Från och med 1998 kräver EU att jordbruksmark identifieras
i digitala kartor innan arealersättningarna betalas ut. Tidigare
kartor dög inte. Det är mycket anmärkningsvärt då man kan
konstatera att de nya kartorna i många fall stämmer sämre
överens med verkligheten.
Enligt en förordning från regeringen, baserad på ett riksdagsbeslut, får den
enskilde lantbrukaren stå för kartavgiften. Motsvarande avgifter finns inte i
andra EU-länder. Kartavgiften ligger mellan 200 och 3 000 kronor per
brukare.
Vi moderater reserverade oss då mot kartavgiften och anser fortfarande att
den är att betrakta som en ansökningsavgift. Någon sådan får inte med-
lemsländerna ta ut, enligt EG-rätten. Jordbruksverket menar att det inte är
frågan om vare sig pengar eller principer utan juridik, och att man har en
förordning att rätta sig efter. Uppenbart råder därför fortfarande en
tolkningsstrid kring EG-rätten. Det är angeläget att lantbrukare inom olika
EU-länder konkurrerar på lika villkor, varför vi anser att kartavgiften bör tas
bort.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kartavgifter som påförts lantbrukare i Sverige.