Samäganderättslagen från 1904 är ålderdomlig till sina effekter. Det
finns inte någon allmän civilrättslig lag som reglerar uppkomsten av
samägande. Lagen från 1904 innehåller endast regler som utgår ifrån att
samägande redan föreligger.
Samägande kan uppstå om parterna förvärvar egendomen tillsammans. Det
kan också vara så att det är den ena parten som har betalt egendomen medan
den andra parten har lagt ut motsvarande belopp på löpande utgifter, då
uppstår också ett samägande.
Enligt lagen skall det, efter det att samägande konstaterats, fastställas
vardera partens andel i egendomen.
Samäganderättslagen är dispositiv, vilket innebär att parterna kan avtala
om att annat skall gälla. Huvudregeln är att varje förfogande över det
samägda godset i dess helhet eller vidtagande av förvaltningsåtgärd förut-
sätter enighet mellan delägarna.
Kan delägarna inte enas kan varje delägare ansöka om att rätten förordnar
god man som omhändertar godset under viss tid.
Kan inte parterna enas om försäljning av samägd tillgång kan envar av
delägarna ansöka i domstol om offentlig auktion. Så långt lagen.
Lagen kan leda till ett antal komplikationer om parterna inte är eniga om
att upplösa ett samägande. Parterna är t.ex. inte eniga om hur det skall
upplösas men kan vara eniga om att egendomen inte skall gå till offentlig
auktion. I det fallet anger lagen inte någon lösning på problemet. För i
synnerhet sambor men även makar som separerar/skiljs kan lagens brist på
flexibilitet skapa problem för egendom som för båda parter har ett
affektionsvärde, inte bara ett materiellt värde.
En översyn av samäganderättslagen är nödvändig. Det bör ges regeringen
till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av samäganderättslagen.