om den
politiska viljan att ställa om till ekologisk odling.
Målet om ekologisk odling är ett av de få miljömål som vi verkar lyckas
med att uppfylla och det är mycket positivt. Det är dock bara en del av denna
areal som är ekologiskt certifierad och därmed används till produktion av
grödor som säljs som ekologiska. En del av arealen är omställd bara för att
tillgodogöra sig miljöstöd. Ett exempel på detta är att många mjölkgårdar
ställer om växtodlingen till ekologisk produktion, men inte djurhållningen.
Grisproduktionen är klart sämst på anslutning till ekologisk odling.
Andelen suggor som 1998 fanns med i miljöersättningen för ekologisk
odling var endast 0,4 % och endast 570 suggor fanns med i KRAV. Det
behövs därför särskilda mål för djurhållningen. Samma saker kan gälla vissa
grödor som inte odlas ekologiskt i samma utsträckning som andra eller där
det finns skäl att ha högre mål än för genomsnittet av åkerarealen, t.ex.
frilandsodling av grönsaker och växthusodling.
Jordbruksverket har föreslagit nästa mål för den ekologiska produktionen
till 20 % av arealen till år 2005. Det är ett bra mål som bör kompletteras med
mål för ekologisk djurhållning och också med särskilda mål för vissa grödor,
såsom till exempel frilandsodling av grönsaker och växthusproduktion. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det ekologiska jordbruket fungerar som en föregångare på miljöområdet,
för att visa på möjligheter för en hållbar utveckling inom hela jordbruket.
Men även om det ekologiska jordbruket ligger före det konventionella så är
det inte miljöanpassat på alla områden. Det krävs bl.a. ytterligare kunskap
och åtgärder för att det ekologiska jordbruket skall ta vara på näringsämnena
på ett bättre sätt och att energiförsörjningen skall bli mer baserad på
förnybara energislag.
Allteftersom marknaden för ekologiskt certifierade produkter ökar så
kommer den sannolikt att diversifieras. Tidigare har försäljningen av
ekologiskt odlade produkter antingen sålts som råvaror eller förädlats med
alternativa "ekologiska" metoder. De har ofta marknadsförts som
hälsoprodukter. De senaste årens utveckling har dock inneburit att de stora
livsmedelsindustrierna har börjat utveckla ekologiska produkter, oftast med
produktionsmetoder i förädlingen som inte skiljer sig nämnvärt från
förädlingen av konventionella jordbruksprodukter. Detta är en helt annan typ
av ekologiska livsmedel, och de marknadsförs i större utsträckning som
miljövänliga produkter och hälsoaspekten har hamnat i skymundan. En
ökande ekologisk marknad kommer att öka utrymmet för olika sorters
ekologiskt certifierade produkter och regelverken för ekologisk odling och
certifieringen kan därför behöva utvecklas och anpassas till denna mer
diversifierade marknad för ekologiska livsmedel. På så sätt kan man undgå
att bidra till en motsättning mellan olika typer av ekologiska livsmedel. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Avveckla användningen av kemiska
bekämpningsmedel
En negativ utveckling i jordbruket är den ökande
användningen av bekämpningsmedel. Antalet sålda doser av
bekämpningsmedel har ökat från 1,7 doser per ha 1990 till
2,2 per ha 1997. Denna ökning med 30 % kan delvis kopplas
till den förändrade strukturen på jordbruket. Gårdarna har
blivit större, spannmålsarealen har ökat och vallarealen har
minskat. Detta till stor del som följd av EU:s bidragssystem
som aktivt driver på en sådan strukturomvandling av
jordbruket och som dessutom ställer krav på en viss andel
träda som oftast bryts med hjälp av bekämpningsmedel.
Undersökningar av grundvatten och ytvatten visar att de på många håll
innehåller glyfosat (det aktiva ämnet i bekämpningsmedlet RoundUp). Detta
trots att tillverkarna av glyfosat hävdar att det är biologiskt nedbrytbart.
Användningen av bekämpningsmedel i jordbruket är en tickande bomb som
kan få allvarliga konsekvenser dels på miljön, dels på människors hälsa.
Erfarenheterna från den snabbt ökande ekologiska odlingen visar att
biologiska och mekaniska åtgärder för att begränsa ogräs och angrepp av
skadeinsekter kan ersätta kemiska bekämpningsmedel, och ett jordbruk utan
kemiska bekämpningsmedel är fullt möjligt. För att nå miljömålen räcker det
inte att det ekologiska jordbruket ökar. Det krävs också en miljöanpassning
av det konventionella jordbruket som kommer att vara det dominerande
under överskådlig tid. Med en teknikutveckling av mekaniska och biologiska
metoder för bekämpning av ogräs och skadeinsekter skulle de metoderna
kunna spela en allt större roll även inom det konventionella jordbruket, och
på sikt vore en avveckling av användningen av kemiska bekämpningsmedel
fullt möjlig. För att utvecklingen skall ta fart i en hållbar riktning krävs
politiska beslut. Målsättningen skall vara att användningen av kemiska
bekämpningsmedel i jordbruket skall ha upphört till år 2010. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En satsning på en avveckling av kemiska bekämpningsmedel skulle också
vara ett sätt att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft på en alltmer
miljömedveten marknad. Det svenska jordbruket har förutsättningar att
konkurrera med livsmedel av hög kvalitet, inte med bulkproduktion. Ändå
har inte jordbruket förutsättningar att ensamt ta detta ansvar. Detta kräver
också omfattande politiska insatser för att stötta jordbruket i en avveckling
av de kemiska bekämpningsmedlen, och det är nödvändigt med stödjande
insatser från staten för att det svenska jordbruket skall kunna bli en
föregångare i en sådan avveckling. De politiska styrmedlen och
jordbruksstöden måste anpassas för att bidra till en avveckling av de kemiska
bekämpningsmedlen och forskningen måste inriktas på att finna alternativa
metoder för att bekämpa ogräs och skadedjur. För att samordna de olika
insatser som krävs skall en avvecklingsplan för användning av kemiska
bekämpningsmedel i det svenska jordbruket tas fram. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Resurseffektiva och kretsloppsbaserade
produktionssystem
Jordbruket måste ses i sin helhet för att vi skall kunna
bedöma dess miljöpåverkan. Spannmålsgården använder
insatsmedel i form av konstgödsel och producerar spannmål
som säljs från gården. Betraktar man den som en enhet är det
till synes ett effektivt nyttjande av insatsvaran och ett
förhållandevis lågt näringsläckage. Om vi däremot ser
jordbruket som en helhet ser vi insatsmedlen till
spannmålsodlingen, hur spannmålen används på gårdar med
djurhållning, hur vi där får ett överskott av gödsel och
därmed också problem med växtnäringsläckage. Följer vi
kedjan genom hela jordbruket kan vi då se hur
specialiseringen och användningen av handelsgödsel i
slutändan leder till allvarliga miljöproblem.
Om vi har för avsikt att leva i samklang med naturen så har vi goda skäl att
övergå till balanserade växtföljder med inslag av vall på all jordbruksmark
samt till en mer extensiv djurhållning där idisslarna intar en särställning.
Vi måste eftersträva en produktion som i så stor utsträckning som möjligt
bygger på lokala och förnybara resurser, en hög cirkulationsgrad och balans
mellan djurhållning och växtodling. Detta skulle omöjliggöra och onödiggöra
det överutnyttjande av handelsgödsel som finns inom dagens konventionella
jordbruk och därmed minska övergödningen.
Eftersom spannmålstillgångarna per person minskar globalt sett så krävs
det att en ökande andel av spannmålen används till direktkonsumtion av
människor i stället för till foder. Skall vi då fortsätta att äta animaliska
produkter måste vi övergå till att utfodra djuren med mer grovfoder och med
mindre kraftfoder. Vallen och baljväxterna bidrar till att öka jordens
bördighet och bör få en ökande betydelse som foder. Därför bör idisslarnas
förmåga att omvandla grovfoder till kött och mjölk tillvaratas i en ökad
utsträckning. Hushållningssällskapet har på sin försöksgård Tingvall
genomfört ett försök med enbart grovfoderutfodring av mjölkkor. Försöket
har hittills slagit mycket väl ut och visar att det är fullt möjligt att bedriva
högavkastande mjölkproduktion utan något kraftfodertillskott. Det finns även
andra goda exempel som visar på lönsam köttproduktion utan användning av
kraftfoder.
Om vi använder en minskande andel spannmål till foder så kräver det att vi
minskar konsumtionen av de djurslag som inte kan tillgodogöra sig
grovfoder i den utsträckning som idisslarna kan. Svin- och fjäderfähållningen
måste minskas och framför allt integreras i växtodlingen, och i övrigt
anpassas till de ekologiska förutsättningarna.
En integrering av djurhållningen i växtodlingen är nödvändig och är den
stora omställning som kommer att krävas av jordbruket under de närmaste
decennierna samt stora utmaning vi måste åta oss efter den storskaliga
introduktionen av ekologisk odling. Den motsatta omställningen, den till
dagens specialisering, genomfördes under några decennier och en utveckling
till hållbara kretsloppsbaserade jordbrukssystem kommer också att ta lång
tid.
Ett sätt att politiskt styra relationen mellan djur och växtodling är att ställa
krav på arealer för spridning av gödsel. I dag tillåts en alltför liten areal
att
sprida gödseln på vilket möjliggör en ohållbar djurkoncentration. Därför
skall regelverken kring krav på arealer för spridning av gödsel skärpas. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jordbruksstödet och jordbrukets regelverk i övrigt måste anpassas så att
det bidrar till den förändring som krävs för att minska vår resursförbrukning
och jordbrukets negativa miljöpåverkan. Denna förändring måste ske både i
Sverige och i EU:s jordbrukspolitik. Det är då nödvändigt att den
gemensamma jordbrukspolitiken har som målsättning att bevara ett jordbruk
i hela EU och möjliggöra produktionssystem som kan upprätthålla
ekologiska och sociala värden i stället för att vara generella produktionsstöd
som i dag.
Biologisk mångfald
Jordbruket bidrar på många sätt positivt till den biologiska
mångfalden. En art som utrotas kan inte återskapas och
bevarandet av arter som hotas av människans utnyttjande av
naturen är ovärderligt. De betande djuren bidrar till goda
förutsättningar för många hotade arter. Bevarandet av
naturbetesmarker, åkerholmar, stenrösen, gärdsgårdar och
andra hotade delar av det odlade landskapet ger plats för ett
rikt djur- och växtliv och måste garanteras ett tillräckligt
skydd.
Det är angeläget att jordbrukspolitiken skapar förutsättningar för att bevara
det rika odlingslandskapet. Miljöstöden skall utformas på ett sådant sätt att
den biologiska mångfalden inte hotas. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Jordbrukets miljöskatter
Utformningen av jordbrukets miljöskatter är avgörande för
om vi når miljömålen och lyckas bidra till en hållbar
utveckling av svenskt jordbruk. Miljöskatterna har också en
inverkan på svenskt jordbruks konkurrenskraft på ett dubbelt
sätt. Å ena sidan är de ett incitament för miljöanpassning,
vilket är positivt för konkurrenskraften. Att ligga långt fram i
miljöomställning är en marknadsfördel som ökar i betydelse
allteftersom miljöfrågorna blir viktigare. Å andra sidan höjer
miljöskatterna det svenska jordbrukets kostnadsläge jämfört
med jordbruk i andra länder, vilket är en konkurrensnackdel
för svenska bönder. Det är därför avgörande, både för
jordbrukets konkurrenskraft och för att nå miljömålen, att
miljöskatterna utformas på ett sätt som maximerar deras
miljönytta utan att tynga det svenska jordbrukets
kostnadsläge i onödan. Vi kan se en utveckling där t.ex.
bekämpningsmedelsavgifterna inte lyckas hejda den negativa
utveckling som sker i form av ökande användning av
bekämpningsmedel. Även dieselskattens miljöstyrande
effekt inom jordbruket kan ifrågasättas.
Därför krävs en översyn av jordbrukets miljöskatter och avgifter dels för
att nå miljömålen, dels för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Socialt och ekonomiskt hållbart
Det är nödvändigt med en bra lönsamhet i svenskt jordbruk,
och det krävs också socialt acceptabla villkor för
jordbrukarna. Utan lönsamhet och socialt acceptabla villkor
finns det ingen utvecklingsmöjlighet för jordbruket och
heller ingen kraft att ställa om till ekologiskt hållbara
produktionsmetoder.
En utvecklad jordbruksnäring
Antalet jordbrukare har minskat kraftigt och fortsätter att
minska. Det är också få unga som satsar på jordbruk. I slutet
av 1980-talet var minskningen av jordbruksföretagen ca
2,5 % per år. Därefter minskade de något under början av
1990-talet när det svenska jordbruket avreglerades. I
samband med EU-inträdet ökade minskningstakten igen för
att vara uppe på 3% år 1998. Gårdarna blir samtidigt allt
större. Antalet jordbruksföretag med upp till
50 ha åkermark har minskat under hela 1990-talet, främst
efter EU-inträdet. Däremot har antalet företag med mer än
100 ha åkermark ökat kraftigt under samma tid. Detta är en
oroande utveckling. Även om storleksrationaliseringen i dag
ofta ger en bättre lönsamhet så har den en övre gräns. Den
gränsen kan t.ex. nås när den näst sista bonden i ett område
lägger ner eller när ensamarbetet på gården blir för tungt.
Jordbruket blir alltmer ett ensamarbete. Samtidigt ökar pressen på
jordbrukarna genom att de blir alltmer utsatta för världsmarknadens nycker
och konkurrensen mellan jordbrukare hårdnar. Detta skapar i många fall en
ohållbar social situation.
Olika samverkansformer mellan bönder, där de kan arbeta i en gemenskap,
är ett sätt att minska ensamarbetet och förbättra den sociala situationen för
jordbrukare.
Att utveckla en nischproduktion kan ofta vara ett sätt att motverka
storleksrationaliseringen och göra det möjligt för fler att arbeta på gården.
Exempel på detta kan vara gårdsmejerier eller annan förädling på gården.
De lokala marknaderna behöver utvecklas, dels av miljöskäl för att
onödiggöra långväga transporter, dels för att skapa möjligheter för
jordbrukare att utveckla sina egna produkter och kunna få avsättning för dem
på en lokal marknad.
Även alternativ produktionsteknik kan vara en alternativ
utvecklingsstrategi i stället för den eviga storleksrationaliseringen. I stället
för att med kapitalintensiv teknik skapa ett arbetsextensivt jordbruk så kan
man göra motsatsen. Det finns flera exempel på gårdar som brukar en liten
areal med alternativa metoder (t.ex. med häst), och ändå skapar en god
avkastning från gården.
Det behövs andra sätt att öka lönsamheten än ständigt fortsatt
storleksrationalisering, och jordbrukspolitiken bör stimulera en sådan
utveckling. Samverkansformer, nischproduktion, lokala marknader och
alternativ produktionsteknik är fyra exempel på en sådan utveckling som bör
stimuleras genom jordbrukspolitiken. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Regional balans
Det är angeläget att vi behåller förutsättningarna för att
bedriva jordbruk i hela landet. Det är viktigt av miljöskäl; för
att bevara den biologiska mångfalden och det öppna
landskapet i skogs- och mellanbygderna och för att ha en
lokal och regional produktion av livsmedel för att undvika
långväga transporter. Det är viktigt av sysselsättningsskäl;
jordbruket med sidonäringar är av stor vikt för
arbetsmarknaden i norra Sverige. Det är också viktigt med
ett jordbruk i hela landet för att bevara den resurs som den
odlade jorden är. På sikt kommer vi att behöva all
jordbruksmark för att föda jordens växande befolkning. I dag
används jordbruksmark för bebyggelse och det är svårt att
återta mark som bebyggts och återigen odla livsmedel på
den. Jordbruksmark används också alltmer för annan
produktion än livsmedel. Att då gödsla den marken med
slam eller andra gödselmedel med alltför stort innehåll av
tungmetaller kan omöjliggöra en senare
livsmedelsproduktion. En målsättning för jordbrukspolitiken
skall vara att ingen jordbruksmark skall tas ur produktion på
ett sätt som försvårar möjligheten att återta den i
livsmedelsproduktion. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Global rättvisa
Många människor får inte den mat de behöver. En stor del av
detta beror på våra konsumtionsmönster i den rika delen av
världen. Problemet i dag är i första hand att livsmedlen
fördelas orättvist, inte att det finns för lite livsmedel. På
grund av konflikter, brist på demokrati och en orättfärdig
ekonomisk ordning så fördelas inte maten dit där den
behövs. Ett exempel är att samtidigt som människor svälter
så används stora mängder spannmål och importerade
proteingrödor för att föda upp djur och för att de rika i
världen därmed skall kunna överkonsumera kött.
Sverige nettoimporterar livsmedel. Miljöförbundet Jordens vänner har
gjort beräkningar på den "skuggareal" som varje svensk har i ett annat land
för odling till konsumtion i Sverige. Den är netto över 400 kvm. Det skall
ställas mot den jordbruksareal som vi har till vårt förfogande i landet vilket
är ca 3 300 kvm/person. Det betyder att vi, som är ett stort land med stora
arealer och liten befolkning, ändå använder betydligt mer mark än vi själva
har. Detta är orimligt och det borde råda en bättre balans mellan export och
import av livsmedel.
Vi i den rika delen av världen skall inte leva gott på billig
livsmedelsimport från länder där människor inte har nog med mat för dagen.
Vi bör sträva efter att den export som sker från u-länder till i-länder i första
hand är förädlade produkter och inte råvaror, för att på så sätt underlätta en
utveckling i de livsmedelsexporterande u-länderna. I dag är förhållandet det
motsatta. Vi importerar i första hand råvarugrödor från u-länder och
exporterar sedan våra förädlade produkter till dem. För att åstadkomma
denna förändring måste de fattiga länderna få chansen att både utveckla sitt
jordbruk och sin vidareförädling - det kräver att EU och USA förändrar sina
stödsystem och att vi i internationella avtal om handel ger u-länder möjlighet
att skydda sin inhemska produktion. Det kräver också att vi faktiskt
importerar en hel del livsmedel från den tredje världen - t.ex. bananer från
Nicaragua, ris från Vietnam och socker från Kuba - så att u-ländernas
inkomster från detta kan användas till bl.a. investeringar i en
förädlingsindustri.
En del av den förändring som måste genomföras för att uppnå en rättvis
global fördelning är att vi minskar vår användning av spannmål och
proteinfoder. I dag använder vi svenskar långt mer spannmål än den
genomsnittliga produktionen per capita ger utrymme för och enligt prognoser
från World Watch Institute måste vi halvera vår spannmålsproduktion till år
2030 för att inte förbruka mer än genomsnittet av världsproduktionen. Det är
detta utrymme vi på sikt måste hålla oss inom. Vi har ett ansvar att förändra
våra konsumtionsmönster och vår produktion för att bidra till en rättvis
global livsmedelsförsörjning.
Vänsterpartiet anser att Sverige och EU skall minska sin skuggareal i u-
länder och att Sverige skall verka för att EU:s jordbrukspolitik främjar en
sådan utveckling. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
I dag dumpas produkter från EU:s subventionerade jordbruk till
underpriser på världsmarknaden. Detta bidrar till att snedvrida konkurrensen
och värst drabbas småjordbrukare i de länder som inte har råd med något
stöd till sina jordbruk och inte heller har tillräcklig möjlighet att skydda sin
inhemska produktion. EU:s jordbrukspolitik måste därför förändras från att
vara baserad på kompensation för lägre priser och exportstöd till ersättningar
för miljöåtgärder och stöd till regioner med sämre odlingsförutsättningar.
Denna förändring av jordbrukspolitiken måste ha som målsättning att bevara
ett jordbruk i hela EU och möjliggöra produktionssystem som kan
upprätthålla ekologiska och sociala värden. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kriterier som skall utgöra grunden för
utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart jordbruk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att målet för den ekologiska produktionen skall
vara att 20 % av jordbruksarealen odlas ekologiskt år 2005,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att arealmålet för ekologisk produktion bör
kompletteras med mål för ekologisk djurhållning samt för olika
grödor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regelverken för ekologisk odling skall
anpassas till en mer diversifierad marknad för ekologiska livsmedel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att målsättningen skall vara att användningen av
kemiska bekämpningsmedel i jordbruket skall ha upphört till år 2010,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en avvecklingsplan för användning av kemiska
bekämpningsmedel i det svenska jordbruket,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regler kring krav på arealer för spridning av
gödsel bör skärpas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att miljöstöden skall utformas så att den
biologiska mångfalden inte hotas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av jordbrukets miljöskatter dels för
att nå miljömålen, dels för att stärka det svenska jordbrukets
konkurrenskraft,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att jordbrukspolitiken bör stimulera alternativa
sätt att skapa lönsamhet i jordbruket såsom t.ex. olika
samverkansformer, nischproduktion, lokala marknader och alternativa
produktionsmetoder,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en målsättning med jordbrukspolitiken skall
vara att ingen jordbruksmark skall tas ur produktion på ett sätt som
försvårar möjligheten att återta den i livsmedelsproduktion,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användningen av skuggareal i utvecklingsländer,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förändringen av den gemensamma
jordbrukspolitiken måste ha som målsättning att bevara ett jordbruk i
hela EU och möjliggöra produktionssystem som kan upprätthålla
ekologiska och sociala värden.