med anledning av skr. 1999/2000:14 En hållbar utveckling av landsbygden, m.m.
1 Inledning
Regeringens skrivelse En hållbar utveckling av landsbygden, m.m. är ett
förslag om hur Sverige ska tillämpa den nya gemensamma jordbruks-
politiken antagen i och med Agenda 2000-överenskommelsen.
EU:s reformerade jordbrukspolitik borde passa det svenska jordbruket bra.
De svenska bönderna har en jämförelsevis lång erfarenhet av att aktivt arbeta
med jordbrukets miljöfrågor. När det gäller att minska jordbrukets miljö-
belastning så har de svenska bönderna kommit betydligt längre än kollegorna
i övriga EU. Det finns dessutom i den svenska jordbrukarkåren såväl
kompetens som engagemang för att driva detta arbete vidare. Utifrån
perspektivet att Sverige har högre ambitioner när det gäller jordbrukets
miljökrav än andra EU-länder är det märkligt att just Sverige hör till de
länder som får störst neddragningar av jordbrukets miljöstöd. Det finns dock
en logisk förklaring.
Problemen började direkt efter regeringsskiftet 1994. Den socialdemo-
kratiska regeringen förändrade radikalt de förslag till miljöprogram som
Bildtregeringen utarbetat. Följden blev en tidsförskjutning samtidigt som de
nya reglerna fick en utomordentligt krånglig utformning. Detta fick som följd
att många jordbrukare valde att ställa sig utanför de krångliga och byrå-
kratiska stödprogrammen. Moderata samlingspartiet kritiserade regelverken
och krävde förenklingar vilket regering och riksdagsmajoritet avvisade.
Regeringen valde vidare att inte fullt utnyttja de framförhandlade miljö-
ersättningarna. Vi moderater varnade för att inte utnyttja EU-medlen men
även på denna punkt var regering och riksdagsmajoritet avvisande. Den
socialdemokratiska regeringen har i handling visat att man inte är så
intresserad av att satsa på jordbruket. Det regeringen inte förstått är att man
mycket väl kan driva på när det gäller att reformera EU:s jordbrukspolitik
och samtidigt, på kort sikt, använda sig av den gemensamma jordbruks-
politikens spelregler för att försöka uppnå konkurrensneutralitet.
Signalerna till EU att den svenska regeringen inte ser det svenska jord-
bruket som särskilt viktigt har varit tydliga. Ett exempel är att miljö-
programutredningen fick som direktiv att utreda ett alternativt miljöprogram
som innehöll en miljard kronor mindre årligen. Sammantaget blev följden av
denna socialdemokratiska, medvetet eller omedvetet, misslyckade miljö- och
jordbrukspolitik att jordbrukare i andra EU-länder gynnas på bekostnad av
svenska jordbrukare.
2 Ett program för landsbygdens konkurrenskraft
och miljö
2.1 Ta till vara landsbygdens möjligheter
Många uppfattar landsbygden som en värdefull miljö att leva och verka i.
För att kunna ta till vara landsbygdens resurser krävs bedömningar
utifrån en helhetssyn och med en positiv tilltro vad gäller olika
möjligheter och resurser. En väl fungerande jordbruksnäring är en
förutsättning för en levande landsbygd. Produkterna från skogen utgör
vår viktigaste exportvara, och det svenska jordbruket tillhör de mest
effektiva i världen. Kulturlandskapet, som är en följd av de areella
näringarnas verksamhet, är vackert och skiftande.
Diskussionen måste nu föras om hur man kan avlägsna hinder för entrepre-
nörer, nya företag och investeringar i syfte att dra nytta av dessa resurser.
Den socialdemokratiska regeringen har i många avseenden drivit en negativ
politik gentemot landsbygden. Detta har resulterat i en snabb befolknings-
minskning i glesbygdslänen. Skatte- och avgiftshöjningarna har drabbat den
bilberoende landsbygden hårt. Som exempel kan anges höjd bensinskatt,
höjd fordonsskatt och försämrat reseavdrag. Fastighetsskattehöjningen är
särskilt negativ för skärgårdsområdena.
På det sociala området och inom skolan har också politiken varit till nack-
del för landsbygdens livskraft och mångfald. Slopat vårdnadsbidrag och
attackerna mot friskolorna är exempel på detta.
Utvecklingen på landsbygden hämmas genom den politik som förs av
regeringen. Detta är allvarligt i ett läge när vi behöver ta till vara de
möjlig-
heter som finns i hela vårt land. Resurser från jord och skog kan bättre tas
till
vara och kulturlandskapets och naturens värden är också en framtidsresurs.
Svensk landsbygd är värd en bättre politik.
2.2 Underlätta boendet på landsbygden
Många människor föredrar att bosätta sig på landet, där man har tillgång
till naturen och kan känna frihet. Det är angeläget att man underlättar
boende på landet och att regler och bestämmelser utformas så att dessa
inte utgör ett hinder för boendet.
Glesbebyggelserätten bör återinföras. Endast starka skäl skall få hindra be-
byggelse. Den lagstadgade huvudregeln skall vara rätten att bygga på landet.
Förbudet att bygga i strandnära områden bör ses över i syfte att underlätta för
människor att bygga längs fler kust- och sjöområden.
Många människor önskar kunna äga mark. Den möjligheten har ökat
genom bättre förutsättningar att göra avstyckningar från jordbruksfastigheter
genom lantmäteriförrättning och genom förändringar i jordförvärvslag-
stiftningen. Vi anser att man bör gå ännu längre och införa generösare regler
för sådana avstyckningar. Detta kan gälla familjemedlemmar som gärna vill
äga en bit mark i anslutning till det tidigare föräldrahemmet, eller andra som
vill bedriva verksamhet med anknytning till markbehov.
2.3 Valfrihet gynnar landsbygden
Hemmets gemenskap och den lilla världen spelar ofta en stor roll på
landsbygden. En ökad bosättning i glesbygd stärker den sociala gemen-
skapen. Medelåldern är ofta hög. Ett ökat inslag av yngre familjer skapar
en kontinuitet och ger ökad trygghet. På det familjepolitiska området
krävs reformer. Lägre skatt, vårdnadsbidrag och lagstadgad frihet inom
barnomsorgen är moderata krav. Skolpengen är mycket viktig när det
gäller att rädda nedläggningshotade landsbygdsskolor och möjligheten att
starta nya skolor på landsbygden.
Vi anser att man skall gå vidare på denna valfrihetens väg. Detta kan t.ex.
gälla äldreomsorgen, där en utvidgad rätt till valfrihet skulle skapa möjlighet
att etablera små ålderdomshem eller att hemtjänsten ordnas på ett flexibelt
sätt.
2.4 Ny teknik ger landsbygden nya möjligheter
Den nya tekniken, inte minst inom dataområdet, har öppnat nya vägar för
arbete och sysselsättning. Man är nu mindre beroende av var arbetet
lokaliseras. Detta medför också ökade möjligheter för nya
sysselsättningar på landsbygden. För att underlätta en sådan utveckling
krävs en ny syn i relationen arbetsgivare och arbetstagare. De gamla
strukturerna passar ofta inte in i en ny tid. Anställningsförhållandena kan
bli mera informella och entreprenörskapet utvecklas på områden där
tidigare strikta anställningsregler varit gällande. Här anser vi att man bör
se över arbetsmarknadslagstiftningen i syfte att underlätta och öka
flexibiliteten för små, nystartade företag.
2.5 Kommunikationer och service
Bilen är en oersättlig resurs och kommer att så förbli för människorna
som bor på landet. Målsättningen måste därför vara att göra bilarna ännu
mer miljöanpassade, utan att försvåra för människor att använda bilen.
Den höga bensinskatten slår hårt mot landsbygden och måste därför
sänkas. Den kommersiella servicen på landsbygden är viktig.
Etableringar kan underlättas genom översyn av regelverken. Att ställa för
höga krav på lanthandeln, kaféägaren eller hårfrisörskan kan göra
etableringar omöjliga. Regler som syftar till att förbättra servicen får inte
motverka sig själva och leda till det motsatta. Vi anser att en samlad
översyn av de regler som påverkar etablerings- och servicemöjligheterna
på landsbygden skall göras skyndsamt.
2.6 Stärk jord- och skogsbrukets konkurrenskraft
Grunden för den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU är att de
olika medlemsländernas jordbrukare ska kunna konkurrera på likvärdiga
villkor. I Sverige har jordbruket produktionsskatter på en nivå som ger de
svenska lantbrukarna en betydande konkurrensnackdel. Vi menar att
detta är ohållbart och Moderata samlingspartiet har därför föreslagit
omedelbara och omfattande skattesänkningar vad gäller jordbrukets
skatter på diesel, eldningsolja, elektricitet och handelsgödsel. Förslagen
till skattesänkningar innebär att skogs- och jordbrukets skatter år 2000
skulle minskas med motsvarande 1,3 miljarder kronor. Förslaget om
sänkning av dieselskatten innebär för jordbruket minskade kostnader
motsvarande 600 miljoner kronor. För den för landet så viktiga
skogsbruksnäringen föreslår Moderaterna skattesänkningar på dieselolja
som motsvarar 250 miljoner kronor i förhållande till regeringen.
Skattesänkningarna innebär att dieselolja som används i skogs- och
jordbruket samt arbetsredskap får en skatt på 0,53 öre per liter.
För att skogs- och jordbruksnäringen ska kunna utvecklas på ett positivt
sätt till gagn för landsbygdens utveckling är det viktigt att skattelag-
stiftningen vad gäller reavinster inte hämmar generationsskiften. Sedan
skattereformen 1990 gäller en övergångsregel som begränsar beskattningen
av reavinster vid försäljning av skogs- och jordbruksfastigheter. Från och
med år 2000 upphör dock övergångsregeln med automatik varefter full
reavinstskatt gäller. Eftersom de jordbruk som överlåts i dag inte sällan är
köpta på 1950-talet blir reavinstskatten då extremt hög, vilket försvårar
generationsskiften i skogs- och jordbruksföretag och leder till bl.a. onödigt
hårda skogsavverkningar i samband med ägarväxlingar.
Moderata samlingspartiet har i skatteutskottet tidigare tagit initiativ till
överläggning mellan utskottet och företrädare för ansvarigt departement i
denna fråga. Regeringen har dock inte meddelat att man tänker eliminera
detta nya skattehot mot livsmedelsnäringen och landsbygden. Riksdagen bör
därför besluta att regeringen snarast återkommer med ett förslag som innebär
att den hårdare reavinstbeskattningen inte återinförs för skogs- och jord-
bruksfastigheter.
3 Jordbrukets miljöprogram
3.1 Miljöprogrammets budgetram
Miljöprogrammet skall enligt regeringens förslag omfatta 2 350 miljoner
kronor år 2000 att jämföra med den tidigare ramen om 2 800 miljoner
kronor. Vi förutsätter att hela den budgeterade nationella ramen ligger
fast trots minskningen av EU-medel.
Vi moderater utgår från att ambitionen med jordbrukets miljöprogram är
att det skall bli ändamålsenligt, det vill säga kombinera goda miljöeffekter
med ett regelverk som gör att den begränsade budgetramen kan utnyttjas
fullt ut. Det är inte acceptabelt att miljöprogrammet hålls stängt för nyanslut-
ning under år 2000.
Med koppling till den minskade budgetramen för landsbygdsprogrammet
är det också av stor vikt att den årliga indexuppräkningen utgår från
totalbeloppet 3 500 miljoner kronor. Moderata samlingspartiet förutsätter att
de nationella anslagen i budgetramen utnyttjas fullt ut även om motsvarande
EU-medel minskat.
Den minskade budgetramen medför vidare att riktiga avvägningar och
prioriteringar måste göras för att miljöprogrammet totalt sett skall leda till
ökad miljönytta. Det är en stor brist i regeringens skrivelse att den i många
delar är mycket allmänt hållen vilket gör att riksdagen svårligen kan ta
ställning till om regeringens prioriteringar och avvägningar är rimliga. Vi
föreslår därför att riksdagen beslutar att begära att regeringen återkommer till
riksdagen för godkännande av det slutligt utarbetade landsbygdsprogrammet.
3.2 Enkelt och ändamålsenligt regelverk
Dagens miljöprogram präglas i hög grad av krångliga regler och många
olika delprogram. Detta har skapat dagens situation med dåligt
utnyttjande av miljöprogrammets EU-medel som i sin tur lett till att
budgetramarna minskats. Regeringen måste nu lära sig av tidigare
misstag och utforma det nya miljöprogrammet med enkla, tydliga och
effektiva regelverk för minskad byråkrati och hög anslutningsgrad. I
skrivelsen föreslår regeringen tre delprogram och tio ersättningsformer.
Vi anser att strävan måste vara att minska antalet områden och
ersättningsformer för att skapa en större flexibilitet för att utnyttja de
anslagna medlen fullt ut.
3.3 Det konventionella jordbruket
Basen i det svenska jordbruket är den konventionella produktionen såväl
ur ett produktions- som ett miljöperspektiv. Det konventionella
jordbrukets konkurrenkraft på den alltmer globaliserade
livsmedelsmarknaden är avgörande för att åstadkomma en positiv
utveckling av den svenska landsbygden. Flera tunga remissinstanser
framhäver också i sina remissvar till Miljöprogramutredningen, se sid 32
i regeringens skrivelse, att grunden för en hållbar utveckling och en
livskraftig landsbygd är ett lönsamt och konkurrenskraftigt jordbruk.
Regeringen har inte tagit någon hänsyn till dessa remissvar.
3.4 Ersättning för odling av vall
Det generella vallprogrammet måste bibehållas. Vallodlingen bidrar till
att hålla landskapet öppet, att näringsläckaget minskar samt till att
markens struktur förbättras. Vallodling innebär vidare att behovet av
växtskyddsmedel och handelsgödsel minskar. De positiva
miljöeffekterna är särskilt stora för flerårig vallodling och hänger bland
annat samman med att åkermarken alltid är beväxt. Vi anser därför att
vallodlingsprogrammet måste bibehållas på en nivå som motsvarar den
beräknade utnyttjandegraden för 1999.
Det finns dessutom skäl till att utreda om den generella ersättningen för
vallodling ska kombineras med en extra ersättning för vallodling som
specifikt syftar till att minska näringsläckage i de områden där detta är ett
problem.
3.5 REKO-stödet
Regeringen föreslår i skrivelsen att REKO-stödet skall tas bort.
Anledningen anges vara att stödet främst inriktats till att vara stöd till
kompetensutveckling och att det inte finns skäl att fortsätta med stödet.
Synsättet är något märkligt eftersom den överväldigande majoriteten av
livsmedelsproduktionen sker med konventionella metoder. Det
konventionella jordbruket är basen för det svenska lantbruket och
kommer så att vara även i framtiden. Miljöarbetet inom det
konventionella jordbruket är därmed mycket viktigt och har sannolikt
större betydelse för uppfyllandet av de nationella miljömålen än vad den
ekologiska odlingen har. Vi föreslår att REKO-stödet bibehålls och
utvecklas till att omfatta ett miljöstöd till varierade växtföljder
innehållande avbrottsgrödor.
3.5.1 Miljövänlig växtföljd
Ett system med stöd till miljövänliga växtföljder måste utformas så
enkelt som möjligt för att minimera administrativa kostnader och onödigt
krångel. I kombination med de nya trädesreglerna som gör det möjligt att
lägga trädan som en skyddszon runt exempelvis vattendrag kan ett stöd
till varierade växtföljder ge avsevärda miljövinster. Med en varierad
växtföljd minskar behovet av växtskyddsmedel och handelsgödsel
samtidigt som markens struktur förbättras.
Vi anser att den ersättningsmodell för miljövänlig växtföljd som frö- och
oljeväxtodlarna föreslår motsvarar de krav på enkelhet och måluppfyllelse
som måste ställas på ett sådant system. I korthet går förslaget ut på att en
lantbrukare för att komma i fråga för stödet måste förbinda sig att under en
femårsperiod ha minst 15 procent av sina spannmålsgrödor som avbrotts-
grödor. Ersättningen utgår till samtliga reformgrödor i växtföljden med 300
kronor per hektar inom odlingszon I och med 180 kronor per hektar inom
odlingszon V. De grödor som godkänns som avbrottsgrödor är raps, rybs, lin
och ärter. Kostnaden för ett miljöstöd till en växtföljd med avbrottsgrödor
enligt denna modell beräknas till 160 miljoner kronor per år.
Ett stöd till miljövänliga växtföljder med avbrottsgrödor bör ingå som en
del i REKO-stödet.
3.6 Ängs- och hagmarker
Det svenska odlingslandskapet har genomgått stora förändringar och
utgör i dag endast ca sju procent av landets yta. I samband med denna
förändring har ängs- och hagmarkerna minskat radikalt, och detta är
negativt om man utgår från natur- och miljövärden. Dessa marker är rika
om man utgår från biologisk mångfald, och dessa värden hotas genom
den kraftigt minskade arealen. Ungefär 2000 av de rödlistade arterna
återfinns inom odlingslandskapet.
Vi anser att detta måste beaktas i samband med utformningen av
miljöersättningsprogrammen. För närvarande utgår ersättningar för ca
125 000 ha med höga naturvärden, medan enligt gjorda beräkningar den
värdefulla arealen kan uppskattas till 225 000 ha.
Eftersom ängs- och hagmarkerna är så artrika ökar den biologiska effekten
av insatta medel radikalt, medan uteblivna ersättningar hotar dessa värden.
Flexibla lösningar är nödvändiga, och bedömningar måste göras utifrån
områdenas speciella värden. Från den synpunkten är det positivt att läns-
styrelserna får möjlighet att göra bedömningar enligt nya förslaget.
Vi anser att möjlighet till nyanslutning när det gäller ängs- och hagmarker
skall kunna göras redan år 2000. Redan godkända marker skall kvarstå med
ersättning även om länsstyrelserna inte hunnit med den särskilda prövningen
enligt nya systemet. I annat fall kan redan befintliga områden "hamna mellan
stolarna". Anslagsnivån inom programmet måste anpassas så att ytterligare
värdefulla områden kan bevaras. Här behövs medel för restaurering och hävd
av marker i början av perioden för att sedan övergå till skötselersättningar
längre fram. Systemet måste utformas så att medlen används under hela
programperioden.
3.7 Ekologisk produktion
Regeringen anser att den ekologiska livsmedelsproduktionen bör öka.
Som skäl anges bland annat att den ekologiska produktionen från en
samhällelig utgångspunkt är ett medel i arbetet att uppnå vissa av de
nationella miljömålen. Denna inriktning avspeglas också i det faktum att
regeringen föreslår att stödet till det resurshushållande konventionella
jordbruket avbryts till förmån för stöd till ekologisk odling.
Vi menar att omfattningen av den ekologiska produktionen i huvudsak
måste bestämmas av marknaden och ytterst avgöras av konsumenternas
efterfrågan. Det den socialdemokratiska regeringen i praktiken föreslår är att
med administrativa medel söka styra produktionen mot en viss sorts
livsmedel. Att genom stöd öka produktionen till en nivå som inte motsvarar
konsumenternas efterfrågan leder till ett stort resursslöseri där effekten
riskerar bli att marknaden för ekologiska produkter blir mättad. Resultatet
kan bli kraftigt fallande priser och lönsamhetsproblem för producenterna.
Avgörande för om de ekologiska livsmedelsprodukterna ska få en större
betydelse på livsmedelsmarknaden är att de får utvecklas på en så fri
marknad som möjligt. Inga administrativa system kan ersätta den dynamik
som präglar en fri marknad där utbud och efterfrågan avgör prisnivån. Stödet
till den ekologiska produktionen bör därför vara utformat som ett start- eller
omställningsstöd och inte ett generellt driftsstöd. Efter en omställningsfas
måste den ekologiska produktionen verka på marknaden på samma villkor
som all annan produktion.
Vi anser att start- och omställningsstöd till den ekologiska produktionen
gradvis ska öka, men inte snabbare än vad marknaden för dessa produkter
tillåter. För år 1999 beräknas ca 320 miljoner kronor av de anslagna medlen
till ekologisk produktion utnyttjas. Vi föreslår med denna utgångspunkt att
stödet till den ekologiska odlingen år 2000 bör öka till i storleksordningen
370 miljoner kronor.
Det finns också skäl till att utreda miljöeffekterna av den ekologiska
odlingen. En utvärdering av den ekologiska odlingens miljöfördelar jämfört
med konventionella odlingsmetoder är nödvändig. I debatten antas den
ekologiska odlingen ur ett miljöperspektiv alltid vara bättre. Det är viktigt
att
kunskaperna om dessa samband förbättras så att väl underbyggda beslut kan
fattas. Det behöver också klargöras huruvida den ekologiska produktionen
ger positiva effekter vad gäller människors hälsa och den biologiska
mångfalden.
4 Landsbygdsprogrammet i övrigt
Sedan EU-inträdet har ersättningen till de mindre gynnande områdena i
södra Sverige inte fullt utnyttjats. Vi menar att regeringen nu måste
komma med förslag om hur ersättningarna inom område LFA-syd ska
kunna utnyttjas fullt ut. Vi avvisar regeringens förslag om att göra
förändringar vad gäller de södra delarna av stödområde 4.
Det är positivt att regeringen föreslår att bidrag till vitaliseringsgödsling av
skogsmark ska kunna lämnas inom ramen för landsbygdsprogrammet.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöprogrammets budgetram,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen för
godkännande av det slutligt utarbetade landsbygdsprogrammet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av ett enkelt och ändamålsenligt regelverk
för miljöprogrammet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att grunden för en livskraftig landsbygd är ett
lönsamt och konkurrenskraftigt jordbruk,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ersättning för odling av vall,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av bibehållet REKO-stöd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till miljövänliga växtföljder med
avbrottsgrödor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ängs- och hagmarker,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ekologisk produktion,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering av den ekologiska produktionens
miljöeffekter i jämförelse med konventionell produktion,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändringar av de södra delarna av stöd-
område 4.