Upphovsrättslagen (1960:729) tar som utgångspunkt att den som skapat
ett litterärt eller konstnärligt verk har en ideell och ekonomisk ensamrätt
till sitt verk. Genom den inskränkning i upphovsrättslagen som 12 §
utgör är det dock tillåtet för var och en att för sitt enskilda bruk
framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk.
Denna inskränkning har motiverats med att upphovsmannens ensamrätt
inte rimligen kan sträcka sig till företeelser inom privatlivet. Som stöd för
denna uppfattning kan anföras såväl integritetsaspekter som mer praktiska
problem rörande övervakning av en gentemot privatlivet oinskränkt
ensamrätt. Däremot ansågs det vid lagens tillkomst att kopiering för enskilt
bruk i princip skulle vara uteslutet i fall då förvärvssyfte förelåg.
Emellertid har denna inskränkning i praktiken kommit att åberopas för
mångfaldiganden som ligger utanför det egentliga privatlivets sfär. Det
största problemet föreligger i dag i utbildningssektorn, där studenter i en
accelererande omfattning väljer att kopiera sin kurslitteratur framför att köpa
den. Genom detta förfarande sjunker försäljningen medan utvecklings-
kostnaderna för boken är desamma och således måste slås ut på ett färre antal
exemplar. Detta gör således att den enskilda bokens pris ökar, vilket i sin tur
ytterligare ökar kopieringsbenägenheten.
Några säkra siffror på omfattningen av kopieringen eller värdet av
uteblivna intäkter i anledning av densamma står inte att finna. Vid jämförelse
dels mellan det antal studenter som fanns inom universitets- och högskole-
sektorn 1992 och i dag, dels mellan de volymer kurslitteratur som såldes då
och idag kan en försäljningsnedgång med cirka 30 procent konstateras.
Företrädare för samtliga aktörer på marknaden menar att andra faktorer i
stort sett är oförändrade från 1992 till i dag och anser den ökande kopie-
ringen vara den avgörande orsaken till denna nedgång.
För att lärare och sakkunniga i Sverige även fortsättningsvis skall få
ersättning för sitt arbete med författandet av kurslitteratur, och för att
förlagen skall kunna tillhandahålla densamma, behöver denna del av upp-
hovsrättslagen reformeras. Författare som dagligen ser sina böcker kopieras
slutar vara intresserade av att delta i revideringsarbete eller nya utgivnings-
projekt. Förlag som dittills satsat på lågprisserier till gagn för flertalet
studenter tvingas omvärdera denna attityd och lämna marknaden eller satsa
på exklusivare utförande, fyrfärgstryck m.m. för att i stället sälja få böcker
med hög marginal. Situationen är således inte enbart ett problem för
författare, förlag och bokhandel. En blödande marknad på detta område slår
naturligtvis mot mångfalden och kvaliteten i inhemsk och översatt
kurslitteratur och annan kvalificerad akademisk litteratur.
Lagen är som ovan antytts otydlig vad gäller frågan med vilken rätt en
student kan kopiera sin kurslitteratur. Lagen tillkom 1960, i en tid då någon-
ting liknande dagens kopieringsmaskiner över huvud taget inte existerade.
Denna olyckliga kombination förstör förutsättningarna för en för Sveriges
framtid central marknad.
Inom EU pågår för närvarande slutfasen i arbetet med ett direktiv om
upphovsrätten i informationssamhället. Direktivet kan i sig komma att
föranleda vissa förändringar av bestämmelsen om enskilt bruk, men kommer
sannolikt inte att åtgärda de problem som presenterats ovan.
Senast vid den översyn av upphovsrättslagen som direktivet kommer att
föranleda är det nödvändigt att åtgärda detta utbildningspolitiska och ekono-
miskt betydelsefulla problem. Arbetet med att kartlägga omfattningen av
företeelsen, dess konsekvenser och lämpliga åtgärder bör dock inte anstå.
Åtgärder syftande till en sådan kartläggning bör omedelbart vidtas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av omfatt-
ningen av den kopiering som äger rum för enskilt bruk,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring rörande
12 § upphovsrättslagen angående kopiering för enskilt bruk.