Genom teknologins genombrott och den ökade datakapaciteten har helt
nya marknadsföringsformer i samhället vuxit fram, bland annat så kallad
nätverksmarknadsföring. Denna marknadsföringsform omsatte 1998
produkter för närmare 1 000 miljarder dollar och involverar 20 miljoner
människor i 125 länder, en marknadsföringsform som enkelt uttryckt går
ut på att förmedla varor och tjänster direkt från fabrik till kund utan
traditionell reklam, marknadsföring eller fördyrande mellanhänder. De
personer som informerar om produkterna och tjänsterna får däremot
betalt efter vissa skalor i förhållande till omsättningen. Antingen sker
denna betalning i ett antal led eller på en viss del av omsättningen i
nätverket oberoende av antal led. Detta förfaringssätt skapar vissa
likheter med s.k. pyramidspel och kan för den ytlige betraktaren verka
oseriöst.
Redan 1979 blev nätverksmarknadsföring generellt accepterat av
amerikanska myndigheter, som den gången uttalade sig och sa: "Nätverks-
marknadsföring är en legitim affärsform och icke olaglig pyramidverk-
samhet."
I Europa är situationen med undantag av Storbritannien och Tyskland en
annan. De flesta myndigheter har varit mycket negativa till denna affärsform
även om de flesta större företag i branschen opererar efter de stränga
amerikanska reglerna.
I Norge gjorde Justitiedepartementet sommaren 1998 vissa uttalanden som
skapade något av en klappjakt i medierna på somliga företag i branschen.
Efter noggrannare överväganden ändrade sig Justitiedepartementet och var i
realiteten självkritiskt mot sin tidigare hantering av saken.
Både Tyskland och England har klart uttalade regelverk som styr denna
verksamhet medan Sverige fortfarande saknar riktlinjer.
I enlighet med engelsk lag skall samtliga nya distributörer i samband med
sin distributörsansökan erhålla en så kallad Quickstartmanual. Den innehåller
regler och anvisningar, provisionsplan, företagsinformation och distributörs-
ansökan.
Lagen begränsar en ny distributörs köp till 200 pund inklusive moms och
frakt de 7 första dagarna från signerad distributörsansökan.
En ny distributör kan inte beställa en prenumeration på varor de 7 första
dagarna. Senare enskild order överstigande 500 pund skall bekräftas till
företaget.
En distributör skall sälja eller använda minst 70 % av produkterna vid
tidigare inköp innan ny beställning får ske.
En ny distributör skall ha 14 dagars ångerfrist då distributören kan avbryta
sitt distributörskap och få tillbaka erlagd köpeskilling.
Jag anser att Sverige måste ha en beredskap för en snabbt växande nät-
verksförsäljning. Dels för att motverka oseriösa nätverk som inte har ett
hållbart regelsystem. Dels så att regler utformas som skapar trygghet för de
inblandade parterna inklusive de tiotusentals människor som redan idag är
involverade i denna försäljningsverksamhet i Sverige. Ett fast regelsystem
skulle kunna bli mätinstrument för nätverken och på så sätt sortera bort dem
som inte har en seriös marknadsföring.
Nätverksförsäljning är en möjlighet att starta ett eget företag utifrån
mycket små ekonomiska resurser. Detta skulle även kunna leda till att ett
stort antal arbetslösa svenskar kunde komma ur sin arbetslöshet. Idag finns
det exempel på människor vilka behandlats väldigt olika i samråd med
arbetslöshetskassa vid önskemål om starta eget-bidrag för nätverksför-
säljning. Det har också visat sig vara svårt för dem som ansökt om F-
skattsedel att få detta godkänt. Detta beror till stor del på okunskap och
avsaknad av regler för nätverksförsäljning.
Lotteriinspektionens regelverk är föråldrat när det gäller utveckling av
denna marknadsföringsmetod. Jag föreslår att följande synpunkter bör
beaktas då riktlinjer ska fastställas:
- Varorna och tjänsterna måste ha ett realistiskt marknadsvärde.
- Provision utbetalas enbart då varor och tjänster omsätts till slutkund.
- Provision utbetalas enbart i ett ekonomiskt hållbart system för moder-
företaget och involverade distributörer och informatörer.
- Inga dolda avgifter får förekomma som inte relaterar till reella varor eller
förmåner.
- Returrätt inom 30 dagar av varor ska säkerställas kunden till hundra
procent.
I betänkande 1998/99:LU10 behandlades en liknande motion som jag
skrev 1998 som utskottet avslog. I betänkandet skrevs att utskottet inte
hade några erinringar mot de förslag som lades fram i motionen, men att
man ville hänvisa till den utredning som pågår inom ramen för Nordiska
ministerrådet och som ska presenteras hösten 1999. Man sa ytterligare i
betänkandetexten att "om behov föreligger ska en gemensam nordisk
lagstiftning på området föreslås".
Mot bakgrund av den skrivningen "om behov föreligger" vill jag poängtera
att nätverksförsäljning är en försäljningsverksamhet som är gränsöverskrid-
ande. Försäljarna/nätverkarna säljer sina produkter till släktingar, vänner och
bekanta. I Norden är kontakterna över gränserna mycket självklara och
därför måste lagstiftningen också vara gemensam för att villkoren ska bli
detsamma för alla nätverkare inom Norden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett regelverk för nätverksförsäljning i
Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett regelverk för nätverksförsäljning bör ha
gemensam nordisk lagstiftning.