Riksdagens revisorers granskning
Riksdagens revisorer har, efter förslag från miljö- och jordbruksutskottet, genomfört en granskning av producentansvarets betydelse i avfallshante- ringen. Producentansvar gäller i dag för returpapper, däck, bilar och för- packningar. Revisorerna har avgränsat granskningen till producent- ansvaret för förpackningar, som nu funnits i närmare sex år.
Revisorerna redovisade sina överväganden och förslag i rapporten (1998/99:11) Producentansvarets betydelse i avfallshanteringen.
Revisorerna konstaterar i rapporten att producenterna uppnått huvuddelen av de nationella målen för återvinning och återanvändning för år 1997, men att det finns anledning att förbättra uppföljningen på lokal nivå.
Dessutom är det enligt revisorerna oklart vilket underlag regeringen har vid beslut om nya insamlingsmål. Det undersökningsmaterial som regeringen har att tillgå i fråga om miljöeffekter och olika omhändertagandealternativ är begränsat. Av den tillgängliga statistiken och forskningen går det inte att dra några långtgående slutsatser om hur förpackningsförordningen bidragit till mer miljövänliga produkter. Ej heller går det att utläsa om förpacknings- avfallet vid våra deponier minskat som en följd av källsorteringen.
Revisorerna visar vidare att det fortfarande finns problem med nedskräp- ning vid hushållens återvinningsstationer, bristande tillgänglighet och bristande information. Frågan om kommunernas tillsynsroll tas upp. Gransk- ningen visar att det råder en utbredd oklarhet bland kommunerna om dels avgränsningen av tillsynsområdet, dels möjligheten att använda tillsynsverk- tygen i miljöbalken.
Slutligen konstaterar revisorerna att såväl kommunerna som konsumen- terna fått ökade kostnader som följd av producentansvaret, och föreslår att regeringen tar initiativ till en ingående samhällsekonomisk analys för att pröva de effekter förpackningsförordningen gett för miljön och ställa dessa mot de kostnader som är förenade med hanteringen. Vikten av att allmän- hetens positiva inställning till källsorteringen värnas och att hushållen ges incitament för en fortsatt källsortering framhålls.
Revisorerna lägger i den nu aktuella skrivelsen fram några konkreta för- slag.
Revisorerna föreslår att regeringen prövar möjligheten att lagreglera samrådet mellan producenter och kommuner för att markera betydelsen av en god kommunikation mellan parterna.
Revisorerna föreslår vidare att regeringen utreder om de nationella åter- vinningsmålen kan brytas ned till regionala eller lokala mål och tar initiativ till ytterligare forskning inom området för att studera miljöeffekterna av insamlingen och bredda beslutsunderlaget när nya återvinningsmål övervägs.
Vidare föreslås att regeringen tar initiativ till en samhällsekonomisk analys av producentansvaret för förpackningsavfall, och slutligen att regeringen bör verka för att Naturvårdsverket tar fler egna initiativ när det gäller tillsynen och uppföljningen av hur producentansvaret för förpackningar tillämpas och hur olika aktörer påverkas.
Folkpartiets synpunkter
Riksdagens revisorers granskning belyser många viktiga aspekter och framför angelägen kritik. Det finns all anledning för regeringen att ta till sig den, då avfallssorteringen tyvärr ifrågasätts allt oftare.
Folkpartiet anser att systemet med producentansvar tillsammans med konsumentansvaret är A och O för att nå ett kretsloppsanpassat samhälle. Den totala vikten av förpackningar som kastas har minskat med en femtedel under de senaste åtta åren, till följd av tillverkares resurseffektivisering och kostnadsjakt. Minskningen hade självfallet varit ännu större om resurs- systemen med återanvändningsbara förpackningar utvecklats bättre. Därför är det viktigt att rätta till systemfel och gå vidare.
Vi ställer oss tveksamma till revisorernas förslag att låta regeringen pröva möjligheten att lagreglera samrådet mellan producenter och kommuner. Det är givetvis viktigt att kommunikationen mellan dessa båda aktörer fungerar tillfredsställande, men detta är inte nödvändigtvis skäl nog att ytterligare lagreglera. Folkpartiet anser att det är viktigare att jobba med ekonomiska incitament med en medvetenhet i linje med Agenda 21. Om kretslopps- samhället ska bli verklighet är det nödvändigt att det finns ett individuellt underifrånengagemang.
Vi vill därför hellre betona det revisorerna påpekar om vikten av att allmänhetens positiva inställning till källsortering värnas och att hushållen ges incitament för en fortsatt källsortering. Ett hållbart samhälle kräver att vi alla tar ansvar för vår egen livsstil.
En liberal miljöpolitik tar sin utgångspunkt i det personliga engagemanget. Erfarenheter visar att upplysta och medvetna konsumenter successivt kräver fram exempelvis miljövänliga produkter och därmed anpassar sig produ- centerna till efterfrågan. Det går alldeles utmärkt att lita på konsumenternas makt i miljöarbetet. Under det senaste årtiondet har vi sett flera konkreta exempel på människors genuina engagemang och ansvarstagande för miljön.
Sorteringen är viktig dels för att den medvetandegör människor på vad de konsumerar, dels för att återanvändningen och komposteringen ökar. Därför måste opinionsbildning för avfallssortering fortsätta och ekonomiska incita- ment upprättas och skärpas. Det är centralt i sammanhanget att miljö- engagemang lönar sig ekonomiskt för den enskilde.
För att hushållen, företagen och den kommunala verksamheten ska kunna anpassa sitt beteende måste de praktiska möjligheterna till källsortering finnas. Utöver fasta återvinningscentraler bör ambulerande uppsamlingsmöjligheter finnas för att ge närhet mellan invånarna och avfallssorteringen. Även miljöfarligt avfall bör kunna hämtas med ordinarie sophämtning.
Därför är revisorernas påpekande om bristande kunskaper om huruvida förpackningsförordningen bidragit till mer miljövänliga produkter eller om förpackningsavfallet vid deponierna minskat värt att lyfta fram. För att enskilda ska motiveras att ställa upp på de extra ansträngningar och acceptera de kostnader som i dagsläget följer av återvinningssystemet, krävs i längden synliga miljöresultat.
En samhällsekonomisk analys av systemet med producentansvar måste mynna ut i eventuella justeringar i avgifter och regelverk så att kostnader motsvaras av miljövinster.
Folkpartiet vill också passa på att betona vikten av att med hjälp av olika ekonomiska styrmedel minska den totala volymen material som flödar runt i kretsloppet. Detta kan uppnås genom särskilda avgifter på vissa råvaror och visst avfall samt differentierade taxor med avseende på sorterat respektive osorterat avfall för såväl hushåll som industri. Det är också viktigt att avgiften kopplas till mängden lämnat avfall så att uppkomsten av sopor verkligen minskar. För att få tillbaka mer avfall kan det finnas anledning att möta konsumenterna med bättre ekonomiska incitament.
Vi menar slutligen att det finns anledning att utöka producentansvaret till att omfatta fler produkter, t ex plaster. Det är också angeläget att det finns verkligt fungerande marknader för material som kan återvinnas och återanvändas. Annars finns risk att vi hamnar i en situation där producenter sitter med stora mängder återvinningsbart material som inte återanvänds därför att nya råvaror är billigare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om revisorernas förslag att låta regeringen pröva möjligheten att lagreglera samrådet mellan producenter och kom- muner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att allmänhetens positiva inställning till källsortering värnas och att hushållen ges ekonomiska incitament till en fortsatt källsortering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en samhällsekonomisk analys av systemet med producentansvar måste mynna ut i eventuella justeringar i avgifter och regelverk så att kostnader tydligt motsvaras av miljö- vinster,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka producentansvaret till att omfatta fler produkter.
Stockholm den 1 december 1999
Harald Nordlund (fp)
Lennart Kollmats (fp)