med anledning av skr. 1999/2000:13 Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
Regeringen har i sin årliga redovisning till riksdagen, om tillståndet vad
gäller utvecklingen av det ekologiskt hållbara Sverige, gått igenom läget
vad gäller utredningar och myndigheternas arbete. Däremot saknas
konkreta redovisningar om framtiden och hur regeringen tänker
genomföra arbetet med omställningen till det ekologiskt hållbara i
praktisk handling.
Vi har numera medel att mäta de miljöeffekter som uppstår vid mänsklig
påverkan men frågan är: Vad är det vi jämför med? Är det en jämförelse med
andra länder eller räcker det med att vi jämför oss med grannen? Alla har
olika värderingar om vad som är hållbart vilket också avspeglar sig i vår
vardag.
För att långsiktigt klara vår miljö måste vi genomföra åtgärder som på ett
kraftfullt sätt kan minska miljöhoten. På kort sikt måste dock vardagen
fungera, bilen, förskolan, flyget, företagen m.m. Hur får vi detta att gå ihop,
utveckling och hållbarhet? Mycket handlar om att minska användningen av
bl.a. energi genom att förändra förpackningar, minska bilkörandet så länge vi
har fossila bränslen, släcka lampor och sortera sopor. Det handlar om
förändringar av beteende i kombination med utveckling av nya tekniker och
ny produktutformning.
Som enskilda konsumenter har vi ett stort ansvar för miljön men också en
stor möjlighet att påverka genom vårt beteende. Genom vår konsumtion
ställer vi krav och styr företagen mot ändrade beteenden. Konsumenten var
starkt styrande när det gällde tvättmedel. I dag finns inget tvättmedel som
inte har någon av de vedertagna miljömärkningssymbolerna. Den ekologiska
mjölken var ca 5 kr dyrare i början när den kom. I dag har den i princip
samma pris som den vanliga mjölken. Företagen börjar ställa krav på sina
entreprenörer och sin upphandling när det gäller miljöanpassning, allt för att
få konkurrensfördelar och vara så attraktiva som möjligt för kunden.
Miljöstyrning via ISO 14000 och EMAS leder miljöutvecklingen och i denna
snabba utveckling finns företagens etiska och sociala förhållningssätt snart
invävda i ledningssystemen.
Vårt miljöutrymme krymper oavsett vilka värderingar vi har samtidigt som
jordens befolkning växer. Snart har vi situationer där det förnyelsebara blir
en knapp resurs. Därför är det på kort sikt nödvändigt med ekonomiska
styrmedel för att värna dessa resurser. Använder vi oss av miljöanpassade
lösningar måste vi som konsumenter eller producenter belönas, inte
bestraffas. De ekonomiska incitamenten måste styras åt rätt håll.
Miljöledningssystem
Regeringen redogör kortfattat för vad miljöledningssystem innebär:
systematiserat miljöarbete med tydliga riktlinjer och mål i bl.a. centrala
styrdokument (miljöpolicy), integrering av miljöhänsyn i den ordinarie
verksamheten, klargjorda ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning
samt redovisning av resultat.
För att arbeta med miljöfrågor och få trovärdighet i det krävs ett
systematiserat sätt att arbeta. Ett ledningssystem kan användas i princip i
vilka frågor som helst för att företaget eller organisationen på sikt skall
minimera de utredda brister som råder inom det område som man arbetar
med. Det kan ses som ett verktyg för att optimera den egna visionen om att
de aktuella frågorna systematiskt byggs in i företagets verksamhet. På sikt
blir företaget bättre och bättre och sätter hela tiden upp nya mål för sin
verksamhet. Att arbeta med ett miljöledningssystem enligt ISO eller EMAS,
som är de mest välkända i dagens samhälle, innebär inte att du är "bäst" på
miljöfrågor. Men det visar att du har en policy till vilken du förhåller dig.
Det visar vägen som du tar för att nå dina miljömål och det talar om för
omgivningen hur det går. Ett miljöledningssystem kan användas för en
produkt, en tjänst eller en hel produktion av varor eller tjänster. Grundtanken
med ett miljöledningssystem är att organisera miljöarbetet så att miljöskador
kan förebyggas.
Miljöledningssystemen byggs stegvis. Beträffande ISO 14001 är första
steget att formulera en preliminär miljöpolicy för företaget. En miljöutred-
ning görs för företaget, varefter man fastställer en miljöpolicy. Den styr det
fortsatta arbetet och är därmed det viktigaste dokumentet. Man kan gå vidare
och certifiera företaget, organisationen o.dyl.
Att använda antalet ISO- och EMAS-registrerade företag som grönt
nyckeltal säger dock inte mycket om det totala miljöarbetet i företagen. Den
stora kostnad, som en sådan registrering innebär, kommer att vara ett hinder
för registrering men positivt för ett aktivt och levande miljöarbete. Ett
alternativ till registrering är revision av en miljöcertifierad revisor. Det
borgar för att företaget utför ett arbete med miljömässigt hög kvalitet och
eftersträvar ständiga förbättringar. Dessa företag borde då finnas med i
nyckeltalen.
Det kommer nya modeller och varianter av miljöledningssystem. Det ger
alla sektorer möjlighet att vara med. Goda förebilder är bra i miljöarbetet. I
skrivelsen redovisas att bl.a. 99 statliga myndigheter fått i uppdrag att införa
miljöledningssystem. Även inom Regeringskansliet har sådant arbete
påbörjats.
Vi föreslår att statliga verk och myndigheter föregår med goda exempel
och redovisar sin miljöpolicy och sina övergripande mål.
Miljöbalk och miljökvalitetsmål
I skrivelsen redovisas att miljöbalken skall utvärderas av en
parlamentarisk kommitté. Vi fick här dessvärre en otydlig miljöbalk som
bl.a. skapar rättsosäkerhet. Nu gäller det att skyndsamt komma tillrätta
med de felaktigheter som råder så att miljöbalken kan bli det verktyg
som den var ämnad att vara.
I maj 1998 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté om mål i
miljöpolitiken, Miljömålskommittén. Kommittén skall göra en samlad
översyn av vilka delmål och åtgärder som behövs för att de nationella
miljökvalitetsmålen skall nås inom en generation. Kommitténs arbete skall
redovisas senast den 1 juni 2000. Regeringens avsikt är att vid årsskiftet
2000/2001 återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka delmål och
åtgärder som behövs för att nå miljökvalitetsmålen. Riksdagen beställde av
regeringen, i samband med antagandet av miljömålen, förslag om vilka
delmål och åtgärder som behövs för att nå miljökvalitetsmålen. Vi utgår från
att regeringen tänker verkställa riksdagens beställning, men vill här påminna
om detta.
Sektorsansvar
Regeringen har i augusti 1998 beslutat att ge 24 myndigheter ett särskilt
sektorsansvar för arbetet för ekologisk hållbarhet. Myndigheterna skall
årligen redovisa sina insatser i samband med årsredovisningarna.
Sektorsansvaret innebär enligt skrivelsen att integrera miljöhänsyn och
resurshushållning i sin verksamhet samt att ekologisk hållbarhet förs
framåt inom myndighetens sektor. Vi frågar oss om detta är en form av
miljöledningssystem eller den traditionella synen på sektorsansvar. För
att ha trovärdighet och någon form av enhetligt tänkande föreslår vi att
regeringen tydliggör vad som avses med miljöledningssystem respektive
sektorsansvar.
Offentlig upphandling
I maj 1998 inrättade regeringen en särskild delegation för ekologiskt
hållbar upphandling. Delegationen ska avsluta sitt arbete december 2000.
Delegationen menar, att det redan idag finns stora möjligheter att ställa
miljökrav vid upphandling utan att hamna i konflikt med lagar eller EU:s
upphandlingsdirektiv. Detta är inte en generell erfarenhet, enligt vad vi
kristdemokrater erfarit. Även Nämnden för offentlig upphandling (NOU)
bedömer, att möjligheterna för en EU-medlem att ställa miljökrav vid
kvalificering av anbudsgivare är mycket begränsade. Miljöfaktorer kan
tillmätas betydelse vid val av det mest fördelaktiga anbudet endast under
förutsättning att det föreligger ett samband mellan miljökraven och
föremålet för upphandlingen samt att utvärderingskriterium framgått av
annons eller förfrågningsunderlag. Det enda krav som möjligen kan
godtas på tillverkningsprocesser är att varan ska vara märkt med det
europeiska miljömärket (EU-blomman). Krav kan troligen inte ställas på
att varan ska transporteras på "ett visst miljövänligt sätt". Detta bör
förstås åtgärdas. Regeringen bör därför arbeta för ett förändrat regelverk,
nationellt såväl som inom EU. Lagen om offentlig upphandling ska vara
ett stöd, inte en tröskel, i arbetet för att skapa det ekologiskt hållbara
samhället. Detta arbete borde bedrivas mer skyndsamt än regeringen
anger.
Ordförandeskapet
Första halvåret 2001 kommer Sverige att inneha ordförandeskapet för
EU:s ministerråd. Som ordförande ska Sverige driva samarbetet framåt
och föra EU:s talan. Det innebär också att Sverige företräder EU mot
andra länder utanför unionen och i internationella organisationer samt
representerar ministerrådet i relationer med övriga EU-institutioner.
Regeringen har inget avsnitt i skrivelsen om detta. Regeringen måste nu
snarast presentera en samlad miljöstrategi inför det kommande
ordförandeskapet. Av prioriterade frågor anger regeringen i skrivelsen
endast frågan om miljövarupolicy, men det räcker inte. Regeringen bör
för riksdagen presentera en samlad miljöstrategi inför ordförandeskapet.
Klimatkommittén bedöms vara klara med sitt uppdrag under första
halvåret 2000. Remissarbetet och riksdagsarbetet i frågan bör sedan göras
klart under år 2000, så att Sverige i EU kan arbeta för en tydlig klimatstrategi
under ordförandeskapstiden.
Näringsliv
Att ha regler och riktlinjer för hur vi skall ta hand om vårt ständigt
växande avfall är viktigt. Vi som konsumenter eller producenter måste
veta vad som är miljömässigt riktigt, när vi tar fram eller använder en
produkt. Om vi skall ha ett mål om ett ekologiskt hållbart samhälle måste
vi alla ha tillgång till gemensamma regler och information och
framförallt måste det finnas vilja och incitament att sträva mot detta mål.
Om vi skall ha en ekologiskt hållbar avfallshantering med långsiktigt
perspektiv måste detta kopplas till kemikaliehanteringen och det faktum att
det i våra produkter ingår en mängd med kemikalier som måste tas om hand.
Industrins källsortering fungerar bra och industrin har tagit på sig ansvaret
att
arbeta för ett ekologiskt hållbart samhälle. Att regeringen föreslår att ta fram
en miljövarupolicy inom EU är ett bra förslag. Det innebär att en konsument
får tillgång till varor som garanterar en viss miljönivå genom hela varans
livscykel - från råvaruutvinning till slutomhändertagande. Sådana krav ger
producenterna just den vägledning som behövs för att komma på rätt spår
mot hållbar utveckling och kan också vara ett bra incitament för utveckling.
Exempel på verktyg som skall ingå i en sådan policy är enligt skrivelsen
miljövarudeklaration, miljömärkning, miljöanpassad upphandling, produ-
centansvar, produktstandarder och ekonomiska styrmedel. Dessa delar, var
för sig, borgar inte för att en produkt är mer miljöanpassad än en annan.
Däremot ger det tillsammans en möjlighet för konsumenten att få mycket
information om produktens miljöpåverkan. Konsumenten får då en ärlig
chans att verkligen välja en miljöanpassad vara.
Vi föreslår att regeringen för riksdagen presenterar en miljövarupolicy för
Sveriges del innan ordförandeskapet i EU inträder. Att presentera en sådan
skulle vara ett tydligt steg mot producentansvar och konsumentmakt för
miljöns skull.
Energipolitiken - klimatfrågan
Det har gått sju år sedan FN:s stora miljökonferens i Rio och utsläppen
av växthusgaser fortsätter att öka och klimatet försämras. Klimathotet är
stort och måste tas på allvar. Vi kan i dag faktiskt mäta vad som håller på
att ske med vårt klimat. Dessa serier av mätningar är en bra grund att stå
på i ett vidare resonemang kring klimateffekter.
Med alla rapporter om stigande temperaturer och påtagliga förändringar av
klimatet på vår jord har vi inte råd att chansa och att vänta. Om IPCC:s (FN:s
expertgrupp för klimatfrågor) grundläggande scenario blir verklighet kan vi
vänta en fortsatt global temperaturstegring med flera grader fram till år 2100.
Det skulle därigenom bli varmare på jorden än det varit någon gång under de
senaste 150 000 åren. I Sverige kan årsmedeltemperaturen enligt en
bedömning komma att stiga med 0,4 grader per decennium under kommande
år. Vintertemperaturen väntas öka i en snabbare takt. I våra trakter kommer
en uppvärmning sannolikt att åtföljas av ökad nederbörd.
För att förhindra att växthuseffekten blir verklighet krävs snabba krafttag
för att hejda utsläpp av koldioxid och övriga växthusgaser. För det krävs
utfasning av fossilbränslen i energi- och transportsektorn, begränsning av
metanavgång, åtgärder att öka kolbindningen samt internationella åtgärder,
exempelvis utsläppsbubblor med möjlighet att överlåta utsläppsrättigheter.
Vi måste få till en nationell samling för att nå en brytpunkt, där vi minskar
vår koldioxidavgång. Ett samlat klimatpolitiskt handlingsprogram bör
fastställas av riksdagen. Regeringen bör upprätta ett särskilt sekretariat i
Regeringskansliet för dess genomförande, ett sekretariat för klimatfrågorna.
En särskild klimatkommitté arbetar just nu med dessa frågor och vi förväntar
oss att, när dess arbete är slutfört, regeringen snarast presenterar förslag
till
riksdagen angående åtgärder mot växthuseffekten.
Det måste också slås fast att Sverige inte bör använda sig av sin av EU
tilldelade pluskvot för koldioxidutsläpp.
Konsumenterna och miljön
Regeringen konstaterar att det inom näringslivet behövs en omställning i
ekologiskt hållbar riktning. Marknadens efterfrågan på miljöanpassade
och resurssnåla produkter ökar med kunniga konsumenter. Att underlätta
för hushållen att ta ett ökat ansvar för miljö och resurshushållning är av
stor betydelse. Många konsumenter vill exempelvis veta var och hur man
gör av med förbrukad förpackning. Det bör framgå av märkningen på
förpackningen.
Hälften av medborgarna har möjlighet att nyttja Internet. Krist-
demokraterna anser det vara en utmärkt åtgärd, att Konsumentverket öppnar
en webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation.
Ett konsumentpolitiskt mål är att åstadkomma sådana konsumtions- och
produktionsmönster, som minskar påfrestningarna på miljön men bidrar till
en ekologiskt hållbar utveckling. För att detta ska fungera krävs, att
konsumenten/medborgaren känner förtroende för systemet.
På senare tid har en debatt blossat upp huruvida miljömärkningen är
pålitlig eller inte. Konsumenterna måste kunna ha förtroende för de regel-
system som gäller inom miljömärkningen. Det är det enda som konsumenten
har att lita på. I dag säljs t.ex. flera pappersprodukter i butiker som klorfria
produkter men som i själva verket innehåller klor, och regelsystemet säger
att det är möjligt att göra på detta sätt. Därför föreslår vi en förändring av
regelsystemet för märkning. Som regelsystemet fungerar i dag ställer det till
med oklarheter inom området. Så får det inte vara; regelsystemet måste
därför förändras så att inga oklarheter råder gällande innehåll av ej
miljöanpassade delar i miljömärkta produkter.
Turism
Sverige är ett naturskönt land med stor variationsrikedom i landskapet.
De milsvida skogarna, sjöarna, älvarna och fjällen lockar människor från
mer tätbefolkade områden i landet och även från andra länder. Även det
odlade landskapet med hagarna och ängarna och den bygdespecifika
kulturen är attraktivt. Intresset kommer med all sannolikhet att öka i
framtiden.
Regeringen nämner den svenska naturens kvaliteter som en grundläggande
resurs för utveckling av svensk turism. Man har vissa farhågor för slitage av
vissa naturavsnitt. Vi menar, att allemansrätten och äganderätten bör nämnas
i detta sammanhang. Den svenska allemansrätten ger oss tillgång till naturen,
oavsett vem som äger marken. Allemansrätten ger den enskilde rätt att vistas
i skog och mark, en frihet under ansvar, en frihet att nyttja naturen men inte
att utnyttja den. Denna sedvanerätt är unik för Sverige och är av gammalt
datum. Vi har även en lagfäst egendomsrätt.
Allemansrätten kan missbrukas. Slitage och skador kan uppkomma på
naturen. Det finns exempel på kommersiell verksamhet utan markägarens
samtycke. Kristdemokraterna anser, att kommersiell verksamhet på annans
mark inte får ske utan markägarens samtycke och skrivna avtal med ägaren.
Allemansrätten får inte kommersialiseras. Regeringen bör arbeta för att detta
tydliggörs i lag.
Det regionalpolitiska stödet har haft och har en stor betydelse för
turistnäringen i många områden, inte minst när det gäller uppförande och
drift av turistanläggningar i olika fjällområden. Den småskaliga landsbygds-
turismen har dock inte dragit någon större nytta av dessa stöd. För att
landsbygdsturismen ska utvecklas på ett positivt sätt krävs en målmedveten
samordning mellan de olika intressenterna. De goda exempel som finns -
t.ex. bondgårdsturism, vildmarksturism m.m. - utgör fina förebilder som
måste vidareförmedlas och utvecklas. Detta bör lyftas upp på ett nationellt
plan till ett programarbete som ger bygdeturismen profil och den status den
är värd. Arbetet måste koncentreras på produktutveckling och marknads-
föring.
Den småskaliga landsbygdsturismen bygger på ett lokalt engagemang som
innebär att de som äger, driver och är sysselsatta inom näringen är bosatta
och/eller har anknytning till orten. Småskaligheten innebär vidare att varje
enskilt företag sysselsätter ett fåtal människor, oftast i form av ett
familjeföretag.
Ett av de verkligt stora hindren för allt företagande på landsbygden är
transporterna och transportkostnaderna. För att turismen på landsbygden ska
kunna utvecklas är fungerande transporter helt avgörande. Vägarnas standard
betyder självklart mest för den bofasta befolkningen men också mycket för
turistnäringen. De små turistanläggningarna ligger ofta vid sidan av de stora
vägarna och tjälskador kan ställa till stora problem för dem som ska färdas
längs vägen. Anslagen till de enskilda vägarna måste värnas - annars kan
låsta vägbommar bli vanligare längs dessa.
Järnvägstransporter är det klart miljövänligaste alternativet och bör öka.
Det finns mycket som talar för att järnvägskapaciteten måste anpassas till
variationerna i säsongerna. Kombinationer med utökade godstransporter på
järnväg skapar ibland bättre möjligheter även för person- och turisttrafiken.
Som tidigare nämnts slår de ökande drivmedelskostnaderna mot bl a taxi
och bussbolagen. I områden där järnväg saknas behövs ersättning med buss-
linjer. Dessutom är det viktigt att påpeka att resan i sig kan utgöra en lika
viktig upplevelse som själva resmålet. Tågresa längs Inlandsbanan är ett
sådant exempel.
Regional utveckling och regionala tillväxtavtal
Ett led i regeringens sökande efter nya möjligheter och beslutsvägar är
införandet av regionala tillväxtavtal. Enligt vår uppfattning synes det
dock tveksamt om den nya ordning som regeringen inför med dessa
medför så stora förbättringar som regeringen tror. De förslag på
tillväxtavtal som under sommaren och hösten förhandlats mellan
regeringen och länsstyrelserna/
sektorsorganen är av så varierande kvalitet att förutsättningarna för
genomförande ter sig ganska olika ute i landet. Tillväxtavtalen föreslås
av regeringen prioriteras vid utnyttjandet av många anslag inom flera
utgiftsområden.
Det är vår uppfattning att utgiftsområdet Regional utjämning och tillväxt
bör samordnas med Regional näringspolitik och EU:s regionalpolitik i
Sverige och att antalet olika stödformer minskas. Dagens snårskog av
regionalpolitiska regler måste bli överblickbara. Det nuvarande systemet
missgynnar inte minst småföretagare som inte har möjlighet att tränga in i de
komplicerade regelverken.
Det statliga stödet till lokala investeringsprogram för en ekologiskt hållbar
utveckling omfattar ca 6,8 miljarder kronor under perioden 1998-2002.
Stödet kan endast sökas av kommuner och kommunalförbund. Beslutet om
stödet fattas av regeringen efter beredning av Miljödepartementet. Syftet
med bidraget har varit att förbättra miljön och skapa nya jobb. Stödet har inte
någon koppling till de regionala tillväxtavtalen.
Regeringen beräknar att hittills beviljade stöd till lokala investerings-
program medför energieffektiviseringar på c:a 1,64 Twh/år och en minskning
av totala koldioxidutsläpp till luften med 1,2 miljoner ton/år. Riksdags-
revisorerna menar dock att kommunerna haft en benägenhet att göra sådana
kalkyler i överkant. Det går inte att enkelt och schablonmässigt räkna ut vilka
miljöeffekter som kan uppnås eller hur många nya arbetstillfällen som
skapas. En annan modell eller metod för beräkningarna av miljöeffekter och
nya arbetstillfällen måste utformas och lokal kompetens utnyttjas i det
arbetet. Från vår sida har vi tidigare kritiserat stödet till de lokala
investeringsprogrammen, eftersom det tagit resurser från det ordinarie
miljöarbetet. En del av de åtgärder, som fått stöd, kunde och borde ha
genomförts utan stöd. Regelsystemet var otydligt. Departementets kontroll
var dessutom bristfällig.
Inom kommunens ram för miljöarbete finns lokal kunskap som på ett
enkelt sätt kan bidra till miljöförbättringar och att nya arbetstillfällen
skapas i
den egna kommunen. Olika villkor gäller för kommunerna beroende på
kultur- och naturgeografiska förutsättningar. Beslutet om vilka investeringar
som skall göras bör ligga hos kommunerna själva och inom ramen för det
redan befintliga miljöarbetet. Detta stämmer också väl med den s.k.
subsidiaritetsprincipen.
Flera kommuner har lagt ner mycken möda på sina ansökningar men fått
avslag. Regeringen har inte lämnat någon förklaring till varför ansökan inte
beviljats. RRV har uppmärksammat detta och anser att departementet måste
göra större ansträngningar för att förklara de bedömningar som legat till
grund för regeringens ställningstaganden. Därmed skulle reglerna bli tydliga
och till hjälp för kommunerna i deras fortsatta miljöarbete.
Miljöskatter
För att kommande generationer skall ha möjlighet att utvecklas och ha
tillgång till våra naturresurser måste vi nu se till att betala vår
"miljöskuld" och ta ansvar för vår valda livsstil. En möjlighet att komma
åt problemet med utsläppen av växthusgaser är att ha gemensamma
avgifter och skatter exempelvis inom EU-området. Detta har under lång
tid motarbetats av regeringen men en omprövning verkar nu vara på
gång. Vi vill att regeringen verkar kraftfullt för att en gemensam
koldioxidavgift skall tas ut inom EU. Det är ett verksamt medel mot
koldioxidutsläpp och man måste nu nå konkurrensneutralitet i denna
fråga.
Sambandet mellan tillväxt och miljö
Ekonomisk tillväxt är inget mål i sig utan ett medel för att uppnå ökat
välstånd. Ekonomisk tillväxt kan i stort sett bara komma till stånd på två
sätt:
1. ökad användning av olika produktionsfaktorer - mer resurser
förbrukas;
2. effektiv användning av befintliga resurser - produktiviteten ökar.
Både den ekologiska krisen och sysselsättningsproblemen härstammar
till stor del från samma källa. Den gamla samhällsstrukturen och
tillväxtsynen svarar inte längre mot de problem och begränsningar, som
finns idag. Arbetskraften upplevdes under lång tid som en knapp resurs -
högt beskattad. Miljöutrymmet upplevdes som oändligt - låg
miljöbeskattning.
Under senare år har vi i västvärlden sett att BNP-utvecklingen kan vara
positiv samtidigt om arbetslösheten ökar. Likaså har BNP ökat i industri-
världen, samtidigt som miljöskadorna blivit allt vanligare.
En långsiktigt hållbar tillväxt måste utgå från två huvudkrav: 1.
eliminering av giftiga ämnen, som naturen inte kan bryta ner, och 2.
resurssnål produktion, d.v.s. ökad produktivitet i användningen av energi och
råvaror. Bakgrunden är att närhelst energi omsätts, genereras avfall och
restprodukter, som kan skada miljön. Och det är avfallsmängderna - inte
minst i gasform - som är det stora hotet mot biosfär och jordens ekosystem.
Om resursanvändningen effektiviseras, reduceras avfallsmängderna.
I ett land, som eftersträvar ekonomiskt hållbar tillväxt, måste det finnas
drivkrafter för produktivitet i alla delar av ekonomin: för den enskilde att ta
ansvar, utbilda sig, arbeta, spara, för företag att investera, utveckla ny
teknik,
förbättra kvaliteten.
Vi lever i en global ekonomi där IT-utvecklingen är ett dominerande
inslag. Tillväxt och värdeskapande sker efter helt andra villkor än under
industrisamhället. Samtidigt uppfattas framtidsutsikterna av många som
relativt dystra, både för vårt land och i vår omvärld. Ökade ekonomiska och
sociala klyftor - mellan länder och inom länder -, hög arbetslöshet och
undersysselsättning samt risken för ekologiska chocker är exempel på hot
som på många håll är uppenbara. Samtidigt kan man konstatera att det nya
samhälle som nu växer fram ger goda möjligheter att kombinera kraven på
ökad sysselsättning med en sund och hållbar miljöutveckling.
I en situation med minskande "miljöutrymme" och hög arbetslöshet borde,
om ekonomin fungerade optimalt, användningen av naturresurser hållas nere,
dvs effektiviseras, och efterfrågan på mänsklig arbetskraft vara större. Men
ekonomin fungerar inte så. Ett av många problem är att dagens sätt att mäta
ekonomisk utveckling - det vill säga via BNP-statistiken - inte tar hänsyn till
de sociala och miljömässiga problem som den ekonomiska utvecklingen för
med sig.
Det finns heller inga automatiska signaler in på marknaden som indikerar
att till exempel "miljöutrymmet" krymper, på motsvarande sätt som det finns
indikatorer på att exempelvis ett budgetutrymme för staten kan förändras. I
den bästa av världar skulle till exempel oljepriserna gå upp i en situation där
risken för klimatpåverkan via användningen av olja och kol blir alltmera
uppenbar. Istället ligger oljepriserna på en rekordlåg nivå. Marknaden har
ingen inbyggd mekanism som reagerar då "miljöutrymmet" krymper. En
annan brist består i att miljökostnaderna i samband med oljeanvändning i
flertalet länder ej är integrerade i priserna.
Som marknaden fungerar, i kombination med hur beskattningen är
utformad - dvs höga skatter på arbetskraft - drivs företagen att i första hand
effektivisera arbetskraften. Följden blir att antalet jobb minskar eller hålls
på
en allt för låg nivå. Samtidigt negligeras den helt nödvändiga
effektiviseringen i användningen av de fysiska resurserna. I ett framtida
hållbart samhälle måste prioriteringen vara den rakt motsatta! För att
åstadkomma detta krävs dock helt andra incitament i marknadsekonomin,
både vad gäller skatter och normer. Vi kristdemokrater har under lång tid
pläderat för skatteväxling från arbete till miljöpåverkande aktiviteter. Det är
nödvändigt att denna fråga drivs med kraft i EU och nationellt.
Delaktighet
Regeringen konstaterar, att arbetet med Agenda 21 är en bra grund för att
förankra miljöarbetet hos medborgarna. Varje lokalsamhälle utformar en
egen Agenda 21 med utgångspunkt från de speciella problemen och
förutsättningarna i det egna närområdet. Detta lokala arbete och den
lokala förankringen upprätthåller medvetenheten om miljön och leder
fram till mål och riktlinjer för att uppnå en hållbar utveckling.
Ett aktivt arbete med Agenda 21 engagerar skolor, organisationer, företag
och medborgarna i ett gemensamt arbete för den egna kommunen. Det lokala
arbetet i Agenda 21 hjälper till att hålla liv i medvetenheten om miljön och
anger mål och riktlinjer för att uppnå en hållbar utveckling. I många fall
kunde det konstateras ett minskande av sopmängder, en ökning av
miljöanpassade inköp och byte till miljöanpassade produkter samt energi och
vattenbesparingar.
Det är i kommunerna det praktiska arbetet kan ske. Där finns också en
lokal kompetens, som behövs för att få ett aktivt lokalt miljöarbete.
Dessvärre har regeringen avvecklat det nationella stödet till lokalt Agenda
21-arbete. Kristdemokraterna anser, att man på nytt ska syrsätta och stödja
detta arbete med nationella medel. Vi har därför föreslagit att ett nytt konto
inrättas, "Agenda 21", som årligen tillförs medel. En nationell uppbackning
av det lokala Agenda 21-arbetet är nödvändigt.
Agenda 21 och Habitat
Regeringen tillsatte våren 1998 en särskild utredare med uppgift att föra
en aktiv dialog om det lokala Agenda 21-arbetet, sprida erfarenheter,
förmedla förslag till nationella myndigheter och internationella organ
samt bidra till internationellt erfarenhetsutbyte. Genom tilläggsdirektiv
fick utredaren i april 1999 i uppdrag att också samordna det svenska
arbetet med att fullfölja de åtaganden som ryms i Habitat-agendan och
den svenska nartionalrapporten till Habitat II-konferensen 1996 i Istanbul
om boende, bebyggelse och stadsutveckling. De berörda myndigheter
som utredaren kommer att samarbeta med är bl.a. Naturvårdsverket och
Boverket. Att samarbeta kring Habitat och Agenda 21 borde inte vara
någon svårighet. I de flesta kommuner har miljöhänsyn,
samhällsplanering och miljö ett självklart samband. Det bör däremot
avsättas resurser för de berörda myndigheterna så att de kan fullfölja
detta arbete och själva sammanställa resultaten inför det svenska
ordförandeskapet i EU. Likaså bör resurser till för att syresätta det lokala
Agenda 21 - något vi kristdemokrater föreslog i vårt budgetalternativ.
Utbildning
Under sjuttiotalet förändrades synen på miljön och portalparagrafen om
miljöfrågor skrevs in i skollagen. Enligt den skall var och en som verkar
inom skolan "främja aktning för varje människas egenvärde och respekt
för vår gemensamma miljö". Förutom den goda undervisning som ges
omkring miljöfrågorna i skolan i dag finns Grön Flagg-certifieringen som
växer snabbt i Sverige och Europa (Eco Schools). Detta är ett viktigt
stöd för att skolorna - lärare och elever - kan jobba med miljöfrågor i ett
underifrånperspektiv. Det finns andra utmärkelser som t.ex. Miljöskola.
Ungdomens miljöriksdag är en annan indikator på hur
miljöundervisningen utvecklats ur elevperspektiv. Det är vår uppfattning
att Skolverkets utmärkelse Miljöskola och Grön Flagg bör samordnas.
De kommer att komplettera varandra och stärka miljöarbetet ute i
skolorna.
Människan och miljön
Människan är i dag utsatt på många sätt för exponeringar av olika slag.
Det talas om bl.a. cancerframkallande ämnen i maten och luften. På
senare år har det talats mycket om sjuka hus och dessas bidrag till
utvecklande av allergier hos människan.
De flesta tillbringar 85-90 procent av sin tid inomhus. Livsstilsfaktorer
och utrotandet av vissa sjukdomar har lett till att immunförsvaret blivit
känsligare för förändringar i innemiljön. Sambanden mellan innemiljö och
hälsa är komplexa. Länder i väst har högre frekvens av allergiska sjukdomar
än länder i tredje världen och forna östblocket. Stadsbor är mer utsatta än
befolkningen på landsbygden. Personer födda efter 1970 löper större risk att
bli allergiker jämfört med äldre.
Genom att integrera folkhälsoarbete och genomförandet av Agenda 21 kan
förekomsten av astma och allergier minska. Kristdemokraterna ger i sitt
förslag till statsbudget direkta stimulansbidrag till skolor som vill "hälso-
renovera". Skolbarn måste kunna andas inomhusluft utan att drabbas av
obehag eller utsättas för hälsorisker. Kristdemokraterna har begärt att 100
miljoner av stödet till ekologisk omställning och utveckling ska användas för
direkt sanering av skolor och bostäder.
Åtgärderna ska vara ekologiskt hållbara och genomföras på ett sådant sätt
att bebyggelsens arkitektoniska kvaliteter och kulturhistoriska värden tas till
vara. Vårt boende har en central betydelse för vårt sätt att bruka natur-
resurserna. Exempelvis går en betydande del av vår energiförbrukning åt för
uppvärmning av byggnader. Olika typer av utsläpp måste elimineras.
Avloppshanteringen bör effektiviseras. Återanvändningen av byggmaterial
måste öka väsentligt. Europaharmonisering av byggprodukter är angelägen.
Krav måste finnas på fullständiga innehållsdeklarationer och varningstexter
av byggnadsmaterial. Bostäder ska kvalitetssäkras.
I detta perspektiv är det anmärkningsvärt att dagens system i och med
fastighetstaxeringen bestraffar fastighetsägaren genom ökad fastighetsskatt,
då denne gör en satsning för att vara med och skapa ett ekologiskt samhälle.
Incitament måste skapas för att stimulera ekologiska satsningar.
Fastighetstaxeringssystemet måste ta hänsyn till de miljö- och energispar-
åtgärder en fastighetsägare gör. På samma sätt som poängen i fastighets-
deklarationen avseende energi- och miljöåtgärder höjer marknadsvärdet på
fastigheten, borde samma poäng fastställa ett beskattningsvärde med miljö-
profil för att reducera fastighetsskatten. Regeringen måste snarast förändra
fastighetstaxering och beskattning så att miljömedvetenhet belönas.
För att kvalitetssäkra inomhusmiljön krävs kunskap om vilka faktorer och
vilka halter av olika luftföroreningar som kan förekomma i rumsluft och
uteluft samt vilken påverkan den har på innemiljön. Olika boendevanor,
rökning, husdjur, möbler, hushållskemikalier och så vidare kan påverka
rumsluften. Husets byggnads- och inredningsmaterial kan bidra med
emissioner. Mätning och kvantifiering kan göras på olika sätt. Det finns ett
stort behov av enkla instrument och jämförbara mätmetoder för luftföro-
reningar för att kunna säkerställa en god innemiljö. Drift och skötsel av
anläggningar samt utbildning av driftpersonal får inte förglömmas.
Bostadsutskottet gjorde i sin uppföljning av vissa frågor om byggnaders
inomhusmiljö antydan om att uppemot 80 procent av felen i våra byggnader
skulle kunna undvikas genom möjlighet till rätt tillämpning av kunskaper. De
resterande 20 procenten är fel, där orsaken inte är känd, till exempel
oväntade effekter av nya byggmetoder, nya material etc.
I cirka 1 200 av Sveriges skolor finns det ett allergiombud som arbetar för
att elever med allergiska besvär ska kunna delta i allt som skolan erbjuder
sina elever. Ett allergiombuds mål är att alla elever med astma/allergi ska
kunna delta i skolarbetet utan att bli sjuka eller behöva extra mediciner, att
inte fler elever debuterar som allergiker samt att sprida förståelse och
kunskap om detta dolda handikapp. Undervisningslokaler bör varudeklareras.
Kemikaliepolitiken
Cirka 30 000 kemiska ämnen är i omlopp varje år i Sverige. Kemikalie-
inspektionen riskbedömer, anbefaller märkning och anger hantering av
ämnena. Bedömningarna styrs av miljöbalk och miljömål. Man behöver
definitivt styra forskning till området eftersom mycken kunskap saknas.
Stabila, bioackumulerbara ämnen har alltid irreversibla effekter och ska
undvikas. Kemikalieinspektionen bedömer noga, om kemikalier kan komma
ut i känsliga media som dricksvatten och modersmjölk. När det gäller
förekomst av bekämpningsmedel i grundvatten, kan det vara svårt att
bedöma. Vid bekämpning blandas ofta flera medel i samma tank. Kunskap
saknas f.n. om detta ger upphov till nya föreningar. Kemibolagen som
tillverkar de kemiska bekämpningsmedlen vet inte alla gånger mer om vad
som händer när flera preparat med olika verksamma ämnen blandas än att det
är tekniskt möjligt att blanda de olika preparaten. Det är också möjligt att
sådana kemiska reaktioner sker att vi får resthalter av giftiga ämnen i t.ex.
mjöl som vi inte känner till. Livsmedelsverkets stickprovsanalyser kanske
inte alls fångar in de ämnen som är relevanta att analysera. I detta fall vet
man ju inte vad man ska leta efter.
När ett kemiföretag ansöker om godkännande av ett bekämpningsmedel,
som skall användas i odlingen av en livsmedelsgröda, krävs det bland annat
dokumentation av eventuella resthalter av bekämpningsmedlet i grödan.
Livsmedelsverket har ansvar för att resthaltsdokumentationen utvärderas
korrekt och kommer också med förslag till vilken karenstid, d v s tid mellan
applicering av preparatet och skördetidpunkt, som ska tillämpas. Resthalts-
dokumentationen gäller den biologiskt verksamma beståndsdelen i det
kemiska bekämpningsmedlet. Kemikalieinspektionen fattar därefter beslut
om godkännande eller ej. Kemiföretagen står själva för framtagning av den
dokumentation som Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket bedömer.
Vid bedömningen av vilka gränsvärden som skall kunna tillåtas i
livsmedlet, förutsätts att det är resthalter av ett biologiskt verksamt ämne det
är frågan om. Kemikalieinspektionen förutsätter också med sitt godkännande
att preparaten används var för sig i odlingen, d v s man tänker sig inte att
jordbrukaren blandar flera olika preparat i sin spruttank och sedan sprutar ut
denna blandning över grödan. Kemibolagen skriver ofta på sina etiketter att
det egna preparatet kan blandas med ett ytterligare preparat, dock kan ett
emulgeringsmedel krävas för att det tekniskt sett skall gå att blanda dessa.
I den praktiska odlingen är det dock känt att jordbrukaren ofta, av
rationella och ekonomiska skäl, blandar flera preparat i sin spruttank och
sprider detta över odlingen.
Vad som händer med resthalterna av blandade bekämpningsmedel i
livsmedlet finns det ingen dokumentation om. Det är svårt att veta vad man
skall söka efter då man från både myndigheters och kemibolags sida inte
kartlagt vilka preparat jordbrukarna finner lämpliga att blanda och i vilken
omfattning dessa tankblandningar utförs.
Därför föreslår vi att Kemikalieinspektionen får i uppdrag att utreda i
vilken omfattning tankblandningar av kemiska bekämpningsmedel
förekommer och vad som är de tänkbara praktiska konsekvenserna för rest-
halter i livsmedlen med dessa tankblandningar.
Kemikalieinspektionen har ej resurser att arbeta i den takt som behövs. Det
kan därför ta lång tid innan nya, mindre toxiska men lika effektiva medel kan
tillåtas ersätta nuvarande mer toxiska ämnen. Regeringen har
uppmärksammat detta och föreslår ett engångsanslag på 3 miljoner, så att
inspektionen kan åtgärda situationen. Det är dock ej till fyllest, varför vi i
vårt budgetförslag anvisade ytterligare 4 miljoner kronor årligen varav det i
texten beskrivna uppdraget angående tankblandningar skulle rymmas.
Förorenade områden
De stora förgiftade markområden, som finns i Sverige idag, är ett stort
miljöhot mot vårt vatten och vår gröda. Vi har under lång tid påtalat det
felaktiga med att ta bort anslaget för sanering av förorenade områden.
Sent om sider börjar nu återuppbyggande av detta arbete, men mycken
kompetens har förlorats under tiden.
Byggande
I avsnitt 3.5.1. nämns radon som exempel på en faktor, som påverkar
människans hälsa negativt. Men i avsnitt 3.6.2 nämner regeringen inte
ens, att man dragit in bidrag för radonsanering av enskild vattentäkt den
1 augusti i år. För sanering av radon i inomhusluft i bostadshus, även
enskilda, utgår fortfarande bidrag. Radon i vatten berör i huvudsak dem
med bergsborrade brunnar. Man känner ej till exakta antalet sådana
brunnar utan har uppskattat det till 200.000 fastboende och 300.000
fritidsboende. Hur många av dem som har för höga halter radon i vattnet
vet man inte alls men risken är stor, att det är flertalet. Man beräknar att
risken att få cancer av radon är 70 personer per år. Gränsen för enskild att
få bidrag var hög, 1000 Bq/l vatten. För kommunala fastigheter var det
100 Bq/l. Livsmedelsverket rekommenderar att dricksvatten med mer än
500 Bq/l ej ska ges till barn under 5 år. Kristdemokraterna föreslår
regeringen att handla: möjligheten till bidrag för radonsanering av
enskild vattentäkt bör återinföras och gränsen sättas till åtminstone 500
Bq/l.
FoU om miljö och hållbar utveckling
Det var felaktigt av regeringen att rusta ned miljöforskningsanslaget.
Detta kompenseras nu genom ökade anslag och möjlighet att rusta upp
igen. Genom ett sådant agerande förlorades kompetens och kraft i
bidragandet till en hållbar samhällsstruktur. Vi får hoppas att man snabbt
kan bygga upp nödvändig kompetens och forskning.
Transportforskning
Hela vår samhällsstruktur är beroende av ett fungerande transportsystem.
Men transporterna står i dag för ett av våra största miljöhot, nämligen
utsläppen. Våra intressen av välfärd och bekvämlighet krockar med våra
intressen för ren luft och natur.
Transportsektorn är i dag i mycket hög grad beroende av fossila bränslen
och det stora behovet bidrar starkt till växthuseffekten, försurning av mark,
sjöar och vattendrag och övergödning. Utnyttjandet av energi och resurser
måste genomgående användas på ett sådant sätt att jordens begränsade
resurser förvaltas i stället för förbrukas.
Målet om att utsläppen 2010 skall vara oförändrade i förhållande till 1990
års nivå kommer inte att nås om dagens trend håller i sig. I och med
implementeringen av EU:s försurningsstrategi gäller det att skärpa
utsläppstakten fram till år 2010. Det är av största vikt att det råder harmoni
mellan vad naturen tål och vår trafik.
På senare tid har debatten kring transportsektorn handlat om hur denna
skall styras mot ett mer effektivt resursutnyttjande genom en internalisering
av de externa kostnaderna. Att beräkna de externa effekterna är inte lätt och
ingen kan idag med exakthet kvantifiera dessa. Principen är dock viktig och
arbetet med detta måste intensifieras.
Östersjön
I slutet av 1996 inrättade regeringen ett Agenda 21-sekretariat vid
Östersjörådet. Uppgiften är att medverka till att Agenda 21 förverkligas
för hela regionen. Vi ser positivt på denna strävan att lyfta fram det
gränsöverskridande samarbetet i miljöfrågorna i Östersjöregionen.
Östersjön är utsatt för många allvarliga hot, som Sverige inte kan lösa på
egen hand.
I Östersjön trafikeras våra vatten av tankfartyg som kan ta laster upp till
150 000 ton. Ändå större fartyg anlöper hamnarna vid Kattegatt och
Skagerrak, vatten som verkligen berör vårt lands miljö. Åtskilliga utsläpp
sker idag avsiktligt i samband med att fartyg rengör sina oljetankar eller
genom att de pumpar ut oljeförorenat barlastvatten under resans gång. Detta
är sedan länge förbjudet men risken för upptäckt är uppenbarligen för liten
för att vara avskräckande. Vi kan ständigt läsa om nya utsläpp som upptäckts
i våra svenska farvatten.
Det är viktigt att vi får ett harmoniserande avfallssystem i våra hamnar
kring Östersjön.
Det skulle bl a innebära att alla hamnar kring Östersjön skulle ha möjlighet
att ta emot bl.a. oljevatten från fartygen och ge fartygen möjlighet att lämna
hamnarna utan något avfall. Det kommer att vara mycket fördelaktigt för
miljön runt Östersjön och vi kan säkerligen räkna med färre utsläpp av olja.
Principprogrammet "Baltic strategy" handlar om uppbyggandet av ett sådant
system.
HELCOM-länderna har skrivit under principprogrammet för "Baltic
strategy". Pengar för att bygga uppsamlingsstationer finns, men det går
långsamt. Regeringen har varit senfärdig med att tillse att byggandet av
mottagningsanläggningar genomförs. Man har inte heller agerat för skärpt
lagstiftning. Regeringen har definitivt inte bidragit till att stärka
kustbevakningens resurser vilket är en förutsättning för effektiv oljeutsläpps-
bevakning. På alla dessa områden behövs nu åtgärder till.
Världshandelsorganisationen
En hållbar utveckling är idag ett uttalat mål för
Världshandelsorganisationen WTO. Det anses allmänt att miljöfrågorna
enbart kan lösas inom ramen för en bredare WTO-förhandling. För att nå
ett önskat resultat på området verkar Sverige och EU för att
miljöfrågorna skall ingå i den WTO-förhandling som planeras i början av
år 2000.
Det finns en klar spänning mellan hållbar utveckling och fri handel. Det
finns fall där ökad handel kan innebära stora miljöskador. De internationella
miljökonventionerna kan komma att ställas emot handelsregler. Ett annat
problem är tillämpningen av försiktighetsprincipen. Vilken kraft har
försiktighetsprincipen när en vara står mot ett miljöhot? Vi efterlyser ett
arbete för att få en starkare tillämpning av försiktighetsprincipen inom
ramen för WTO.
Sverige och EU verkar också för att miljöfrågorna skall kunna integreras
horisontellt i alla områden som förhandlas och för att specifika miljöfrågor
skall hanteras. Vi efterlyser, bland de viktiga frågor som regeringen
redovisar i skrivelsen, transportsituationen och dess miljökostnader. En
internalisering av miljökostnaderna i den totala transportkostnaden måste till.
Detta bör med kraft framföras i WTO- förhandlingarna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att konsumenter och producenter, vid
användning av lösningar som är miljöanpassade, belönas med hjälp av
ekonomiska styrmedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nyckeltal för företag och miljöarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de statliga myndigheternas miljöpolicy,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riksdagens tidigare beställning gällande de
delmål och åtgärder som behövs för att nå miljökvalitetsmålen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tydliggöra vad som avses med miljölednings-
system och sektorsansvar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om offentlig upphandling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en samlad miljöstrategi inför Sveriges
ordförandeskap för EU:s ministerråd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljövarupolicy,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör upprätta ett särskilt klimat-
politiskt handlingsprogram,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige inte skall utnyttja sin pluskvot för
koldioxidutsläpp,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en ändring av regelsystemet för miljö-
märkning görs så att inga oklarheter råder gällande innehåll av ej
miljöanpassade delar i miljömärkta produkter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tydliggöra att kommersiell verksamhet på
annans mark inte är en del av allemansrätten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett programarbete som ger bygdeturismen profil
och status,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det lokala investeringsprogrammet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen verkar för att en gemensam
koldioxidavgift tas ut inom EU,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skatteväxling från arbete till miljöpåverkande
aktiviteter,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetet med Agenda 21,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att resurser bör avsättas för de berörda
myndigheter som arbetar med Habitat och Agenda 21 så att de kan
fullfölja detta arbete och själva sammanställa resultaten inför det
svenska ordförandeskapet i EU,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Grön Flagg samordnas med skolverkets
Miljöskola,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att resurser används för allergisanering i skolor
och bostäder,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning av tankvattenblandningar av
bekämpningsmedel,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om radonsanering,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyndsamt agerande för förebyggande av
oljeutsläpp,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en starkare tillämpning av försiktighetsprincipen
inom ramen för WTO,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i WTO-förhandlingarna föra fram krav om att
internalisering måste till av miljökostnaderna i den totala
transportkostnaden.
26.